| Kaos
var den oordning som var ursprunglig. Ur kaos föddes ordningen - kosmos och:
|
| Gaia
som var moder jord. Hon i sin tur gav upphov till:
|
| Pontus
som var havet
och:
|
| Uranus
som var himlen.
Med Uranus fick Gaia de tolv titanerna av vilka två var:
|
| Kronos och Rea
Kronos störtar sin fader Uranus genom att kastrera honom.
Därefter avlar han barn med Rea.
Dessa barn slukar han alla för att de i sin tur inte skall störta honom.
De är:
|
| Hera, den framtida himladrottningen |
| Demeter, växtlighetens gudinna |
| Hestia, hemmets beskyddarinna |
| Poseidon, havets gud |
| Hades, underjordens gud
samt:
|
| Zeus, som Rea dock gömmer undan.
Istället ger hon Kronos ett inlindat knyte av stenar,
som han inte ont anande slukar.
När Zeus vuxit upp störtar han sin fader,
förmår honom att kräkas upp syskonen och spärrar in honom i underjorden.
Därefter gifter han sig med Hera och etablerar sig som himmelens härskare.
Efterhand blir denne Zeus, liksom många av de andra gudarna alltmer mänsklig till sin
karaktär. I Iliaden bevakar gudarna småsint sina intressen och styr i bakgrunden
människornas krig.
Zeus själv är en väldig fruntimmerskarl och förför otaliga kvinnor till Heras stora
förtrytelse.
En mycket betydelsefull gudinna är:
|
| Afrodite
hennes tillkomsthistoria är inte mindre fantastisk.
Då Uranus blev berövad sina testiklar stänkte blodet över jorden (Gaia)
och Giganterna (en sorts jättar) uppstod liksom naturligtvis
hämndgudinnorna.
Men blodet stänkte också i havet och därur uppstod just Afrodite,
som med tanke på var blodet kom ifrån blev kärleksgudinnan,
den skönaste av alla gudinnor
gift med den klumpfotade smedguden Hefaistos,
som hon emellertid bedrog så ofta hon hade tillfälle.
Hennes son Eros sköt sina kärlekspilar och vållade därmed häftiga
förälskelser hos människorna.
|
Av de gudomliga snedsprången uppstod en rad hjältar och halvgudar av vilka Herakles
kanske är den mest kände. Den grekiska gudavärden är således befolkad av en rad
färgstarka gestalter som ibland handlar i drastiska situationer. Trots att de har
mänskliga drag är de dock alltid överlägsna människorna och drabbar dessa ofta
skoningslöst. De deltar ofta aktivt med liv och lust i det mänskliga livet och tar
gärna för sig för egen vinnings skull!
Vad som skiljer dessa grekiska gudar från Gamla testamentets mer fruktansvärda och
framförallt med tiden alltmer abstrakta Herre, är att de framstår i en mer humoristisk
dager, som på sikt gör dem förlegade till annat än litterär rekvisita.