|
|
|
|
Situationen i Mellersta Östern förändras radikalt när ett turkfolk, seldsjukerna, erövrar Mindre Asien 1071 och därifrån sprider sin makt så att de kontrollerar den härskande dynastin i det muslimska kalifatet. Den bysantinske kejsaren Alexios Komnenos oroar sig för sitt rike och för hur de kristna pilgrimmerna skall mottagas under dessa ändrade politiska förhållanden. Han vänder sig till påve Urban II, som var en energisk reformpåve. Påven håller flammande tal för den frankiska adeln och får ett starkt gensvar. Mellan 25.000 och 50.000 hörsammar hans uppmaning att med svärdet i hand bege sig till det heliga landet för att "befria" det från de otrogna. Detta det första korståget är framgångsrikt så till vida att korsfararna intar Antiokia och senare själva Jerusalem, som plundras. Korsfararna upprättar fyra stater i området: grevskapet Edessa, furstendömet Antiokia, grevskapet Tripolis och kungariket Jerusalem. Gradvis återerövrar muslimerna förlorat territorium eftersom inbördes rivalitet försvagar korsfararstaterna. Jerusalem faller 1187, vilket leder till ett nytt korståg, det tredje, det i vilket Filip II August, Richard Lejonhjärta och Fredrik Barbarossa deltar. De möter en duglig motståndare i sultanen Saladin och lyckas aldrig inta Jerusalem. Fredrik Barbarossa drunknar redan på vägen dit, Filip II August är mest intresserad av engelske kungens franska län och återvänder till Frankrike, när han är förvissad om att Richards envishet kommer att hålla honom kvar för att kämpa mot Saladin. Tillslut tvingas Richard ge upp och återvända hem för att se om sitt hus. Det är om denna tid i England som sir Walter Scotts Ivanhoe handlar (idag kanske mest känd i sin filmversion). Det fjärde korståget stannar på vägen i Konstantinopel och intar staden 1204, för att upprätta en västlig kejsardynasti där, som kommer att styra staden i 50 år. I samband med dessa korståg uppstår andliga riddarordnar, som också kommer att få stor politisk betydelse. En av dessa, Tyska orden, företar ett korståg mot slaverna i Östersjöområdet och bildar Ordensstaten som på 1300-talet omfattade nuvarande Baltikum samt Ost- och Västpreussen och var en maktfaktor vid Östersjön. Dessa korståg blev i mycket plundringståg eftersom de i sin ledning kunde rymma unga adelssöner, som var sysslolösa, krigskunniga och äregiriga och i dessa företag fick utlopp för sin aggressivitet. Vid sidan av dessa testosteronstinna unga ädlingar fanns övertygande kristna, som såg som sin livsuppgift att befria den Heliga staden från vad de ansåg vara det otrogna oket och väntade sig en belöning i himlen för sin insats. Detta var den kraftinsats det medeltida Europa mäktade med mot Österlandet. Den politiska vinsten blev mager och flyktig men för en del öppnades vyerna och de tog med sig sina intryck hem och en nyfikenhet för Österlandet väcktes hos en del i Europa. |
|
|
