Utdrag ur boken: Mannen i månbåten
1: a kapitlet
Det långsamma resandet hade blivit en del av själva tillvaron, att resa långsamt för att hinna ifatt sig själv. Att förstå att livet inte flöt fram fortare än att han lugnt kunde njuta av att färdas eller att vandra längs stigarna, som hade blivit hans egna, under några fina år. Det var också så han långsamt hade tagit kontroll över sig själv igen, och samlat alla skärvor till en helhet av mer harmoni inom sig själv.
Det var stillheten, böckerna och tankarna inom sig själv som hade börjat vägleda honom framåt igen. En källa till livet och samtidigt till upplevelsen av sig själv och till vissheten om sin egen betydelse för ett meningsfullt liv. En känsla av att han var viktig för framtiden. Att framtiden inte kunde bli något, utan honom.
3: je kapitlet
Kursiv stil
Grisarna och de andra djuren skulle det komma en släkting för att se till, om två dagar. Det var Greger Kursiv, en jäktad man, tjänstledig lärare på halvtid. Samtidigt satt han i Centrala Studiestödsnämnden, var ledamot av kommunfullmäktige, satt med i taxeringsnämnden, var med i utredningen: ”Politiker mot bättre vetande”, målade grannens staket svart, samt odlade grönt.
Denne man hade nu av läkare ordinerats vila på landet på grund av, som det hette, en skakig högerhand, förmodligen av att skriva under för mycket papper.
5:e kapitlet
I själva verket
APC betyder egentligen: Administrativa Pappersskrynklarcentralen. Dessa var enorma hus, 96 våningar höga, och inrymmande en del av de kommunala och statliga verken.
Mellan dessa hus skickades dagligen minst 140 ton papper.
En hel avdelning arbetade med djärva målsättningar. De som inte vågade detta, fick arbeta med mellanmål. Där fanns det också tips om olika mellanmål eller om små trevliga restauranger som man kunde besöka. De som kände sig rastlösa, fick också extra kafferaster, mellan målen.
8: e kapitlet
När himmel och jord mötas
Solen spände sin gyllene kalender över årets världsomspännande cirkelrörelse, med sin vandring och sina löpande skuggor, medan månen hade sina faser i en längre tid, som speglade varje del av månadens tidsbundna indelning i två och fyraveckorsperioder.
Som en klockas eviga timvisare, fick den tiden att bli begriplig och den skapade ordning i livets olika skeden. Varje dag fick ett namn och varje vecka blev indelad i tidens mätsystem
Långsamt skapades en lagbundenhet från ett kaos i ett universum där allt liv tycktes evigt oredigt och där inget började eller slutade.
Himlen och rymden blev sedan den ordnande kraft som gav livet puls och en tankes utstakade gång. Månen blev forntidens gudinna, med rätt att styra över liv och över död, som mätte ut varje del av tidens kraft.
Österns mystik formades med tankar kring månen, så som vi lär oss tolka gamla tecken och skrifter. Den heliga månens symbol finns genom folkens religion och halvmånen eller månskäran än idag, och vajar också stolt från ländernas flaggor.
9: e kapitlet
Religionens myter
Världsbilden har följt människan genom årtusenden och finns överförd i nutida religioner, bara förklädd och förändrad. Kristendomens himmelrike finns redan i livets stjärnbild Orion, dit själen Ka, reste. Pyramiderna tycks också ordnade i form av stjärnbilden Orions bälte, som ett tydligt tecken på att det var dit man reste för att skapa lyckan och det eviga livet. Men också i det jordiska livet, där man ursprungligen skapade lyckan här och nu, inte i en fjärran himmelsk evighet. Detta blir en klen tröst efter ett uselt liv.
Myten om Osiris uppståndelse går igen i kristendomens sagor om Jesus uppståndelse, och är samma beskrivning om återfödelsens myt i Egypten, där Osiris dör, för att sedan återuppstå en kort period, för att sedan åter dö, och komma till det heliga ställe där människor döms.
10: e kapitlet
Döden-början av livet
Shiva följer tätt guden Brahma, som sedan bygger upp den nya världen, tätt följd av Vishnu, som bevarar och föder världen. Det är detta naturens kretslopp som man såg, där livet skapades genom att det gamla bröts ned. Detta var allt livs början. Döden och förruttnelsen var därmed starten på det nya livet, där Shiva ofta dekoreras med dödskallar runt midjan.
13: e kapitlet
Tiden börjar med livet
Vetenskapen om hur man mätte fram dagen för solens återkomst blev det centrala i hela samhällets överlevnad och framgång, liksom månens faser. Kunskapen blev makt men också religion och styrde, genom gudarna, översteprästerna, människornas liv på jorden.
21: a kapitlet
Längtans fågel
Nästa morgon vaknade mannen av att solen lyste snett in mot dörröppningen och ett par blänkande strålar av ljus, silade in genom gläntan i grottans dörr. De ritade en guldgul strimma över golvet och förgyllde en liten bit av berget. Det såg ut som en gyllene pendyl med sin visare. Strålarna gav ett milt sken, som smekte föremålen därinne.
Utanför sjöng fåglarna redan högt av glädje och man kunde höra hur sparvarna bråkade om vem som skulle få den bästa pinnen att sitta på, i rosenbusken, invid bergväggen.
Mannen kisade genom sina halvöppna ögonlock och han njöt fortfarande av att ligga alldeles stilla och lyssna på naturens ljud, och känna hur han långsamt vaknade efter en stärkande sömn. Han kände sig utvilad och sträckte behagligt på sig.
Sedan petade han lättjefullt med tån mot berget och tänjde sin kropp till att bli lite längre än han egentligen var, medan han sökte längs små ojämnheter som bildade invecklade och spännande mönster, utefter stenens skrovliga yta. Ögonen vandrade sakta över de ristade tecknen på stenhällarna. De mystiska figurerna tycktes röra sig över stenen i ett svårförståeligt skådespel.
23: e kapitlet
Som en fisk
Lycklig blir bara den som kan tolka detta livets innersta väsen, som kan närma sig dess innersta kärna av sanning. Den inre ron kring navets centrum, av balanserad rörelse, ger en klarhet och en förståelse för vår utstakade betydelse och dess återhållna kraft i dess inre. Det skänker en koncentration av vår själs mentala styrka kring det som är väsentligt i livet och som för oss framåt mot en större medvetenhet kring oss själva.
Först då förstår vi kampens mening, om vi ser hela tillvaron från en mer upphöjd och central position i livets centrum. Vi ser vår egen betydelse och våra egna mål i ett klarare ljus, och undviker att bli slavar under andras vilja.
36: e kapitlet
Slutet på något är alltid början på något nytt
Det finns också en ond ande som vaktar ingången till varje dag. Den säger till dig att det är bättre att leva i morgon eller att du inte vågar eller inte kan eller orkar.
För varje gång du tvekar att göra dagen till din dag, så triumferar denna, den onda anden, över dig och gömmer skatten för evigt, och dagen försvinner i ett grått, minnenas töcken.
Tillbaka till Böcker