|
|
En ledande princip under Wienkongressen var att återinsätta störtade furstehus. För Frankrikes del innebar det att huset Bourbon åter styrde. Många från adeln hade flytt landet under revolutionens mest radikala skeden, dessa kunde nu återvända. Alla revolutionens förändringar förbjöds emellertid inte. Några av de viktigaste principer som fortlevde var:
Under 1820-talet sköljde en revolutionsvåg över stora delar av Europa. För Frankrikes del svarade makten och de konservativa krafterna med att inskränka rösträtten och tryckfriheten. Detta försök att lägga locket på ledde till julirevolutionen 1830 och revolutionärerna kom från medel- och arbetarklassen. Ny regent blev den borgerligt frisinnade Ludvig Filip, "borgarkungen", som styrde en konstitutionell monarki. Rösträtten till den lagstiftande församlingen, nationalförsamlingen, fördubblades men det betydde endast att den utvidgades från 100.000 till 200.000. Det innebar att 1/30 av den vuxna manliga befolkningen omfattades av denna rätt. Under 1840-talet växte missnöjet med den förmögenhetsgrundade rösträtten. Därtill drabbades befolkningen av en ekonomisk kris och massarbetslöshet. 1848 rann bägaren över. Detta år är det stora revolutionsåret i Europas 1800-talshistoria och många murkna regimer bringades på fall. I Frankrike abdikerade Ludvig Filip och februarirevolutionen utropade den andra republiken - den första var den som franska revolutionen 1789 lett till och som Napoleon avskaffat, när han lät kröna sig till kejsare 1804. Nu återinfördes allmän rösträtt för män. Napoleons brorson Ludvig Napoleon utsågs till republikens president. En åtgärd mot den stora arbetslösheten under republikens första år var att så kallade nationalverkstäder inrättades, där arbetslösa kunde få sysselsättning och lön med hjälp av statliga medel. 1851 genomförde denne Napoleon, i likhet med sin store farbror, en statskupp och lät utropa sig till kejsare och införde därmed det andra kejsardömet. Också i enlighet med sin berömde föregångare lät han i efterhand utlysa en folkomröstning och även hans statskupp blev legitimerad av folket. Som Napoleon III härskade han över sitt folk. I äldre historia var det vanligt att härskare försökte legitimera sin makt som härskare av Guds nåde. I en alltmer sekulariserad tid krävs annan grund för den odiskutabla makten. Folket får ersätta Gud när det gäller att ge mandat. Liksom sin framgångsrike namne insåg den nye kejsare att framgångar stärker positionen på tronen. Han lät genomföra en rad reformer och förbättringar i sitt rike. Paris byggdes om och breda avenyer ersatte de tidigare så trånga och vindlande gränderna. Skulle ett nytt uppror bryta ut kunde de kejserliga trupperna så mycket lättare rensa de nya, raka och breda gatorna. I samband med dessa byggnationer fick huvudstaden ett nytt vatten- och avloppssystem, vilket avsevärt förbättrade hälsoläget. Allt stod klart när Paris var värld för världsutställningen 1855. Detta byggande gav på kort tid full sysselsättning och ett uppsving i ekonomin. Mot slutet av 1860-talet svängde konjunkturen och ny arbetslöshet uppstod. Napoleon försökte då spela samma avgörande roll i den europeiska storpolitiken som sin föregångare, men misslyckades. Frankrike förlorade chockartat snabbt det tysk-franska kriget och förlusten upplevdes som så förödmjukande att den blev kejsarens fall. Pariskommunen gjorde uppror 1871 och en ny blodig revolution stod för dörren. Den kuvades emellertid av franska regeringstrupper men kom att påverka framtiden. 1875 återinförs ånyo allmän rösträtt för män i samband att den tredje republiken utropades. Frankrike fick nu parlamentarism, dvs den styrande makten stöddes av majoriteten i den lagstiftande församlingen, nationalförsamlingen. Många partier innebar svårigheter för ett enda att uppnå egen majoritet och många regeringskriser blev följden med allt vad det innebär av bristande handlingsförmåga. Ytterligare ett orosmoment var den stora motsättningen mellan olika samhällsgrupper. |
|
Tillbaka till Tillbaka till Komvux Gotland |
