Sekelskiften är för de flesta betydelsefulla händelser även om människor på jorden genom historien har och har haft olika tideräkningar, så att inget sekelskifte någonsin varit globalt. Vad gäller Europas historia så inleddes 1800-talet på ett tumultuariskt sätt med den i det närmaste all-europeiska konflikt som var Napoleonkrigen och som slutade i en ommöblering av Europas gränser. Freden skrevs under den så kallade Wienkongressen och vilade på några vägledande principer:

Fredsprinciper

Wienkongressens män försökte som synes vrida klockan tillbaka och lyckades också till en del och för en tid. Som kommer att framgå av innehållet i denna del av kursen hade emellertid franska revolutionen och ytterst upplysningens idéer sått frön som inte gick att förkväva eller toka ut.

Vill man lägga ett ekonomiskt perspektiv på historien kan man också hävda att den ekonomiska utvecklingen med ökad handel och kapitalansamling lett till att nya grupper sökte politiskt inflytande och att franska revolutionen främst var borgerskapets revolution. Det gamla ståndssamhället med rötter i medeltidens feodalsamhälle krackelerade allt mera, först i Västeuropa med dess begynnande industrialisering och så småningom också längre österut. Denna krackelering kunde gå mer eller mindre dramatiskt till i olika länder men den gick inte att hejda; den ledde till ståndssamhällets undergång och privilegiernas avskaffande och allt starkare krav på allmän rösträtt.

Industrialiseringen i sin tur innebar en folkomflyttning: Dels inom de enskilda länderna så att landsbygden i allt större utsträckning kom att lämna sina söner och döttrar till städerna och därmed vittrade gamla sociala strukturer sönder. Dels mellan länderna, eller i ännu högre grad mellan den gamla världen och den nya. Många länder som inte hann med i utvecklingen kunde inte föda sina invånare utan dessa tvingades i stora skaror fylla emigrationsskeppen och segla över det stora vattnet till det hägrande Amerikas Förenta Stater.

Wienkongressen

Tankar

Om 1700-talet idémässigt kan beskrivas som belyst av upplysningens sol kan man säga att 1800-talet inleds under romantikens nattliga stjärna. Upplysningen var utåtriktad så till vida att den sökte det empiriska, det mätbara och trodde på utveckling och framtid. Romantiken var mer inåtblickande och protesterade mot upplysningens ytlighet. Den svenske upplysningsskalden och smakdomaren Kellgren berörs själv av de nya tankarna. I sin kärleksdikt Den nya skapelsen skriver han i andra strofen:

Död låg naturen för mitt öga,
djupt låg hon för min känsla död -
kom så en fläkt ifrån det höga,
och ljus och liv i världen böd.

Upplysningens tilltro till förnuftet ersätts hos många av ett bejakande av känslorna. Kroppen blir mindre viktig än själen, den timliga existensen mindre viktig än den eviga. Dessa nya tankar sätter sina avtryck, avtryck som ännu idag skapar konflikter runt om i världen.

Nationalismen

Ett av romantikens barn torde vara nationalismen, åtminstone till sitt idéinnehåll. På samma sätt som varje individ hade en själ, resonerade man, hade också hela folk sin gemensamma själ. Den filosofiska tankegrunden kom främst från:

När nationalismens tanke väl slagit rot var den svår att dra upp. Den kom att verka såväl splittrande som enande på Europas 1800-talshistoria:

Splittrande

Enande

Klassamhället

Men upplysningens tankar levde också kvar, så till vida att man inte längre kunde acceptera det medeltida ståndssamhället som menade att varje människa föddes in i sitt stånd. Detta tänkande var inte funktionellt i industrisamhället. Det ersätts successivt av klassamhället och denna skinnömsning går olika smärtsamt till i olika länder. Klassamhällets grovstruktur kan sägas vara:

Tillbaka till Tillbaka till Komvux Gotland