| |
Gustav Eriksson Vasa, som
hållits som gisslan av danskarna i samband med
kriget mot Sten Sture d.y., lyckas fly och med hjälp av ett lån från det mäktiga
handelsförbundet Hansan resa ett uppror i Sverige mot unionskungen Kristian II
av Oldenburg. Upproret startar i Dalarna, enligt traditionen avfärdar först
dalkarlarna Gustavs förslag och han skidar till Norge för att undkomma sina
danska förföljare, men hinns upp av några dalkarlar strax före gränsen. Det är
till minne av den händelsen, som vasaloppet körs årligen första söndagen i mars.
Gustav Vasa har av många historiker räknats som den svenska
nationalstatens grundare. Här är några hållpunkter beträffande hans
regeringstid:
| Han kröns till kung i Västerås 6 juni 1523 |
| För att kunna betala igen det lån han fått av Hansan får
han riksdagen Västerås att besluta om reformationen i Sverige 1527.
| det innebär att man överger den katolska tron för den
luthersk-evangeliska, som vilar på Martin Luthers
lära. |
| Sveriges reformator blir Olaus Petri under vars
ledning Bibeln översätts till svenska. Arbetet är klart 1541 och kallas
Gustav Vasas Bibel. |
|
| Han organiserar Sverige med hjälp av ett
fogdesystem. Dessa fogdar är direkt underställda kungen och ansvarar för
att skatt kommer in från de olika landsändarna. Ett liknande
fogdesystem hade redan använts under medeltiden. Gustav Vasa låter nu
restaurera befintliga borgar och uppföra nya. |
| Till sin hjälp upprättar han ett kansli. |
| Han stärker den svenska centralmakten genom att slå
ned en rad uppror, främst riktade mot det hårda skattetrycket.
| det svåraste av dessa uppror leddes av smålänningen Nils
Dacke |
|
| Efter Dackefejden förmår Gustav Vasa den svenska riksdagen
i Västerås 1544 att omforma Sverige från ett valrike till ett arvrike,
viket innebär att tronföljden går inom kungafamiljen. |
| När Gustav Vasa dör 1560 har han bringat ordning på
Sveriges finanser och säkrat rikets gränser samt stärkt sin egen kungamakt
väsentligt. |
Vasasönerna
Tre söner kommer att efterträda Gustav Vasa:
| Erik XIV (1560 - 1568)
| Sverige deltar i det nordiska sjuårskriget (1563-70) för
att skaffa sig inflytande i de baltiska staterna och lyckas i Estland |
| framstår som en renässansfurste, d.v.s. intresserar sig
för bildning och kultur |
| Kungen försöker göra sig oberoende av adeln och rådet. I
samband med det och sinnesförvirring mördar han och låter avrätta
representanter för ätten Sture |
| Hans närmaste rådgivare är ofrälse och heter Jöran
Persson |
| Han gifter sig med en ofrälse - Karin Månsdotter |
| Efter Sturemorden avsätts han och sätts i fängelse |
| Han avlider i fängelset, enligt traditionen förgiftad av
ärtsoppa. |
|
| Johan III (1568 - 1592)
| avsätter sin bror Erik efter Sturemorden |
| gifter sig med Polens katolska drottning Katarina
Jagellonica |
| inför den så kallade Röda boken, som är en katolsk
gudstjänstordning |
| lämnar tronen i arv till sin son Sigismund, som tillika
är polsk kung, vilket innebär att Sverige och Polen bildar personalunion
(två länder med samma regent). |
|
| Karl IX (1604 - 1611)
| bekämpar sin brorson Sigismund |
| styr Sverige som rikskansler under Sigismund 1592 - 1599 |
| besegrar Sigismund och får den svenska riksdagen att
avsätta honom |
| styr Sverige som rikskansler 1599 - 1604 |
| styr Sverige som kung 1604 - 1611 |
|
Stormaktstiden
Under denna period kommer Sverige genom många krig att
utvidga sina gränser i en strävan att kontrollera handeln i Östersjön. Ett av
dessa krig är
| Det trettioåriga kriget (1618 - 1648)
som utspelar sig i det tysk-romerska riket och är en kamp mellan de nordliga
protestantiska staterna å ena sidan, vars furstar försöker göra sig
självständiga gentemot den katolske kejsaren i Wien, och de katolska staterna
i södra delen av landet, som bistår kejsaren. Kriget har således såväl
politiska som religiösa skäl.
Andra stater lägger sig i detta krig och stödjer de protestantiska
upprorsstaterna för att därigenom bekämpa den tysk-romerske kejsaren. Sådana
stater är:
| Det protestantiska Danmark, som dock snart måste ge upp |
| Det katolska Frankrike, som ser det viktigare att
bekämpa den tysk-romerske kejsaren än att stödja sina trosfränder i Tyskland |
| Det protestantiska Sverige, som under ledning av sin
kung Gustav II Adolf får stora framgångar och vid fredsslutet och vinner
viktiga landområden.
|
|
| Gustav II Adolf (1611 -
1632)
Sverige kom i mycket att förändras under Gustav II Adolfs regeringstid.
Vid sin sida hade den unge kungen hela tiden den duglige lite äldre Axel
Oxenstierna.
|
| Drottning Kristina
(1644 - 1654)
Gustav Adolf hade ingen son, så enda barnet, Kristina, blev svensk
tronföljare. Tiden fram till hennes myndighetsdag, då hon fyllde tjugofem,
styrdes Sverige av en förmyndarregering, ledd av Axel Oxenstierna. Sverige
fortsatte med sina krigsaktioner i Tyskland med växlande framgång.
Kristina vantrivdes med sin situation och abdikerade, avsade
sig tronen. Hon var en rikt begåvad person med ett stort kulturintresse,
vilket bl.a. medförde att de svenska trupperna rövade hem mängder av
kulturföremål till Sverige, t.ex. den så kallade Silverbibeln.
|
| Karl X Gustav (1654 - 1660)
Kristina efterträddes av sin kusin, som trivdes bäst ute i fält. Efter ett
fälttåg i Polen tog han sig över Tyskland och in i Danmark, för att försöka
slutgiltigt besegra Sveriges konkurrent om kontrollen av Öresund, inloppet
till Östersjön. Efter stora svenska framgångar avbröts kriget av att den
svenska kungen dör. Två viktiga freder med Danmark fastställer bestående nya
gränser för Sverige:
| Brömsebro 1645: Jämtland, Härjedalen, Gotland och
Halland (på trettio år) samt Ösel |
| Roskilde 1648: Skåne, Blekinge, Halland och
Bohuslän (samt Trondheims län och Bornholm, som dock återlämnades två år
senare, då kungen dog)
|
|
| Karl XI (1672 - 1697)
Innan tronarvingen blev myndig styrdes Sverige ånyo av en
förmyndarregering, nu ledd av Magnus Gabriel De la Gardie och under dessa år
stärktes adelns ställning oerhört och detta stånd kom att ha ett inflytande
över riket som det varken haft förr eller senare. När den unge kungen tog över
styret hade han yttre fiender att försvara Sverige mot och adelns stora
inflytande att bekämpa. Han kom att lyckas väl med båda dessa företag. De
viktigaste förändringarna under hans regeringstid blev:
| Reduktionen,
som innebar att en stor del av adelns gods drogs in till kronan. Detta kom
att ändra ägoförhållandena väsentligt i Sverige.
Före reduktionen ägde adeln 2/3 av landets jord, efter 1/3. |
| Indelningsverket
Bönderna slapp ifrån de betungande utskrivningarna
till armén, mot att de åtog sig att avlöna en yrkessoldat, som
tilldelades ett soldattorp. Dessa indelta soldater träffades sedan
regelbundet och tränade rotevis, d.v.s de soldater som kom från angränsande områden tränade samman och
lärde känna varandra. Genom detta system skaffade sig Sverige en slagkraftig armé, och
uppvägde därmed i mycket den nackdel det innebar att vara glesbefolkat om man ville
hävda sin stormaktsposition mot konkurrerande och folkrikare grannar. Från att ha varit
böndernas överman förvandlades knekten till att bli deras dräng och tjänare. |
| Skolordningen
som innebar att skolundervisningen skulle vara enhetlig i hela landet. |
Karl XI gjorde sig till enväldig, d.v.s. mot slutet av sin
regeringstid kunde han fatta beslut utan att vända sig till rådet eller
riksdagen. Detta styrelsesätt lämnade han i arv åt sin son.
|
| Karl XII (1697 - 1718)
Kungen var inte ens femton år fyllda när hans far dog i magcancer och
slottet Tre kronor brann ner. Många yttre fiender hotade det svenska
stormaktsväldet, Danmark, Polen - Sachsen och Ryssland. Trots alla dåliga odds lyckade Karl XII till en början
försvara Sveriges intressen framgångsrikt, mycket tack vara indelningsverket,
men i längden gick det inte. Sin svåraste motståndare hade den svenska kungen
i den ryske tsaren Peter den store, som på ett omvälvande sätt kom att förnya
sitt land, och den svenska krigslyckan vände också på ett avgörande sätt i
slaget vid Poltava 1709. När kungen blev skjuten under ett
fälttåg till Norge 1718 föll också stormaktsväldet definitivt samman och en ny
epok inleds. Vid freden i Nystad 1721 fick Sverige avträda alla sina
provinser på andra sidan Östersjön.
|
|