Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-09-17

Indelningsverket - Soldaten (4b)

Soldattorpet

Officerarnas boställen

Officerarnas boställen var också reglerade, precis som soldattorpen. Kaptensbostället var större än löjtnantens och fänrikens. Kaptensbostället bestod av 4 rum och kök. Löjtnantens och fänrikens boställe hade 3 rum och kök. Till gårdarna hörde lada, stall, fähus, svinhus samt åkrar och ängar. Manskapsgården var byggd i trä och låg. Officeren var skyldig att underhålla byggnaderna

Soldattorp

Soldattorpen varierade i de olika landskapen. I Mellansverige bestod de av ett stort kök, som samtidigt fungerade som vardagsrum och sovrum, samt en kammare och en inbyggd förstuga. Väggarna var timrad och taket var täckt av näver och torv. Vanliga mått var 24 fot lång, 14 fot bred samt 9 fot högt. De blev dock större under 1800-talet. Vidare ingick även fähus och lada. Rotetavlan På gaveln mot vägen hängde rotetavlan med kompaniets namn samt soldatens nummer och ibland även hans namn. Soldatens nummer och rotens nummer var samma nummer. Rotetavlorna kallades i början för soldatbrickor. Rotetavlan på bilden intill är från Gripsholms kompani, rote 1017, Södermanlands regemente. Från början var texten målad direkt på gaveln med röd text. Då bruket  med rödmålning av torpen blev allmän under 1700-talet övergick man istället till speciella svartmålade trätavlor med vit text. Med tiden kom utseendet på tavlorna att variera en hel del. Rotetavlan kunde även kallas soldattavla. Intill torpet låg en liten åker (några tunnland) samt ett ängsområde som skulle ge ca: 2 lass hö. Det var ej den bästa jorden som bönderna upplät till soldattorpen. Vidare erhöll soldaten en ko, några får eller en gris, några höns, utsäde, ved, bete för kreaturen samt rätt att låna en häst som dragdjur, bl.a. till kvarnskjutsar. Även fähus/ladugård, förråd samt dass ingick. Naturaprodukterna som soldaten fick av roten kallades hemkall. Allt detta reglerades i soldatkontraktet.

Torpbesiktning

Soldaten skulle stå för de mindre reparationerna av torpet och rotebönderna för de större. Torpbesiktningar hölls med några års mellanrum. När en soldat fick avsked eller förflyttades skede alltid en besiktning. Förutom soldaten var rotebönderna samt representanter för militära och civila myndigheter närvarande vid besiktningen. Speciella protokoll, sk. torpsyneprotokoll, upprättades över torpets brister samt vad som skulle rättas till. Bilden till höger visar en torpbesiktning. Foto Hans Högman, Arsenalen 2016. Exempel på ett torpsyneprotokoll från 1842, Södermanlands regemente. Exempel på ett torpsyneprotokoll för ett båtsmanstorp från 1886, Södermanlands Andra båtsmanskompani I soldatkontraktet ingick även att soldaten skulle hjälpa till med handräckning åt rotebönderna. I Dalarna, Gästrikland och Hälsingland var det inte vanligt med soldattorp som hölls av rotebönderna. Här var soldaten i regel självägande småbrukare. Soldaten var borta en hel del från soldattorpet. Det var ej enbart i krig han var borta utan även i fredstid på övningar eller arbetskommenderingar. Det var då soldathustruns ansvar att sköta torpet förutom en stor barnkull. Hon fick sköta djuren, mjölka, se till att skörden bärgades, så på våren, underhålla byggnaderna mm. För att få gifta sig var soldaten tvungen att inhämta kaptenens tillstånd. På vissa håll var soldaten även tvungen att visa upp sin blivande brud för kaptenen. Bilden intill visar ett soldattorp från Södermanlands regemente, rote 143, Livkompaniet. På gaveln syns rotetavlan. Torpet finns numera på militärmuséet Arsenalen, Strängnäs. Ryttartorp: Även ryttarna hade torp på samma sätt som fotfolket. Rusthållaren höll honom med torp, häst och uniform. Hästen och uniformen förvarades hos rusthållaren. Ryttarna ansågs vara finare än fotfolket och hade en högre status. Kavalleriet var karolinerarméns hemliga vapen, själva kilen i anfallet. Båtsmanstorp: Örlogsflottan bemannades från kustområdena men även från städerna. Båtsmännen från städerna kallades också för stadsbåtsmän. Båtsmän var flottans motsvarigheter till knektarna. De bemannade örlogsfartygen. I övrigt var båtsmanshållen roterade på samma sätt som soldattorpen. I Södra Möre och i Blekinge fanns dock båtsmän upssatta som rusthåll. I krigstid skulle rotarna hålla reserver för de ordinarie båtsmännen, den sk fördubblingen. Precis som för soldaterna var det rotarnas ansvar och skyldighet att värva nya båtsmän och de skulle utrustas med uniform, torp, uthus och åkermark, kreatur etc. Rotebönderna hade också skyldighet att skjutsa båtsmännen till deras samlingsplatser samt att förse dem med färdmat. Båtsmännen från kusttrakterna och kuststäderna ansågs ha mer sjövana och användes i regel som matroser och befäl. Båtsmännen som kom från inlandet fick i första hand bemanna kanonerna eller tjänstgöra som gevärsskyttar. De kallades därför även för bösseskyttar. De indelades i styckekompanier respektive bösseskyttarkompanier. Efter grundutbildningen tjänstgjorde båtsmannen ofta en tid på olika fartyg i flottan. Från 1641 var exempelvis Medelpads kustsocknar lagda under båtsmanshållet. Så småningom blev alla Medelpads socknar utom Tynderö överförda till sjöförsvaret. Båtsmanshållet avskaffades 1887. Mer om det Svenska båtsmanshållet. Information om förhållandena i Båtsmanskompanierna i Medelpad och Ångermanland. Om båtsmännen i Ångermanland kan läsas på Olof Strömbergs hemsida. Sidan innehåller en sökbar databas.

Bilder på ett soldattorp

Bilderna nedan visar soldattorpet vid Bjärsätters rote, nr 143, Björkviks socken, Livkompaniet, Södermanlands regemente. Torpet finns idag på militärmuséet Arsenalen, Strängnäs. Den siste knekten som bodde i soldattorpet var 143 Carl Gustaf Dahl (1843 - 1932). Han antogs vid Södermanlands regemente år 1863 och tjänstgjorde som soldat fram till 1894. Bilden till höger visar Carl Gustaf Dahl med hustru Clara Ulrika Jonsdotter (1844 - 1921). Bild: Arsenalen, Strängnäs. Clara var född i soldattorpet, dotter till soldaten 143 Lager. År 1930 flyttades torpet från Björvik till Södermanlands regemete i Strängnäs för att år 2010 flyttas till museet Arsenalen i Strängnäs. Just detta soldattorp byggdes antagligen först på 1700-talet är en en sk. enkelstuga och står på en torpargrund.

Indelningsverket och den indelte soldaten (4b)

Denna sida:
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Arsenalen. Foto, Hans Högman, 2016.
Avsnittet “Indelta soldater” är uppdelad på flera sidor:
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-09-17

Indelningsverket - Soldaten (4b)

Soldattorpet

Officerarnas boställen

Officerarnas boställen var också reglerade, precis som soldattorpen. Kaptensbostället var större än löjtnantens och fänrikens. Kaptensbostället bestod av 4 rum och kök. Löjtnantens och fänrikens boställe hade 3 rum och kök. Till gårdarna hörde lada, stall, fähus, svinhus samt åkrar och ängar. Manskapsgården var byggd i trä och låg. Officeren var skyldig att underhålla byggnaderna

Soldattorp

Soldattorpen varierade i de olika landskapen. I Mellansverige bestod de av ett stort kök, som samtidigt fungerade som vardagsrum och sovrum, samt en kammare och en inbyggd förstuga. Väggarna var timrad och taket var täckt av näver och torv. Vanliga mått var 24 fot lång, 14 fot bred samt 9 fot högt. De blev dock större under 1800- talet. Vidare ingick även fähus och lada. Rotetavlan På gaveln mot vägen hängde rotetavlan med kompaniets namn samt soldatens nummer och ibland även hans namn. Soldatens nummer och rotens nummer var samma nummer. Rotetavlorna kallades i början för soldatbrickor. Rotetavlan på bilden intill är från Gripsholms kompani, rote 1017, Södermanlands regemente. Från början var texten målad direkt på gaveln med röd text. Då bruket  med rödmålning av torpen blev allmän under 1700-talet övergick man istället till speciella svartmålade trätavlor med vit text. Med tiden kom utseendet på tavlorna att variera en hel del. Rotetavlan kunde även kallas soldattavla. Intill torpet låg en liten åker (några tunnland) samt ett ängsområde som skulle ge ca: 2 lass hö. Det var ej den bästa jorden som bönderna upplät till soldattorpen. Vidare erhöll soldaten en ko, några får eller en gris, några höns, utsäde, ved, bete för kreaturen samt rätt att låna en häst som dragdjur, bl.a. till kvarnskjutsar. Även fähus/ladugård, förråd samt dass ingick. Naturaprodukterna som soldaten fick av roten kallades hemkall. Allt detta reglerades i soldatkontraktet.

Torpbesiktning

Soldaten skulle stå för de mindre reparationerna av torpet och rotebönderna för de större. Torpbesiktningar hölls med några års mellanrum. När en soldat fick avsked eller förflyttades skede alltid en besiktning. Förutom soldaten var rotebönderna samt representanter för militära och civila myndigheter närvarande vid besiktningen. Speciella protokoll, sk. torpsyneprotokoll, upprättades över torpets brister samt vad som skulle rättas till. Bilden till höger visar en torpbesiktning. Foto Hans Högman, Arsenalen 2016. Exempel på ett torpsyneprotokoll från 1842, Södermanlands regemente. Exempel på ett torpsyneprotokoll för ett båtsmanstorp från 1886, Södermanlands Andra båtsmanskompani I soldatkontraktet ingick även att soldaten skulle hjälpa till med handräckning åt rotebönderna. I Dalarna, Gästrikland och Hälsingland var det inte vanligt med soldattorp som hölls av rotebönderna. Här var soldaten i regel självägande småbrukare. Soldaten var borta en hel del från soldattorpet. Det var ej enbart i krig han var borta utan även i fredstid på övningar eller arbetskommenderingar. Det var då soldathustruns ansvar att sköta torpet förutom en stor barnkull. Hon fick sköta djuren, mjölka, se till att skörden bärgades, så på våren, underhålla byggnaderna mm. För att få gifta sig var soldaten tvungen att inhämta kaptenens tillstånd. På vissa håll var soldaten även tvungen att visa upp sin blivande brud för kaptenen. Bilden intill visar ett soldattorp från Södermanlands regemente, rote 143, Livkompaniet. På gaveln syns rotetavlan. Torpet finns numera på militärmuséet Arsenalen, Strängnäs. Ryttartorp: Även ryttarna hade torp på samma sätt som fotfolket. Rusthållaren höll honom med torp, häst och uniform. Hästen och uniformen förvarades hos rusthållaren. Ryttarna ansågs vara finare än fotfolket och hade en högre status. Kavalleriet var karolinerarméns hemliga vapen, själva kilen i anfallet. Båtsmanstorp: Örlogsflottan bemannades från kustområdena men även från städerna. Båtsmännen från städerna kallades också för stadsbåtsmän. Båtsmän var flottans motsvarigheter till knektarna. De bemannade örlogsfartygen. I övrigt var båtsmanshållen roterade på samma sätt som soldattorpen. I Södra Möre och i Blekinge fanns dock båtsmän upssatta som rusthåll. I krigstid skulle rotarna hålla reserver för de ordinarie båtsmännen, den sk fördubblingen. Precis som för soldaterna var det rotarnas ansvar och skyldighet att värva nya båtsmän och de skulle utrustas med uniform, torp, uthus och åkermark, kreatur etc. Rotebönderna hade också skyldighet att skjutsa båtsmännen till deras samlingsplatser samt att förse dem med färdmat. Båtsmännen från kusttrakterna och kuststäderna ansågs ha mer sjövana och användes i regel som matroser och befäl. Båtsmännen som kom från inlandet fick i första hand bemanna kanonerna eller tjänstgöra som gevärsskyttar. De kallades därför även för bösseskyttar. De indelades i styckekompanier respektive bösseskyttarkompanier. Efter grundutbildningen tjänstgjorde båtsmannen ofta en tid på olika fartyg i flottan. Från 1641 var exempelvis Medelpads kustsocknar lagda under båtsmanshållet. Så småningom blev alla Medelpads socknar utom Tynderö överförda till sjöförsvaret. Båtsmanshållet avskaffades 1887. Mer om det Svenska båtsmanshållet. Information om förhållandena i Båtsmanskompanierna i Medelpad och Ångermanland. Om båtsmännen i Ångermanland kan läsas på Olof Strömbergs hemsida. Sidan innehåller en sökbar databas.

Bilder på ett soldattorp

Bilderna nedan visar soldattorpet vid Bjärsätters rote, nr 143, Björkviks socken, Livkompaniet, Södermanlands regemente. Torpet finns idag på militärmuséet Arsenalen, Strängnäs. Den siste knekten som bodde i soldattorpet var 143 Carl Gustaf Dahl (1843 - 1932). Han antogs vid Södermanlands regemente år 1863 och tjänstgjorde som soldat fram till 1894. Bilden till höger visar Carl Gustaf Dahl med hustru Clara Ulrika Jonsdotter (1844 - 1921). Bild: Arsenalen, Strängnäs. Clara var född i soldattorpet, dotter till soldaten 143 Lager. År 1930 flyttades torpet från Björvik till Södermanlands regemete i Strängnäs för att år 2010 flyttas till museet Arsenalen i Strängnäs. Just detta soldattorp byggdes antagligen först på 1700-talet är en en sk. enkelstuga och står på en torpargrund.

Indelningsverket och den

indelte soldaten (4b)

Arsenalen. Foto, Hans Högman, 2016.