Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-08-23

Systemet med utskrivningar av knektar - Äldre indelningsverket

Utskrivningar

Utskrivningen av fotfolket (infanteriet) var ej frivillig utan skedde med tvång. År 1618 utkom en förordning om hur utskrivningarna mer i detalj skulle gå till. Systemet byggde på roteringsprincipen som innebar att bland skatte- och kronobönderna skulle alla män mellan 18 och 40 år indelades i rotar om 10 män och att en man i roten togs ut att ständigt vara knekt. Vid förluster gjordes nya utskrivningar bland rotarna. Med detta system kom drängar, torparsöner och till och med storbonden själv att tas ut. Man följde dock en regel som innebar att drängar togs före söner och söner före bonden själv. Det hände dock att bonden själv kunde bli utskriven. Detta var inte bar ur nationalekonomisk synvinkel. Medan bonden var borta (eller avled) kunde gården gå dåligt eller i värsta fall bli ödegård. Då försvann en gård som kunde betala skatt till kronan samt en i roten som var underlag för utskrivningar. I början av 1620-talet blev prästerna skyldiga att föra längder över männen i församlingarna, de s.k. mantalslängderna. Mantal blev senare liktydligt med gård, en familjs försörjningsenhet och blev ett mått på en gårds bärighet. Syftet var att kartlägga alla män som var skyldiga till värnplikt, dvs männen i åldern 15 till 40. Roteringen beräknades i början efter gårdetal men ersätts nu av mantalet. För varje utskrivningstillfälle krävs nu riksdagens tillstånd. Riksdagen sammanträdde inte som idag under hela terminer utan enbart vid vissa tillfällen. Det var också svårt att i förväg veta hur många soldater som en utskrivning skulle ge vilket gjorde det svårt att planera. Det tog också lång tid att mobilisera med utskrivningar. Systemet med utskrivningarna gav också upphov till godtycke, mutor etc och kunde därmed ge undermånligt manskap. Rotarna hade ingen skyldighet att underhålla knekten när han var hemma och hade inte heller någon skyldighet att se till att han inställde sig. Om man inte gjorde detta utan rymde hade dock roten skyldighet att ta ut en ersättare. Utskrivningarna kunde ske efter både antal gårdar (gårdetal) eller antal män (huvudtal). Utskrivning efter huvudtal gav mer för kronan. Fram till 1653 togs ingen hänsyn till gårdarnas storlek (mantalet) men nu regleras detta. Även om knekten skulle vara i åldern 18 - 40 så var det inte alltför ovanligt med utskrivna i åldern 15 - 17. Under 1620-talet ålades prästerna att föra mantalslängder över församlingens manliga befolkning som grund för värnplikt. Utskrivningarna förrättades av utskrivningskommissarier, vanligen landshövdingen eller en lagman och översten, biträdda av häradshövding, fogde, präst och kompanichefen. De roteringsskyldiga sammanfördes i roteringslängder. De utskrivna knektarna infördes sen i de militära rullorna. Roten ägde rätt att föreslå knekt men kaptenen kunde tillbakavisa de föreslagne om han fann honom olämplig. Den utskrivne kunde också leja någon annan att ta hans plats. De nyutskrivna mönstrades sen in vid generalmönstringen. Utskrivningar gick mycket hårt åt allmogen under 1600-talet, inte minst i det danska kriget 1675 - 1679. Stora protester förekom och systemet var hatat. Inte ens kronan var nöjd med systemet. På vissa håll slöts avtal med kronan om att hålla ett visst antal knektar mot befrielse från utskrivningar. Allmogen i Dalarna slöt så tidigt som 1621 ett avtal där man lovade att hålla 1.400 knektar mot befrielse från utskrivning, dvs ett ständigt knekthåll. Efter freden i Brömsebro 1645 då bla Jämtland och Härjedalen blev svenskt satt man snabbt upp ett regemente i Jämtland för att hålla kontroll på de forna danska landskapen. Regementet var Jämtlands dragonregemente och sattes upp 1646. Man vågade dock inte rekrytera knektarna i Jämtland utan de togs från de intilliggande landskapen bla Medelpad och Ångermanland. Även här skrev man nu avtal med kronan om att sätta upp knektar mot befrielse mot utskrivning. Från 1680 rekryteras även jämtar till regementet och blir nu det huvudsakliga upptagningsområdet. Härjedalen vakansätts 1662 mot 900 daler silvermynt årligen. Även i Västerbotten upprättas ett avtal med kronan om att hålla ett knekthåll mot befrielse mot utskrivning. Detta sker år 1649. Systemet med utskrivningar utgår då det ständiga knekthållet införs i och med det Yngre indelningsverket som beslutas år 1682.

Indelningsverket och den indelte soldaten (2b)

Avsnittet “Äldre indelningsverket” är uppdelad på flera sidor:
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Denna sida:
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-08-23

Systemet med utskrivningar av

knektar - Äldre indelningsverket

Utskrivningar

Utskrivningen av fotfolket (infanteriet) var ej frivillig utan skedde med tvång. År 1618 utkom en förordning om hur utskrivningarna mer i detalj skulle gå till. Systemet byggde på roteringsprincipen som innebar att bland skatte- och kronobönderna skulle alla män mellan 18 och 40 år indelades i rotar om 10 män och att en man i roten togs ut att ständigt vara knekt. Vid förluster gjordes nya utskrivningar bland rotarna. Med detta system kom drängar, torparsöner och till och med storbonden själv att tas ut. Man följde dock en regel som innebar att drängar togs före söner och söner före bonden själv. Det hände dock att bonden själv kunde bli utskriven. Detta var inte bar ur nationalekonomisk synvinkel. Medan bonden var borta (eller avled) kunde gården gå dåligt eller i värsta fall bli ödegård. Då försvann en gård som kunde betala skatt till kronan samt en i roten som var underlag för utskrivningar. I början av 1620-talet blev prästerna skyldiga att föra längder över männen i församlingarna, de s.k. mantalslängderna. Mantal blev senare liktydligt med gård, en familjs försörjningsenhet och blev ett mått på en gårds bärighet. Syftet var att kartlägga alla män som var skyldiga till värnplikt, dvs männen i åldern 15 till 40. Roteringen beräknades i början efter gårdetal men ersätts nu av mantalet. För varje utskrivningstillfälle krävs nu riksdagens tillstånd. Riksdagen sammanträdde inte som idag under hela terminer utan enbart vid vissa tillfällen. Det var också svårt att i förväg veta hur många soldater som en utskrivning skulle ge vilket gjorde det svårt att planera. Det tog också lång tid att mobilisera med utskrivningar. Systemet med utskrivningarna gav också upphov till godtycke, mutor etc och kunde därmed ge undermånligt manskap. Rotarna hade ingen skyldighet att underhålla knekten när han var hemma och hade inte heller någon skyldighet att se till att han inställde sig. Om man inte gjorde detta utan rymde hade dock roten skyldighet att ta ut en ersättare. Utskrivningarna kunde ske efter både antal gårdar (gårdetal) eller antal män (huvudtal). Utskrivning efter huvudtal gav mer för kronan. Fram till 1653 togs ingen hänsyn till gårdarnas storlek (mantalet) men nu regleras detta. Även om knekten skulle vara i åldern 18 - 40 så var det inte alltför ovanligt med utskrivna i åldern 15 - 17. Under 1620-talet ålades prästerna att föra mantalslängder över församlingens manliga befolkning som grund för värnplikt. Utskrivningarna förrättades av utskrivningskommissarier, vanligen landshövdingen eller en lagman och översten, biträdda av häradshövding, fogde, präst och kompanichefen. De roteringsskyldiga sammanfördes i roteringslängder. De utskrivna knektarna infördes sen i de militära rullorna. Roten ägde rätt att föreslå knekt men kaptenen kunde tillbakavisa de föreslagne om han fann honom olämplig. Den utskrivne kunde också leja någon annan att ta hans plats. De nyutskrivna mönstrades sen in vid generalmönstringen. Utskrivningar gick mycket hårt åt allmogen under 1600-talet, inte minst i det danska kriget 1675 - 1679. Stora protester förekom och systemet var hatat. Inte ens kronan var nöjd med systemet. På vissa håll slöts avtal med kronan om att hålla ett visst antal knektar mot befrielse från utskrivningar. Allmogen i Dalarna slöt så tidigt som 1621 ett avtal där man lovade att hålla 1.400 knektar mot befrielse från utskrivning, dvs ett ständigt knekthåll. Efter freden i Brömsebro 1645 då bla Jämtland och Härjedalen blev svenskt satt man snabbt upp ett regemente i Jämtland för att hålla kontroll på de forna danska landskapen. Regementet var Jämtlands dragonregemente och sattes upp 1646. Man vågade dock inte rekrytera knektarna i Jämtland utan de togs från de intilliggande landskapen bla Medelpad och Ångermanland. Även här skrev man nu avtal med kronan om att sätta upp knektar mot befrielse mot utskrivning. Från 1680 rekryteras även jämtar till regementet och blir nu det huvudsakliga upptagningsområdet. Härjedalen vakansätts 1662 mot 900 daler silvermynt årligen. Även i Västerbotten upprättas ett avtal med kronan om att hålla ett knekthåll mot befrielse mot utskrivning. Detta sker år 1649. Systemet med utskrivningar utgår då det ständiga knekthållet införs i och med det Yngre indelningsverket som beslutas år 1682.

Indelningsverket och den

indelte soldaten (2b)