Buddhism i Thailand
Thailändare är djupt religiösa människor.
För den buddhistiska majoriteten genomsyrar det
allt man gör då det är ryggraden i
den thailändska kulturen - en kultur som varit
intakt och oberoende så länge mycket tack
vare principerna i den buddhistiska läran.
Varje by i Thailand har minst ett tempel en
s k "Wat", som tjänar
både som religiöst och socialt
center. Tidigare har vardagslivet på landsbygden
kretsat runt religiösa och agrikulturella
högtider men på senare tid
har radio och TV haft stark influens.
C:a 90 % av befolkningen är Theravada-buddhister.
Theravada-läran lägger tyngdpunkten
mer på den rena läran av
Siddartha Gotama
(Buddha) utan några
senare tillägg och tolkningar av
munkar.
Buddhister
tror att livet innebär lidande,
ett lidande förorsakat av begär.
Kan man sålunda eliminera begäret
leder det till ett perfekt tillsånd
där också
lidandet elimineras. Detta tillstånd
kallas nibbana (nirvana).
Buddhismen i Thailand är en "icke-individualistisk"
filosofi som säger att undertryckandet
och frånvaron av egot är
den enda vägen till lycka.
Nästan alla Thailändare tror
på reinkarnation, förhoppningsvis
till ett bättre liv. och slutligen
till uppnående av nibbana. Men
detta sker inte automatiskt utan måste
förtjänas genom utförande
av goda gärningar, t.ex. ge pengar
till tiggare, ge burfåglar deras
frihet, ge mat till de munkar som gör
sina tidiga morgonvandringar för
att få något att äta.
För ett antal år sedan
vann en fattig dam 6 miljoner Baht (då
c:a 1,5 miljoner kronor) på det
statliga lotteriet. Hon spenderade alla
pengar på byggandet av ett nytt
tempel varefter hon var lika fattig
som tidigare. Detta faktum bekymrade
henne dock föga
eftersom hon nu gjort en så storartad
gärning för Buddha att hon
var garanterad en god reinkarnation
när den dagen kom. Det kan man
kalla en långsiktig investering!
Andehus
i varierande storlek finns utanför
alla byggnader i Thailand och de dekoreras
så att "skadliga andar"
inte skall hemsöka de boende. I
Thailand har buddhismen lyckats ympa
in sig i animismen och på så
sätt skapat en blandning av moralisk
filosofi och vidskepelse.
Det
finns inte "goda" eller "dåliga"
buddhister på samma sätt
som det finns "goda" och "dåliga"
kristna. Buddhismen är en personlig
filosofi snarare än en grupp-religion.
En individ som följer Buddhas väg,
den långa vägen till upplysning,
stöter på hinder och överkommer
svårigheter i sin egen takt. Hur
bra han eller hon gör det är
oviktigt för alla andra än
en själv.
Buddhismen lär inte, som många
andra religioner, ut att man blint skall
lyda regler och doktriner som man kanske
tycker är fel. Istället bör
man ifrågasätta "allt"
tills man funnit ett svar som känns
tillfredsställande.
Buddhismen inte bara predikar, utan
praktiserar också tolerans. Den
hävdar inte att andra religioner är
falska utan uppmuntrar till att var
och en drar egna slutsatser. Det finns
ingen uttalad missionssträvan och
buddhistmunkar har inga krav på sig
att fylla en konverteringskvot eller
att "rädda själar".
I norra Thailand finns också Animism
infllätat i Buddhismen, en tro
på
att alla ting som floder, träd,
gräs och stenar har en själ.
De
flesta av bergsfolken är
animister med ett mindre antal buddhister
och kristna. Många från Yaofolket,
som härstammar från
södra Kina, är Taoister, och
utövar en primitiv form av Taoism
som var känd i Kina för 600 år
sedan.
Kristendomen som har introducerats på
sistone av missionärer har fått
många nya anhängare bland
bergsfolken. Det hävdas att upp
till 50% av Karenfolket nu är kristna.
Deras sägner har en hel del gemensamt
med de kristna och eftersom Karenfolket eventuellt härstammar från
mellanöstern är det möjligt
att de två religionerna har samma
ursprung eller åtminstone har
gemensamma band.

|