Wienkongressens tankar om maktbalans hade fungerat någorlunda väl då det gällde att undvika stormaktskonflikter, Krimkriget var det största undantaget. Dessutom hade stormakterna genom fredliga överenskommelser delat upp Afrika och således även i den frågan undvikit krig. Långt ifrån alla frågor var emellertid lösta:

Skottet i Sarajevo

Den slaviska provinsen Bosnien tillhörde Österrike-Ungern men önskade frigöra sig. Dessa tankar understöddes av nationalister från Serbien, som drömde om en slavisk storstat, ledd av Serbien.

Den österrikiske tronföljaren Frans Ferdinand hade förståelse för bosniernas tankar och var positiv till att ge området samma status som Ungern och således bilda en trippelmonarki. Serberna oroades över att detta skulle räcka för bosnierna och då Frans Ferdinand var på besök i Bosniens provinshuvudstad Sarajevo, sköts han till döds av en fanatisk separatist, den 19-årige studenten Gavrilo Princip, som hade förbindelser med den serbiska nationaliströrelsen Svarta Handen.

Mordet väckte stor bestörtning och när utredningen fann att spåren pekade mot Serbien, krävde Österrike insyn i den serbiska utredningen genom att österrikiska poliser skulle få delta.

När Serbien vägrade att tillmötesgå de österrikiska kraven förklarade Österrike Serbien krig, sedan man försäkrat sig om Tysklands stöd. Ryssland mobiliserade då sin väldiga armé och Tyskland svarade genom att förklara Ryssland krig. Kedjereaktionen var i full gång och Frankrike och Storbritannien var snara att fullfölja sina överenskommelser och i augusti 1914 var det krig som skulle komma att kallas det första världskriget ett faktum.

Tillbaka till Tillbaka till Komvux Gotland