« För mycket av det goda? | Startsidan | Ta det lugnt i helgtrafiken »
23 december 2004
52 Hertz + ett skelett
Ett skelett har hittats i ett fläktrum i en fastighet på Vanadisvägen i Vasastan. Han har legat där en bra tid, det enda som återstod av mannen var ett påklätt skelett. Det handlar förmodligen om en hemlös som tagit sig in i fläktrummet för att värma sig, kanske förra vintern? Kanske förra julen? Detta är ensamhet. Ensam in i döden. Ensam efter döden.
En annan form av ensamhet påvisar en mystisk val som förmodas vara världens mest ensamma djur. Valen kallas 52 Hertz på grund av lockropens ovanliga frekvens. I tolv år har valen försökt locka på en partner, men ingen har svarat. Valen åldras, forskarna kan höra det. Hur förhåller sig ett djur till ensamhet? Valarna är intelligenta djur. Jag tror att valar kan känna ensamhet, fast de kanske inte förstår vad de känner – så som en människa gör.
Två paralleller, vitt skilda åt.
Men jag berördes av bägges öden.
// Annica Tiger
Annica Tiger december 23, 2004 06:41 EM
Kommentarer
Fascinerande inlägg. Väckte många tankar.
Skrivet av: Jenny datum: december 23, 2004 08:11 EM
Ensamhet som väljs frivilligt är okey. Jag tycker om ensamhet och tystnad. Jag skulle gärna bo tio mil in i skogen. Men jag har förmånen att välja. Jag behöver inte vara ensam om jag inte vill.
Men ofrivillig ensamhet är en annan sak som du skriver. Den måste vara hemsk, oavsett om det handlar om en människa eller valen 52 Hertz.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: december 23, 2004 07:20 EM
Ofrivillig ensamhet är hemsk, ja.
För min egen del så skrämmer mig inte ensamheten alls. Att jag skulle få tillbringa ett antal år utan kontakter med andra är inte skrämmande. Att ingen skulle sakna mig när jag dör tycker jag är mer ok än att någon skulle vara ledsen för min skull. Jag är oerhört glad att jag inte är rädd för ensamheten. Jag lider med dem som är det, men jag tycker inte alls att det är så givet att det ska vara "fel" att vara ensam.
Skrivet av: Åsa datum: december 23, 2004 06:52 EM