10 maj 2007

Gamla musikminnen

En utmaning från Kulturbloggen.

Uppväxten kantades av Elvis.
Men det valde jag inte själv. :)

När jag själv började välja musik hade proggen kommit så det blev Hoola Bandoola Band, Nationalteatern och liknande skivor jag köpte.

Rolling Stones, Beatles, Janis Joplin och framförallt Animals var andra favoriter.

Sedan upptäckte jag Bob Dylan. Jag har alla hans skivor, vinylskivorna är väl använda så numera har jag skaffat dem i digitalt format.

Rolf Wikström, samma sak. En av våra bästa svenska artister enligt min mening.

Min musiksmak är och har alltid varit blandad, blues, progg, pop - som exempelvis Eurytmics och Tina Turner.

Men numera lyssnar jag sällan på musik.
Jag föredrar tystnaden istället.
Men förut gick grammofonen varm.
CD-spelaren jag har numera vilar oftast :).
Det är förunderligt hur sakernas tillstånd kan ändras.

// Annica Tiger

Annica Tiger 8:01 FM | Kommentarer (1) | Google

3 april 2007

YIPPEE-KAI-YAY!

Äntligen! Jag säger som en viss person - äntligen.

Den 29 juni är det världspremiär för Die Hard 4.0.

En attack mot USAs samtliga datanätverk hotar att slå ut hela nationens infrastruktur. Männen bakom attacken har förutsett alla åtgärder som myndigheterna kan vidta för att hindra dem, men de räknade inte med vad som kan hända när John McClane ger sig in i leken...

En del kanske tycker att detta
inte är finkultur och därmed går fetbort.
Jag kontrar med att det finns bara en Bruce Willis :).

// Annica Tiger

Annica Tiger 8:22 FM | Kommentarer (3) | Google

15 mars 2007

Galago

Det var länge sedan jag läste en serietidning, rättare sagt när Svenska Mad lades ned 1993. Jag missade totalt att den återupplivades några år senare.

I går återupptog jag serieläsande i form av Galago (som ges ut av Ordfront) - en antologi för vuxenserier och illustrerade noveller.

Det var en positiv upplevelse.

// Annica Tiger

Annica Tiger 1:33 EM | Google

14 mars 2007

Lost i repris

Jag missade förra veckans avsnitt av Lost och gick upp i natt vid ettsnåret (ställde alarmet i mobilen) och kollade reprisen. Visst finns det video :), men den har mankerat förr och jag litar inte på den till 100 %.

Visst, jag måste vara lost i huvudet som går upp mitt i natten och kollar på Lost och sedan lägger mig igen och halvslumrar resten av natten. Men Lost är en av de få serier jag följer.

Trött är jag nu känner jag och jag som ska på ett viktigt möte om några timmar, men det går nog bra.

BTW - vad skönt att se avsnittet utan ett enda reklamavbrott.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:32 FM | Kommentarer (6) | Google

9 februari 2007

Alla kan blogga

Mycket mingel denna vecka. Jag är nyss hemkommen från ett release-party för boken ”Alla kan blogga” (ISBN: 574-7892-9) som Rosemari har skrivit. Det förlag som ger ut boken är Bilda Förlag. Kika under avsnittet nya titlar för mer information.

Det borde vara många fler som är med och diskuterar i medierna. Många grupper saknas och varken syns eller hörs i dagens mediebrus. Tyvärr är människor som jobbar inom LO-yrken kraftigt underrepresenterade. Nu finns större möjligheter att göra sig hörda genom bloggar på Internet. Boken ger inspiration och handfasta råd om hur man kan komma igång.

Alla kan blogga. Nu kan även de som vill men inte vet hur de ska komma igång börja blogga. Boken ”Alla kan blogga” vänder sig till novisen vid spisen. Jag har bläddrat igenom mitt exemplar och jag kan varmt rekommendera den.

När jag kom hem såg jag dedikationen:

Till Annica
Utan din html-skola hade jag inte hunnit hit och så Rosemaries namnteckning.

Det värmde!

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:10 EM | Kommentarer (10) | Google

4 januari 2007

SVT

SVT:s satsning på webben gillar jag. Jag missade Livräddarna men kunde se den via nätet. Med en hyfsat stor bildskärm är det nästan som att se på TV. Jag får nog skaffa mig en skönare stol framför datorn, för jag ser mer och mer på TV via nätet. En guldgruva är alla dokumentärer som går att se i efterhand, för att inte tala om alla nyhetssändningar.

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:27 FM | Kommentarer (3) | Google

1 januari 2007

Så som i himmelen

I väntan på att datorn kanske kommer eller kanske inte kommer så har jag sett filmen "Så som i himmelen". Vilken underbar film. Men så sorglig. Den väckte många känslor. En bra start på det nya året. Enorma rollprestationer och framför allt av min favorit Michael Nyqvist. Har du inte sett den? Se den.

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:17 EM | Kommentarer (8) | Google

12 december 2006

Singin' in the Rain

Jag tror faktiskt inte att gemene man söderut gör det, med tanke på alla översvämningar och påföljande skador som allt regnande har orsakat.

Från det ena till det andra.

Edvard Munch

Jag möttes av en bild av Edvard Munchs tavla "Skriet" på Google.se. Det är tydligen hans födelsedag i dag den 12 december.

Denna tavla har alltid fascinerat mig. Denna tavla kanske är fel ord, hur många versioner som finns av den är okänt, i alla fall minst sex dito.

// Annica Tiger

Annica Tiger 8:02 EM | Kommentarer (4) | Google

30 november 2006

Underbara älskade

Jag var på en förhandsvisning på filmen "Underbara älskade" i dag. Tyvärr var det en dålig digital kopia med lite för mörk bild, så naturscenerna kom inte till sin rätt. Men det doftade svensk sommar i salongen ändå och jag längtar redan till sommaren med sin grönska och värme.

Premiären är den 22 december och trots julstök och annat så rekommenderar jag varmt att se filmen. Det är Johan Brisinger som regisserat och i filmen medverkar bland annat Michael Nyqvist, Anita Wall, Sten Ljunggren, Philip Zandén, Catherine Hansson, Moa Gammel och Anastasios Soulis.

Underbara älskade

Distributör Sonet Film

Filmen handlar om en ovanligt varm sommar, den första kärleken, en bilolycka, en lanthandel, en pappa och hans son, en gisten eka och om människans enorma kraft att resa sig upp och gå vidare, allt enligt pressmaterialet.

Det kanske låter som en salig blandning, men allt har sin plats och hela historien flyter på i sakta mak. Kanske inget för den som gillar actionfilmer, utan mer en karamell att suga på för alla som tycker om filmer som berör och väcker tankar, långt efter att eftertexterna slutat rulla.

Johan Brisingers egna ord om filmen tycker jag är en bra beskrivning av vad filmen försöker eller rättare sagt lyckas förmedla.

Jag tror på livet. Jag tror på människans förmåga, att trots sorg och tragedier och mot alla odds, att hon kan resa sig och gå vidare.

Jag vill våga beröra. Jag vill låta publiken dyka ned i ett mikrokosmos och berätta den lilla berättelsen, som egentligen talar om de stora, väsentliga frågorna. Om kärlek och förtvivlan, om hopplösheten men möjligheten till försoning. Det har varit min uppriktiga ambition med den här filmen.

Förluster och personliga tragedier är en del av varje människas liv. Vi måste lära oss att leva med dem på ett eller annat sätt, annar går vi under. Sorgen har en läkande kraft och den som inte kan sörja kan heller inte känna glädje. Någon klok person lär ha sagt:
Sorgen är glädjens moder.

Underbara älskade är min hyllning till livet.

Michael Nyqvist gör en suverän insats som Lasse, likaså Anastasios Soulis som Jonas, Lasses son. De två är så lika, men så olika. De har svårt att kommunicera med varandra. Bägge bär på en djup sorg, men kan inte ge varandra stöd och lindring. Morföräldrarna, spelade av Anita Wall och Sten Ljunggren, gör alla fel som mor- och farföräldrar alltid brukar göra, fast de menar väl.

Scenen som skildrar midsommarafton, där Lasse får lite för mycket inom västen, var suverän. Lika stämningsfull var scenen när sonen upplever sin första fysiska kärlek. Slutet var en blandning av glädje och sorg.

Jag är glad att jag satt längst fram. För jag grät floder mot slutet, blandat med småleenden och igenkännande nickningar.

Känslan sitter i fortfarande. Filmen nådde ända fram, in i hjärteroten.

Nu handlar filmen om en pappa som är oförmögen att tala med sin son och regissören menar på att det är ett dåligt och invant mönster i den manliga världen, där män sällan pratar känslor, varken med varandra eller med sina barn, kanske i risk för att framstå som larviga och mesiga.

Där håller jag inte riktigt med. Denna oförmåga att kommunicera är nog könlös och mer beroende på individen. Många går och bär på tunga ryggsäckar i onödan, både män och kvinnor - samt även barn.

Det är det viktiga budskapet denna film har tycker jag, att det är viktigt att vara ärlig mot sig själv, mot andra och inte hålla alla känslor kvar inom sig i en betongväst, som bara i förlängningen kommer att kväva livslusten.

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:56 EM | Kommentarer (11) | Google

22 november 2006

Mockfjärdsrevolvern

Årets avslöjande säger Expressen om när deras inhyrda dykare fann "Mockfjärdsrevolvern":

Efter avslöjandet har tidningen hittills sålt 53.000 extra exemplar.
- Det är triumfartad stämning på redaktionen, säger Expressens informationschef.

Ägarna gnuggar nog händerna i förtjusning :).

För att mörka detta faktum att de funnit revolvern skickade de fejkade tidningar till Aftonbladet.

Ska det kallas årets fejk?

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:52 FM | Kommentarer (2) | Google

11 november 2006

Men bara om min älskade väntar...

Om idag inte var en ändlös landsväg
och i natt en vild och krokig stig
om i morgon inte kändes så oändlig.
Då är ensamhet ett ord som inte finns

Men bara om min älskade väntar
och om jag hör hans hjärta sakta slå.
Bara om han låg här tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår.

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet.
Jag kan inte säga sorgelösa ord.
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan.
Kan inte minnas vem jag var igår

Men bara om min älskade väntar...

Det finns skönhet i flodens silversånger.
Det finns skönhet i gryningssolens sken.
Men då ser jag i min älskades öga
en skönhet större än allting som jag vet!

Och bara om jag vet att han väntar
och om jag hör hans hjärta sakta slå.
Bara om han låg tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår

(Bob Dylan "Tomorrow is a long time",
svensk översättning Ulf Dageby,
något omarbetad av mig).

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:57 EM | Kommentarer (3) | Google

29 september 2006

World Trade Center

World Trade Center har biopremiär den 6 oktober. I World Trade Center skildras den sanna historien om de två poliser som mirakulöst räddas ur spillrorna efter det att tvillingtornen kollapsat. En av poliserna spelas av Nicolas Cage, men jag har sett bättre filmer med honom.

World Trade Center
Pressbild från UIP

Filmen baseras på berättelser från dem som var där under händelsernas gång. Men jag tycker det är synd att filmen nästan helt koncentrerar sig på dessa två poliser och deras anhöriga. Jag hade trott att filmen skulle ge en mer totalbild av vad som hände den 11 september 2001, dock blev jag där grymt besviken.

Det kändes som om det var för mycket Hollywood-feeling över det hela. Visst var filmen sevärd, men inte mycket mer. Oliver Stone är en Oscarbelönad regissör, frågan är dock om han får någon Oscar för denna film? Förmodligen, då filmen är mycket patriotisk.

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:42 FM | Kommentarer (1) | Google

THEM

THEM har biopremiär 24 november. Filmen THEM (originaltitel Ils) är en rysare. Rysare är ett vitt begrepp och om jag ska vara ärlig så tycker jag att denna film kanske inte är en riktig rysare. Det som däremot är intressant är att den baseras på en faktisk händelse och inte är fiktiv.

THEM
Pressbild från Noble Entertainment

Händelserna utspelar sig i Rumänien. Ett ungt par bor i ett stort hus mitt i skogen. En natt börjar det hända konstiga saker och deras hus förvandlas till en dödsfälla. Vilka är det som är ute efter dem? Varför utsätts de för denna mardröm? Svaret blir oväntat mot slutet.

THEM är David Moreau och Xavier Paluds första långfilm. Producenten Richard Grandpierre förklarar varför han blev intresserad av projektet:

Ambitionen att helt sonika skrämma folk från vettet utan en massa sidospår. I dagens filmklimat vill många regissörer göra en genrefilm, men kommer inte med rätt insikt i ryggen. De försöker kopiera vad andra redan gjort och det fungerar bara inte.

David och Xavier har en väldigt klar idé som de eftersträvar att fullborda. De är ute efter att skrämma publiken genom att involvera den i varje moment i filmen, och få alla att uppleva exakt vad de går igenom. En delad rädsla filmen igenom. Skräckfans är väldigt krävande och de kan sina saker, så det är livsviktigt att vara innovativ hela tiden.

Nå, på mig fungerade det inte.

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:40 FM | Google

26 september 2006

Dagens ETC ger Reinfeldtrabatt!

Missa inte Reinfeldtrabatten på tidningen Dagens ETC
100 kronor för ett halvår.

// Annica Tiger

Annica Tiger 3:38 FM | Kommentarer (2) | Google

21 september 2006

Snow Cake - Snökaka

Är du efter action och pang-pang är filmen Snow Cake inget för dig. Men du som uppskattar en film som engagerar, berör och får dig att tänka till, tänka om – ja, då ska du se filmen. Snow Cake är verkligen ett emotionellt drama som handlar om att försonas med sitt förflutna, att försöka leva i nuet samt att planera för framtiden, istället för att gräva ned sig i det förflutna.

Snow Cake

Sigourney Weaver agerar fantastiskt och verkligen verklighetstroget i rollen som den autistiska mamman (Linda) till det barn som precis omkommit i en bilolycka. Dottern hade liftat med en man och de blev påkörda av en lastbil och flickan omkom omedelbart, sjungandes sin älsklingssång.

Mannen som hade gett henne lift spelas av Alan Rickman (Alex). En man som bär på många djupa sår i sin själ. En trumpen och sorgsen man som bara vill vara ifred, men tinar upp mer och mer vartefter filmen rullar på.

Bilolyckan blir som en repris i hans liv. Hans son, som han aldrig hade träffat, skulle besöka honom och omkom i en olycka, där rattfylla var med i bilden. Alex gjorde något oförlåtligt. Han sökte upp mannen vars rattfylla orsakat hans sons död och oturligt nog dog mannen av ett slag som fällde honom rakt ned i ett stengolv.

Nu när Alex har sonat sitt brott och kommit ut ur fängelset är han på väg för att söka upp sonens mamma och träffar på vägen Vivienne (Emily Hampshire) och hon följer med honom i bilen.

Efter olyckan söker Alex upp Linda för att ge henne de presenter Vivienne hade köpt åt henne på vägen. Mötet mellan Alex och Linda är förunderligt. Lindas naiva sätt att hantera sorgen hjälper Alex att försonas med sin egen sorg. Han stannar och hjälper Linda med begravningen och blir sedan avlöst av hennes föräldrar.

Han träffar grannkvinnan Maggie (Carrie-Anne Moss) som han har en kärleksaffär med och även den är för honom förlösande. Kravlös kärlek, om än kort.

Slutet när han ska åka vidare är hjärtknipande och komiskt på samma gång. Filmen var nästan två timmar lång, men jag tyckte den tog slut alldeles för fort. Filmen satte igång en hel del tankar om att kunna vara accepterande, att kunna ge värme och kärlek, att kunna förstå och att kunna gå vidare och försonas med sig själv.

Filmens titel kommer som en surprise mot slutet.

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:43 EM | Google

Snow Cake

Jag var och såg filmen Snow Cake som har premiär den 29 september. Det var med ett förunderligt leende jag gick ut ur biosalongen. Jag måste smälta filmen först och återkommer med en utförligare recension.

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:02 EM | Google

15 september 2006

EXIT

EXIT

Filmen EXIT har premiär den 6/10. Jag var på en förhandsvisning i dag och jag blev inte besviken.

Med tanke på rollbesättningen hade jag höga förväntningar och de infriades. I huvudrollerna medverkar Mads Mikkelsen, Samuel Fröler, Alexander Skarsgård, Börje Ahlstedt, Johan Rabeus och Kirsti Torhaug.

Det är en actionfilm och den är oerhört spännande - stundtals rent av nervkittlande, med många vändningar och ett oväntat slut.

Handlingen är att några finansmän ska göra sitt livs klipp genom att sälja aktierna i ett IT-bolag när kurserna står som högst, de ska göra en exit. Ett högt spel, som blir ett farligt spel, en riktig katt-och råttalek, med livet som insats.

Helt klart sevärd.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:40 EM | Kommentarer (1) | Google

11 september 2006

Hard Candy

Filmen Hard Candy har biopremiär den 15:e september. En film som verkligen förstärker meningen med att man inte ska tro att man känner någon som man bara träffat på nätet.

Filmen är lite ovanlig då den vänder upp och ner på begreppen, pedofil och offer. En ung tjej bestämmer träff med en 32-årig modefotograf som hon chattat med på nätet. Utåt sett en vanlig date via Internet. Men tjejen har ett bestämt syfte, vilket uppdagas på ett obehagligt och framförallt provokativt sätt. Slutet är nervpirrande.

Män med kastrationskomplex kanske inte ska se filmen, men alla andra med öppna sinnen och vetskap om hur det fungerar på nätet, eller vill ha kunskap om det, så är filmen väl värd att se.

// Annica Tiger

Annica Tiger 1:04 EM | Kommentarer (5) | Google

28 juli 2006

In i böckernas värld

Blir det sol eller inte i dag? Strunt samma.
I dag tänker jag börja läsa de böcker jag fick i går.
Glömma världen utanför....

4 x Camilla Läckberg
Hinsehäxan Lillemor Ohlin
Iskallt och Stenhårt Richard Flinga

Svårt val.
Vilken bok ska jag börja med?
Jag får köra ole dole doff.

// Annica Tiger

Annica Tiger 9:29 FM | Kommentarer (9) | Google

26 juni 2006

Midsommarläsning

Nu har jag läst 35 sidor in i boken "ÄNTLIGEN icke-rökare!" av Allen Carr. Jag är redan beredd att lägga in boken i högen olästa böcker som ej kommer att läsas.

Snacka om egotrippad människa. Jag har tröttnat på hans skryt om sin egen förträfflighet innan han ens har kommit in på det som boken ska handla om, det enkla sättet att sluta röka.

Jag började istället med boken "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som ine hjälper varandra" av Liza Marklund och Lotta Snickare. Bokens titel är ett direkt citat av USA:s första kvinnliga utrikesminister Madeleine Albright. Den boken verkar mer lovande. Inte för att något är nytt för mig, men det är kul att få mina tankar och funderingar (som jag även skrivit om här) bekräftade.

På baksidan av boken finns en kort liten vits.
Den lilla vitsen sammanfattar ganska bra att
kvinnor fortfarande anses underordnade männen.

– Hej flickor, sitter ni här alldeles ensamma?
– Nej, vi är sju stycken...

BTW - en annan bok jag rekommenderar är "Med storebror i baksätet" skriven av Pär ström. Den går även att ladda ned som pdf-fil.

Saxat Den Nya Välfärden:

Med storebror i baksätet Sju nya teknologier som ska övervaka dig i bilen"" är en varnande rapport om digital övervakning av biltrafik. Sju teknologier utvecklas just nu för att övervaka biltrafiken. "Nyttokalkylen blir positiv bara om den personliga integriteten värderas till noll", säger Pär Ström som är integritetsombudsman vid Den Nya Välfärden och författare till rapporten.

Jag är inte böjd att hålla med om alla hans tankar och slutsatser, en del av tekniken tycker jag bara skulle vara av godo. Men visst finns det anledning till oro.

Läste ut Liza Marklunds bok "Nobels testamente".
Inte en av hennes bästa direkt.

Hann även läsa "Morden i Buttle" av Annika Bryn.
Klart bättre, men jag förstod aldrig återblickarna.

// Annica Tiger

Annica Tiger 10:27 FM | Kommentarer (3) | Google

6 juni 2006

Sveriges nationaldag

Sveriges nationaldag. Jahapp! Och?

Jag tänker inte fira den och det tänker inte flertalet andra göra heller om jag ska tro på vad som sades på nyheterna i går.

Den här dagen kommer det förmodligen att bli olika demonstrationer av oliktänkande aktivister och bråk befaras. Såg på text-tv att handlarna uppmanades att ta in stolar och andra lösa föremål utanför. Sicket sätt att fira nationaldagen på?

Bio står på agendan i dag däremot för egen del. Jag har länge funderat på att gå och se en film och nu ska jag i väg. Det känns som en bra dag att sitta i biomörkret och se en bra film.

Den som vill fira nationaldagen på riktigt har hela programmet här!

Andra bloggar om:

// Annica Tiger

Annica Tiger 9:18 FM | Kommentarer (3) | Google

1 juni 2006

Artister för livet

Stiftelsen "Artister för livet" bör vara ganska körd nu? Lär några artister ställa upp i framtiden? Kan det kännas meningsfyllt nu när det kommit fram att bara fyra procent av omsättningen gått till välgörenhet?

Saxat ur DN.

Stiftelsen lägger alla kostnader och intäkter inom ramen för ett aktiebolag som stiftelsen äger. Förra året omsatte bolaget totalt 2,2 miljoner kronor. Totalt gick 80.000 kronor till välgörenhet - mindre än fyra procent av omsättningen.

Någon eller några har tjänat sig en rejäl hacka. För visst finns det alltid omkostnader kring insamlingar, men de lär inte ligga på 96 procent.

Stiftelsen ska lägga ut information på sin hemsida i dag. De menar att i nyhetssändningar har "Artister för Livet" granskats och framställts som oseriösa. Ja, de har granskats och vad jag kunde se så var granskningen helt korrekt.

http://www.artisterforlivet.com/

// Annica Tiger

Annica Tiger 9:03 FM | Kommentarer (2) | Google

25 maj 2006

Två boktips taget från Bokbussen 23 maj

Två boktips som jag snappade upp via programmet Bokbussen. Du som inte såg det programmet den 23 maj eller brukar se Bokbussen, gör ett undantag och kolla in det via SVT:s webb, eller se reprisen på lördag i 2:an 11.00.

Ett annat Israel
- min resa över den judisk-arabiska gränsen av Susan Nathan

En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva
- livet i skuggan av konflikten av Pernilla Ahlsén

De som kritiserar Israel brukar ofta kallas antisemit (person som är fientligt inställd till judar). Men det är inte korrekt. Man kan kritisera Israel på andra grunder, men det verkar en del ha svårt att sära på.

Jag såg filmen Checkpoint och förfärades över hur lokalbefolknigen behandlades vid vägspärrarna.

Paradise Now är en film som Olydig skriver om.

Jag försvarar inte självmordsbombare. Jag är emot terror och terrorism. Men vilken roll har bildandet av staten Israel i händelseutvecklingen genom tiderna och Israels eget agerande?

Läs gärna min text Svårt att ta till sig allt.

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:14 EM | Kommentarer (2) | Google

24 maj 2006

Två digitala boktips

Ni som är intresserad av Internets historia, speciellt i Sverige borde surfa till www.isoc.se och ladda ned boken "De byggde Internet i Sverige" i pdf-format.

När Sunet i början på 1990-talet fick förfrågningar från kommersiellt håll om uppkopplingar tog några av pionjärerna kontakt med svenska telebolag, som uppenbarligen togs med överraskning. Efter ett nej från Televerket till IP-tekniken kunde Tele2 få möjlighet att bli den första svenska kommersiella Internetoperatören genom SwipNet.

Televerket har nog ångrat sig att de inte var mer alerta på den tiden.

År 1996 hade Tele2 (som köpt SwipNet) 100.000 Internetabonnenter anslutna. Själv var jag ungefär den 61.000:e kunden, jag har fortfarande kvar mitt första abonnemang. Jag läste i dag, med viss möda pdf:en, och hade en riktig nostalgitripp. Tele2 ligger mig fortfarande varmt om hjärtat och många av mina gamla kollegor nämns i denna bok. De jobbar inte kvar de heller. En del har jag fortfarande kontakt med.

En annan bok jag rekommenderar, som går att låna som e-bok via vissa bibliotek. Tyvärr har jag inget lånekort så för mig var det kört. Jag får väl köpa boken, det ska tydligen komma ut en uppdaterad variant i höst. Jag föredrar att ha en bok framför näsan än att sticka i näsan i skärmen, med andra ord jag har svårt att läsa pdf:er på skärm.

Boken heter "Ekonomihandboken" som Johan Ehrenberg visade lite diagram ur på Nätrot, vilket gjorde att jag fick mersmak att läsa hela boken. Det är mycket vi vanliga dödliga aldrig får information om.

Jag citerar bokpresentationen hos eLib:

Ekonomihandboken är en lärobok i ekonomi och politik, skriven för vanliga människor. Ekonomi presenteras normalt som något svårt, ett ämne för experter. Det är farligt. Experter har åsikter, liksom alla andra har åsikter. De vet inte vad som är rätt eller fel. Om någon skriver "det finns bara en väg att gå" så är det bara en åsikt. Det finns alltid olika vägar att gå, alltid olika alternativ. Den här boken handlar om det. Lättfattligt och pedagogiskt går Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren igenom begrepp som vinst, inflation, kasinoekonomi och skatter. De diskuterar varför fattiga blivit fattigare och hur de rika blev rika. De granskar om börssparandet är bra för samhället och om politikerna verkligen är maktlösa inför det som kallas "utvecklingen". De diskuterar systemskiftet, socialismen och marknadens befrielse. De skriver kritiskt om såväl Marx, Keynes och gamla drömmar om planekonomi. De skriver framförallt demokratiskt, begripligt för var och en. Boken var en succé vid utgivningen 2002 och utges nu som e-bok.

Det finns flera andra bra digitala böcker, "Könsbytet" och "Mera Pengar" som såg intressanta ut.

De finns säkert att köpa i pappersupplaga för sådana som jag :). Det är faktiskt roligare att samla på böcker än pdf:er.

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:33 EM | Kommentarer (1) | Google

23 maj 2006

Stå-upp-maraton

Tiden går fort.
Snart är det juni.
Jag hoppas att det blir fint väder den 3 juni.
Varför?
Jo, då är det Stå-upp-maraton.
Ett eller annat gott skratt torde det arrangemanget generera.

Datum och tid: Lördagen den 3 juni kl. 14.00 - 22.00
Plats: Långholmens friluftsteater på Långholmen, Stockholm.
Mer info: www.skrattstock.com
Hittar du inte har Coola morsan båda karta och beskrivning.

// Annica Tiger

Annica Tiger 11:45 FM | Google

11 maj 2006

Cosmonova

Cosmonova var en biograf med stort B. Det var verkligen en upplevelse i både ljud och bild. Lite lätt nackspärr har jag i dag :). Mitt sällskap ville absolut se något med rymden så det blev Okänd dimension. Vår lilla galax är som en fis i rymden, jag har svårt att ta till mig oändlighetens oändlighet. Men det var intressant.

Men hade jag fått välja hade jag velat se Korallernas värld eller Wild Safari. Det lär bli fler besök, i alla fall för min del.

Cosmonova rekommenderas varmt.
Dyrt var det inte heller.
65 kronor, filmerna på dagen 75.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:51 FM | Kommentarer (2) | Google

10 maj 2006

Sveriges roligaste polis?

Jag och Marina var på en av SIF anordnad membersnight. Jag är med i SIF och fick ta med en icke medlem till det facila priset av 0 kronor för oss bägge.

Låter kanske lite tråkigt med lite fackligt mingel, men jag hade kul och filmen vi såg mot slutet "Firewall" med Harrison Ford var inte alls så dum.

Den har fått dåliga recensioner har jag noterat, men å andra sidan alla filmer som handlar om datorer och IT gillar jag. Jag vet inte hur många gånger jag har sett "Nätet" med Sandra Bullock :-),

Innan filmen var det en trollkonstnär som uppträddde, måttligt intresserant (trolleri är inte min bag) – men den som kom därefter var en ståupp-komiker som vanligtvis jobbar som polis. Jag skrattade så jag nästan kiknade under hela hans uppträdande.

Ett gott skratt förlänger livet, i går blev jag några år äldre :).

// Aninca Tiger

Annica Tiger 5:54 FM | Kommentarer (3) | Google

2 maj 2006

Musikkväll

Jag vet vad jag ska göra i kväll.
Lyssna på Rolf Wikström á la masse.
I dag kom de skivor jag beställt,
dessutom signerade av honom.
Kul!

Signerade av Rolf Wikström

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:27 EM | Kommentarer (2) | Google

13 april 2006

Rolf Wikström

Jag tycker om tystnad. Förut lyssnade jag mycket på musik. Jag vet precis när jag slutade lyssna på musik. Att jag valt tystnaden har sin förklaring, men att försöka bryta den kanske kan föra med sig något positivt? Tystnaden kanske är en spärr. En tröskel som jag måste kliva över?

Nu har jag bestämt mig att bryta tystnaden. Jag ska börja lyssna på musik igen, speciellt mina favoritartister och de låtar som förut betydde så mycket för mig.

Rolf Wikström är en av de artister jag har tyckt om i alla år. Blues är aldrig fel, han är en av Sveriges bästa bluesartister. Jag har alla hans vinylskivor, de är knappt spelbara längre. Men lite ljud fick jag ur dem :).

Du som inte vet vem Rolf Wikström är ska besöka denna hemsida.

Sänder några rader till en vän.
Man vet aldrig vad som väntar
runt hörnet. Varför riskera att
missa det genom att ta livet av sig?

När man tror att allt är över
knackar någon på ens dörr.

Finns inget facit.
Inget facit till ens liv.
Finns inget facit.
Finns inget facit till här till ens liv.
Vad som helst kan hända.
Man vet aldrig hur det blir.

text Rolf Wikström

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:14 EM | Kommentarer (5) | Google

29 januari 2006

Sträckläsning

Den sjätte natten skriven av Annika Bryn var en bok som jag sträckläste. Det var nästan så att det kändes tomt när jag läst färdigt den. Bra miljöbeskrivningar, talande bildspråk och en intressant handling. Ett alltid aktuellt tema, nazism. Jag har börjat på andra delen, men den är mer svårläst eftersom jag tycker den är uppbyggt på ett helt annat sätt än första boken. Första boken kan läsas helt fristående. Fem plus, sedan får andra lägga ifrån sig boken redan vid sidan 42 :-). Själv brukar jag lägga ifrån mig en bok om den inte lyckats fånga mitt intresse under de 30 första sidorna. Det finns många olästa böcker i mina bokhylllor. Den så hyllade boken av Linda Skugge lade jag ifrån mig redan vid sidan 23. Så olika det kan vara :). Smaken är som baken – delad, tur är väl det av olika orsaker :).

BTW
Fem saker jag är bra på!
Frågan bollades vidare av Annika.
Korta svar nedan :-).

Datorer
Internet
Att göra hemsidor.
Att jag har tålamod.
Att jag kan skriva, om jag lägger manken till.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:56 EM | Kommentarer (2) | Google

19 januari 2006

De ramlar av pinn, en efter en

Sveriges näktergal tystnade.
Nu har Östen med rösten tystnat.
Lis - en stor radioprofil.
Jag känner mig gammal.
De försvinner en och en.
Eller så är det bara att jag numera är mer uppmärksam på detta.

// Annica Tiger

Annica Tiger 9:07 FM | Kommentarer (2) | Google

11 januari 2006

Näktergalen har tystnat

En näktergal har gått ur tiden. Jag är ingen operafantast, men hennes röst kunde till och med jag uppskatta.

BTW - Oh no, not January 24th! Gammal skåpmat, detta skrev jag redan om förra året. Den där ekvationen tror jag inte på. Är det inte bara så att det är dagen före januarilönen :)?

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:30 EM | Google

10 januari 2006

Rolling Stones

Rolling Stones ska uppträda inför en publik som via TV beräknas överstiga 100 miljoner, men framför scenen kommer det bara att finnas 2000 personer. Hör och häpna. Ingen av publiken får vara över 45 år. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om detta. Arrangörerna vill ha tydligen en ung publik att visa upp, i tron att de ska dansa, sjunga och röja i publikhavet. Rollling Stones skulle med andra ord inte vara tillåtna att se sin egen show, vilken tur att de får medverka :).

Åldersdiskriminering, på ett litet udda sätt.
BTW - diggas Stones av dagens ungdom?

Update: 45-taket har tagits bort, se kommentarerna.

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:31 FM | Kommentarer (4) | Google

9 december 2005

Nobelföreläsning

Jag lyssnade inte på Harold Pinters Nobelföreläsning, men jag har läst talet i efterhand då det ligger ute översatt till svenska på webben. Det var ord och inga visor. Konst, sanning & politik, med betoning på politik. Finns även på film.

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:27 FM | Google

2 juni 2005

Lost

Lost är verkligen lost eller i alla fall de personer som handhar tv-tablåerna på TV4. Hur kan man göra ett tre månaders långt avbrott MITT i en spännande serie? Stänger Sverige från första juni till sista augusti, eller vad är det frågan om? Ska vi matas med tre månaders repriser av gammal skåpmat nu? Jag tror inte att jag kommer att komma ihåg speciellt mycket av serien i september, när den drar igång igen.

Nej, jag skulle inte ha frångått min vana att aldrig börja titta på serier på TV.

// Annica Tiger

Annica Tiger 9:04 FM | Kommentarer (15) | Google

5 maj 2005

Kvällsblaskor

En journalist ska spegla sanningen,
opartiskt och kritiskt.

Kvällsblaskorna har inte längre kvar den hederskodexen. De vill bara sälja lösnummer. Sanning eller inte, spelar roll?

Jag läste artikeln om Desperate Housewives-stjärnan som övergav sitt barn. I kvällstidningen utmålades hon som en bitch, ett iskallt monster. Är det sanningen? Eller är detta sanningen?

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:43 FM | Kommentarer (7) | Google

12 mars 2005

Fel låt vann, säger jag redan 21.00

Jag har inte sett delfinalerna i år, så jag vet faktiskt inte hur de andra låtarna har varit. Men efter att ha kollat in de tio finalisterna säger jag på förhand att fel låt vann – innan ens omröstningen har börjat, för det fanns ingen rätt låt i startfältet. Ingen stack ut. Ingen var så där riktigt bra. Ingen hårpälsresare. Inte ens de förhandstippade favoriterna var bra. Sorry. Vi får nog kvala in till Melodifestivalen år 2006. Mikaels intervjuer av artisterna var kvällens stora behållning. :) Nu har jag stängt av TV:n. Helt ointressant vem som vinner. Jag som har sett varenda schlagerfestival genom tiderna, utom det året ABBA vann – då var jag på Mallorca.

// Annica Tiger

Annica Tiger 9:06 EM | Kommentarer (5) | Google

3 februari 2005

Att läsa en porrnovell för sexåringar, är det kultur?

Sexåringar fick lyssna på porrberättelse, rubriken skulle lika gärna kunna vara barnpornografi.

Jag tycker det liknar lite peddovarning över det hela.
Inte ska sexåringar behöva lyssna på sådant här?
Förstår de överhuvudtaget vad det innebär?

Hela texten finns här,
http://www.sr.se/diverse/appdata/isidor/files/1058.pdf.

Ett utdrag ur texten.

"Vill du känna på den? Frågade Lisa, som om hon visste vad Åsa ville. Du får det. Du får till och med smaka om du vill, man gör det. Och Lisa ville det. Hon sträckte ut tungan och gled ned under Lisas kjol så att Åsa kunde sitta på hennes ansikte.

Och smaken i munnen mellan Åsas ben och slickade mer och mer och tryckte sig mot Åsas mun hårdare och hårdare, medan Åsas fingrar höll hårt i hennes stjärt och tryckte hennes egen snippa mot Åsas läppar, hennes mun, hennes näsa."

– Ingen hade sinnesnärvaro att avbryta det hela, säger rektor för Dramatiska institutet till Ekot.

Vad sägs om att bara resa på sig och säga "Stopp och belägg!"

Eller är konst tabu, om nu detta ska kallas konst. Konstigt är väl mer en bättre benämning. Kultur? Inte det heller.

// Annica Tiger

Annica Tiger 3:17 EM | Kommentarer (14) | Google

14 januari 2005

Två bra böcker

Tjuvarnas marknad av Jan Guillou var faktiskt riktigt läsvärd. Synd att han inte vågade ta ut svängarna riktigt ordentligt och kanske avslöjat lite mer om Stureplansfolket. Det är inte bara champagne de dricker på kungabarnens favoritkrogar, där bratsen umgås och roar sig.

Från omslaget:
Tjuvarnas marknad är en målande och underhållande skildring av människor vi läsar om dagligen. Om de rika och de mäktiga. Om de unga och de bortskämda. Om människor vars enda mål är pengar och kändisskap. Och om ett land där den som stjäl lite får fängelse medan den som stjäl mycket går fri.

Nu har jag kastat mig över Uppgörelsen av John Grisham. Den verkar vara hur bra som helst. Säger jag efter bara 86 sidor.

Från omslaget:
Uppgörelsen skildrar en värld där advokater köps, rättvisan säljs och girigheten styr juridiken.

// Annica Tiger – som helt plötsligt började fundera på om jag började bli akut halvblind, innan jag upptäckte att ena glasögonglaset ramlat ur och har letat runt i hönshus och bland vedtravar med ficklampa tills jag äntligen fann det och kunde sätta in och skruva fast det. Tack och lov att skruven hängde kvar på trekvarts. Tänk vad beroende man kan vara av ett par extra ögon.

Annica Tiger 4:24 EM | Kommentarer (4) | Google

18 december 2004

Rapport från en soffpotatis

Jag fastnade i TV-soffan och såg på reprisen av "Helt historiskt" med Mikael Tornving som programledare. Snyggt klippt och ett bra flyt i programmet och dessutom var det roligt. Programmet, som sändes som repris i dag, handlade bland annat om kvinnlig sexualitet.

Förr i världen ansågs kvinnlig sexualitet vara ett sjukdomstillstånd. Mikael Tornvings slutkommentar var rolig, jag kan inte citera ordagrant – men det var i stil med detta; surfar man runt på Internet nuförtiden kan man börja fundera om det inte är den manliga sexualiteten som borde klassas som en sjukdom.

Massagestavens historia var också rolig. Från ett medel för läkarvetenskapen fram till den lilla smidiga manick den är i dag. Manicken allas kompisar verkar ha, men ingen har själv :).

Jag såg även reprisen av "Vetenskapens värld" och Historiska museets omvandling, det svenska kulturarvet har nedmonterats och ligger i lådor och visas inte längre för allmänheten.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:01 EM | Kommentarer (3) | Google

8 december 2004

Proggen lever!

Från flykt till kamp/Lilla Nacksvingligan, inspelad 1978 och med en prislapp från Saltsjö Radio på hela 41.00 kronor. En skiva producerad av skivbolaget Nacksving och RFHL. Torsten Näslund, Björn Afzelius och Nationalteatern flera artister medverkar. Låtar som Klasslåt, Jag behöver ingen doktor, Missbruk, Opiets väg och En kugge i systemet. Rena rama nostalgitrippen. Skivan var dessutom fullt spelbar, en enda låt lät lite raspig. Nu dyker jag ned bland vinylskivorna igen. :) Proggen kommer aldrig att dö!

// Annica Tiger

Annica Tiger 10:48 FM | Kommentarer (2) | Google

2 december 2004

REA

R.E.A

I går var vi ett gäng och såg på REA på Hamburger Börs. Otroligt roligt. Skrattmusklerna fick gymnastik. Men jag insåg att det faktum att jag inte kikar på dokusåpor, som exemeplvis "Idol 2004", gjorde att jag nog missade ett och annat i spexet "Idiot 2004". Skämten om Vickan och hennes pojkvän, som hovet förfasat sig så över, var roliga – men absolut inte plumpt. Janne Åström som utklädd Anita Ekberg var klockren.

Det är dyrt att gå på krog. Jag hade ingen större lust att ta på mig spenderbyxorna så jag nöjde mig med en silltallrik för 105 spänn. En liten bit knäckebrödsskiva, en smörklick, en pytteliten bit ost och fyra sillbitar var vad som kom in. Jag frågade kyparen vart potatisen tagit vägen :), för det stod det på menyn att rätten skulle innehålla potatis. Jag sa till noll koll-bartendern att jag nog ville ha lite potatis till sillbitarna, han skulle gå ut och fråga om det ingick och ja – han kom ut sedan ut med två potatisar :). Mätt? Nej. Men jag var ju där för att se showen.

Publiken kunde sitta och SMS:a och det visades då på en skärm på scenen. Bara den grejen var riktigt rolig, synd bara att så få utnyttjade den möjligheten.

// Annica Tiger

Annica Tiger 9:03 FM | Kommentarer (3) | Google

6 november 2004

REA

Ajajaj...det måste ha gjort ont. REA-stjärnan föll (inte visste jag att han var till salu och det till nedsatt pris) och kan inte medverka vid premiären. Nu får REA köra en reservshow.

Jag hoppas att han har kommit tillbaks till i början av december då jag och några till ska se showen REA på Hamburger Börs i Stockholm. Det var ett surt äpple att bita i att Babben Larsson lagt av, men det kommer att bli beskt att bita i om inte Janne Åström är med.

// Annica Tiger

Annica Tiger 1:56 EM | Kommentarer (1) | Google

30 oktober 2004

Kika i backspegeln

Inget nytt under solen. På tal om det jag skrev i går att feminism inte är någon ny företeelse. Jag läser sällan icke modern litteratur, men två författare blev jag särskilt intresserad av när jag läste Svenska B. Lite lördagsläsning, för eventuellt intresserade finns nedan.

// Annica Tiger

---------------

Anna Maria Lenngren 1754 - 1817

Anna Maria Lenngren, född Malmstedt, fick en god klassisk skolning av sin värmländske fader, docent i latin vid Uppsala universitet. Det var inte speciellt vanligt på den tiden att kvinnor fick en sådan gedigen skolning, vilket delvis torde ha bidragit till hennes utveckling. Anna Maria Lenngren behärskade flera språk, hon hade en mycket god kunskap om den äldre litteraturen och även sin dåtids litteratur, upplysningsförfattarna. Tidigt började hon med översättningar, bl.a. av Voltaire till svenska samt att skriva egna dikter.

Sedermera gifte hon sig år 1780 med assessorn och kommerserådet Carl Petter Lenngren, medredaktör i tidningen Stockholms Posten tillsammans med Johan Henric Kellgren. Äktenskapet blev barnlöst. En stor del av hennes tid gick till, förutom hennes litterära verksamhet, att hålla hemmet prydligt och estetiskt tilltalande. Detta skulle, enligt många senare litteraturkritiker, bevisa att Anna Maria Lenngren innerst inne delade samtidens borgerliga värderingar, trots sitt stora engagemang i dåtidens kvinnofrågor. Jag personligen ser det inte som att detta bevisar varken det ena eller det andra, att hålla sitt hem snyggt kan även vilken modern kvinnosakskvinna finna viktigt än idag.

Familjen Lenngrens hem vid Beridarbansgatan 21 var en litterär, även i viss mån politisk, träffpunkt i huvudstaden. De umgicks med bl.a. Johan Henric Kellgren, som blev en mycket nära vän till Anna Maria Lenngren. Ett motsägelsefullt par minsann. De hade mycket gemensamt, bl.a. utnyttjandet av satir som uttrycksmedel, men han var mer känslofylld i sin diktning. De lärde tvistar om huruvida Anna Maria Lenngren var nöjd med att vara snillenas vän, servera utsökta måltider, att räkna lakanen i linneskåpet eller om hon, likt alla andra dåtidens kvinnor, mer eller mindre tvingades in i denna fålla. De bygger sina antaganden främst på dikten "Några ord till min kära dotter, i fall jag hade någon" och i mina ögon misstolkar de den dikten totalt uppåt väggarna. Ja, jag törs utmana dem enbart i egenskap av att jag är kvinna och att det in facto inte skiljer sig så speciellt mycket, om man skrapar lite på ytan, från förhållandena i vår s.k. jämlika nutid.

Anna Maria Lenngren skrev artiklar, kåserier och dikter, som publicerades i Stockholms Posten, hon var mest aktiv efter Kellgrens död. Det framgår inte någonstans, om det var tack vare att hennes man drev tidningen eller om det var för att hon hade ett gott rykte om sig att vara en god skribent. Jag misstänker det förstnämnda, vilket i sig inte är en nackdel i mina ögon, det torde ha varit svårt för en kvinna att på egen hand starta en journalistisk karriär på den tiden. Hon skrev stundtals erotiskt frispråkiga dikter, men mest var det texter med politiska undertoningar, som stundtals skulle ha kunnat vara tämligen belastande för henne och hennes man, om hon nu hade skrivit under med sitt eget namn. Ett annat skäl att hon valde att publicera sitt material anonymt var säkerligen den omständigheten att hon var kvinna.

Hennes skarpa satir och den kritik hon framförde skulle ha förfelats om detta hade framstått alltför tydligt. Detta är min personliga kommentar kommen från hjärtat, vis av erfarenheten att det tyvärr fortfarande är så, i mångt och mycket, även i vår nutid. Som bevis för detta infogar jag här en dikt av Göran Palm, Mannen har ordet. Dikten säger en hel del om våra könsroller, vare sig vi gillar eller ogillar dem, dess vara eller icke vara. Hur det stod till med könsrollerna på Anna Maria Lenngrens tid kan vi bara ana oss till.

Du är övergiven, jag är ensam.
Du är mammabunden, jag är vuxen.
Du är svag, jag är känslig.
Du är förskrämd, jag är reserverad.
Du är gullig, jag är stilig.
Du är trånsjuk, jag är sprängkåt.
Du är villig, jag är varsam.
Du är ett rö, jag är din klippa.
Så blir du gift och jag går miste om min frihet!

Jag skaffar lägenhet, du sätter bo.
Jag har framgång, du har tur.
Jag är potent, du blir med barn.
Jag fostrar dem, du kramar dem.
Jag arbetar, du stannar hemma.
Så blir vi tupp och höna.
Jag är stressad, du är hispig.
Jag är bohemisk, du är slarvig.
Jag är retlig, du är mopsig.
En riktig liten näbbgädda.

Pratar du på så talar jag till punkt.
Är du manhaftig så är jag bestämd.
Är du listig så är jag intelligent.
Är du gnatig så är jag envis.
Jag jobbar övertid för barnens skull.
Du jobbar inte alls för barnens skull.
Har du städmani är jag ordentlig.
Är du liknöjd är jag lugn.
Är du lustig har jag humor.
Är du sällskapsjuk är jag social.
En riktig sällskapsbroder!

När jag får mage mister du din dragningskraft.
När jag får pondus tar du dig ton.
När jag blir distingerad blir du tantig.
När jag blir tankespridd blir du virrig.
När jag är öppenhjärtlig skvallrar du.
När jag blir ursinnig blir du hysterisk.
Inleder jag ett förhållande faller du för första bästa.
Slinka!

Du bara gråter, jag blir melankolisk.
Jag får ångest, du blir ängslig.
Du hamnar i klimakteriet, jag genomgår en livskris.
Nu är jag trött, du bara sitter.
Du är rynkig, jag är fårad.
Jag saknar arbetet, du saknar barnen.
Du är förgrämd, jag är besviken.
Jag ger mig av, du stannar kvar.
Spelet är slut!
Du är övergiven, jag är fri.
Göran Palm Dikter på vers och prosa, 1976

De sociala skillnaderna i 1700-talets Sverige upprörde Anna Maria Lenngren. Det finns säkerligen fog för att påstå att hon var politiskt radikal, dock kanske inte en kvinnosakskvinna i ordets rätta bemärkelse. Hon kritiserade dåtidens kvinnor, säkerligen med all rätt, för att vara ytliga och fåfänga. Hon verkade för större jämlikhet i samhället, inspirerad av Rousseau. Dock bör det noteras att Rousseau hade en förvånansvärd inskränkt syn på kvinnorna och deras roll i samhället, vilket i mina ögon helt går stick i stäv med att säga sig vilja verka för större jämlikhet. En konsekvens av detta utmynnar i en personlig reflektion, huruvida Anna Maria Lenngren också upplevde detta som motsägelsefullt? Svaret på denna fråga lär jag inte kunna få!

Hennes vapen, och enda sätt som kvinna att agera, var hennes vassa penna, dock blev hon aldrig vulgär eller gemen. Några exempel på hennes dikter och hennes skarpa satirrealism är "Grevinnans besök" (1800) där hon driver inte bara med adeln, utan även med dem som fjäskar för adeln in absurdum, här prästerskapet. Hon kunde träffsäkert fånga detaljer, härma tonfall och ge läsaren en upplevelse av de människor och situationer hon ville skildra.

På trappan, med nigningar täta och djupa,
stod prästfrun så gladlynt i soln.
och dotter och mor foro ödmjukt framstupa
att kyssa den grevliga kjoln.

Den skarpaste kritiken mot adeln framkom i "Hans nåds morgonsömn", den publicerades i maj 1796. Hans nåd sover, i dyrbara lakan, betjänten håller kreditorerna stången medan den fattiga skomakaren förgäves väntar på betalning för sitt arbete. Den 28 mars 1798 kungjorde Gustav IV den första av sina tryckfrihetskungörelser, den skärpte censuren radikalt. Formuleringen i kungörelsen klargjorde dessutom helt klart att det var slut med adelssatirer i fortsättningen. Efter detta publiceras inget i Stockholms Posten av henne som kunde anses som politisk kontroversiellt. Hon slutar inte skriva, men dikterna publiceras inte och hamnar i byrålådan. En del material blir dock bevarat och tryckt, men först efter hennes död.

Anna Maria Lenngren var starkt influerad av Rousseau, han ansåg bl.a. att barndomen var en oskuldsfull tid innan människan blir förstörd av vuxenlivets karriärism och egoism. Detta framkommer i "Pojkarna" (1797) som handlar om den lyckliga barndomstiden, en dikt med glad och ljus ton, som dock bryts i slutet där det framkommer att den vuxnes strävan efter lycka slutar med "Kallt hjärta under stjärnan, gul hy och granna band." Kan man ana en viss självrannsakan?

Det är sällan Anna Maria Lenngren skriver något om sin egen person i sin diktning, hon berör inte sitt äktenskap, sitt eget öde, sina besvikelser, sina passioner eller avslöjar på annat sätt något som kan ge läsare en vink om henne själv. Satir är mitt vapen, men även min sköld? Varför hon inte gör det är för mig en gåta, en människa med hennes stora kapacitet borde ha haft många fler nyanser att visa upp. Jag kan ana en stor komplexitet hos henne och jag misstänker att hennes liv inte alls var speciellt lyckligt. Att vara kvinna då var säkerligen ingen sinekur. Att hon inte fick några egna barn bör ha varit en personlig tragedi, i alla fall enligt dåtidens mått mätt.

Det förekom diskussioner om att Anna Maria Lenngren skulle erhålla Kellgrens plats i Svenska Akademin efter hans död 1795. Frågan ställdes i ett brev mellan två ledamöter, "Uteslutas fruntimmer av våra författningar? Annars vore visserligen Fru Lenngren en både stor asqvisition och rättvist ämne för Academiens uppmärksamhet". Nu blev det tyvärr icke så, vilket jag tror att Anna Maria Lenngren innerst inne kanske inte brydde sig så mycket om. Hon trivdes bäst hemma i hemmets lugna vrå, det var sällan hon syntes ute i stadens vimmel.

Däremot så reagerade hon kraftigt på att hennes anonymitet avslöjades, om än vällovligt, i ett försök att kompensera att hon ej blev invald i Svenska Akademin. Det var greven Gyllenborg som på eget bevåg läste upp en hyllningsdikt åt henne. I dikten, som publicerades 1798 i Läsning i blandade ämnen, liknades hennes skygghet vid näktergalen och hennes sångkonst beskrevs som en källa till avund för andra skalder.

Anna Maria Lenngren blev uppriktigt förbannad över detta, på ren svenska. Avslöjandet innebar att gemene man nu kunde identifiera hennes skriverier i Stockholms Posten under taget namn, vilket inte var vad hon önskade. Vad hennes make ansåg om detta framgår inte, men hade de haft politiska kontroverser hemma tidigare, så borde det ha hettat till rejält efter detta avslöjande. I samband med Gustav IV inskränkningar i tryckfriheten hade hennes man ändrat kurs, rent politiskt och ansågs nästan som en avfälling i vissa kretsar. Detta, kan det antagligen förmodas, torde ha renderat en och annan diskussion över matsalsbordet hemma hos paret Lenngren.

En enda dikt publicerades under hennes eget namn och det var hennes svar till Gyllenborg i samma tidning, där hans avslöjande dikt publicerats. Hennes drag var listigt. Hon låtsades att den äldre skaldesystern Hedvig Charlotta Nordenflycht i sin himmel blir upprörd över att den ovärdiga Fru Lenngren utses till sånggudinnan par préférence. Hur skall, undrar Nordenflycht, en sådan obetydlig varelse kunna tacka för berömmet? Lugnad konstaterar hon att det går givetvis icke.

Ja, jag är hämnad, hon är dömd -
Jag min förtrytelse kan spara:
Det är ett straff att bli berömd
Då så sitt lov man ej kan svara

Hur skall detta tolkas? Jag tror att Anna Maria Lenngren säkerligen skulle ha velat gå i polemik med Gyllenborg, men att hon inte kunde göra det, av naturliga skäl. Skulle hon svarat på berömmet hade det varit ett direkt erkännande att det var hon som skrivit alla dessa artiklar, kåserier och dikter. Hennes tid som diktare var nu ute, den var helt beroende av anonymiteten. Efter detta kom inte en enda politiskt farlig dikt och inte heller någon erotiskt frispråkig dito i tryck så länge hon levde.

Dikten "Några ord till min kära dotter, i fall jag hade någon" anses vara en fortsättning på ordväxlingen med Gyllenborg som uppstod i samband med avslöjandet av hennes riktiga identitet. Många lärda män har tolkat denna dikt som om Anna Maria Lenngren äntligen hittade hem, accepterade sin kvinnliga identitet. Min personliga åsikt är att det var precis tvärtom. Jag kan bara ana hennes upprörda känslor över att ha blivit avslöjad och hur frustrerad hon måste ha varit inför den insikten att hennes skarpa penna inte längre var brukbar, såsom hon ville bruka den. Jag tror att dikten är blodig ironi, om än med stänk av uppgivenhet och besvikelse.

Med läsning öd ej tiden bort -
Vårt kön så föga det behöver,
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa över!
Med tanke på hennes goda utbildning verkar det ofattbart att hon skulle mena på fullt allvar att boklig bildning är bortkastad på kvinnor, att såsen väl och ve på något sätt skulle bara viktigare är svårt att tänka sig.

Försiktigt även undanvik
All brydsam forskning i gazetten!
Vårt hushåll är vår republik,
Vår politik är toaletten.
Jag kan inte tänka mig annat än att detta är ren ironi, om inte förnekar hon hela sin livsgärning.

Ja, Betti, livets sällhet njut,
Men livets plikter ej försaka.
Nu har min lilla läxa slut,
Och till min söm jag går tillbaka.
Ja, hon förblev tämligen inaktiv efter detta i sitt författarskap.

Anne Maria Lenngren dog 1817. Två år senare utgavs på Svenska Akademiens initiativ hennes dikter i en volym med den anspråkslösa titeln Skaldeförsök.

---------------

Hur skildras kvinnan i den romantiska litteraturen?

Det gamla kristna synsättet var; att mannen stod närmare Gud och att kvinnan var en mindre betydelsefull människa. Under romantiken sågs naturen och människan som ett slags Gudskraft. Romantiken hyllade kvinnan och gav henne en högre status än tidigare, ibland med en nästan religiös prägel. Kvinnans plats var dock givetvis fortfarande i hemmet och hennes huvudsakliga ansvar var barnen, som hon födde och fostrade.

Kvinnan skildras ofta som naturvarelser i romantiken. Kvinnan beskrevs ofta som en älva eller ett skogsrå och gavs övernaturliga krafter. Henrich Heine beskrev kvinnan som en trolsk och farlig älva i sin dikt Loreley, men ack så förtrollande. John Keats skrev dikten "La Belle Dame Sans Merci", översatt blir det den vackra damen utan nåd. Här framställs även kvinnan som en älva, men på ett mer oförsonligt sätt.

Kampen mellan himmelsk och jordisk kärlek var ett vanligt tema i Erik Johans Stagnelius dikter. Han riktar ofta sina dikter till en enda kvinna, vars namn är Amanda. På latin betyder Amanda - värd att älska. Om det har funnits en Amanda är inte vederlagt, tvärtom är det mer troligt att Amanda symboliserar kvinnan i största allmänhet.

Goethes unge Werther är förälskad i Lotte. Lotte verkar vara en kvinna värd att älska, om man ska tro den unge Werthes tirader i sin brevroman. Dock är bilden av själva kvinnan läsaren får ganska tunn, det är mer hans känslor som beskrives. Men bilden jag får är att Lotte är en ganska färglös kvinna utan egna initiativ.

Man kan säga att romantikens filosofi var motsägelsefull. Under 1800-talet fanns det två rådande könsuppfattningar, och för kvinnan var det inte lätt att försöka binda samman dessa till en idealisk enhet. Den ena, "husmoderskulturen", innebar kvinnosyn utifrån ett patriarkaliskt synsätt. "salongskulturen" kom att sätta dessa värderingar i gungning.

Samtidigt som man dyrkade det naturliga och folkliga, fanns det en annan sida som förespråkade det intellektuella, företrädesvis förekommande i borgarklassens kulturella salonger. Romantiken gav kvinnan en ny position inom litteraturen. Hon fick plats inom de litterära sammanhangen, mycket tack vare den nya "salongskulturen". Det var säkerligen svårt, som kvinna, att stå med ena benet i "husmoderskulturen", och med andra i "salongskulturen".

Exempel på kvinnor från denna tid är Mary Shelley, Madame de Stael, pseudonymen George Sand, systrarna Bronté, Sophie von Knorring, Bettina von Arnim. Emilie Flygare-Carlén och från tidigare epok Jane Austen, Anna Marie Lenngren, Nordenflycht och Madame Roland.

Även synen på barnet ändrades under romantiken. Tidigare ansågs barnet vara en ofullgången människa, utan något eget självständigt värde. De måste tuktas för att kunna bli en god kristen människa som vuxen. Under romantiken förändrades denna uppfattning, och barnet började tillskrivas ett eget värde. Den engelske poeten William Wordsworth ansåg bland annat att barndomen var en överlägsen period i människans liv. För diktaren var barndomen en tid då han hade förmåga att se saker som han som vuxen inte längre kunde se. Han ansåg också att barnet stod närmast Gud och odödligheten.

Den enda kvinnliga författare som tas upp i boken skriver om ett manligt, utstött Monster. Det kanske är en tillfällighet, men visst ger det lite underliga signaler? Jag säger som killarna i reklamfilmen, "Var är tjejerna?" Vår litteraturhistoriebok är skriven av två kvinnor, men de har inte präglat boken i den mån att de lyfter fram kvinnans roll i litteraturen.

Hur ska unga tjejer få förebilder när historien bara handlar om män? Världens första roman är skriven av en kvinna i Japan på 1000-talet. Den första författarens vars namn man känner till var en kvinna. Det har i alla tider funnits kvinnor som skrivit, målat och komponerat. Men efterhand tycks de hamna i en anonym massgrav. Detta beror troligen på att historieskrivningen traditionellt har skötts av män

Lite kuriosa! I Sverige fanns en manlig feminist långt innan ens gemene man visste vad det ordet innebär. Thomas Thorild (född 1759) skrev om kvinnans rätt. Han skrev inte skönlitterärt, utan filosofiskt och politiskt om kvinnans undanskymda position i samhället. Han var en man som såg hur patriarkatet hade förtryckt kvinnan sedan urminnes tider och han ville ha ändring på det. Han skev en uppsats 1793, "Om Qvinnokönets Naturliga Höghet" där han ansåg att kvinnan skulle jämställas med mannen, och ses för den hon är - en människa, inte ett kön. "….de måste väl FÖRST anses som Människor, INNAN de anses som Qvinnor?"

---------------

Recension av novellen Det går an, skriven av Carl Jonas Love Almqvist

Novellen, Det går an, var tillgänglig ute i bokhandeln i december 1839. Carl Jonas Love Almqvist var en av 1800-talets mest mångsida författare, skribent och journalist. Han hade även försörjt sig bl.a. som rektor, präst och bonde. Almqvist engagerade sig för kvinnans rättigheter genom att skriva artiklar i tidningen Aftonbladet där han angrep skråväsendet, kvinnans omyndighet, bristen på utbildning av kvinnor, husbondeväldet mm. Novellen var således bara ett ytterligare ett inslag i hans engagemang för orättvisor och kvinnans rättigheter. Almqvist utmanade de traditionella könsrollerna och gjorde den kvinnliga huvudpersonen i boken till en tänkande och ekonomiskt ansvarstagande person. I novellen förekom också diskussioner om fördelning av hushållssysslor, där det revolutionerande var att inte lägga detta ansvar på kvinnan helt och hållet. Novellen väckte en stor uppståndelse när den publicerades. Otaliga, rent av ofantligt många pamfletter skrevs i protest mot novellens budskap. Han betraktades som en upprorsmakare mot både gudomlig och mänsklig ordning, för enligt 1734 års lag var det ett brott och enligt kyrkans lära en synd att ha en sexuell förbindelse utan att vara gift. Novellen var även en bidragande orsak till allt elände som sedermera drabbade författaren. Med andra ord, det gick tydligen inte an..... Frågan är om det ens idag går an?

Handlingen utspelar sig på hjulångaren Yngve Frej som i novellens början precis lagt ut från kajen. Huvudpersonerna är Sara Videbäck och Albert. Albert är en sergeant som är på väg för att, på sin ferie, inspektera några avlägsna släktingars ägor och därmed få en extra inkomst. Sara Videbeck är en glasmästardotter från Lidköping som varit på en kombinerad affärs- och nöjesresa till Stockholm. Hennes resesällskap missar avfärden, det är denna händelse som får Albert att lägga märke till Sara från resans början. Det är annars tveksamt om han överhuvudtaget skulle ha lagt märke till henne, då hon ändrar sin sociala status genom att byta sin hatt (mamsell) mot ett huckle (jungfru) i början på resan. Läsaren får en beskrivning om hur människorna på båten indelas socialt, jungfrur på fördäck, de fina herrarna rör sig i salongerna och på bakre däck befinner sig deras fruar och barn, tämligen osynliga hela resan igenom. Albert beskrivs humoristiskt som en ung, vacker, hederlig men ytlig och självbelåten man. Han uppträder synnerligen oförskämt mot tjänsteflickorna på båten och verkar verkligen ha en, för dåtiden, traditionell syn på både kvinnor och de olika klasserna i samhället. Dock, under novellens gång, växer han som människa. Albert lyssnar på Sara, tar till sig hennes tankar och blir inställd på att själv förändra sig för att få möjlighet att dela livet med henne. Sara lär vi känna genom Alberts blick. Saras personlighet och hennes syn på livet framträder indirekt via hennes tal och handlingar. Hennes arbete är hennes största glädje och stolthet i livet. Sara verkar vara en ung kvinna som vet vad hon vill och hon har noga stakat ut hur hennes kommande liv ska se ut. Saras syn på äktenskapet är färgat av upplevelserna av det i närbild, genom sina föräldrars olyckliga, rent av katastrofala äktenskap med mycket fylla, slagsmål och annat elände. Det är en dubbelbottnad bild av Sara läsaren får. Hon är föga romantisk, men har många av tidens kvinnliga drag. Hon är mycket mån om sitt utseende, uppträder stundtals som vilken pimpinett kvinna som helst samt ger sken av att hon känner, hör vad Albert tänker (kvinnlig intuition in absurdum). Novellen beskriver hur Sara och Albert under de sju dagar resan varar, blir bekanta med varandra och till slut förälskar sig i varandra. Novellen lämnar mycket osagt om vad som egentligen hände dem emellan. Det är flera nätters övernattningar som författaren hoppar över, med avsikt får det förmodas. Läsaren får dock en vink om att de även delade nattlogi hela resan igenom, detta lämnar i sig en hel del fritt spelrum för fantasin, vilket i sin tur kan vara en orsak till det ramaskri novellen orsakade. Resan tog i alla fall betydligt längre tid än vad den skulle ha gjort i normala fall. När Sara kommer fram till Lidköping så möter hon sin mors begravningståg. Sara tänker efter och inser att hon borde ha hunnit fram till moderns dödsbädd, om inte resan hade tagit så mycket längre tid än brukligt. Sara och Albert beslutar att samleva utan vigsel i ett jämlikt och fritt förhållande byggt på kärlek och tillit. I sitt samliv ska de båda vara ekonomiskt oberoende och självständiga. De ska inte dela hushåll (läs Sara ska inte sköta om Alberts hem), men Albert får hyra rum i Saras hus för att de ska ha nära till varandra. Ett bra arrangemang, till nytta för bägge parter, i nöd och lust heter det och med detta arrangemang har den tråkiga hälften, i nöd, uteslutits.

Varför blev det en sådan uppståndelse runt denna novell? För att kunna förstå detta måste vissa fakta påpekas, som kanske inte är så självklara för oss nutidsmänniskor. Enligt lagen var det förbjudet för fästfolk att flytta ihop och bo tillsammans, och straffet var tio riksdaler vardera i böter. Men det fanns in facto par som levde i s.k. Stockholmsäktenskap, men det talades inte högt om detta får man förmoda. Det fanns många oäkta barn, som ej avlats inom det äktenskapliga ståndet. Att gifta sig var inte heller helt enkelt på den tiden. Kvinnan var tvungen att ha intyg från giftomannen (i första hand hennes far), vilket inte alltid var lätt att få för de som flyttat långt hemifrån. Dessutom behövdes ett prästbevis, och för att få det var man tvungen att genomgå förhör i kristendomslära. Hade man begått brott stod det också i beviset och försvårade möjligheterna att ingå äktenskap. Många fattiga hade heller inte råd att gifta sig, eftersom det även i de lägre stånden förväntades att man ställde till med en riktigt påkostad bröllopsfest. Ytterligare ett skäl till att Stockholmsäktenskapen blev så vanliga var bostadsbristen, som ledde till att folk flyttade ihop tidigare än de annars kanske skulle ha gjort. Liksom Sara var Stockholmsäktenskapens kvinnor ofta driftiga. De drev egna rörelser (dock ej inom skråväsendet) eller tjänade egna pengar som de inte ville riskera genom att gifta sig, då den gifta kvinnans ekonomiska och juridiska rättigheter var små på den tiden. Tidningsmannen och Almqvists kollega, Lars Johan Hierta beskrev situationen så här: "På samma sätt funnos äfven exempel på några sådana äktenskap, der mannen, oaktadt han hade sitt särskilda näringsfång såsom arbetare, förstörde all sin förtjenst på superi och kom hem till hustrun, som hade barn att försörja, och åt på hennes aflöning och utarmade henne slutligen på det sättet." Novellen tar upp det mesta av det som var aktuellt på den tiden, för både kvinnor och män när det gällde samlevnad. Det var intressant att läsa hur Albert resonerade sig fram till sina nya ståndpunkter och hur han till slut kunde förstå Saras ståndpunkt i de flesta frågor. Sara i sig kan upplevas som lite rigid, hon gav sig inte en tum i någon av de frågeställningar som togs upp. Det här med att gå varandra till mötes blev mer att Albert fick gå hela sträckan själv.

Almqvist var verkligen en föregångare, en framtidsman, en visionär och han tecknade upp en utopi. Ja, jag tar mig friheten att skriva så, då vi i mångt och mycket kanske inte har kommit så mycket längre de senaste 150 åren. Det märks att det är en man som skrivit och jag tror att den hade vunnit mer på om den skrivits av en kvinna. Jag tycker inte att han vågade ta ut svängarna. Det kan i och för sig vara en mycket subjektiv bedömning från min sida, då jag egentligen inte alls vet hur kvinnor hade det på den tiden, oavsett det då som går att läsa sig till i litteraturen samt är i övrigt dåligt insatt i Almqvist andra verk. Men som ett stycke tidsdokument fungerar novellen mycket bra. Hur det hela slutade lämnas helt vidöppet. Kunde de resten av sina liv hålla alla sina förutsättningar? Fick de barn? Blev de lyckliga? Levde de som par resten av livet? Hur gick det för Saras alla förutsättningar hon hade ställt upp för sitt liv och leverne?

Annica Tiger 1:26 EM | Kommentarer (1) | Google

27 oktober 2004

Afzelius/Wiehe 1993

Bättre sent än aldrig.
Elva år...tiden går.
I dag släpps skivan som gjordes redan 1993, Afzelius/Wiehe 1993. Fast det måste ha varit en sjuhejdans massa band att lyssna igenom eftersom det tog så lång tid för Mikael Wiehe att hitta den enda återstående kopian?

// Annica Tiger

Annica Tiger 11:10 FM | Kommentarer (1) | Google

30 september 2004

Lunchgodis

En vanlig Svensson som tar sig till jobbet? Imponerande. En skarpare och tydligare film ska finnas via denna url.

// Annica Tiger

Annica Tiger 12:58 EM | Kommentarer (4) | Google

24 augusti 2004

Dokumentärprogram

TV4 har fått kritik för att deras dokumentärprogram ofta saknat samhällsjournalistiska ambitioner. Om det är sant eller inte kan inte jag svara på, mer än att jag tycker att vissa program de kallat dokumentärer enbart har haft lite av en doft av freakshow över det hela, särskilt de inköpta så kallade dokumentärerna. Program gjorda till synes bara för att tittarna ska gotta sig i andras elände.

Nu flaggas det för ändringar i inriktningen. Dokumentärsatsningar som exempelvis en serie program inför det amerikanska presidentvalet och om kvinnomisshandel, med Liza Marklund som programledare, lär i alla fall få mig att bänka mig framför TV:n.

// Annica Tiger

Annica Tiger 12:33 EM | Kommentarer (2) | Google

22 augusti 2004

Klick!

I fredags köpte jag för första gången Aftonbladets nya bilaga "Klick!" och satt och bläddrade i den på pendeltåget. Jag har läst mycket kritik angående den nya bilagan på en mailinglista, så jag köpte den för att bilda mig en egen uppfattning om den. Nu förstår jag kritiken. Jag kan instämma i den också. Skvallerpress. Lågvattensmärke.

"Jorden runt" med bilder från kändisar från hela världen. Rätt klädd i rosa. Par i hjärter. Senaste nytt från Hollywood. Stjärnkikaren. Djungeltrumman. Madde - här har du din man. Whitney Houston - klarar hon ett barn? BB-Carolinas nya sexpack. Bildextra! Stjärnornas sommarkroppar. Stjärnornas strandkroppar. Se kändisarna kasta kläderna. Vimmel! Skönhet, fixa stilen. Hela helgens nöjen, 23 sidor med musik, bio, dvd, spel och TV – för att inte glömma alla annonser.

Klick! Finns det inte ett glidmedel som heter det? Annars kan man säkert hitta förklaringen till namnet nedan.

Svenska Akademiens ordlista
1 klick s. -en -ar
1 klickning i fråga om ljud el. skott; klimp; skamfläck
2 sluten krets, kotteri, gäng

Norstedts stora svenska ordbok
1 klick subst. ~en ~ar
* liten klump av ngt smetigt; ofta som ett slags mått: färgklick; klisterklick; smörklick; en ~ margarin; en ~ senap
* liten grupp personer med stark inre sammanhållning <nedsätt.> klickanda; klickvälde; en konspirativ ~; den ~ som styr partiet

Norstedts stora svenska ordbok
2 klick subst. ~et =
* klickande ljud: klickljud; dörren gick igen med ett ~ från patentlåset; han hörde ~et i telefonluren
* äv. som ljudhärmande beskrivning
* äv. överfört det sa ~ och så var de kära

Norstedts svenska synonymordbok
1 klick mindre grupp el. parti, (intrigerande politisk el. hov) kamarilla; vänkrets (fylld av inbördes beundran), sluten krets, kotteri, gäng

Norstedts svenska synonymordbok
2 klick klimp, klatt, (vard.) slick; klump, fläck, plump, plätt, prick, ’smocka’, (vard.) pladaska, pladuska; skamfläck; [en klick] en smula,

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:46 FM | Kommentarer (1) | Google

16 augusti 2004

Boktips om rasbiologi

För dig som vill läsa mer om vår mörka historia. Tack för boktipsen Fredrike och Steffanie. De två första böckerna finns som pocket runt femtio-lappen, den tredje boken kostar 160 kronor - men det är ändå ett överkomligt pris tycker jag.

Utrota varenda jävel skriven av Sven Lindqvist.

Heder och samvete skriven av Maria-Pia Boëthius.

Skeletten i garderoben skriven av Bernt Skovdahl.

// Annica Tiger

Annica Tiger 11:15 FM | Kommentarer (1) | Google

10 augusti 2004

Manga

Jag såg på Rapport att japanska serietidningar och tecknade filmer börjar bli populärt i Sverige. I Japan är detta en megastor industri och här körs det även som TV-serier. Så stor att det är svårt att ens tänka sig omfattningen.

Det finns olika genrer som romantik, sex, action, fantasy, science fiction och serier för barn. Men Manga, som de kallas, riktar sig främst mot ungdomar och vuxna. Jag hittade en intressant sida på nätet som var läsvärd, http://www.mangakai.se/.

Rapport visade lite bilder på tidningar och klipp ur filmer. Groteska ansikten, stora ögon och små munnar hade de flesta figurer. Färgglatt och snyggt. Väl ritat. Skickligt animerat.

Jag har inte läst en serietidning på år och dag. Jag läste inte speciellt många när jag var liten heller. Jag har alltid föredragit böcker. Manga är nog inget för mig, men man ska aldrig säga aldrig. Allt är till för att testas, en tidning och en film måste jag kolla in i alla fall.

// Annica Tiger

Annica Tiger 8:32 EM | Kommentarer (6) | Google