29 september 2010
Gnälligt värre
Kaos i tunnelbanan på morgonen på grund av strömavbrott (inga bussar hade kommit igång som reserv när jag åkte) och förseningar på pendeltåget för ett växelfels skull i Karlberg när jag skulle åka hem vid lunchtid. Inte undra på att folk väljer bort kollektivtrafiken. Nu vägrar jag ta bilen av princip när jag de få gånger behöver åka in till stan. Men jag var ute i mycket god tid och ändå kom jag en minut för sent. Får se hur det blir i kväll :). Re-run? Jag tänker åka in igen i mycket god tid.
Förut frös jag när det var upp mot 30 grader utomhus. Men det var medicinerna. Nu fryser jag för att det är kallt i lägenheten, till och med andra som kommer hit undrar om det är Nordpolen de besöker. Runt 18-19 grader är inte så komfortabelt inomhus. Jag var i en annan lägenhet i samma bostadsbolag som inte har golvvärme och deras element värmde så gott. Fastighetsskötaren verkar bry sig lagom om detta problem. Han bor ju inte i dessa tre hus som Gud har glömt tillsammans med bostadsbolaget.
// Annica Tiger
Annica Tiger 1:54 EM | Kommentarer (3) | Google
28 september 2010
Vardagsrysare
Hmmm...vad hände? I dag upplevde jag något helt förunderligt. Jag åkte ned till centrum, parkerade bilen - som vanligt - och ställde in parkeringstiden. En snabbis in på ICA och sedan ut igen och det verkade vara lite kalabalik på parkeringsplatsen noterade jag lite slött. Men jag lunkade i väg till det ställe jag visste att jag hade parkerat. Rutan var tom? Eller rättare sagt en annan bil hade ställt sig där. Min bil har blivit stulen var det första jag tänkte. Nej, den hade på något sätt förflyttat sig två, tre meter fram och blockerade hela utfarten från parkeringen. En snabb inspektion - efter att jag hade smält detta faktum - gav vid handen att den bara hade rullat ut (eller vad den nu hade gjort :/) och inte stött i någon annan bil. Vad händer? Jag lägger alltid i P-bromsen per automatik när jag parkerar bilen. Eller?
Annica Tiger 1:39 EM | Kommentarer (0) | Google
1 september 2010
Gjort min plikt
Jag var och förtidsröstade idag. En kille från Piratpartiet stod också och hängde på låset. Han frågade om jag visste vilket parti han företrädde, typ ungefär som han såg en gammal tant som inte använder Internet så mycket. Jag snoppade av honom med att jag surfade på nätet innan han ens var påtänkt och att jag inte tänkte ta hans valsedlar.
Sommaren redan slut? Tur att jag inte fryser som en mört längre. Det var ett rent (dock kallt) helvete att frysa när det var 25 grader. Folk hade svårt att förstå. Hela sommaren har jag frusit utom när det var 28 - 31 grader. Dock på kvällen är det kallt inne i lägenheten numera. Men en extra filt fixar det.
Jag börjar jobba imorgon. Det ska nog gå bra. Konditionen är lika med noll, men den kommer med tiden. Jag har börjat få färg i ansiktet och ser inte likblek ut längre.
// Annica Tiger
Annica Tiger 2:22 EM | Kommentarer (5) | Google
27 februari 2010
13 timmars sömn
Feberfrossa och ont i kroppen. Det var inte så lyckat att jobba i två dar med detta i kroppen, men vad gör man? En karensdag á 12 timmar kan tära på vilken plånbok som helst. Att smitta någon är ingen risk då jag har ett ensamarbete.
Jag har nu sovit i 13 timmar (rekord) och svettats floder och förhoppningsvis har det bättrat på tillståndet. Jag mår i alla fall lite bättre och ska nog klara av att jobba igen på måndag.
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:09 FM | Google
16 november 2009
Svininfluensa?
Jobbat hela fredag, lördag och söndag. Sovit. Försökt i alla fall. Känner mig hängig. Hostar...kunde knappt sova inatt. Svininfluensan? Nä, bör jag inte ha feber då? Hur som haver. Får se om jag hostar mig igenom denna natt också.
// Annica Tiger
12 september 2009
Tiden går....
Datorn lever fortfarande sitt eget liv, fast den varit inne på reparation. Men den klarar sig några minuter längre innan den stänger ned och just nu är det inte prio ett att köpa en ny dator.
Jag står i operationskö, vad det nu innebär. De hör av sig förmodar jag när det blir dags för operation.
Annars? Jo, jag har händerna fulla, ett intressant jobb och ett underbart liv för övrigt.
Jag saknar uppdateringarna. Jag tänker och tycker lika mycket som förr, fast jag numera inte bloggar om det. Jag ska försöka skärpa mig på den punkten. Om inte får jag väl smälla igen butiken. En uppdatering varje måmad är lite lamt.
// Annica
2 juli 2009
Värmebölja
Värmen är tryckande. Nu tycker jag nästan att det ska bli skönt att det blir lite svalare. Mycket skönt. Men alla som har semester och inte har panikbokat en utlandsresa eller inte ens kanske har råd med en dito tycker nog annorlunda.
Midsommaren kom och gick. Här regnade den bort. Men det spelade ingen roll för vår del.
Nu går vi mot mörkare tider, fast det inte märks än så länge. Märkligt vad tiden går fort numera? Men det sägs att tiden går fort när man har roligt. Jag är nog böjd att hålla med.
Operation är inplanerad till hösten. Cystor i en eller flera bisköldkörtlar. Jag ska göra en skiktröntgen så att de ser exakt var de behöver gå in för jag vägrar att sövas. Ja, måste jag så måste jag... Jag har blivit lovad operation under lokalbedövning om det finns möjlighet till detta, lite beroende på vad de ser på röntgen.
Det finns risker med operationen, men det finns än värre risker att inte genomföra den.
Snabbt tillfrisknande utlovas av doktorn gällande problemet med bisköldkörtlarna, men den andra cellgiftsbehandlingen som planerats tidigare har jag skjutit upp tills senare. Det är lite mycket just nu tycker jag. Cystorna kanske inte inte alls handlar om cancer.
// Annica Tiger
10 juni 2009
Funderingar på hemväg idag
Varför orkar jag inte bry mig om valet och dess utgång. Jag röstade inte. Ingen ursäkt har jag än att jag jobbade på valdagen och att jag har långt till min röstlokal. Jag retar mig på resterna efter valet. Varför tas inte alla reklamblad och affischer ned? De ligger och skräpar lite varstans och blir blötare och blötare i denna väderlek. Är det sommar eller?
När Essingeleden byggdes kunde konstruktörerna ana dagens trafikbelastning? Jag får ibland för mig att trycket ibland är lite väl stort. När man står still och köar kan brons rörelser kännas i bilen, speciellt om en långtradare eller två rusar förbi i de andra filerna som inte har kö. Tänk om bron skulle rasa?
// Annica Tiger
29 maj 2009
Stockholm Marathon
Jag bävar inför morgondagen, Stockholm Marathon och att köra bil i Stockholm och försöka sköta sitt jobb som vanligt verkar lite svårt när jag ser vilka gator som kommer att stängas av Men skam den som ger sig. Har jag otur blir jag instängd och lär inte komma hem före Stockholm Marathon är slut.
Annars lunkar livet på som vanligt. Eller rättare sagt inte alls som vanligt. Livet är en enda stor härlig karusell just nu. Jag hänger inte med, men har roligt som attan. Snart stannar kanske karusellen, men den dagen den sorgen. Inget att ta ut i förskott, men jag vill att att det ska vara för evigt.
Cellgifterna får vänta till i höst. Nu har jag fått ett annat problem på halsen eller rättare sagt i halsen, om jag inte minns fel ligger sköldkörteln däromkring? Ska till Karolinska sjukhuset för att kolla upp proverna som påvisar att systemet inte riktigt fungerar. Undra sa flundra om det inte var förra cellgiftskuren som stökade till det hela?
// Annica Tiger
19 mars 2009
Vilodag
Borta bra men hemma bäst. Jag sov hemma hos en vän i natt då jag inte ville sova ensam efter ha gjort en biopsi. Det kändes tryggare än att sova ensam, med tanke på eventuell blödningsrisk. Jag är så glad å min väns vägnar och håller tummarna. I dag ska jag bara ta det lugnt. Vila, läsa och titta på lite inspelade program, bland annat Lost.
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:43 FM | Google
30 januari 2009
Epo
Januari 2009 (10)
nu det 11:e inlägget.
Rekord. Jag har legat
lågt länge i min blog.
Statistiken visar på att
när jag började med
cellgifterna förra året
på senhösten dalade det.
januari 2009 (10)
december 2008 (3)
november 2008 (4)
oktober 2008 (1)
september 2008 (3)
augusti 2008 (4)
juli 2008 (5)
juni 2008 (4)
maj 2008 (3)
april 2008 (10)
mars 2008 (5)
februari 2008 (1)
januari 2008 (2)
december 2007 (4)
november 2007 (15)
Jag kan medge att jag tycker att jag hade mer att tillföra i min blog för några år sedan, då tangenterna slamrade när jag satte mig ned och skrev och skrev och skrev. Det var många och långa blogposter om i för sig allmängiltiga händelser. Många var faktiskt välskrivna, kan jag själv tycka i efterhand när jag skummar igenom min enorma produktion av bloggposter under åren - sedan 1997. Utan att skryta. Det var min inre glöd över alla orättvisor som drev mig att skriva. Den inre glöden finns inte kvar, men den ligger kanske bara och pyr under ytan och återkommer och åter blir en glöd och inte bara lite ljummen aska. Vem vet? Only Allah knows.
Nu var jag och röntgade lungorna i dag och tog en massa prover inför den eventuella cellgiftsbehandligen. Jag har inte bestämt mig än. När läkaren tog blodtrycket sa hon - ingen högoddsare precis. Läkarslang? Jag tolkade det som att det kanske är bra med lågt blodtryck jämfört med för högt - men 105 genom 85 gör inte mig speciellt lugn inför en eventuell behandling. Då låg blodtrycket ett tag nästan så att det övre trycket mötte (korsade) det undre trycket. Jag antar att det är dödligt om så sker, lite ironi inlagd i den kommentaren. Det var då jag åkte in akut för vätske- och blodtransfusion.
Nu talar de även om att behandla mig med epo samtidigt med cellgifterna. Epo? Yisses! Dör inte idrottsmän av det när de dopar sig med epo? Epodopning har jag läst om många gånger. De dör i sömnen, får hjärtattacker eller blodproppar. Inga biverkningar sa läkaren, men de säger inte Fass om Epo. Pest eller kolera?
// Annica Tiger
24 januari 2009
Besticken på plats
Jag har hittat mina bestick. Jag flyttade in här i augusti och först nu i dag packade jag upp just den kartongen där besticken fanns. Jag har haft en kniv, en gaffel, en sked och tre kaffeskedar som jag har använt, men nu har jag desto fler. Nu är det bara fyra kartonger kvar att packa upp. Sakta men säkert.... :-) Något annat kan jag inte säga. Normalt sett brukar jag vara lite snabbare att packa upp efter en flytt, men denna gång har det varit segt.
I dag har jag i stort sett sovit hela dagen. Det sägs att det inte går att ta igen förlorad sömn, men på något sätt måste kroppen reglera plus och minus antar jag. Men fast jag sovit mycket mer än normalt känns det nästan som om det vore tvärtom.
// Annica Tiger
17 januari 2009
Tack Alexander Fleming!
Glöm dina bekymmer,
i morgon kommer nya.
Såg detta citat på TV i morse och tyckte det var ganska träffande.
Alexander Fleming och hans upptäckt av Penicillium notatum måste vara en av historiens stora milstolpar. Numera finns det många olika sorter penicillin och antibiotika. Att de numera börjar bli mindre verksamma då allt fler bakteriestammar blir resistenta är tyvärr en tråkig baksida.
Just nu äter jag en 14 dagars Doxyferm-kur. Jag har efter bara tre dagars behandling nu börjat kunna höra igen, kunna andas via näsan så smått och rosslet i lungorna börjar minska radikalt. Det var tufft att jobba innan jag fick en ledig dag då jag fick en akuttid hos min husläkare i torsdags.
Men jag ville inte sjukskriva mig. Det säger väl en hel del om hur bra jag trivs på jobbet? Eller hur dum jag är? Men jag vet ju att bot finns och några dagars väntan på den spelar varken till eller från för min del. Jag är rätt seg och tål smärta mer än vad många andra jag känner gör. Jag vet varför. Det fanns en tid då smärta dövade smärtan. Men det är historia :-).
Hur gjorde de förr när de insjuknade i bihåle- eller öroninflammation, eller öli (övre luftvägsinfektion) som i sin tur ofta leder till lunginflammation om den inte behandlas? Yisses, vad många måste ha lidit.....
// Annica Tiger
13 januari 2009
Ny cellgiftsbehandling?
På min världskarta har det bara funnits att jag i dag skulle friskförklaras, en gång för alla. Jag har inte ens funderat i några andra banor. Jag vill bara tänka positivt numera. Men det verkar inte hjälpa :-).
Jag fick ett tungt besked, proverna visar att jag inte är frisk och alternativet är en ny cellgiftsbehandling. Med tanke på hur jag mådde under den förra cellgiftsbehandlingen för ett år sedan vet jag faktiskt inte om jag vill genomgå en sådan igen.
Ett annat alternativ är att låta naturen ha sin gång. Jag är visserligen bara 55 år, men prognosen för en eventuell förtida död ligger några år framåt i tiden.
Vem vet? Jag kanske hinner bli överkörd innan dess eller råka ut för en flygplansolycka? Ingen vet vad framtiden har i sitt sköte. Only Allah knows säger M. Jag själv är mer tveksam till om det överhuvudtaget finns någon där uppe, som vet.
Just nu orkar jag inte ta något beslut.
Det är bara att bita ihop och leva som vanligt.
Jobba, äta och sova.
Det är i alla fall något som håller mig uppe.
Det hinner inte bli så mycket tänkande då,
förutom då nattlampan släcks.
// Annica Tiger
16 oktober 2008
55+
Jaha, dags att köpa vitaminer märkta 55+ nu :-). Jag jobbade på födelsedagen och dagen efter så med andra ord blev inget firande för min del. Vilket i för sig inte spelade någon roll. Ett år till, är det något att fira egentligen?
Jag borde skaffa mig en liten behändig dator och en mobil uppkoppling. Kanske det skulle bli lite mer bloggning av då, för det är på dagen tankar och funderingar formas, men de hinner försvinna i rök när jag kommer hem och är trött efter en lång dag och sängen känns som ett bättre alternativ än att starta den stationära datorn. Att blogga på lunchen skulle passa bättre.
Jag trivs med jobbet, det är fart och fläng för det mesta. Det är inte alla förunnat att tycka att det är roligt att gå till jobbet varje morgon. Tankarna går till alla andra som inte har ett jobb att gå till. Det är inte lätt att få ett jobb ens för de som är unga och än värre för de som passerat bäst före datum. Alliansen gör ju allt för att djävlas med dem och alla andra som inte passar in i deras mall.
// Annica Tiger
6 september 2008
+ och -
Min adsl-uppkoppling verkar ta tid att få ordning på. Två gånger har jag fått besked att den ska vara inkopplad och klar, men var undrar jag för inte är den inkopplad här i alla fall. DSL-lampan lyser inte grönt, den är helt släckt och resterande lampor likaså förutom Power och Ethernet. Nu är det felanmält igen och kanske det kommer igång någon gång och inte bara någonstans utan här hemma :). Jag har en hel del obesvarade mail och de får vackert vänta tills jag har adsl, tuta med modem är något jag undviker i det längsta.
Första parkeringsboten har jag fått nu och den får jag vackert betala ur egen ficka - 700 pix - ungefär som att jobba gratis en dag. Tyvärr, men det är bara att bita ihop och betala. Det är nackdelen med att köra mycket i stan och undvika lapplisorna, som i för sig spelar en viktig roll, men som jag själv i det längsta vill undvika närkontakt med. Men ibland måste jag helt enkelt ställa mig där jag riskerar att få en parkeringsbot, ofta har jag lite ont i magen och stressar på lite extra. Adrenalinet ligger ofta på topp, minst sagt.
Bilen gick igenom bilbesiktningen utan knot. Gissa om jag blev positivt överraskad, det är en gammal bil och ska jag vara ärlig så är jag nästan inställd på att den ska gå sönder varje dag jag åker med den. Det är en obehaglig känsla, men jag har inte råd att köpa en ny bil utan jag får tuta på med bilskrället.
Jag blev riktigt förvånad häromdagen när jag kom hem från jobbet. Vem kliver inte ur hissen om inte en gammal arbetskamrat från Tele2. Han har bott här i tio år och han hade sett mitt namn på tavlan och undrat om det var jag eller någon annan A Tiger som flyttat in i samma hus.
Jag vet inte om jag trivs här i norr om stan än, jag har knappt ens hunnit utforska närområdet, än mindre packat upp mina kartonger. Det är fortfarande snitslade banor som gäller. Så har jag levt nu i två månader, det känns som om det är mitt nya liv. Nomad. Vem vet. Det kanske är mitt öde? Men jag är hellre det i Tunisien med M. än ensam här i Sverige.
Ramadan (den muslimska fastemånaden) har börjat. Jag är glad att jag inte behöver leva i 45-graders värme och inte kunna dricka vatten under dagen, röka eller äta. Nu är jag ingen muslim och kommer heller aldrig att bli det, vad än framtiden har i sitt sköte.
Ikväll är det en stor släktträff, egentligen är jag alldeles för trött för att gå (när jag äntligen är ledig känner jag av hur trött jag egentligen är) men å andra sidan klagar jag ofta på att jag aldrig ser skymten av min släkt, så jag masar mig nog iväg på Tiger-träffen - i alla fall en snabbis.
// Annica Tiger
27 augusti 2008
Vad gör man?
Jag har inte haft tid att packa upp kartongerna, först nu har jag börjat och det visar sig nu att flyttföretaget har lejt dagavlönad personal som stulit grejer ur kartongerna. Nu är det svårt att bevisa något för jag fick aldrig någon skriftlig bekräftelse på min beställning av flytt och det gör att det blir svårt att göra en polisanmälan. Flyttföretaget säger sig minnas min flytt, men tror mer på att någon förbipasserande skulle ha snott grejerna. Det köper jag inte. Det skulle vara en eller flera personer med mycket stora fickor i så fall. Tråkigt.
Det stora steget jag var på väg att ta mynnade ut i intet på grund av byråkratiska problem hos myndigheterna i Tunisien. Nu vet jag inte om jag orkar göra ett nytt försök. Det var så nedslående att jag tappade lusten helt enkelt.
// Annica Tiger
Annica Tiger 12:10 EM | Google
2 augusti 2008
Nya vyer?
Flytten avklarad. Jag sitter mitt i ett hav med flyttkartonger. Att flytta från 52 kvm till 34 dito innebär lite omställning och planering hur det hela ska gå ihop. När det ska gå ihop lär gudarna veta. Jag känner inte för att börja packa upp. Den dagen, den sorgen. Jag bodde bland kartongerna i gamla lägenheten en månad eftersom jag jobbade 209 timmar förra månaden och det var nog bra att jag packade i god tid. Hur länge jag ska bo bland flyttkartongerna här vet jag inte och jag bryr mig inte heller, jag har annat att fundera på och planera inför. Det får räcka med att jag har snitslade gångar mellan sovplatsen, köket och toan :-).
// Annica Tiger
Annica Tiger 12:00 EM | Google
25 juni 2008
Trevlig midsommar - i efterskott
Aha - det har varit midsommar. Det missade jag helt :). Jag jobbade, men det spelar ingen roll. Jag brukar inte fira varken midsommar, jul, nyårsafton eller påsk. Skit i traditionerna har blivit ett slags ledord för mig sedan jag var ung. Jag tycker att det för mycket kommers runt alla helger.
Men jag hoppas att alla som firat midsommar har haft det bra. Sommaren tycks ha kommit av sig, men för egen del är det bara skönt att slippa jobba i stekande sol, men de som har semester kanske inte delar min uppfattning :). Så varför inte be vädergudarna om lite omväxlande väder - en normal svensk sommar? Sol och värme och lite mer svalare däremellan.
Mina tankar är ständigt i en annan världsdel, i ett annat land och i en liten by vid Sahara. Men det är långt från tankar till handling. Men å andra sidan, alla behöver något att drömma om och sträva för att förverkliga - vad det nu månde vara.
// Annica Tiger
5 juni 2008
Äntligen sommar
Nu är sommaren äntligen här. Skönt, för dem som kan avnjuta den. Själv har jag inte varit ute i solen en enda timme so far. I år ska det tydligen bli en kanonsommar och det missunnar jag inte någon. Det blir nog inget badande i sommar för egen del. Schemat är fullspäckat och de få lediga dagar jag har kommer jag att vara tvungen att packa mitt bohag. Det känns lite tungt, men är självvalt. Ja, det är flytt på gång igen. Jag trivs inte i nya lägenheten. Jag hoppas att jag kommer att trivas bättre i den nya lägenheten som jag kommer att flytta till. Hyresvärden verkar inte vara speciellt benägen att fixa en ny hyresgäst till denna lägenhet så det blir antagligen dubbla hyror en månad. Men shit happens. Aldrig mer en privatvärd säger jag bara.
// Annica Tiger
29 april 2008
Blandat svammel :-)
Häromsistens blev det 27 timmar utan sömn, det kändes. Nu ska det bli en re-run. Det kommer att kännas. Men sånt är livet. Påsarna under ögonen lär jag aldrig få bort :). Ända har jag köpt en kräm från Clinique som ska ta port påsarna. Dyr som attan - i alla fall i mina ögon för jag köper i normala fall aldrig smink eller skönhetsprodukter.
Jag förbannar min morgonpigghet. Varför i hela friden är min biologiska klocka ställd på att vakna 04.00? Det spelar ingen roll när jag lägger mig, klockan inombords funkar som smort - även om det är oönskat.
I dag har det varit rena rama sommaren. Härligt väder. Inget väder att sova inne i precis. Jag har fått svårt att sova på dagarna numera, så jag har begärt att få mest dagjobb, men som ny är det svårt att tacka nej när det kommer akutvakanser även på nätterna.
Jag var hemma hos B i dag. Jag insåg att B. har alldeles för många tuppar. Eller vi rättare sagt. Vi har ju fortfarande kåken ihop, fast jag inte bor där längre. Jag kan inte kräva en bodelning, kåken är hans allt. Ja, jag är för snäll, men pengar är inte allt här i livet. Säger jag som har en påtaglig brist på pengar just nu. Det beror på en viss orsak, allt för många resor till Tunisien. Men vad gör man? Sahara lockar, och inte bara Sahara ;).
Så lite annonser!!!
Någon som vill ha en eller flera vackra faverolle-tupp/ar? Bortskänkes och vi kör hem dem om det är i Stockholm med omnejd.
När jag ändå håller på att prångla (även om det nu är gratis) så kan jag passa på att kolla om någon som bor norr om stan skulle vilja byta till en tvåa söder om stan? Allt av intresse, bara hyran är rimlig. Jag är trött på att åka bil tvärsöver stan på grund av att det är svårt att åka kommunalt med de arbetstider jag har.
Min mailadress står högst upp till höger på bloggens startsida.
// Annica Tiger
21 april 2008
Deklarationstider
Deklarationstider=huvudvärk. I alla fall i år när det är fler blanketter som ska fyllas i. Jag deklarerade åt B. i helgen - det tog 2 minuter. Själv trilskas jag med momsbilagor och andra blanketter för att få min egen deklaration klar. Bara jag ser pappershögen får jag ångest. Det vore roligare med andra fylleri-övningar :-). Men jag får ta mig i kragen och ta i tu med min deklaration. Lite mañana över det hela, det kan vänta till morgondagen......
Nu är det lite panik med att försöka bli av med vinterskorna på bilen. Jag har inte en susning om sommardäcken är okey nog att användas en säsong till. Jag måste åka i väg och kolla dem innan jag bokar tid och tider verkar det inte vara gott om. Nej, jag byter inte själv. Jag är ingen självmordspilot. Min Skoda är fin och rullar, men dess domkraft är helt värdelös. Hur jag eller andra än gör så rasar bilen, domkraftens fästen är för klena.
// Annica Tiger
19 april 2008
På väg uppför på sinuskurvan
Jag var inte arbetslös länge denna gång. Tack och lov. Jag har nu två vidbehovsanställningar och det ska förhoppningsvis kunna ge mat för dagen. Jag minns hur svårt det var förra gången att få ett jobb, trots bra referenser och gedigen arbetslivserfarenhet. Så fort åldern kom på tal var det som om intresset som väckts slocknade på en gång.
Jag var riktigt orolig när jag klev in på arbetsförmedlingen och anmälde mig som arbetslös den tionde april. Men redan några dagar efter (samt några ivägsända ansökningar via mail) så har jag nu två jobb, vilket det ena är bara över sommaren och det andra en provanställning. Något bör kunna leda till ett fast jobb senare i höst. Dessutom ringde ytterligare en arbetsgivare och erbjöd jobb, men där fick det bli stopp för min del.
Jag har en känsla av efter att ha läst många platsannonser att det har blivit en slags trend att vilja blanda åldrar på företagen, att personalcheferna har insett att de som passerat 50 definitivt inte är förbrukade utan har mycket att bidra med.
Det ena jobbet är i min gamla bransch, säkerhetsklassat (koll av belastningregister och godkännande av länsstyrelsen) och det jobbet är inget som jag kommer att skriva om i bloggen. Inte det andra heller då arbetsplatsen är stor och välkänd. Jag har ju den policyn att försöka undvika att skriva om jobbet och allt för personliga händelser i mitt liv. Personlig, men inte alltför privat. Privatlivet bör man värna om. Många skriver alldeles för intimt i sitt bloggande och jag misstänker att de senare kommer att ångra sig att de lämnat ut sig för mycket.
Förövrigt så har min kropp återhämtat sig efter cellgiftsbehandlingen, en viss trötthet finns kvar - men det är mer en allmän trötthet både fysiskt och psykiskt. Men det är bara att bita ihop och plocka fram det positiva i tillvaron. Jag är i alla fall på väg mot toppen i mitt livs sinuskurva. Snart kanske jag får tillbaka mitt intresse att blogga och fundera äver sakernas tillstånd i samhället och nyhetsflödet. Dit har jag inte kommit än, men jag hoppas att jag kommer dithän snart.
En blog som uppdaterats så sällan som min är knappt ens värt namnet blog :-).
// Annica Tiger
16 mars 2008
Flytten snart klar
Flytten är avklarad, tack vare ett gäng från mailinglistan Trafik som kom förra helgen och hjälpte mig att bära böcker och andra tunga saker. Tusen tack. Än finns det människor, som inte ens träffat mig personligen, som ställer upp om det gäller. Jag är av den typen att jag sällan ber om hjälp, så är jag uppfostrad - men denna gång insåg jag att jag måste be andra om hjälp. Det var inte så svårt. Fast det satt långt inne.
Jag hade aldrig fixat flytten själv, eller rättare sagt orkat. Tyvärr kröp alla mina okända husdjur fram och nu har jag blivit sjuk av allt damm som beckat ihop mina lungor. Så är det när det är trångbott, dammsugaren når inte alla dammråttor. Dammet har formligen yrt här nere. Jag har hostat och nyst mig nätterna igenom, men i natt så kommer jag att börja sova i den nya lägenheten.
Lägenheten dit jag flyttar nu var inte städad, så nu har jag att göra......i framtiden någon gång när orken faller på. Jag hatar att städa, i alla fall efter andra. Egentligen är det djävligt fräckt av hyresvärden att inte kolla städningen efter flyttande hyresgäst (allrahelst om den använts som evakueringslägenhet tidigare) innan uthyrning till ny hyresgäst. Men det var plötsligt så bråttom, så bråttom att jag misstänker att de ville slippa betala för en flyttstädning.
I dag kommer min kära syster och hjälper mig med det sista.
// Annica
5 mars 2008
Flyttlasset går...kanske
Jag ska flytta från mitt lilla råtthål till en nästan dubbelt så stor lägenhet några trappor upp. En lägenhet dit solen når och kanske kommer jag kunna få mina blommor att överleva där och inte dö i brist av ljus. Den har även en balkong, bara det är värt mycket. Jag röker ju inte inomhus utan står och hänger i kokvråfönstret.
Men jag har nog tagit vatten över huvudet, för min ork räcker inte till att packa och bära. Än har jag inte löst hur flytten ska kunna genomföras 15:e mars.
Jag bad om hjälp på en mailinglista och jag hoppas verkligen att de som kunde tänka sig att hjälpa mig kommer. Annars är det kört....flyttkartongerna tar all plats i denna lilla etta, snitslad bana finns i alla fall.
// Annica Tiger
24 februari 2008
Tiden bara rinner iväg
Tiden går fort. Jag har avbrutit cellgiftsbehandlingen, men med läkarens tillstånd. Kroppen orkade inte med cellgifterna mot slutet, allt i kroppen havererade och jag blev väldigt sjuk av medicinerna.
Nu försöker jag återhämta mig och läka både kropp och själ. Jag hoppas innerligt att behandlingen har gett resultat och att jag inte får återfall. Men den dagen den sorgen. Nu vet jag ju vad en cellgiftsbehandling innebär så jag, om jag måste göra om den, är medveten om vad som väntar mig igen - vilket jag inte kan påstå att jag var när jag påbörjade behandlingen.
Jag är nyskild. Men B. och jag är fortfarande vänner. Något glatt singelliv i Sumpan är det inte frågan om. Inte just nu i alla fall. Ett erbjudande om en större lägenhet kommer lite olämpligt. Hyran är dubbelt så hög som i denna lilla etta jag bor i. Visst vill jag ha en större lägenhet, men det gäller ju att kunna betala hyran.
På jobbfronten inget nytt. Inte än. Jag ska gå på ett test på tisdag och jag hoppas verkligen att det blir något av det jobbet för det känns verkligen som om det vore ett jobb jag vill ha. Jag orkar inte söka jobb aktivt än, detta var något jag bara ramlade över och tog chansen och slängde in en ansökan.
Jag orkar inte med att hålla mig uppdaterad vad som händer och fötter på bloggfronten, än mindre när det gäller nyheter och annat. Det känns inte kul att vara så oengagerad, men så är det och en dag kanske det ljusnar på den fronten. Om inte får jag nog lägga ned bloggen. Varför ha en blog om den inte uppdateras?
// Annica Tiger
30 januari 2008
Livet är som en sinuskurva
Nu har så många sagt att jag bara måste ge ett livstecken ifrån mig och här kommer det. Jag ska inte gnälla så mycket om min hälsa men förra veckan åkte jag in akut och fick vätske- och blodtransfusioner, men mot vad jag trodde så blev jag sämre. Jag ligger lite lågt just nu, eftersom jag inte orkar mycket mer. Men jag kommer igen. Lite på det!
Livet är som en oregelbunden sinuskurva. Just nu finns jag i botten på en till synes oändlig dito, men jag vet att det vänder och en vacker dag är det bara att tacka och ta emot att sinuskurvan vänder upp igen.
Tack för alla uppmuntrande kommentarerer. De har värmt. Jag kopplar vissa dagar inte alls upp mig och andra dagar bara 10 minuter för att kolla posten. Men jag är hemskt dålig på att svara på mail från okända just nu om html-frågor osv, hoppas det kan ursäktas? Det finns en utmärkt anslagstavla på guiden där det finns kunnigt folk som fortfarande har orken att helt gratis, som det var i Internets början, att hjälpa andra.
Jag blir lite nostalgisk. Skillnaden är så stor mellan 1996 och nu. Men utvecklingen är väl ofrånkomlig. Money makes the world go round.
Sköt om er.
Det försöker jag göra.
// Annica Tiger
9 december 2007
Nu har jag ställt bilen...
Lite sjukblog blir det i dag..... :(
Nu får bilen vila i 20 veckor, minst. Jag ska inte köra bil, om jag känner mig trött enligt bipacksedlarna på mina mediciner och det stämmer nog, med råge. I går var jag och skulle hämta bilen norr om stan då den fått vinterskorna på och jag tänkte köra hem den och ställa den på min parkeringsplats. Det var en skräckupplevelse. Jag tuppade av halvvägs, som tur var ute i obygden på en tom landsväg och vaknade av att jag körde i dikesrenen och per automatik väjde för en snöpinne, på vänster sida - helt fel sida med andra ord. Upp på vägrenen kom jag, även om det tog ett tag innan jag kunde komma loss ur sörjan, underredet var fullt av halm och lera och hjulen bara spann när jag gasade. Jag hade nog tur att just den biten av dikesrenen inte innehöll några stenar eller andra hinder typ i form av brunnsringar och att jag inte hamnade i själva diket som är ganska djupt eller hamnade ute på åkern. Jag tyckte det luktade lite bensin så jag ringde efter B. och bad honom komma med en ficklampa så jag skulle kunna inspektera underredet. Vad tror ni händer honom? Han kör på en grävling och sabbar hela fälgen och hjulet på höger fram. Det var inte vår dag i går. Det var det inte för övrigt heller. Jag ska i alla fall inte fira jul eller nyår hos B. i år har jag bestämt.
Jag är fortfarande lite chockad av läkarens besked i fredags. Släng alla järntabletter sa han, det är totalt meningslöst att äta dem - de gör ingen nytta - varken till eller från. Jag är sjukskriven till den 31 januari, men hoppas givetvis att kunna börja jobba tidigare. Vem vill vara sjukskriven under en provanställning? Men han informerade mig om att anledningen till att jag mår så dåligt är att medicinen jag äter angriper inte bara det den ska angripa utan även mina röda blodkroppar (anemi - minskat antal röda blodkroppar), samt mina röda blodplättar (påverkar levringsförmågan). Det är detta som gör att jag numera ser sämre, tuppar av titt som tätt, egentligen ska jag inte vara ensam hemma, med tanke på risken att tuppa av och slå huvudet i någon vass kant, men det skiter jag i. Jag vill inte vara beroende av någon annan. Jag vill klara mig själv. Men jag skulle vilja ha några liter blod så att jag mår lite bättre, i alla fall över julen. Jag ska ringa på måndag och föreslå att jag får en blodtransfusion nu (så medicinen har lite fler celler att förstöra och kanske några förblir intakta ett par veckor), och inte när det är försent och jag är så sjuk att jag måste läggas in en längre tid. Jag blir bara sämre dag för dag och det har jag svårt att förlikas med. Jag som är ett sådant kontrollfreak. Full koll. Men det har jag inte just nu, inte ens över min egen kropp. Inte ens över mitt eget liv. Inte ens över mina tårar.....
// Annica Tiger