4 oktober 2010
Jobba, äta och sova
Tiden bara rusar iväg och jag med den. Jobba, äta och sova.
// Annica Tiger
Annica Tiger 6:51 EM | Kommentarer (4) | Google
26 september 2010
Elefanter en trappa upp
Att jobba natt när det bor en skock elefanter i lägenheten ovan är inte helt lätt. Tur att det bara är enstaka pass. Tre nätter i rad och lite sömn är ingen bra kombination. Men barn är barn och vad ska man göra? Jag känner mig gammal ändå utan att behöva gå en trappa upp och klaga över att jag inte får sova på grund av barnens aktiviteter. Vem bryr sig? Det är nog bara jag :-).
// Annica Tiger
Annica Tiger 12:44 EM | Kommentarer (3) | Google
16 mars 2010
På kurs med Kurt
På kurs med Kurt. Mycket intressant. Mycket lärorikt. Fortbildning som verkligen känns behövligt. Handfängsel? Batonghantering? Hmmmm... behövligt som sagt var :-). Ont i hela kroppen har jag i dag efter ett långpass i förmiddags i dessa attiraljers handhavande. Eftermiddagen ägnades åt livräddning, hjärt- och lungräddning i första hand. Även detta behövligt. Skrämmande siffra att bara 10 procent av alla som segnar ned på stan med exempelvis hjärtstopp överlever på grund av livräddande insatser. Alltför ofta vågar inte folk hjälpa till, enligt kursledaren. Bättre att göra något efter förmåga än att inget göra?
// Annica Tiger
25 september 2009
Cigg framför mat?
Snart åker datorn ut genom fönstret. Grrrrrrrrr....
Häromdagen gick jag upp som vanligt halv fem på morgonen. Drack kaffe och åkte iväg, glad i hågen. Stannade vid macken nästan framme vid jobbet och skulle köpa cigaretter eftersom de var slut. Jävlar anamma, plånboken låg inte i den ficka den borde ligga i. Jag kom på att den låg kvar på köksbänken. Det var bara att bita i det sura äpplet och åka vidare.
En dag utan lunch och cigaretter.... Jag fick låna 50 kronor av en trevlig person jag brukar möta varje morgon halv sju när jag låser upp en dörr. De gick till ett paket cigaretter. Konstig prioritetsordning. Cigaretter framför något i magen. Men så agerar en inbiten rökare. Jag nästan skäms.
Hur som haver. Jag lär inte åka ifrån plånboken fler gånger.
// Annica Tiger
11 augusti 2008
GPS-navigator
Jag har jobbat extra några dagar nu och min GPS (Garmin) har verkligen fått visa vad den går för. Visst, det finns kartor - men det går fortare att köra enligt GPS:ens anvisningar. Jag har kört kors och tvärs över ett stort område i stan, normalt skulle det tagit timmar att kryssa sig fram med enbart karta.
Nackdelen är att jag blir trött på rösten efter ett tag. Om femhundra meter, sväng vänster och sedan höger. Sväng andra höger i rondellen, vilket är att köra rakt fram i rondellen. Men jag vill lyssna - inte bara titta, det fungerar bra utan att man tappar kollen av trafiken runt omkring en. Ett par gånger har den ballat ur, men efter omstart har den rättat till sig.
Jag är helnöjd men min GPS. För mig en investering värd guld. Lokalsinne? Vad är det? :-)
// Annica Tiger
4 juli 2008
Rena rama julafton
I går var det rena rama julafton för mig - om jag får vara lite egoistisk. Inte en enda buss såg jag i city under mitt arbetspass. Jag får köra i bussfilerna och jag var tämligen ensam där och jag får även parkera vid busshållplatserna, så länge jag inte hindrar bussarna från att komma in och ut från hållplatsen. Det var inga problem med det i går.
Men stan var full med folk och mot eftermiddagen var det lite trafikkaos med mer bilar än vanligt. Cyklar i mängder så att det kändes stundtals som om det var fler cyklar än bilar. Rena rama folkhälsodagen med andra ord. Men myntet har ju två sidor.
Hur gick det för dem som inte kunde ta sig till stan? De som inte äger en cykel? De som bor så långt bort att även en cykel skulle vara ett orimligt sätt att ta sig in till jobbet i city? De som inte har egen bil eller möjlighet att samåka med andra? Det funderade jag lite på under gårdagen.
// Annica Tiger
12 juni 2008
Kombinera nytta med nöje
I dag ska jag förena nytta med nöje. Elfte arbetsdagen i rad kanske blir lite mer annorlunda än de tidigare passen, varav de flesta har varit 12 timmar långa. Jag gillar Lena PH och det ska bli kul att se henne live (vilket jag hoppas kunna göra samtidigt som jag jobbar) och få betalt för det :-).
Nu när jag inte gick upp mitt i natten utan fick en sovmorgon kände jag hur trött jag egentligen är. Enormt trött. Men när jag jobbar känner jag inte det och det får jag vara tacksam för. Det jag mest gruvar mig över är att hinna packa de få lediga dagar jag kommer att ha framöver. Semestertider=jobb för min del.
Men jag är glad att jag har jobb,
även om jag bara är en vid behovare.
Vid min ålder får man inte vara kräsen :).
Inget jobb, inga pengar.
Inga pengar, inget roligt alls.
Mina tankar går till alla som är arbetslösa och söker jobb efter jobb utan resultat. Been there, done that! Det enda råd jag kan ge till de som sitter i den sitsen är att tappa inte sugen, världen är full av tappade sugar.
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:35 FM | Google
14 maj 2008
Full kareta
Jobba, äta och sova. Snart gör jag väl det sistnämnda även i firmabilen känns det som. Men full fart är det och jag gillar ju att köra bil och det får jag minsann göra så det räcker och mer därtill, det enda som är lite småjobbigt är att hitta parkeringsplatser i stan. Rädslan för lapplisorna gör att jag ständigt känner mig lite stressad.
Dygnets timmar räcker inte till.
Inte för att uppdatera bloggen eller något annat.
Men snart ska jag nog få tid till det hoppas jag.
// Annica Tiger
2 januari 2008
Ingen rolig nyårspresent
Som jag misstänkte så skulle min sjukskrivning medföra konsekvenser angående min nuvarande provanställning. Min före detta provanställning kanske jag ska skriva, då den härmed är avslutad. I dag var jag kallad till chefen och han lämnade över ett papper med detta besked, vilket ändå kom som en liten chock. Jag trodde faktiskt inte att han skulle ha mage att avsluta min provanställning under min sjukskrivningsperiod och definitivt inte under min cellgiftsbehandling.
Jag kommer att bli frisk, och fit to fight, men han verkar inte ens vilja se fram emot den dagen. Snacka om att missbruka resurser. Hans motivering var verkligen oproffsig, jag har jobbat som chef tidigare och kan faktiskt såga hans agerande rakt av genom mina egna erfarenheter som chef. Så agerar man inte om man anser sig vara en bra chef.
Han anser sig nog vara en bra chef, men....dit är det en lång resa för honom innan han blir torr bakom öronen och blir en bra chef, om någonsin. Han borde sluta avbryta sina anställda när de talar och lyssna vad de har att säga till punkt och sluta idissla mantrat - Det är jag som är chef och det är jag som bestämmer. Han har i sin tur chefer ovan sig.....
Suger fett, det är den enda kommentar jag har. Snacka om att slå på någon som redan ligger ned.
// Annica Tiger
16 november 2007
Parias?
Tillbaks i selen igen. Denna vecka är dyngveckan och det känns rätt tungt. Hur det kommer att kännas nästa vecka när jag fått första sprutan vete gudarna - inshallah.
Det som jag upplever som jobbigast just nu är att det verkar som om de unga killarna på jobbet undviker mig. Jag misstänker att de tror att jag är smittsam och därför vill de inte stå och jobba med mig.
Det är bara en känsla, men en ganska påtaglig sådan. Jag hoppas verkligen att de ska komma till insikt om att det finns ingen som helst oro för att jag ska smitta dem och att de slutar att undvika mig. I längden kommer det att bli ohållbart.
Men å andra sidan, jag har viss förståelse - men ändå inte. De har fått information och den borde räcka för att de inte ska behöva vara oroliga.
Det är verkligen inte kul att uppleva sig vara en paria.
// Annica Tiger
10 september 2007
Blogga om jobbet?
För ett tag sedan fick jag ett mail från en journalist som frågade om jag visste om det var någon som bloggade om jobbet? Jag antar att han menade oss vanliga dödliga per definition. Jag var faktiskt tvungen att svara honom att jag inte kunde namge någon blogg på rak arm. Jag hade en svag aning om att det finns en som bloggar om sitt jobb som tidningbud. Den finns kvar ser jag.
Politikerna som bloggar kan väl sägas blogga om sitt jobb? De som är mer eller mindre ”köpta”, kommersiella och reklamfinanserade bloggar hör kanske också till den kategorin? Annars är det nog mer vanligt att bloggare skriver om annat än jobbet? Det är en svår gränsdragning för de flesta antar jag? Vad kan man skriva och vad bör man absolut inte skriva om när det gäller arbetet?
Det jobb jag hade i somras som timvik på en privat hemtjänst kommer jag nog att återkomma till om andan faller på. Det finns mycket att skriva om hur vården av våra äldre fungerar. Hur privatiseringen slår. Men jag har tystnadsplikt gällande de brukare jag arbetade hos, men rent generellt finns mycket att skriva om detta.
Nu har jag ett nytt jobb, en heltid och tämligen bra betalt, fast å andra sidan får jag verkligen jobba för lönen. Jag har skrivit på en tystnadsförbindelse och när jag slutar gäller den för resten av mitt liv. Nå, det kan jag leva med. Inget direkt konversationsämne ändå :-). Jag har tre minuter att gå till jobbet. Bara det är en stor bonus.
// Annica Tiger
21 maj 2007
Nu har jag två par glasögon att hålla reda på :(
Men vart tog sommaren vägen? I och för sig om jag får vara egoistisk så får det regna i morgon också, men sedan vill jag ha lite sol och framförallt värme.
Jag kör mycket bil i tjänsten och jag har skaffat ett par glasögon som jag bara använder när jag kör. Jag ser okey även utan dem när jag kör bil, men jag blir trött i ögonen eftersom jag är närsynt på ena ögat och har ett brytningsfel på det andra så är det mer vilsamt nu när glasögonen korrigerar det åt mig. Men att läsa en tidning utan mina läsglasögon är hart när omöjligt.
Men jag bävar inför mörkret. Jag har ett enormt dåligt mörkerseende, lägg därtill alla reflexer från lampor och billyktor som adderas till detta. I en tidning läste jag att en deciliter blåbär om dagen förbättrar ögonens förmåga att se i mörkret. Jag får väl sparka igång frysen och storhandla blåbär :-). Jag tror inte på hälsokostpreparat som säger sig ha samma effekt.
// Annica Tiger
27 september 2005
Ropen skalla, jobb åt alla
Tänk vilken feeling att kunna ta bort bokmärket till Internetkassan. Det var med glädje jag raderade det bokmärket i går kväll. Inga fler kassakort att fylla i, i alla fall närmaste halvåret.
Det är en provanställning på sex månader, men det är helt okey – varan måste ju testas först :). Jag tror att det är väldigt få småföretag som går på linjen med fast anställning direkt.
En annan sak ska bli mycket skönt att slippa. Inga nålpengar längre. En riktig lön som det går att leva på.
Jag önskar att alla andra arbetslösa kunde få uppleva samma sak. Att få ett jobb! Jag unnar verkligen alla det. Jag vet hur det känns att söka jobb efter jobb. Varje "tack för visat intresse" har känts in i hjärteroten. Vetskapen att flera hundra andra konkurrerar om samma jobb har varit tung. Men ge inte upp! En dag kanske vinstlotten blir din, det vill säga du får ett jobb. För det är vad arbetsmarknaden är just nu, ett lotteri.
Jag hade turen att få ett jobb som är någorlunda relaterat till det jag har jobbat med tidigare och jag fick det serverat rakt i munnen, det vill säga jag fick ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till, när jag velat färdigt lite.
Självförtroendet var inte på topp precis när erbjudandet kom via mailen. Jag känner redan att mitt självförtroende har stärkts. Visst, det blir långa dagar med restiden. Men det är det värt.
// Annica Tiger
19 augusti 2005
Att vara arbetslös tär på självförtroendet
Att gå arbetslös är ingen sinekur, även om nu många tycks tro det. Ju fler jobb du söker och ej ens får en bekräftelse på att ansökan inkommit eller besked om att tjänsten tillsatts av annan, desto mindre självförtroende får du. Så har det funkat för mig i alla fall. När jag häromdagen fick ett erbjudande om en provanställning på sex månader, var det på vippen att jag tackade nej.
Jag tänkte att jag kan inte ta jobbet eftersom det innebär att jobba med en hel del applikationer som jag inte har erfarenhet av sedan tidigare. Jag velade och tvekade. Jag ifrågasatte min egen förmåga att klara av det. Jag tänkte "tänk om det inte funkar"? Men så gaskade jag upp mig och tackade ja. För om han som kontaktade mig och erbjöd mig jobbet, tror på mig måste jag ta mig i kragen och kavla upp ärmarna och börja tro på mig själv. Hur skulle det annars se ut?
Som vanligt är det samma policy som förut. Jag kommer inte att blogga om jobbet. Jag kommer förmodligen knappt få tid att blogga överhuvudtaget :) om någon vecka, om allt går som tänkt. I alla fall inte i samma utsträckning som tidigare.
// Annica Tiger
26 april 2005
Anvisat arbete
Finskspråkig Backoffice inom Kundservice.
Detta tyckte AF att jag skulle söka jobb som.
Det förslaget kom med snigelposten i går.
Jag kan inte ett ord finska, men det kanske inte spelar någon roll i det här sammanhanget? AF:s anställda kanske har en press på sig att skicka ut si och så många anvisningar (rent av resultatlönebaserat beting kanske), utan att ta hänsyn till om det finns en rimlig chans för den arbetssökanden att kunna få jobbet? Nej, jag sökte inte jobbet och jag ringde upp min handläggare i morse och förklarade att finska lixom inte var min grej.
Jag kan söka hur många jobb som helst, om det bara är antalet sökta jobb som räknas och inte resultatet. Jag kan tänka mig att söka jobb som chef för Skandia, vete sjutton om jag inte skulle klara det jobbet lika bra, om inte bättre, än hur det sköts i dag. Att söka jobb som kirurg kanske blir lite svårt....taskigt för patienterna om inte annat.
Skämt åsido.
Ett jobb jag blev anvisad att söka ledde mig till att jag ringa upp dem för att kolla en sak, innan jag sände in min ansökan. Hon jag pratade med var alldeles förtvivlad. Hon ville inte ha fler ansökningar. De hade fått så mycket ansökningar att de vadade i dem och varken kunde eller ville hantera fler ansökningar. Men jag sände in min ändå, för hade jag inte gjort det hade det räknats som en vägran att följa en anmodan att söka anvisat arbete. Jag är övertygad om att mitt mail med min ansökan redan ligger i deras mailpapperskorg, tillsammans med hundratals andra.
Den som avvisat erbjudet lämpligt arbete eller utan att uttryckligen avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande orsakat att anställning inte kommit till stånd riskerar att få nedsatt dagpenning. Den första gången det händer sätts dagpenningen ned 25 procent i 40 ersättningsdagar inom ersättningsperioden. Händer samma sak en andra gång inom samma ersättningsperiod, sätts ersättningen ned med 50 procent i ytterligare 40 ersättningsdagar. Om arbete avvisas en tredje gång inom samma ersättningsperiod upphör ersättningsrätten och det krävs att ett nytt arbetsvillkor uppfylls för att åter få ersättning.
Lämpligt arbete och dess innebörd kan diskuteras. Jag tycker det är bra att det sätts krav, men de bör vara rimliga. Att hanteras som boskap känns inte speciellt roligt. Allrahelst i min ålder, 52 år, där det redan känns som om någon slags åldersrasism existerar ute på arbetsmarknaden. Helst ska en arbetsökande vara 23 år, men med 10 års erfarenhet av arbetet och en högskoleutbildning i bagaget. Låter lite långsökt, men ibland kan det tyckas som att det faktiskt är så.
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:08 FM | Google
13 februari 2004
Söker nytt jobb
Nu när jag har slutat kan jag berätta lite om vad jag sysslat med under tio månader. Jag har suttit som operatör för värdetransporterna som åker runt i hela Sverige. Jag har hanterat rån och rånförsök, övervakat att alla system lirar ihop så att inga larm dragits på bankerna i onödan och därmed förhindrat ryck (väktare som åker ut och kollar för att se vad som larmar) och hjälpt värdetransportörerna i största allmänhet. Ett servicejobb i allra högsta grad. Det har varit intressant. Men att gå från natt till dag, ja - det var som natt och dag. Nu förstår jag ordalydelsen av det uttrycket.
Mer detaljer än så kan jag inte och kommer aldrig att tala/skriva om. Jag tänker heller inte nämna vilket företag det var. Insiderjobb är vanligt förekommande sägs det och det vill jag inte riskera att bli inblandad i. Tänk att sitta på krogen och högt snacka om sitt jobb och sedan hör någon skum typ det och börjar limma på en bara för att dra nytta av situationen. Ja, nu tror jag inte att jag direkt är något "limobjekt" direkt, *ler*. Men ändå.
Jag är femtio år och vill rå mig lite själv när jag jobbar och hantera saker i min egen takt. Jag är noggrann, men det måste få ta sin tid. Jag är stresstålig, om jag bara får ta en paus då och då. Jag vill inte riskera att bli sittande tolv timmar i sträck ensam (utan lunch, rökpausar och kissdito), vilket höll på att hända en gång för ett tag sedan och det var huvudanledningen till att jag sade upp mig.
Men det är en nyttig erfarenhet och framförallt så är jag utbildad väktare och det kan kanske komma till pass? Fast jag söker ju jobb inom den sektorn jag vill jobba i och det är Internet. Att skriva om, på och för nätet är något jag definitivt vill syssla med. Det är jag väl inte för gammal för :)))). Men jag vet att åldern är en klar nackdel.
Nu är det bara att starta om och börja söka jobb som igel. Jag vill jobba med Internet eller Internetrelaterade arbeten. Men med blåslampan i häcken som AF så vänligt tillhandahåller lär det väl bli att man får ta vad som helst. Efter 100 dagar kan man bli tvingad att söka jobb i Örebro, Västerås eller andra närliggande orter (inte i mina ögon dock), ta ett städjobb eller mata tigrarna på Kolmården. Fast å andra sidan, det sistnämda vore ju inte heller helt fel :). Djur är också något jag kan tänka mig att jobba med.
// Annica Tiger
30 december 2003
Nattbuss
Jag ska jobba i morgon.
Jag hade tänkt slippa ta bilen.
Men det verkar lite pyrt.
Enligt SL:s reseplanerare måste jag då gå
upp halv tre (måste ju få i mig fika och vakna till) och
ta bilen till Kungsängens station och därifrån börja min
Golgata-vandring för att ta mig till jobbet.
Njae...det blir nog bilen.
Gör så här:
Tag buss 591 från Kungsängens station mot Centralen.
Den går från Kungsängens station 3:51
och kommer till Rinkeby kvarn cirka 4:30.
Vid Rinkeby kvarn byter du till buss 197 mot Centralen.
Den går från Rinkeby kvarn cirka 4:43
och kommer till Lindhagensplan cirka 5:01.
Gå från Lindhagensplan till Xxxxxxxxx.
Trevlig resa!
// Annica Tiger
28 december 2003
Äntligen...
Tre 12-timmarspass är nu avklarade. Äntligen säger jag bara. Det är inte mänskligt att jobba 36 timmar under tre dygn. Det har som tur varit lugnt. Dagarna innan jul var helvetiska. Jag nästan spydde och mådde illa. Ja, jag är glad över mitt tagna beslut. Ängslan över att bli sittande ensam i tolv timmar en hel dag/natt, utan kanske ens möjlighet att gå ifrån för en kort rökpaus, lunch eller toalettbesök tog överhanden. Det tänker jag inte utsätta mig för, inte ens oron inför att det kanske ska hända. Det har hänt andra titt som tätt. Så varför inte mig, en vacker dag?
Jag räknar dagarna, likt killarna som bryter av pinnarna på kammen inför muck :). Ja, jag sade upp mig på eget bevåg. Dumdristigt? Idiotiskt? Kanske det? Kanske inte alls. Men det passade så bra in på allt annat som föll på sin rätta plats, i samma veva. Drömmar och planer som bara kunde genomföras om jag hade fast anställning. Nu kan jag slappna av. Det är uppfyllt.
// Annica Tiger
26 december 2003
Vardag igen
Underbart är kort. Då var helgen slut. För min del i alla fall. I dag och resten av veckan är det vanlig arbetsdag. Slit och släp. :-(
Men det gör inte så mycket. Jag är lite småallergisk mot helger. Det är något jag bär med mig från min barndom. Det lilla jag minns, eller vill minnas. Det har sedan byggts på under åren. Nu firar jag inga helger, vad det än månde vara. Det känns lite som om jag inte firar någonting överhuvudtaget numera. Jag är nog i grund och botten en sanslöst tråkig person. :)
// Annica Tiger
2 december 2003
Polispådrag
En vanlig dag på jobbet.
Nej. Synd att jag inte kan, eller rättare sagt får, berätta vad jag gör på jobbet. Men jag kan sträcka mig så långt att fnissa lite åt att jag, bara för att jag missade att skriva in två ord på datorn, förorsakade jag ett värstingpolispådrag idag :).
Fast jag ska nog inte fnissa, när jag tänker efter. Chefen såg _inte_ glad ut.
Men det är ibland alldeles olidligt vissa perioder och sådan arbetsbelastning att fel kan uppstå. Eller så är det jag som är för gammal och vimsig. Jag börjar fundera på det sistnämda.
PS. Missa inte http://thewitch.blogger.de/stories/25564/
// Annica Tiger
27 november 2003
En dag på jobbet
I dag hände allt som inte får hända, samtidigt.
I dag gick datorer ned, som inte får sluta funka.
I dag verkade hin håle vara på besök på jobbet.
En helt vanlig dag på jobbet? Nej!
I dag funderade jag på att om det var en hit att börja jobba på dagen :). Natten är lugnare, med automatik lite tråkigare.
// Annica Tiger - får sova på saken
26 november 2003
Uppe före tuppen
Att gå upp klockan 04.00 var ingen hit. Vad mörkt det är ute. Ruggigt! Burr!
Jag tror jag har blivit lite bortskämd nu efter att ha jobbat natt så länge. Men nu ska jag köra varierat, både dag och natt.
Slit och släp :(.
// Annica Tiger
17 november 2003
Latmask
Jag är ledig denna vecka också. Ett schemabyte gav denna extra ledighet. Det kan jag leva med :). Helt klart! Det dröjer ju ända tills i mitten av februari innan jag är ledig tre veckor till :-))).
// Annica Tiger
5 november 2003
Energibrist
Att gå på kurs är både jobbigt och kul. Med tanke på att man sitter hela dagen borde man ha en massa energi kvar när dagen är slut, men det stämmer inte. Det är väl hjärnan som förbrukar all energi :-).
// Annica Tiger
3 november 2003
På kurs med Kurt
På kurs med Kurt idag, eller så är det Kurt som har kurs med mig. Att sitta och lyssna hela dagen till en molande röst är inte vad jag kanske vill. Men ibland sitter viljan högt uppe i trädet.
// Annica Tiger
26 oktober 2003
Vintertid
De flesta får en timmes längre sömn i natt. Lyckostar. Själv får jag en extra obetald timme, vilket gör att denna natt kommer att bli lååååååååång.
// Annica Tiger
25 oktober 2003
Överraskad
Vilken bamsebukett som stod och väntade på mig vid min dator på jobbet. En sådan stor bukett har jag aldrig fått förut i hela mitt liv. Jisses!
// Annica Tiger - glatt överraskad
20 oktober 2003
Halkavalka
Blixthalka varnas det för på morgonen. Ta det lilla lugna. Bättre att komma fram sent, än inte alls.
Slit och släp för övrigt.
// Annica Tiger
27 september 2003
Ingen lek
Det är ingen lek.
Så brukar en kollega på "högsäk" avsluta sina samtal, lite lagom skämtsamt. De två senaste arbetspassen har tydligt påvisat detta faktum. Det är allvar. Nu har oskulden försvunnit. Det känns tungt. Det känns samtidigt lite stort. Men det ska bli skönt att få vara ledig nu i tre veckor. Jag känner att jag behöver det.
// Annica Tiger
3 september 2003
Sömnbrist
Efter bara några timmars sömn ska jag släpa mig in till stan igen för ett obligatoriskt kvartalsmöte. Det enda jag vill är att sova. Sova. Soooooova....
Dessutom känns det som om jag är på väg att bli sjuk. Men i mitt nuvarande jobb får man BARA inte bli sjuk. Då blir det kaos.
// Annica Tiger - nyvaken
23 augusti 2003
Sov inte bort livet
Trots att jag jobbade i går och skall så göra i natt igen vill inte kroppen sova. Jag vill. Men inte den. Det är för ljust. Det är för soligt. Det är för varmt.
Sov inte bort livet säger en del. Njae, det kan kan jag inte påstås göra direkt. Det tråkiga är att jag alltid är så trött dagen efter nattpassen och istället för att kunna utnyttja ledigheten slöar jag bort den. Jag fördrar att jobba dag.
// Annica
19 augusti 2003
Trött är bara förnamnet
Hur ska det gå att jobba inatt? Frågan är öppen. Jag har bara sovit några timmar nu på dagen. Några timmar är alldeles för lite. I alla fall för mina behov. Men det går inte att tvinga kroppen att sova. När den inte vill. Jag får hoppas på en lugn natt. Det kommer mera.....
// Annica Tiger
18 augusti 2003
Hundar och jobb
Nu är det en jobbig vecka framför mig. Dyngveckan, som vi brukar säga. Men å andra sidan håller vi på att avveckla oss själva. Så inom en snar framtid säg ett halvår si så där så kommer nattjänsterna att försvinna. Den dagen, den sorgen. Jag jobbar gärna dag. Jag är inte överförtjust i att jobba natt.
Det roliga är att jag tog ett nattjobb för Smulans skull. Men bara efter några veckor så dog hon hastigt och lustigt. Nej, ordet lustigt var fel. Det var en dramatisk upplevelse. Hennes lungor gick sönder. Förmodad välutvecklad cancer. Vi hade inte märkt så mycket av det, förutom att hon stundtals andades tyngre än normalt. Nu har jag inget incitament att jobba natt. Nu finns ingen eller inga att ta hänsyn till.
En ny kanske icke helt oangenäm trots allt sits. Vem vet hur det hela kommer att sluta. I slutändan.
// Annica Tiger