25 november 2004

Vardagsbrott

Vardag är en veckodag som inte är en söndag eller helgdag, för de flesta alltså detsamma som en arbetsdag. Vardag för mig är också ett uttryck för en slags trygghet, det gamla vanliga vardagslunket – när inget speciellt händer, varken oroväckande, farligt eller skrämmande.

Nu hörde jag ordet vardagsbrott i går på TV. Polisen kategoriserar vissa brott som vardagsbrott, inbrott i bostaden eller i bilen, ringa misshandel och personrån. Motiveringen till att kalla dessa brott för vardagsbrott är tydligen att det är brott som polisen anser berör människorna i deras vardagsliv.

Jag vet inte. I min vardag finns det inte plats för misshandel, rån och inbrott. Skulle jag bli utsatt för något av dessa brott skulle jag inte säga om den dagen, att det var en dag som alla andra vardagar – en vanlig vardag. Nej, tvärtom. Jag skulle tappa tryggheten i min vardag.

Polisen har ingen hög prio på vardagsbrott, oftast direktavskrivs polisanmälningar gällande vardagsbrott i samma minut som den som anmält brottet är på väg ut ur polishuset. Jag kan förstå om polisen inte lägger krut på en anmälan av en stulen cykel. Men rån? Misshandel? Inbrott?

Under två dagar i september i år storsatsade polisen över hela Sverige på att just utreda vardagsbrott som samlats på hög. Nationella utredningsdagar var det fina namnet på den storslagna satsningen, av det hela bidde det bara en tummetott.

Vad blev resultatet? I Jönköping skrevs 91% av ärendena av. Den intervjuade polismannen tyckte att det var bara skönt att bli av med högarna som låg på skrivborden. Men bakom varje liten delmängd av dessa högar, det vill säga bakom varje polisanmälan, finns en drabbad människa som nu kanske helt har tappat tilliten till rättsväsendet och känner sig otrygg i sin vardag.

En kvinna intervjuades i dagens morgonsändning av Sverige Nu. Hon berättade om när hon blev utsatt för ett rånförsök av några unga män. De försökte ta hennes ryggsäck och gjorde det med grovt våld, hon blev nedslagen och föll handlöst ned i backen och skadades allvarligt i ansiktet. Hon berättade att hon numera inte känner sig trygg med att gå ute när det är mörkt. Hennes vardag är inte vardag längre på grund av ett vardagsbrott.

// Annica Tiger

Annica Tiger 11:10 FM | Kommentarer (1) | Google

23 november 2004

Hur tänkte han här?

En ny bok har kommit ut "Svensk politisk historia 1809-1975", skriven av statsvetaren Tommy Möller och utgiven av Studentlitteratur. Jag hoppas studenterna i statsvetenskap har tillgång till annan litteratur som mer rättvist speglar den svenska historien och inte bara den svenska manliga historien.

Jag såg nu på Nyhetsmorgonen en debatt om boken och efter att ha lyssnat på hans argument är jag böjd att hålla med vad Ann-Sofie Ohlander, professor i historia vid Örebro universitet, skriver i sin debattartikel i DN i dag. Läs den!

Osynliga kvinnor, känns det igen? Kvinnor har sedan tidernas begynnelse osynliggjorts och görs så fortfarande än i dag. Det är skrämmande att en författare som skriver en bok om svensk historia inte nämner andra kvinnor än två drottningar, Kristina och Viktoria, Else Kleen – maka till socialminister Gustav Möller och en en av de första socialdemokratiska kvinnorna i riksdagen, Agda Östlund. Alla nämns tydligen enbart i små bildtexter, inte ens i bokens löptext.

Boken har i eftertexten 100 referenser, varav endast två har någon form av kvinnoanknytning. Hur tänkte han där? Eller tänkte han inte alls. Samma strukturella mönster.....samma patriarkaliskt tänkande....?

Tre kvinnor som har betytt oerhört mycket i svensk politik under den period boken avhandlar nämns inte alls.

Saxat ur Bonniers Stora lexikon:

Kock, Karin, 1891–1976, nationalekonom och politiker, tillförordnad professor i nationalekonomi 1938–46, gift med Hugo Lindberg. Som Sveriges första kvinnliga statsråd trädde hon in i regeringen 1947 som konsultativt statsråd. Från 1948 var hon folkhushållningsminister tills departementet avvecklades 1950. Ursprungligen var hon liberal men påverkad av 1930-talskrisen övergick hon till socialdemokratin.

Myrdal, Alva, 1902–86, politiker (socialdemokrat), gift med Gunnar Myrdal och mor till Jan Myrdal. Hon var en central gestalt i uppbyggnaden av det svenska "folkhemmet" och senare en förkämpe för internationell fred och nedrustning. Hon arbetade vid FN (chef för avdelningen för sociala frågor 1949–50) och vid UNESCO (1951–55). Vidare var hon Sveriges ambassadör i Indien 1956–61, svensk chefsdelegat vid nedrustningskonferensen i Genève 1962–73 och konsultativt statsråd (nedrustnings- och kyrkofrågor) 1967–73. Den första uppmärksammade insatsen gjorde hon med boken Kris i befolkningsfrågan (1934, med maken Gunnar Myrdal). Makarna varnade i boken för att svenska folket på grund av sjunkande födelsetal hotade att dö ut. Men till skillnad från de konservativa förespråkade de en aktiv socialpolitik, inte åtgärder mot sexualupplysning och familjeplanering. Boken innehöll visserligen en del tidstypiska tankar om tvångssterilisering av psykiskt sjuka, men dess familjepolitiska budskap blev banbrytande. Alva Myrdal hade ett starkt socialt patos och en bergfast tro på den nya tidens rationalism och "sociala ingenjörskonst". Tillsammans med maken Gunnar och en krets arkitekter, sociala experter och politiker spelade hon en viktig roll under välfärdssamhällets uppbyggnad på 1930-talet. Senare ägnade hon sig åt freds- och nedrustningsområdet. I arbetet för kärnvapenstopp kritiserade hon oförtrutet stormaktsblockens kapprustning. Hon utgav bl.a. The Game of Disarmament (1976, Spelet om nedrustningen). I Women_s Two Roles (1956, Kvinnans två roller; tillsammans med V. Klein) behandlade hon svårigheten för kvinnor att kombinera yrkesliv och familj, ett problem som hon själv hade brottats med. 1982 fick hon Nobels fredspris (delat).

Lindström, Ulla, 1909-99, politiker (socialdemokrat), konsultativt statsråd 1954–66. I regeringen ansvarade hon för familjefrågor och biståndspolitik, engagerade sig mycket i fredsfrågor, nykterhet och hustrumisshandel. Efter flera kontroverser lämnade hon regeringen 1966 och var 1971–78 ordförande i Rädda barnen. Hon engagerade sig sedan i motståndet mot kärnkraften. I sina memoarer I regeringen (1969) och Och regeringen satt kvar! (1970) beskrev hon motsättningarna under sin tid i regeringen.

// Annica Tiger

Annica Tiger 08:57 FM | Kommentarer (3) | Google

22 november 2004

Fria aborter naggas i kanten

Att USA vägrar att ratificera Kyotoprotokollet vet säkert de flesta om, men frågan är om det är allom bekant att USA är det enda i-land som vägrat underteckna FN:s resolution om ett förbud mot diskriminering av kvinnor (vilket över 130 länder har skrivit på). Nu betyder inte alltid en underskrift på ett papper speciellt mycket (det kan ofta bara vara läpparnas bekännelse), men att inte vilja sätta en namnteckning på pränt säger desto mer.

Aborter är en het fråga i USA. Landet som så omhuldar individen och dess frihet. Men kvinnorna ska inte få bestämma över sina kroppar och sitt eget liv och hur den ekvationen går ihop förstår jag inte riktigt.

Kondomer kan spricka. En kvinna som äter p-piller kan bli gravid ändå, även utan att ha missat att ta sina piller i vederbörlig ordning. En kvinna som blivit gravid på grund av en våldtäkt eller efter ett sexuellt övergrepp av exempelvis en släkting ska också tvingas föda fram barnet, om abortmotståndarna får som de vill. Ett barn som föds till...ja, till vilket liv? Oönskade barn finns det gott om, varför öka antalet?

Ett foster som aborteras tidigt ser inte jag som en levande människa. Det gör inte Bibeln heller i vissa passager, där anses livsögonblicket starta när barnet tar sitt första andetag i det fria. Abortmotståndarna använder sig av andra citat ur Bibeln, som för övrigt verkar vara en "gummibok" som passar för alla syften – oavsett vad.

Bush och den kristna högern vill stoppa fria aborter. De jobbar verkligen hårt på det och jag misstänker att under de kommande fyra åren lär kvinnorna få det sämre än någonsin i USA. I staten Mississippi har de en enda abortklinik. Den är på väg att stängas hörde jag på nyheterna. Personalen på abortkliniker känner sig inte längre säkra, de blir hotade och utsatta för trakasserier.

Bush pratar mycket om krig mot terrorister. Men frågan är om inte det abortmotståndarna sysslar med i USA skulle kunna betecknas som terrorism? Det förekommer ständigt attacker mot abortkliniker och dess personal. Sedan slutet av sjuttiotalet har åtta mord begåtts och 16 mordförsök utförts av abortmotståndare, de som säger sig bejaka livet, men tydligen inte människors liv utan bara fosters liv. Ett mord på en gynekolog skedde så sent som 1998, samtidigt var fyra abortläkare också var nära att bli mördade.

Inte nog med att USA försöker hindra sina egna kvinnliga medborgares rätt till abort, sexualundervisning och familjeplanering, de försöker stoppa "Planned Parenthood" och andra organisationer som arbetar med dessa frågor, både inom USA och utomlands, genom att dra in bidragen helt eller inskränkta dem kraftigt.

Även i Europa (EU) så verkar det som om abortmotståndarna vinner mark. Även om nu den gammeldags kommissionären "ButtePutte" från Italien blev stoppad, tack och lov, finns det strömningar som arbetar för att försvåra för kvinnorna att själv kunna få bestämma över sin egen kropp. I Sverige finns det många inom exempelvis falanger inom KD som tycker att fria aborter inte är en självklarhet.

Återhållsamhet i all ära. Det är nog inte så svårt för Påven att idka återhållsamhet, men för gemene man är det nog inget alternativ. Att bara ha sex i syfte att avla barn skulle ge många människor ett erbarmligt och torftigt sexliv. Att neka vuxna människor familjeplanering i form av att förbjuda kondomer och andra skyddsmedel hör medeltiden till. Att inte unna människor ett bättre sexliv genom att upplysa dem via sexualundervisning är bara att återgå till den gamla viktorianska eran.

// Annica Tiger

Annica Tiger 06:22 EM | Kommentarer (4) | Google

20 november 2004

Det ska bli kallt i natt

Nu är den förbannade vintern här, en obeskrivlig plåga....kallt och djävligt. En frysmört som jag tycker det är jobbigt. Ändå bor jag i en kåk som är uppvärmd och som bonus finns en vedkamin att elda i.

Mina tankar far till alla de som är hemlösa. Vad gör de en sådan här kall kväll? Hur kommer de att må i natt, när minusgraderna klättrar obarmhärtigt nedåt på termometern? De som inte hittar ett natthärbärge, vad gör de för att klara livhanken? Nattbussarna? Portuppgångar? Tunnlar med ventiler det kommer lite värme ifrån?

Hemlösa avvisades vid Ältasjön och vem som helst förstår ju att det bara är att skyffla bort problemet med en snöskyffel. Snön försvinner inte, den bara förflyttar sig. Just nu bor de som avvisades vid Hökarängsbadet, strax intill Drevviken.

I artikeln säger en kvinna några kloka ord:
– Det kan räcka med att bli av med ett arbete och att inte ha råd att betala hyran. Alla har inte ett socialt nätverk, och då är det väldigt lätt att hamna där vi är nu. Jag skyller inte på någon, men en dag kanske du är i samma sits som jag.

Margareta Olofsson, v, socialborgarråd i Stockholm, säger att staden har erbjudit alla som bodde vid Ältasjön andra boenden. Vilket förnekas av en av de avhysta, som menar att vårdplatser inte är samma sak som boende; och det kan jag hålla med om. En del bostadslösa behöver säkert vård om de har missbruksproblem eller psykiska problem, andra behöver nog bara en fast punkt i tillvaron.

Det finns flera husvagnsparkeringar runt om stan, där hemlösa bor. Ge dem i alla fall en sop-container och en bajamaja, försök ordna rinnande vatten och elektricitet så att de kan bo någorlunda värdigt tills de kan ges/får tillfälle att ordna sitt boende. Är det för mycket begärt?

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:08 EM | Kommentarer (6) | Google

Protestlista

Mothugg engagerar sig i fallet Dawit Isaak. Det är bra. Det var ett tag på tapeten i media i höstas, dock bara som en liten krusning på vattenytan. Jag skrev om det i september. Jag skrev då bland annat:
Fallet med Kubasvensken fick stor uppmärksamhet i media. Debattörer, advokater, politiker och journalister engagerade sig och i dag är han fri, oavsett vad nu en del tycker om det. Journalisten Dawit Isaak har inte haft samma tumme med media, trots att han själv är journalist. Engagemanget från media har varit klent. Vilket har lett till att få debattörer, advokater, politiker och journalister har engagerat sig i hans fall.

Det finns en protestlista att skriva på – "Vi kräver att Dawit Isaak och alla andra Eritreanska samvetsfångar omedelbart släpps fria. Vi kräver vidare att Eritrea omgående utlyser fria val och släpper ordet och pressen fri." På Mothuggs sajt finns även länkar till ett standarbrev att skriva ut och sända via snigelpost till Eritreas ambassad. Jag efterlyser en e-postadress att sända samma standarbrev (eller en egen variant) via nätet – men jag kunde inte hitta någon sådan (bara en som inte fungerade).

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:52 FM | Kommentarer (4) | Google

18 november 2004

Folkomröstning.nu

Nätverket Folkomröstning.nu har samlat in 100.000 namnunderskrifter där de kräver en folkomröstning om EU:s nya grundlag.

EU:s stats- och regeringschefer skrev under den nya konstitutionen förra månaden. För att den ska träda i kraft krävs dock att den ratificeras av samtliga 25 medlemsländer, antingen genom folkomröstning eller genom beslut via parlament, eller som i Sverige i Riksdagen.

Varför får inte vi folkomrösta? Det är en hel del andra länder som ska folkomrösta om frågan, men inte vi. Är Göran Persson rädd att vi ska säga blankt nej och vågar därför inte låta en folkomröstning ske? Då kanske han riskerar en framtida karriär inom EU? Ibland får jag för mig att han mest ser till sina egna intressen.

Struntar Göran Persson totalt i att ett sådant här beslut borde ha en bred demokratisk förankring? Tycker han att vi medborgare inte behöver informeras i någon större utsträckning om vad EU:s nya grundlag kommer att innebära för gemene man i förlängningen?

Eller är det så att han inte ens själv har greppat det utan håller bara god min och skriver på för att göra de andra gubbarna glada i herrklubben EU? Han ser alltid ut som ett lyckligt barn i en godisaffär när han plåtas i samband med dem. Nej, nu var jag elak.

Ännu mer elak kanske jag är om jag säger att jag inte tror att det är speciellt många politiker som är så insatta i denna fråga att de törs, alternativt kan, ställa upp i en stor bred informationskampanj, likt den som försiggick folkomröstningen gällande EMU? Där satsade Ja-sidan enorma summor pengar och mycket energi till igen nytta. En stor prestigeförlust blev kontentan av det hela i och med att svenska folket röstade nej, tvärtemot vad alla trodde.

Jag saknar, oavsett om en folkomröstning kommer till stånd, en bred offentlig debatt om konstitutionsförslaget. Denna uteblivna debattlusta från våra makthavares sida gör att jag anar ugglor i mossen.

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:51 FM | Kommentarer (16) | Google

16 november 2004

Kill them all

Nu har det hänt igen. Det som inte får hända. En fotograf var med när en obeväpnad irakier kallblodigt sköts ned, när han och andra låg utslagna och sårade i en moské. Krig är smutsigt. Men krig har vissa spelregler, som i alla fall moderna länder ansluter sig till. Att skjuta sårade obeväpnade män bryter mot alla regler i regelboken. Att terrorister inte följer reglerna är ingen ursäkt. Det är ju bland annat därför de kallas terrorister.

Detta kommer I N T E att förbättra relationerna mellan ockupationsmakten (ja, för det måste nog USA fortfarande anses vara) och folket i Irak. Denna händelse kommer bara att ge näring åt de extrema fundamentalisterna i landet och i andra länder. Den sittande interimsregeringen (som i mångt och mycket är USA:s nickedockor) lär inte få det lättare att göra sig hörd och accepterad bland sina landsmän. Statsterrorism och terrorism utförd av extrema fundamentalister är i mångt och mycket jämförbart.

Denna händelse var så onödig. Men jag tror det beror på att de soldater som nu sänds till Irak inte är motiverade för sin uppgift. Frågan är om de ens är riktigt utbildade inför sin uppgift. Det är unga pojkar och flickor som ännu inte ens är torra bakom öronen. Reportage jag har sett har gett vid handen att en del tycks tro att det är en lek (musik på högsta volym i hörlurarna med låtar typ "Kill them all" under tiden de skjuter på allt som rör sig), eller så maskerar de sin rädsla på detta sätt. Rädsla kan göra mycket med oss människor. Rädsla kan få oss att begå illdåd vi aldrig ens skulle kunna tänka oss att utföra annars. Men det är ingen ursäkt för denna händelse.

USA har fått sitt andra Vietnam.
Tack vare Bush och hans hökar.
Kriget startades på falska premisser.
USA:s roll är inte längre trovärdig.
Men det USA har startat upp,
får de nu slutföra.
Men rättning i leden behövs.
Fler liknande incidenter som detta
lär inte vara rätt väg att gå.

// Annica Tiger

Annica Tiger 08:42 FM | Kommentarer (7) | Google

15 november 2004

Mocka din egen skit

Pigavdragsdebatten har blossat upp igen. Det finns redan nu en svart pigmarknad. Asylsökande och importerad arbetskraft mockar skit åt borgarbrackor. Ja, för enligt SIFO:s undersökning är det mestadels borgare som kan tänka sig, och redan gör det, att anlita svart städhjälp. De flesta andra föredrar att mocka sin egen skit. Även om bägge jobbar så varför inte gemensamt sköta hemmet? Hur lång tid kan det ta att städa en trerummare i Tensta eller en lite fyra på Södermalm? En tiorumsvilla i Täby eller på Lidingö kanske tar lite längre tid?

Saxat från SVT:
Enligt undersökningen tycker närmare hälften av moderaternas väljare att svart städhjälp är okay - 48 procent, följt av 40 procent bland folkparti- och centerväljarna. Bland socialdemokraternas väljare kan 19 procent tänka sig betala städning svart.

De som erbjuds svartjobb är oftast i desperat behov av att få pengar och tvingas acceptera timlöner på mellan fem till fyrtio kronor. Ja, du läste rätt. De flesta får cirka tjugo-tjugofem kronor per timme. Mer än så värderas inte deras arbetsinsats, av människor som i regel är välbeställda och borde ha råd att betala för sig. De själva skulle säkert inte ens vifta på lillfingret för en lön på tjugo kronor i timmen.

Det finns beräkningar på att svarta marknaden på hushållsnära tjänster omsätter runt tre miljarder varje år. Jag tillåter mig att tvivla på att även om förslaget att den som betalar för hushållsnära tjänster ska kunna göra skatteavdrag antas, så lär den svarta marknaden finnas kvar. Det är inte rätt sätt att försöka få bort svartjobben. Det handlar om människors attityder. Det handlar om etik och moral. Det är olagligt att anlita svart arbetskraft. Men ändå gör folk det och det gäller alla tjänstesektorer, inte bara hushållsnära tjänster.

BTW - varför ska alla de som mockar sin egen skit vara med och subventionera pigavdrag? Många har försökt få bort ordet piga och kallat det "rut-avdrag", en förkortning för "renhållning, underhåll, tvätt". Varför inte skatteavdrag för oss som mockar vår egen skit? Varför inte skatteavdrag för massage, spa-vistelse och annat som underhåller kroppens välbefinnande och ork att arbeta mera? Ja, det finns mycket jag hellre skulle vilja ha skatteavdrag för. Men knäckfrågan är - vilka kommer att gynnas av skatteavdragen? Det är inte svårt att gissa.

// Annica Tiger

Annica Tiger 08:12 FM | Kommentarer (5) | Google

14 november 2004

Namn och bild på dömda

Tillägg 14:56
Saxat ur Aftonbladet:
Trebarnsmamman i Piteå höggs till med en yxa av sin före detta sambo. Ingen reagerade. Någon dag senare dödades en jägare av en björn - och insändarsidorna fylldes med krav på att skjuta av björnstammen.

En insändare i lokaltidningen nsändare
i lokaltidningen ställde frågan:
Måste vi skjuta av män för att freda kvinnorna?
Det blev starten till Piteå-uppropet.

Saxat ur DN.
Männens kamp mot kvinnovåldet sprider sig i Norrbotten, efter starten i Piteå. På lördagen bildades i Luleå ett nätverk mot våldet, samtidigt som länets största tidning beslutat att publicera namn och bild på män som slår kvinnor.

Jättebra att män engagerar sig och inte tiger still. En stor elogé till männen i Piteå, Luleå och Boden. Må flera nätverk startas och idén att samarbeta med kvinnojourerna är bra, glöm ej bort de seriösa mansjourerna bara. De har en stor roll att fylla även de.

Våld mot kvinnor är inte bara en kvinnofråga. Tar en kvinna upp denna problematik, ja – då kallas hon ofta för feminist och kan därmed avfärdas med en axelryckning. Våld mot män är inte bara en mansfråga och har aldrig varit det – utan anses av gemene man som en samhällsfråga. Nu menar jag våld män mot män, vilket är vanligast.

Norrländska Socialdemokratens (NSD) planerar att publicera namn och bild på män än som dömts för grov kvinnofridskränkning. Fast där blir jag lite fundersam. Vad kommer härnäst? Namn och bild på dömda pedofiler? Namn och bild på dömda rattfyllerister? Namn och bild på dömda för incest? Namn och bild på dömda för våldtäkt? I slutändan kanske namn och bild på snattare?

// Annica Tiger

Annica Tiger 12:12 EM | Kommentarer (9) | Google

13 november 2004

Kroppsskada eller misshandel

På tal om juridiska spetsfundigheter.

En man dömdes (med brottsrubriceringen "vållande av kroppsskada") i somras för att ha skakat ett av familjens tre små barn så illa att det fick skallskador. En vuxen som skakar ett barn så illa att det får skallskador är nog inte riktigt mogen för att ha vårdnaden om barn, överhuvudtaget.

Norstedts stora svenska ordbok
misshandel subst. ~n
* våldshandling som medför kroppslig skada vanl. med direkt kroppskontakt: barnen blev utsatta för svår ~

Redan domen i sig är för mig ganska svårsmält tycker jag. Ett barn som skakas så illa att det får skallskador måste anses ha blivit misshandlat och inget annat. Men barn är ofta rättslösa i vårt samhälle. Försvarslösa. Hade mannen skakat grannen så illa att grannen skallskadades hade det nog betecknats som misshandel.

De sociala myndigheterna tog hand om de tre barnen eftersom de tidigare visat skador som kan ha uppstått genom misshandel, till exempel armbrott och skallskador, enligt artikeln i SvD. Ordet kan förbryllar mig. Om nu barnen har varit omhändertagna borde inte myndigheterna noggrant eftersökt om ordet kan istället borde bytas ut mot har eller inte har uppstått genom misshandel. Tror gör man i kyrkan. Socialtjänsten borde nog förlita sig lite mer på annat än tro utan använda sig av all den expertis som faktiskt finns och slå fast om de har blivit misshandlade och om det finns risk för de andra barnen att bli utsatt för fortsatt misshandel.

Det är allmänt känt att i familjer där ett barn har misshandlats så löper även de andra barnen stor risk att misshandlas. Om våld brukas mot ett barn är det ofta tecken på att våld är ett sätt att kommunicera på inom familjen. I många fall riskerar nog även partnern att råka ut för misshandel. Våld brukar sällan vara selektivt i den måtto att all våldsam aggression bara riktas mot en enda person i familjen, som i detta fall ett litet barn.

Familjen överklagade omhändertagandet till Kammarrätten, och nu har de fått hem de två andra barnen – det barn som skallskadades kvarstår för vård utom hemmet.

Det är nu vi kommer till de juridiska spetsfundigheterna.

Eftersom mannen inte var dömd för misshandel utan "bara" för vållande till kroppsskada så tyckte Kammarrätten att all den erfarenhet som finns hur det fungerar i misshandelsfamiljer inte anses tillämpliga just i detta fall.

// Annica Tiger

Annica Tiger 04:33 EM | Kommentarer (6) | Google

12 november 2004

VaFan....del 3

Filmen som sprids på nätet misstänker jag kommer att utnyttjas i rasismens förtecken av somt och somliga. Men filmen hade lika gärna kunna skildra ett gäng skinnskallar som hoppar på en invandrares huvud. Våld är våld, oavsett vem som utför det. Jag valde att lägga länken olänkad och jag tvekade innan jag lade ut just den bloggtexten. Jag är inte rasist. Jag vet att det inte anses vara PK (politiskt korrekt) att kritisera invandrare, det är mer PK att kritisera skinnskallar och nazister.

Jag läste Monicas text, Hur ses invandrare egentligen?, och funderade vidare på ordet invandrare. Vem har inte läst Vilhelm Mobergs romansvit Utvandrarna (1949), Invandrarna (1952), Nybyggarna (1956) och Sista brevet till Sverige (1959) där berättar om en grupp bönder från Småland och deras utvandring på 1850-talet till USA – landet där allt skulle bli så bra jämfört med fattigdomen i Sverige. Väldigt få drar jämförelsen med hur det var då med de människor som i modern tid tvingas fly och emigrerar från andra länder, ofta på grund av förföljelse och andra humanitära skäl. Skillnaden mot då och nu är att det är sällan någon "ekonomisk flykting" får stanna i Sverige.

Hur länge ska man förresten etiketteras som invandrare och utlänning? Hela livet? Invandring är inflyttning av människor som mer eller mindre varaktigt bosätter sig i ett land. Det finns arbetskraftsinvandring. Den näst vanligaste invandringen består av flyktinginvandring. Sverige har skrivit på FN:s flyktingkonvention. Den som får asyl i Sverige får ofta ett permanent uppehållstillstånd (PUT), vilket betyder att personen kan få bosätta sig i Sverige för gott. Den största gruppen av invandrare är de söker uppehållstillstånd i sitt hemland och invandrar sedan till Sverige för att de har en eller flera anhöriga här.

Jag tycker att när en person erhållit ett permanent uppehållstillstånd och är folkbokförd i Sverige eller sökt och erhållit ett svenskt medborgarskap så är personen en svensk och det dags att sluta kalla den personen för invandrare och utlänning. Jag har inget annat förslag, men en sak är säker, vi måste försöka sluta tänka i banorna "dom och vi".

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:51 FM | Kommentarer (11) | Google

11 november 2004

Kungen ska störtas

Nu börjar det likna något :). Jag säger gärna ja till ett mer modernt demokratiskt styrelseskick än monarki.

Hemlig pr-grupp ska störta kungen. Enligt tidningen Resumé finns några av Sveriges duktigaste pr-konsulter i den hemliga gruppen som är tillsatt av Republikanska föreningen.

Men heter det inte avsätta?

Norstedts stora svenska ordbok
av|sätta verb -satte -satt
* formellt beröva befattning särsk. med avs. på ämbetsman, hög politiker etc.: det är nästan omöjligt att ~ en generaldi- rektör; Gustav IV Adolf -sattes av riksdagen 1809

// Annica Tiger

Annica Tiger 03:31 EM | Kommentarer (7) | Google

10 november 2004

VaFan....vad felas somliga?

Två killar var på väg hem efter krogen. Vid Norrmalmstorg såg de ett gäng som vandaliserade blomkrukor. Killarna som passerade gänget sa åt dem att sluta och det skulle de inte ha gjort.

Gängets ilska väcktes då istället mot dessa två killar som fick ta emot stryk, rejält med stryk – en av killarna fick ligga på sjukhus i en månad. Hade oturen varit framme kunde han lika gärna ha dött.

Djävligt tufft att sparka folk i huvudet, speciellt när de ligger ned. De filmade dessutom misshandeln och nu har polisen filmen. Hur polisen har fått tag på filmen framgår inte av artikeln.

Jag misstänker att det var en mobilkamera, då det nämns att filmfrekvensen är 30 sekunder lång. Kanske de sedan sänt den till någon? Lagt ut på Internet?

– Hur många poäng får jag, ropar en av killarna efter att ha sparkat den ena killen i huvudet.

– Var den godkänd, frågas det skrikandes efter en spark som en ung man ville ha bedömd av sina kompisar.

– Double jam, ska en ha jublat när gänget börjar lämna platsen.

Inte mycket till kommunikation. Nävarnas språk är inte kommunikation. VaFan....vad felas somliga? Slåss istället för att kommunicera. Ska en tillsägelse om att sluta vandalisera bemötas på detta sätt? Hade gänget inte kunnat nöja sig med att typ svara:

– Skit i vad vi gör!

Nej, våld och åter våld. Glorifierat våld. Gäng som hetsar till våld. Filmar våldet dessutom, som en slags trofé.

Jag kommer osökt in på något helt annat, men som ändå berör samma tema.

Slåss istället för att kommunicera. En av tjejerna som medverkar i kvällens avsnitt av "Lite stryk får dom tåla" har återigen hotats. Förra veckan stack någon (inte så svårt att gissa vem) en kniv i hennes bildäck och fastnaglad var en utriven artikel om programserien. I går hade någon saboterat bromsarna på kvinnans bil, helt sonika klippt av en av ledningen till en av bromsarna.

Budskapet är uppenbart. Tyst kvinna! Jag blir andlös och jag tycker att det är så otroligt talande om hur dessa människor är funtade. Hota. Slå. Sabotera. Trakassera. Hämnas. Djävlas. Inte mycket till kommunikation där heller. Nävarnas språk är inte kommunikation.

På tal om avsaknad av kommunikation.

Mijailovic vägrar prata i rätten.
Han tiger som muren. Goddag yxskaft.
Vad skulle han överklaga för då?

// Annica Tiger

Annica Tiger 06:50 EM | Kommentarer (8) | Google

Kors i taket +

Kors i taket.

Sent ska syndaren vakna.

En notis från ekot fick mig att
verkligen undra om jag läste rätt.

Olämpliga pappor ska inte få vårda barn. Nej, jag har inte skrivit rubriken, den kommer från artikeln. Det borde kanske stå olämpliga föräldrar?

Regeringens nye jämställdhetsminister Jens Orback kan tänka sig att ändra dagens regelverk för att förhindra att olämpliga föräldrar ges vårdnaden om barn i samband med vårdnadstvister.

Jens Orback, som satt i regeringens så kallade "pappagrupp", var drivande part bakom dagens lagstiftning och först nu verkar han förstå hur illa den lagen kan slå. Eller så är det bara läpparnas bekännelse?

Jag har läst pappagruppens slutbetänkande och noterat att det knappt ens nämns något om problematiken runt våld och övergrepp inom familjen och vilka konsekvenser det kan innebära för barnen. Jag skulle vilja påstå att pappagruppen medvetet marginaliserade denna problematik. I pappornas namn offrade man barnens rätt.

Synd bara om alla barn som farit illa av den lagstiftning som genomfördes 1:a oktober 1998. Många barn har tvingats och tvingas fortfarande till umgänge, mot sin vilja.

Föräldrar som begått övergrepp och misshandlat sin familj kan få vårdnaden om sina barn om den andra partnern motsätter sig gemensam vårdnad eller på annat sätt försöker skydda barnen. Det pratas mycket om umgängessabotage, men i de flesta fall handlar det inte om att föräldern på pin kiv trilskas, utan ofta är det den ena föräldern som försöker skydda barnen så gott det nu går med nuvarande lagstiftning. Tyvärr så kan det med nuvarande lagstiftning leda till att den föräldern då blir av med vårdnaden och att den förälder som begått övergrepp och misshandlat sin familj ensam får vårdnaden.

Många är oroliga över att han blivit jämställdhetsminister. Men jag sällar mig inte till den kören. Än. Låt Jens Orback visa vad han går för. Ge honom en chans.

// Annica Tiger

Annica Tiger 12:26 EM | Kommentarer (2) | Google

Juridiska spetsfundigheter

Juridiska spetsfundigheter är för en lekman stundtals obegripliga. Jag har för länge sedan tappat tilltron till rättsväsendet och jag lär inte återfå den om HD kommer att döma så att utrikesminister Anna Lindhs mördare släpps på fri fot. Nu tror jag inte att det kommer att ske, men intet skulle förvåna mig.

Det handlar inte om skuldfrågan. Det är fastställt att det är han som höll i kniven. Han har erkänt det. Hans nya advokat tänker dra varianten att han inte hade uppsåt att döda och därför ska han inte dömdas för mord. Inte skära, bara rispa. Advokaten menar att mordet var en impulshandling och att Mijailovic inte var frisk nog att inse konsekvenserna.

Men det är nu spetsfundigheterna kommer. I dag anses han vara frisk av läkaren i Sundsvall. Mirakulöst. Det skulle rent teoretiskt kunna innebära att HD fastslår att Mijailovic var psykiskt störd när han utförde mordet, men att han nu är frisk och då kan han, om jag förstått saken rätt, bara dömas till skyddstillsyn och böter.

Skadeståndet bestrider han inte utan är villig att betala, fast det lär väl bli Brottsoffermyndigheten, det vill säga vi skattebetalare, som får stå för notan till slut.

Det är många turer i denna vals. Det jag tycker är mest förunderligt är alla experter som är så oense om just hälsofrågan. Inte undra på att för en lekman kan se ut som att det handlar mer om att kasta tärning och gissa än vetenskap. Domar om psykvård är ofta slumpartade enligt DN.

// Annica Tiger

Annica Tiger 06:18 FM | Kommentarer (3) | Google

9 november 2004

Rasismen slår hej vilt

I början på november mördades regissören och debattören Theo van Gogh. Han hade fått ta emot flera dödshot på grund av dem film han gjort i samarbete med politikern Ayaan Hirsi Ali. Ett tag hade han polisskydd efter att kortfilmen Underkastelse (Submission) visats i holländsk tv.

Mordet utfördes troligtvis av en militant islamist och i samband med mordet så framgick det att nästa måltavla är Ayaan Hirsi Ali. Jag läste om att det hotet fanns i det brev som var fastnaglat på den mördades kropp, via en kniv instucken i bröstet. Jag antar att då går det att påstå att hotet ska tas på allvar.

Filmen handlar om kvinnornas ställning i den muslimska världen. Jag har nu inte sett filmen och vet ej om den var spektakulär eller på annat sätt provocerande. Filmen väckte tydligen ilska i vissa muslimska kretsar i Holland. Att kritisera Islam och dess kvinnosyn är tydligen inget som görs ostraffat, anser fundamentalisterna.

Men det är väl så de flesta fundamentalister fungerar. Flertalet är inte kapabla att verbalt kunna föra en diskussion eller argumentera för sin sak, utan använder hellre våld för att försöka framföra sina åsikter eller demonstrera sin makt i annan form – i tron att de på så sätt kan tvinga andra att tro eller tycka som dem. Fundamentalister styrs ofta av ett omänskligt oresonligt hat eller drivs av en övertygelse om att de står högt över alla och allt annat.

Det finns fundamentalister inom alla religiösa eller politiska rörelser, samt i olika andra former av sammanslutningar. Jag tänker på Knutby-morden, för att ta ett svenskt exempel. Ett annat exempel är nazismen, det var i Tyskland rörelsen fick sitt genombrott via Hitler och där de grövsta brotten skedde mot judar och andra minoriteter under Kristallnatten och Förintelsen. Jag tänker på abortmotståndare i USA som sköt ned och dödade läkare och personal som drev abortkliniker.

Man får inte dra alla över en kam. Alla abortmotståndare är inte mördare. Alla Knutby-bor är inte fanatiker. Alla tyskar är inte nazister. Alla muslimer är inte fundamentalister. I Holland skadades en muslimsk skola av en sprängladdning och det har tydligen inträffat fler rasistiska incidenter.

Öga för öga, tand för tand (varje oförrätt bemöts med en lika obehaglig oförrätt) eller vad är det frågan om? Vad har de muslimska barnen gjort vars skola utsattes för sprängattentat? Vad är vitsen att låta sin ilska gå ut över oskyldiga? Då lägger man ribban väldigt lågt och befinner sig i princip på samma nivå som fundamentalisterna.

Tillägg den 10:e 19.10.
Alico har länk till filmen här!

// Annica Tiger

Annica Tiger 07:24 EM | Kommentarer (6) | Google

Sverige bryter mot FN-stadga

I länder som Danmark, Norge, Finland, Nederländerna, Schweiz, Österrike, Tyskland, Italien, Frankrike, England, Wales, Kanada och Australien döms inte utvecklingsstörda till fängelse, enligt Svd. Men i Sverige döms de till fängelse.

Nu avses inte psykiskt störda eller psykiskt sjuka utan det handlar om människor som har en låg IQ – vilket är ett konstant tillstånd – vilket enkelt kontrolleras via ett IQ-test och en psykologutredning. Människor som har en lägre IQ än 70 anses vara utvecklingsstörda.

En lindrig utvecklingsstörning med IQ mellan 50-70 ger en 7-12-årings mogenhetsgrad och en måttlig utvecklingsstörning mellan IQ 35-50 ger en 4-7-årings mogenhetsgrad. Vi dömer inte barn till fängelse, men människor med mogenhetsgrad som barn låser vi in. Jag kan bara ana hur dessa människor kan komma att utnyttjas av medfångarna med normal IQ.

Ur FN:s minimiregler för behandling av fångar antagen i Genéve 1955:
Fångar som är "mentalt abnorma" ska hållas under observation och behandlas vid speciella institutioner under medicinsk ledning.

// Annica Tiger

Annica Tiger 06:45 FM | Kommentarer (7) | Google

8 november 2004

Manlig förtur till dagisjobb

Kvotering är en känslig fråga. Normalt sett tycker jag att kvotering är en företeelse som egentligen inte skulle behövas. Men verkligheten ger vid handen att vi inte lever i den bästa av alla världar.

Mindre än sju procent av de 2.650 personer som arbetar på Malmös förskolor är män och jag misstänker att det inte ser bättre ut på andra håll i landet. Därför tycker jag att i detta fall verkar vara en vettig lösning, manlig förtur till dagisjobb.

Det behövs fler män som arbetar "på golvet" inom vård- och omsorg. Lärarförbundets ordförande menar att det i stället är höjd lön och bättre arbetsvillkor som kan locka männen till förskolan. Fine! Så har det låtit i allt för många år nu och inget har hänt. Vad har lärarförbundet gjort åt saken under alla dessa år undrar jag stillsamt?

Fortfarande anses det som ett kvinnoyrke att arbeta med vård- och omsorg. Kvinnoyrken är av hävd sämre betalt och har ofta sämre arbetsvillkor. Varför kan kanske en och annan undra över. Jag har inget svar på den frågan, mer än att jag tror att förändringarnas vindar skulle blåsa betydligt hårdare om det varit mer män som jobbade där, redan nu. Det får tolkas valfritt.

Barn behöver manliga förebilder på förskola, dagis och i skolan. Möter inte barnen några manliga förebilder inom så kallade "kvinnoyrken" ger det inte nästa generation några som helst impulser till att förändra sakernas tillstånd, utan rådande situation cementeras, såsom det gjort hitintills.

// Annica Tiger

Annica Tiger 03:13 EM | Kommentarer (4) | Google

Lögnanalysprogram

Teknikens landvinningar går framåt, eller bakåt kan jag i alla fall tycka ibland. Nu finns det en programvara Layered Voice Analysis som säges kunna avslöja om en person ljuger enbart genom att analysera rösten. Det låter verkligen lite som storebror ser dig. Den personliga integriteten verkar urholkas mer och mer.

Det är det israeliska företaget Nemesysco som utvecklat programvaran. Den anses vara mer tillförlitlig än den traditionella lögndetektorn som används i bland annat USA. Svenska forskare är dock kritiska, deras tester visade på att resultatet slog fel i tjugo procent.

Programvaran kopplas ihop med telefonsystemet och på bildskärmen analyseras rösten av den som exempelvis ska anmäla en stöld till försäkringsbolaget och handläggaren kan i realtid se om anmälarens röst indikerar på att osanningar framförs. Tyska Allianz AG och schweiska Zürich Financial Services inledde tester av Nemesyscos av denna lögnanalysprogramvara våren 2004.

I framtiden kan scenariot bli att om du söker jobb och talar med den potentiella arbetsgivaren så kan denna via denna programvara tolka huruvida du verkar vara trovärdig eller inte när du anger tidigare anställningar, meriter och referenser.

En tanke som slår mig direkt är hur reagerar programmet på de människor som stammar, har talsvårigheter, är lite blyga och osäkra, men ändå har rent mjöl i påsen? De människor som är meningen att programvaran ska detektera, lär inte de alltid ligga steget före? Är de så förslagna att de vill lura systemet är jag övertygad om att de på ett eller annat sätt kommer att kunna göra det.

Det finns en liknande variant som är avsett för hemmabruk, The Love Detector. Jag vet inte vad jag ska säga. Vem skulle vilja installera denna programvara i sin dator och på sin telefon hemma? Vad har vanlig normal gammeldags tillit tagit vägen?

Källa: Big Brother Bulletin. Nr 14, 2004

// Annica Tiger

Annica Tiger 10:10 FM | Kommentarer (3) | Google

7 november 2004

Anhöriga stämplas

I februari år 2002 skulle en kille åka med tunnelbanan i Rinkeby. Han var ensam och obeväpnad. På stationen blev han skjuten med flera skott i ansiktet. Det var ett solklart mord. En avrättning rent av.

Fyra män dömdes i Hovrätten för mordet. Hovrätten utdömde även ett skadestånd på 40.000 kronor var till pappan och brodern, men när gärningsmännen som ålagts att betala skadestånden vägrade att betala ansökte pappan och brodern därför om ersättning från Brottsoffermyndigheten. Men där fick de nobben.

Jag förstår de anhörigas förtvivlan. Deras smärta, lidande och sorg efter sonen som mördats värderas till noll och intet, förutom detta skuldbeläggs även killen som blev dödad.

Då killen tidigare på hösten 2001 hade varit i slagsmål med en av gärningsmännen vid två tillfällen och själv deltagit i en skottlossning dagen tidigare anser Brottsoffermyndigheten att killen i princip fick skylla sig själv att han blev mördad. Annat kan jag inte tolka det som.

Saxat ur DN:
Det är ovanligt att Brottsoffermyndigheten sänker ersättningen till de anhöriga, säger Hans Sjölander som fattat beslut i detta fall.

– Jag tror inte att allmänheten vill att staten ska betala ut ersättning till kriminella, fortsätter han.

Jag hoppas Brottsoffermyndighetens beslut överklagas och ändras. Vad jag kan förstå är inte de anhöriga kriminiella så varför de inte får ersättning är för mig en gåta.

// Annica Tiger

Annica Tiger 09:03 FM | Kommentarer (6) | Google

5 november 2004

Oro inför framtiden

Arafat ligger sjuk,
kanske ligger han inför döden och
vem vet; kanske är han redan död.

Helt klart är att om Arafat avlider kommer begravningen att bli en het potatis. Arafat vill bli begravd på Haram el-Sharif, muslimernas tredje heligaste plats. Israelerna anser också att denna plats (Tempelberget) är helig. Öppet för konflikt med andra ord.

Palestinska säkerhetskällor uppger att tre människor dödades i går av israelisk pansareld. Den israeliska versionen är att de såg tre personer (nära den omtalade muren) bära på något som såg "ut som en stor sprängladdning", därav sköt de en granat mot dem. Skjut först och fråga sedan. Det är lika illa som att spränga folk i luften. Palestinska självmordsbombare och israelisk militär är lika goda kålsupare.

Antalet dödade så här långt är 960 israeler och 3.520 palestinerier, efter det att Sharon mer eller mindre medvetet orsakade starten av den palestinska intifadan hösten 2000. Om inget händer kommer siffrorna bara att plussas på. Vedergällning, vedergällningens vedergällning måste vedergällas....

Bush och Sharon är såta vänner.
FN verkar vara totalt handlingsförlamade.
Jag är oroad för framtiden.
Mellanöstern är en krutdurk.

// Annica Tiger

Annica Tiger 10:57 FM | Kommentarer (1) | Google

3 november 2004

Bunt ihop och slå ihjäl dom

Vid trettiotre är man passé skriver Peter Wolodarski i DN.

Jag minns Lars Ekborgs monolog
(skriven av Beppe Wolgers), Bunta ihop dom.

– Kärringar över 40, dom är ju så jävla ful. Det enda man kan göra med dom är att vända upp och ner på dom och använda dom som sparbössa.

Den monologen är faktiskt riktigt rolig. Jag fick ta del av den häromdagen igen tack vare Kurt. Tack för det! Det ar många år sedan jag såg den i en svart-vit TV-utsändning, men minnet av monologen har etsat sig kvar inne i hjärnkontoret.

Det pratas om sexualiseringen av det offentliga rummet. Jag tycker att debatten ska böra föras om inte det offentliga rummet håller på att åldersuppdelas. Vi lever tyvärr i ett åldersfixerat samhälle. Det är inte ofta man ser äldre människor i TV, som nyhetsuppläsare eller programläsare. Många äldre skådespelare (oftast kvinnliga) får allt svårare att få roller. En eller flera ansiktslyftningar kan tillfälligtvis hjälpa :) en del, men så ska det inte behöva vara. Det är inte många äldre som ses i reklamannonser, såvida det nu inte ska vara en morfar som bjuder barnbarnet på chokladkola eller liknande situationer. Jo, i bolagsstyrelserna syns det en hel del äldre män, men sällan dito kvinnor (varken äldre eller yngre för den delen).

Befolkningstrappan gör att allt färre ska dela på försörjningsbördan av allt fler i framtiden. Detta har det funnits kännedom om i många år. Det ges signaler om att vi måste jobba allt längre upp i åldrarna. Det talas om att höja pensionsåldern. Jag tror för den delen inte att många arbetare med fysiskt tunga jobb orkar jobba till 72. Hur lätt är det för en man på 56 år att få ett jobb? För att inte tala om en kvinna i samma ålder. Vad ska alla över 65 år jobba med då, om pensionsåldern höjs till 72? I takt med att arbetsmarknaden mer eller mindre frångår principen, sist in, först ut – så blir det allt fler äldre som hamnar i den långa kön av arbetssökande. Naturlig avgång, en fras som ofta används vid varsel, innebär inte att de äldre får nya jobb. Om nu någon trodde det :). Vi kanske ska införa ättestupan (brant klippstup utför vilket gamla personer (enligt folktron) förmodas ha kastat sig för att inte belasta sin släkt) igen? Fast släkt kan här kan bytas ut mot samhället?

Arbetslöshetskön innehåller många som har svårt att få arbete, även hur kvalificerade de nu än är. Det räcker med att du inte har ett svenskklingande namn så stöter du på patrull. Det räcker med att du har passerat ett osynligt bäst före datum, vilket tenderar att krypa allt längre ned i åldrarna. Det räcker med att du har ett funktionshinder eller på annat sätt kan tänkas orsaka det anställande företaget utgifter vid eventuella sjukperioder. Det räcker med att du är en ung kvinna i fertil ålder, för att få jobb är det väl snart ett krav på att skriva på ett "jag lovar och försäkrar att inte bli gravid"-kontrakt.

// Annica Tiger

Annica Tiger 02:47 EM | Kommentarer (2) | Google

Avrättades under valet

Livet går vidare, oavsett vem som nu än vinner valet. Det verkar som om det kanske dröjer ett tag innan det är klart. Det kanske blir samma cirkus som vid förra valet och vi vet ju hur det slutade den gången och inget motsäger att det inte kommer att sluta likadant denna gång.

Ett så stort och modernt land som USA borde ta fram ett enhetligt system som fungerar och framförallt inte utestänga människor från att ge sin röst. Varje röst räknas. Bullshit. Inte i USA. USA ett demokratiskt land? Vete sjutton.

Lite osmakligt var det att förlägga en avrättning på självaste valdagen. Ska det tydas som en symbolisk handling? Avrättningen skedde i Texas (Bush-land) och det var en man som fick en dödande giftinjektion. Straffet för ett mord han begick 1990 då han dödade en äldre man.

Jag är emot dödsstraff. Att döda någon annan är en handling som inte är försvarsbar, oavsett om det är en individ eller ett samhälle som utför handlingen. Därav kan alla även dra slutsatsen att jag är emot krig.

// Annica Tiger

Annica Tiger 10:11 FM | Kommentarer (7) | Google

Bush vinner?

Jag slog på TV:n nu när jag vaknade. Det verkar bli Bush och republikanerna som vinner valet i USA. Det är det amerikanska folket som röstar och de får den president de förtjänar med andra ord

Men det är tråkigt för alla oss andra, för valet av president är inte bara något som påverkar dem som bor i USA utan tyvärr påverkar det hela världen.

Med Bush blir det fyra år till av aggressiv utrikespolitik som bara kommer att ge mer näring åt terrorismen.

Usama bin Laden sitter säkert och kollar in valvakan, om han nu verkligen lever, och myser och alla andra terroristkollegor likaså. Israel kan känna sig trygga och fortsätta sin ockupation av Palestina, utan krav att lösa konflikten, och våldsspiralen kommer där att att fortsätta.

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:19 FM | Kommentarer (0) | Google

31 oktober 2004

100 000 för ett löp

PR-byråer erbjuder sig att sälja TV-utrymme eller en löpsedel, artikel eller ett helt uppslag i kvällstidningarna eller andra branschtidningar. Prislappen kan ligga någonstans mellan 50 000 och 150 000 kronor påstår tidningen Resumé.

Jag skrev en text om detta i bloggen i april i år.
En sann historia om hur det kan gå till, se längre ned.

Jag är orolig över att det kan bli en oönskad "symbios" mellan PR och media. En ekonomisk symbios, det vill säga att eftersom detta lär vara allmänt känt bland media att PR-byråerna agerar som ovan så kanske en eller annan tidning/TV-kanal börjar fundera i banorna om att de kanske i sin tur ska ta betalt för vad som måste betecknas som redaktionell reklam. Eller gör de det redan?

// Annica Tiger

Jag såg Mediemagasinet i går och det handlade inte om detta. Men många frågor ställdes och det var intressanta sådana. Krav på att tidningarna tar sitt ansvar och producerar bättre journalistik framfördes. Det är väl bättre att gräva i skumraskaffärer än att gräva strunt i dokusåpornas banala värld. Konsumentjournalistiken har tryckts tillbaka av en mer företagsorienterad journalistik. Jag skulle hellre vilja se och läsa mer om företeelser, händelser och annat som angår mig som privatkonsument och som jag har nytta av. A-ekonomi är ett bra exempel på företagsinriktad journalistik. Det är inte ofta jag som privatperson får något serverat där som jag har nytta av.

Jag har ett strålande exempel på hur journalister kan "köpas" och manipuleras. Tyvärr kan jag inte skriva om det här eftersom det debatterats på en mailinglista där inget får föras vidare utan tillstånd.

Men om jag säger så här. Ta ett företag som säljer exempelvis kalasbyxor (typ av tjockare strumpbyxor). De tycker de säljer lite dåligt och funderar på att satsa på lite marknadsföring. En helannons i en tidning kostar en hel del. Varför inte få en journalist att skriva en hel story, helt gratis – och på så sätt få en marknadsföringseffekt som vida överstiger vad en annons skulle ge? En liten undersökning kanske kan presenteras där det påvisas att fler och fler unga kvinnor väljer kalasbyxor. Kan det kanske väcka någon journalists intresse? Helst en manlig dito, en kvinnlig journalist kanske inte skulle tycka att det var mycket till nyhet. Ja, ungefär så här går det till ibland. Så var kritisk när du läser tidningarna. Alla artiklar är inte objektiva. Alla undersökningar är inte objektiva. Reklam är inte alltid märkt med orden "Reklam" eller "Annons", som gör det lättare att värdera och sålla bort.

Annica Tiger 09:38 FM | Kommentarer (8) | Google

30 oktober 2004

Magdalenagården

När jag blir gammal och senil hoppas jag att åldringsvården är bättre än vad den tycks vara i dag. Men det är nog bara en stilla förhoppning. Befolkningstrappan ser ut som den gör och det lär bli än värre om tjugo-trettio år.

Jag vill inte tvingas att ligga kvar i min säng halva dagen, bara för att ingen hinner ta upp mig. Jag vill nog duscha mer än knappt en gång i veckan. Jag vill nog komma ut i friska luften, känna solens strålar värma mitt ansikte och beröras av vindens bris – i alla fall någon gång i veckan. Jag vill kunna kissa och bajsa när jag vill och inte bara när det finns tid för schemalagda toalettbesök. Jag vill kunna äta mig mätt varje dag, även om det kanske tar lite längre tid att få i sig maten. Jag vill känna trygghet och bli mänskligt bemött, även som åldring.

Tyvärr är verkligheten inte så. Nu är det Magdalenagården på Södermalm som är på tapeten. Det är inget unikt fall. Det har förekommit, det förekommer och det kommer att förekomma liknande avslöjanden om hur illa det är ställt med vården av våra gamla.

// Annica Tiger

Annica Tiger 08:35 FM | Kommentarer (3) | Google

28 oktober 2004

Mer stake i sig

Kampanjen Fl!cka, attityd!!!!
Eller som jag en gång skrev på en mailinglista och som roade en del, fast de förstod mycket väl vad jag menade. Det var som ett öppet mål för feltolkning.

Tjejerna måste ha lite mer stake i sig!

Hos Researcher kan du läsa lite mer om kampanjen. Jag har inte följt debatten om sajten i media, men han sammanfattar ganska bra hur vågorna har gått.

// Annica Tiger

Annica Tiger 01:16 EM | Kommentarer (12) | Google

27 oktober 2004

Vad applåderade de?

EU-cirkus på sandlådevis? Jag skrev för ett tag sedan om Portugals premiärminister, José Manuel Barroso, som utsetts EU-kommissionens näste ledare. En kompromiss, en halvmesyr? En person som blev vald inte för att de som valt gillar honom speciellt mycket utan den enda orsaken tycks vara att han valts för att han inte gjort sig till tillräckligt stor ovän med någon. Hur kommer Barroso att kunna leda EU om han inte har någon pondus? Kommer han fortfarande att vara den snälla killen som inte vill göra sig ovän med någon eller något? Jag undrade även över detta käbbel om portföljerna.

En portfölj det nu har käbblats om är "Frihet, säkerhet och rättvisa" - "Justice, Freedom and Security". Enligt DN så har både kommissionsordföranden Manuel Barroso och Italiens premiärminister Silvio Berlusconi ringt Buttiglione för att övertala honom att självmant träda tillbaka, men som en envis åsna har han vägrat. Har karln ingen självinsikt? Förstår han inte att han inte är rätt man för den portföljen med sin gammeldags och religiöst färgade syn på asylpolitik, kvinnor och homosexuella? Han skulle kanske vara rätt man för en annan post, fiskeväskan (ursäkta fiskeportföljen).

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso meddelade i dag att han drar tillbaka sitt förslag till ny EU-kommission. Beslutet möttes av applåder i ett segerrusigt EU-parlament kunde jag se på nyheterna. Jag undrade faktiskt vad de applåderade för? Att en mega-kris härmed har undvikits? Eller att de tror att problemet med Rocco Buttiglione är löst? Eller applåderade de sig själva? Att parlamentet äntligen för en gångs skull har kunnat påverka något? Jag tror att inget har varken undvikits eller lösts. Ingen har kommit ingenvart. Än har ingen sett facit.

// Annica Tiger

Annica Tiger 07:22 EM | Kommentarer (1) | Google

Vad säger Tomten om det?

Jag vet nu inte om Tomten bryr sig om huruvida leksakerna han delar ut till barnen är gjorda i Kina eller inte. Numera kanske även Tomten är "made in China"? Det kan tyckas rimligt då över 75 procent av leksakerna görs i Kina och då har säkert även Tomten förlagt sin tomteverkstad där.

Brio, den allra svenskasta av svenska leksaker, tillverkas inte i Sverige – förutom en liten produktionsenhete som gör rälsen i trä (till tågen), men även den förväntas läggas ned och utlokaliseras. Brio, BR-leksaker, Coop, Toys'r'us, ICA och Åhléns är importörer av leksaker från Kina.

De har alla etiska regler för arbetsvillkoren i tillverkningen av deras leksaker. Enligt SwedWatch och Fair Trade Center blir de svenska företagen grundlurade. De granskade nio leksaksleverantörer som levererar leksaker till nämnda företag.

På fem av fabrikerna är kan arbetsdagarna vara så pass långa som fjorton timmar. På sex av nio fabriker har de anställda inte någon ledig dag i veckan under högsäsongen. Fem av nio leverantörer har inte någon minimilönegaranti. På en av fabrikerna uppger arbetarna att det finns barnarbetare. Sju av fabrikerna lurar systematiskt de svenska företagen vid deras inspektioner. Lurendrejeriet sker genom att de anställda instrueras att ge falska svar. En del av arbetarna skickas bort just inför inspektionerna. Dubbel bokföring av löner och arbetstider förekommer.

Jag tror tyvärr att detta förekommer i alla branscher – att etiska regler för arbetsvillkoren bara existerar på pappret.

// Annica Tiger

Annica Tiger 07:14 FM | Kommentarer (4) | Google

25 oktober 2004

RFID i biometriska pass

Jag har skrivit lite om RFID tidigare i bloggen. Nu är denna nya teknik på tapeten igen i dagens Computer Sweden. Jag är orolig över att den kommer att inskränka i vår allas rätt till en personlig integritet. Jag är ingen expert, utan bara en vanlig lekman som oroar sig för en utveckling jag inte kan påverka och inte känner mig riktigt komfortabel med.

I USA har utvecklingen av maskinläsbara passen kommit långt och incitamentet till denna utveckling kan nog sägas vara terrorattacken den 11 september 2001. USA vill ha en världsstandard för biometriska pass, tyvärr kan länken bara läsas om du har månadens kod på CS misstänker jag, (biometri – analys av biologiska företeelser med tal och mått). Ansiktsbilden ska vara basen för denna biometriska information. Hur det ska funka för alla som ansiktslyfter sig eller på andra sätt genomgår plastikoperationer vete sjutton ;). Ursäkta, det blev en liten tankeavstickare här.

Att använda fingeravtryck eller näthinnan för kontroll vore i mina ögon mer naturligt, men att använda ansiktsformen för kontroll medför kortare köer i passkontrollerna, enligt FN:s luftfartsorgan ICAO. Men det finns länder som ändå tänker lägga in även fingeravtrycksinformation på chipset tillsammans med ansiktsformen. Förutom passbilden ska även födelsedatum lagras i chipset, samt givetvis kommer med all sannolikhet både namn, nationalitet, adress och annat smått och gott lagras på chipset. USA har redan flaggat om att de kommer att lagra biometriuppgifterna i en central databas. Vad de ska ha den till är oklart, men inte svårbegripligt att gissa sig till kanske?

Allt som förhindrar förfalskning av pass är bra. Men problemet är, i mina ögon och även i andras, att USA kräver att chipsen ska bygga på RFID (Radio Frequency IDentification). De kan då, till skillnad mot andra pass som dras i en kortläsare, avläsas på distans. Vid en passkontroll kan man tycka att några 10-tal centimeter skulle räcka, men det finns inga garantier att de inte kommer att kunna avläsas av obehöriga på längre avstånd. Man ska inte måla fan på väggen är ett uttryck jag har hört ibland. Men jag gör detta här.

Ponera ett – att en arabisk turist landar i USA och har ett pass med RFID-teknik inbyggt, vilket alltså lär bli ett krav i framtiden. Turisten lär bli pejlbar om så önskas av både myndigheter och även då andra obehöriga, kan alltså skuggas på avstånd om så önskas. Myndigheterna vill kanske hålla koll på en potentiell terrorist (ja – att vara av arabiskt ursprung i USA lär inte vara så trevligt har jag hört) och kanske en terrorist (ja - de finns de också även om inte alls i samma mångfald som USAs myndigheter vill ha det till) kan utnyttja detta faktum i sin tur, för att försöka värva personen eller att försöka ge personen skulden för något sattyg som planeras.

Ponera två – att Ann Annsson och Erik Eriksson, som är sambos, med sina två barn äntligen har lyckats sparat till en riktig skön långsemester. På Arlanda checkar de in och chipset lämnar ifrån sig informationen till passkontrollen och en obehörig får tag på informationen, samma situation kan givetvis uppstå när de landar och passerar landets passkontroll. Det är inte långsökt att anta att denna information kan missbrukas på många sätt. Inbrott i lägenheten. Stöld av bilen. Familjen är ju bevisligen inte hemma.

Ponera tre – fyll på med andra scenarion med hjälp av din egen fantasi.

Det är inte bara jag som oroar mig.
Även en del experter gör det.
Bruce Schneier kritiserar RFID-pass.
Läs hans blogpost – Schneier on Security.

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:24 EM | Kommentarer (3) | Google

24 oktober 2004

Bushmaffian

Jag såg reprisen av Dokument Utifrån som visade en dokumentär, "Världen enligt Bush", som baserades på boken "Bushs okända värld – Religionen, affärerna, de hemliga nätverken", skriven av Eric Laurent, samt på filmen "The World According to Bush" gjord av William Karel. Alla som har kritiserat Michael Moore för hans film Farenheit 9/11 får nog svårare att slå ned på denna dokumentär.

Jag satt som klistrad framför TV. Mycket av det som sades har jag faktiskt tagit upp i min blog då och då, så en del saker var inga nyheter – men det var mycket annat smått och gott som inte var till familjen Bush fördel som exponerades på ett sätt med fakta som gör det mycket svårt för oseriösa aktörer att försöka få det till att det bara är snömos.

Varför inte sända detta i amerikansk TV varje dag, flera gånger om dagen ända tills valet? Men å andra sidan har jag gett upp hoppet om det amerikanska folket. De vill inte se, de vill inte höra och framförallt inte veta sanningen. Det skulle ju innebära att de har hållit på fel "mr nice guy" inte bara en gång, utan två gånger - fadern och sonen Bush.

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:36 EM | Kommentarer (2) | Google

22 oktober 2004

Vardagsbrottslighet

Vardagsbrottslighet, ett ord som inte känns bra på tungan. Det finns inte ens i ordboken, än. Men det lär hamna där tillsammans med orden vardagsvåld, vardagsverklighet, vardagsproblem och vardagsföreteelse m.fl ord som bygger på grundordet vardag.

Vardagsbrottslighet som seriestölder i villor och sommarstugor, samt bilinbrott har ökat. Enligt DN kom det stora genombrottet på vardagsbrottslighet 1997 då kravet på visum avskaffades för Estland, Lettland och Litauen. Tidigare kunde tullen stoppa en person om det kunde påvisas att personen inte hade tillräckligt med pengar till uppehälle och returbiljett, numera hindrar EU:s regler detta – vilket ger rörelsfrihet för många, men missbrukas av en minoritet.

En granne som bor 500 meter fågelvägen från oss hade inbrott i somras. Det skedde när de låg och sov. Det måste vara en otrevlig känsla att vakna och inse att någon eller några främmande människor har länsat huset under natten. Det har faktiskt varit en veritabel stöldvåg här i trakterna. En kille, någon kilometer bort, vaknade när de rumsterade omkring i huset och lyckades jaga ut dem. Han fick sig en och annan vinge, men som tur var skadades han inte allvarligt. Han hann se att bilen som användes hade registreringsskyltar från en baltstat. Denna bil sågs i somras köra omkring på nätterna med maskerade män både som förare och passagerare.

Det ryktas om att en bonde några mil bort utnyttjar svart arbetskraft från öst, för en mycket, mycket ringa penning. Att de sedan extraknäckar och drygar ut lönen via stöldturneér på nätterna struntar han i, säger somliga. Nu låter jag som Fox News – somliga säger :).

Det tråkiga är att detta inte bra drabbar brottsoffren utan även alla hederliga människor från dessa länder som kommer till Sverige för att arbeta för brödfödan.

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:50 FM | Kommentarer (2) | Google

20 oktober 2004

Rattfylla

Det är tydligen ganska vanligt att lastbilschaufförer som åker av färjorna vid Trelleborg och Ystad är rattonyktra, säkerligen en och annan privatbilist också för den delen. Detta sades på Aktuellt 18.00 i kväll. På frågan varför inte polisen gör kontroller oftare kom standardsvaret, det finns inga resurser. Ändå tycks polisen stoppa flera rattonyktra de få gånger i veckan de har kontroller. Mörkertalet är alltså stort. Frågan är om de kanske inte måste börja ha rattonykterhetkontroller lite oftare efter gårdagens tragiska olycka. Men jag misstänker att när mediadrevet tystnat så kommer allt fortsätta som vanligt, inga fler kontroller och många rattonyktra chaufförer kommer att fortsätta att köra på vägarna.

Det gör mig orolig. Inte för deras skull. Kör de av vägen eller kör rakt in i en bergvägg, så är det deras bekymmer. Det som oroar mig är att de kan kollidera med andra bilar och detta skedde i går och fem människor (tre vuxna och två barn) dog. Fem människor dog för att chauffören var onykter och hamnat mot körriktningen. Chauffören säger sig inte minnas något. De som är döda lär inte heller minnas något. Men deras anhöriga kommer att minnas gårdagen resten av sina liv.

// Annica Tiger

Annica Tiger 07:07 EM | Kommentarer (5) | Google

Psykiatrireformens fel?

Andemeningen med genomförandet av psykiatrireformen är att psykiskt sjuka ska integreras i samhället och att kommunerna i sin tur ska ta ett större ansvar för att så sker. Tanken hos beslutsfattarna var nog god. Men det finns människor som är så pass allvarligt sjuka att de faktiskt bör vårdas på stängda psykiatriska avdelningar. Men i Stockholm stängdes både Långbro och Beckomberga och därmed försvann många vårdplatser, men å andra sidan så sparades många skattekronor - men frågan är om vi inte nu får betala priset för den kortsiktiga besparingen.

Målet med psykiatrireformen är att förbättra livssituationen för dessa personer, öka deras delaktighet i samhälle genom en rad insatser, exempelvis anpassade bostäder, stöd i boendet, rehabilitering och anpassad sysselsättning. Här har kommunerna misslyckats anser jag. Många psykiskt sjuka lämnas vind för våg. Antalet hemlösa ökar och i den gruppen finns många psykiskt sjuka som borde få vård.

Själv försökte jag för ett tag sedan få tag på en kille, som är lika gammal som jag, och efter mycket letande hittade jag honom. Han är schizofren och lever under inhumana omständigheter i sitt egna skitiga hem (en gång om året kommer en saneringsfirma och röjer upp bland bråten), han hör röster på nätterna och lever faderrullan (hur står grannarna ut?) och lever lika eländigt som 51-åring som han gjorde som 21-åring. Det smärtade i mitt hjärta att förstå hur illa det var ställt. Jag pratade med en f.d god man som var alldeles förtvivlad över att mannen inte får adekvat vård. Han hade försökt att få journalister intresserade av detta faktum att psykvården inte fungerar i praktiken, men utan resultat. Nu har han ledsnat att försöka. Nu har han tystnat.

Jag har jobbat både på Långbro och Beckomberga som mentalskötare (numera heter det skötare i psykiatrisk vård). Jag hade slutat att jobba inom vården när psykiatrireformen kom, men har ofta undrat över hur dessa människor jag mötte på Långbro och Beckomberga har det nu för tiden. Jag tror inte att socialtjänsten kan tillgodose alla deras speciella behov av vård. Det kanske inte mentalsjukhusen kunde göra till fullo heller, men kunskaperna och viljan fanns och frågan är om dessa kunskaper och viljan finns ute bland kommunerna.

Med tanke på alla dessa illdåd som är till synes helt omotiverade och utförda av psykiskt sjuka personer så tror jag att mina tankar om att psykiatrireformen har misslyckats kanske inte är helt felaktiga. Med stor sannolikhet dödades i går en liten pojke och en kvinna av en psykiskt sjuk ung man. Det finns inga kända motiv till dådet, inga svar och knappt kanske längre några frågor. Kvar finns bara en oro. Var kommer det att ske ett dito vansinnesdåd nästa gång? Vilka kommer då att drabbas? Det är inte frågan om, utan när.

// Annica Tiger

Annica Tiger 10:06 FM | Kommentarer (11) | Google

18 oktober 2004

Grodorna ramlar ur munnen

Rocco Buttiglione är föreslagen som kommissionär med ansvar för rättsfrågor inom EU. Frågan har rests om detta verkligen är rätt man på rätt post.

Han har mycket konservativa värderingar och är djupt troende katolik. Det är i sig inget fel, var och en må ha sin tro och sin politiska hemvist. Men det kan han ha hemma i soffan eller bland vänners lag och inte som en kommissionär med ansvar för rättsfrågor inom EU – det blir liksom en helt annan femma.

Han anser att homosexualitet är syndigt (med brasklappen att han vet att det inte är brottsligt men förmodligen skulle han nog kanske vilja att det var det). Han har en kvinnosyn som måste innebära att han borde ha svårt att samarbeta med kvinnliga kollegor då han anser att kvinnans roll är att föda barn och att bli omhändertagen av mannen.

Buttiglione talade nyligen vid en veckoslutskongress och enligt Aftonbladet ramlade ytterligare grodor ur hans mun:

– Familjepolitiken måste stå i centrum i Europa. Det bästa är att barnen föds inom familjerna. Det är ett fruktansvärt slit för en ensam mor att fostra ett barn. Vad jag vet behövs det alltid en far och en mor för att göra ett barn. De barn som bara har en mor, och inte någon far, är barn till en inte särskilt god mor.

– Och barn som bara har en far, är inga barn. En ensam man kan tillverka robotar, men han kan inte göra barn.

Här ovan får både ensamstående kvinnor och män sig en rejäl känga. Det är lätt att sitta på höga hästar och kritisera. Må han inte få sitta på sin höga häst som kommissionär med ansvar för rättsfrågor inom EU. Det kanske är dags att kliva av hästen och möta verkligheten?

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:53 FM | Kommentarer (3) | Google

16 oktober 2004

Våld föder våld

Saxat ur Bonniers Stora Lexikon:
Aga, kroppslig bestraffning av underlydande eller minderåriga i uppfostrande syfte. Husbönders rätt att aga sina tjänstehjon (husaga) upphävdes 1920, och skolaga förbjöds 1958. En regel i föräldrabalken som gav föräldrar rätt att aga sina barn avskaffades 1966 och ett uttryckligt förbud kom 1979. Lagen säger att barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling, och aga straffas som misshandel. Sverige var det första land som antog en lag mot aga, följt av Finland (1984), Danmark (1986), Norge (1987) och Österrike (1989).

Det är förbjudet att aga sina barn sedan 1979, men nu verkar den lagen luckras upp. Hur ska jag annars tolka att tingsrätten friade en man från att ha gett sin styvdotter en örfil och knuffat ned henne i en snödriva. Mannen hade erkänt ringa misshandel i polisförhör, men friades helt av tingsrätten.

Tingsrätten resonerande kring hur mycket våld en förälder ska få använda mot sina barn och konstanterande att ett barn kan få finna sig i att en förälder driver igenom sin vilja med "rimligt fysiskt våld" ger vid handen att slutsatserna de kom fram till strider emot lagen om barnaga. Hur kan detta vara rimligt? Tingsrättens dom innebär att det är rätt att slå sitt barn i pedagogiskt syfte. Vad det är för skillnad på en pedagogisk örfil eller en vanlig örfil undrar jag faktiskt över. Jag hoppas att åklagaren överklagar.

Jag får inte ge min arbetsgivare en örfil, jag får inte ge min granne en örfil och jag får inte ge den jag är gift med en örfil. Det kallas misshandel. Men barn, som alltid är i underläge och beroende av vårdnadshavarna, är det tydligen okey att ge en örfil?

Ruby Claesson Harrold, jurist och ordförande för Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter, har slagit sina barn flera gånger berättar hon i Aftonbladet i dag.
– Barn är känslovarelser. De hör mycket bra genom skinnet, säger hon.

Yisses, jag hoppas det är ett felcitat. Barn hör mycket bra genom skinnet. Jag tycker nog att barn hör bra genom öronen och en skarp muntlig tillrättavisning är bättre än att daska till det.

Bert Karlsson är inte sen att haka på.
– Jag hade slagit hårdare, säger han samma artikel.

Mer än 50 000 personer har svarat på Aftonbladets webbfråga om det är rätt att ge sitt barn en örfil. Enligt artikeln har 37 procent svarat ja och 63 procent svarat nej. Det innebär att var fjärde svensk tydligen tycker att aga ett barn är helt okey. En stilla undran följer med automatik. Tycker var fjärde svensk att det är okey att slå sina husdjur, sina övriga anhöriga (förutom barnen), grannar och arbetskamrater?

Våld föder våld.

Det finns inget som helst som berättigar att använda våld i barnuppfostran, inte att använda våld överhuvudtaget. Mot någon levande person eller djur.

// Annica Tiger

Annica Tiger 01:48 EM | Kommentarer (2) | Google

Dömda att stenas till döds

I Nigeria har två kvinnor (ålder okänd) dömts till döden, medelst stening. Ett långdraget och plågsamt sätt att dö på. Vad har de gjort för att förtjäna detta straff? De har begått äktenskapsbrott, det vill säga varit otrogna.

De två inblandade männen har i vederbörlig ordning friats helt och kan gå vidare med sina liv, kvinnorna däremot ska avrättas. Rim och reson? Finns ingen i mina ögon. Den ena kvinnan är gravid och är hemsänd för att föda sitt barn och sedan ska straffet verkställas. Detta läste jag i en liten notis i onsdagens Metro.

I Iran har en trettonårig flicka dömts till att stenas till döds. Hennes två år äldre bror hade gjort henne med barn. Brodern dömdes till 150 piskrapp. Flickan till döden. Rim och reson? Finns ingen i mina ögon..

I augusti i år så hängdes en sextonårig flicka i Iran. Hon dömdes till döden efter att ha anklagats för att ha haft utomäktenskaplig sex. Ingen hänsyn togs till att hom var psykiskt sjuk. Mannen dömdes till piskrapp, varken mer eller mindre. Rim och reson? Finns ingen i mina ögon.

Så här skrev jag 26:e augusti i min blog:
I Allahs, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn avrättades en sextonårig psykiskt sjuk flicka offentligt i Iran den 15:e augusti i år. Fyra kardinalfel på en gång i mina ögon. En psykiskt sjuk människa avrättades. En person under 18 år avrättades. En summarisk och icke rättvis rättegång skedde. De två åtalade fick inte samma straff för samma brott, kvinnans brott renderade i ett dödsstraff och mannens brott till ett piskstraff.

Eva gav Adam äpplet och sedan dess är det kvinnan som skuldbeläggs för mannens sexualitet. I länder där de har Koranen som rättesnöre åläggs kvinnan att klä sig heltäckt för att inte väcka männens sexuella lust. I Sverige märks det fortfarande vid våldtäktsrättegångar då kvinnans klädsel ifrågasätts. Sens moral, klä dig inte för sexigt för då kan du väcka mannens lust och därmed är det ditt fel om du blir våldtagen. Rim och reson? Finns ingen i mina ögon.

// Annica Tiger

Annica Tiger 07:21 FM | Kommentarer (14) | Google

14 oktober 2004

Fuck it

Fuck it säger en del ungdomar om facket.
Nu börjar jag förstå varför :-).

Historien upprepar sig.
Jag tycker att någon gång bör lärdomar dras av historiska misstag. Men det kanske bara är en stilla förhoppning? Vem minns inte porrklubben Tabu och TCO-ordföranden som snöpligen fick avgå efter tolv år som ordförande?

Jag minns skriverierna och skandalerna runt Transport och deras ordförande, "Sveriges svar på Jimmy Hoffa". Hoffa var en diktatorisk facklig ledare för USA:s mäktiga transportarbetarförbund (Teamsters) 1957–71. Han arbetade hårt för medlemmarnas bästa, men väjde inte för tvivelaktiga metoder – samt hade kontakter med maffian. Det kan knappast vara en fjäder i hatten att jämföras med honom.

Facket är till för medlemmarna och de pengar som dras in ska inte smörja redan feta bukar utan gå till facklig verksamhet. De fackligt aktiva ska inte gå på porrklubbsbesök, semestra, smörja kråset eller supa på medlemmarnas bekostnad – det tycker inte jag är del av den fackliga verksamheten. En och annan politiker har säkert också gjort detsamma när det gäller våra skattepengar, det är lika illa det. Inga fingrar i fel syltburk tack!

Saxat från Ekot:
Ledningen för Metalls avdelning 112 i Trollhättan har anklagats för höga spritnotor och sexklubbsbesök på medlemmarnas bekostnad.

Löspenisar hade de köpt också såg jag. Facket har inte betalat några sextjänster, det har nog var och en fått stå för sägs det i artikeln. Det där ordet "nog" ger mig dåliga vibbar.

// Annica Tiger

Annica Tiger 04:36 FM | Kommentarer (10) | Google

11 oktober 2004

Ej spaningsresultat

Många brott polisanmäls. De som faller under allmänt åtal ska rendera i en förundersökning, som i de allra flesta fall nästan omedelbart läggs ned med motiveringen "ej spaningsresultat". Det bättrar på statistiken då de vips förvandlas "uppklarade brott". Spel för galleriet kan tyckas. Det är det säkert också i mångt och mycket. Men den som drabbas är brottsoffret. Tilltron till rättssamhället får sig en törn varje gång detta händer.

Förvisso kan det stämma i vissa fall att spaningsresultat ej finnes, men å andra sidan tror jag faktiskt tyvärr att i många fall rör polisen inte ett finger för att ens försöka hitta några spaningsuppslag. Det är lättare att stämpla dit en stämpel på polisanmälan och bocka i rutan "ej spaningsresultat" och vips så är ett fall till "löst" och kan läggas högst upp i "uppklarade fall"-högen. Polis och åklagare har inte resurser hävdar de. Det kan säkert stämma. Ge dem resurser då.

Men i denna smitningsolycka som DN skrev om hade polisen fått både förövarens namn, adress och bilder på förövarens bil hur den såg ut efter olyckan, samt vittnesmål och ett skamset erkännande från bilägaren att sonen lånat hans Mercedes. Klappat och klart med andra ord?

Ändå kommer det ett besked hem i brevlådan, elva dagar efter olyckan, att förundersökningen lagts ned på grund av brist på spaningsresultat. Många hade säkert gett upp redan där. Men i detta fall kontaktade de den ansvarige utredaren och påpekade än en gång att polisen fått ordentlig dokumentation om olyckan. Först då tog det skruv. Men det kan ta flera år innan smitaren eventuellt ställs inför rätta. Är det så här det ska fungera? Vilken tilltro får den lilla människan till rättsväsendet?

Saxat ur DN:
Tre av fyra brottsanmälningar skrivs av direkt.
Enligt Brottsförebyggande rådets, Brå, statistik leder bara 15-16 procent av alla brottsanmälningar till åtal. Bostadsinbrott, bilstölder, bilinbrott och cykelstölder ligger sämst till för att klaras upp, med en uppklaringsprocent på 5 till 8 procent. För cykelstölder är siffran 1 till 2 procent.

// Annica Tiger

Annica Tiger 08:48 EM | Kommentarer (2) | Google

Paragrafrytteri

Talar inte svenska - nekas A-kassa
En kvinna arbetade som lokalvårdare i åtta år. Hon städade en banklokal sex timmar om dagen. Kvinnan är inte svensktalande utan är beroende av att ha en tolk med sig på besöken hosd arbetsförmedlingen. På banken var det inga problem eftersom hon kommunicerade med sin chef på spanska.

Fastighetsanställdas A-kassa har nu kommit med ett formellt beslut, baserat på arbetsförmedlingens rekommendation.

"Arbetsförmedlingen i Huddinge har ifrågasatt din ersättningsrätt då du är helt beroende av tolk vid dina besök hos arbetsförmedlingen samt att det måste finnas spansktalande arbetsledare på företag där du eventuellt skulle kunna bli erbjuden arbete. Arbetsförmedlingen anser att du inte står arbetsmarknaden till förfogande."

Att ta emot hennes inbetalningar till A-kassan gick tydligen bra under dessa år hon arbetade. Varför informerades hon inte, under dessa år, om att rätten till a-kassa tydligen är kopplad till att man talar svenska?

Kvinnan har bott i Sverige i 17 år. Jag kan tycka att hon kanske borde ha lärt sig lite svenska under den tiden. Men det kan finnas flera orsaker till att så inte skett och jag lämnar det därhän.

Om inte så borde hon i alla fall nu erbjudas fyra timmars svenskutbildning varje dag med A-kassa för att komma upp i sina sex timmar om dagen. Det är en Win-Win-situation. Kvinnan slipper att gå till socialen, lär sig svenska och det kan i förlängningen göra att hon kan söka ett jobb där det krävs svensktalighet.

Nu har kvinnan åldern emot sig. Det är inte lätt att lära gamla hundar att sitta sägs det. Det är nog inte lätt att lära sig ett nytt språk när man befinner sig på andra halvsekelsdelen i sitt liv. Men jag tycker att arbetsförmedlingen inte gör sitt jobb här. Frågan är om en man i samma situation hade behandlats likadant? Eller är det lite av det "gamla kärringar ska buntas ihop och användas som sparbössa"-syndromet som glimtar till i detta ärende? Ironisk? Ja, kanske lite. Men med ett visst allvar.

Jag läste en annan intressant artikel som har med försäkringskassans agerande att göra, men som fungerar som en parallell med kvinnan ovan.

Fick rätt efter sju års kamp.
En man har i sju år hela år försökt att slåss mot försäkringskassans väderkvarnar. Äntligen är det fastslaget att han hade rätt till tillfällig föräldrapenning när han var hemma med sin tvååriga dotter efter det att hans hustru var förbjuden att lyfta tungt efter ett kejsarsnitt.

Regeringsrätten begärde in ett yttrande från Riksförsäkringsverket, där verket konstaterade att försäkringskassan och länsrätten inte utrett själva sakfrågan, om hustrun inte kunde ta hand om det äldre barnet.

Därför återförvisade Regeringsrätten fallet till kammarrätten. Nu har han fått rätt. Kammarrätten lyssnade på läkare som konstaterar att för den som genomgått ett kejsarsnitt så är det olämpligt att lyfta tyngre vikter än det nyfödda barnet. Det kan vilken normalfuntad människa förstå rent logiskt, men tydligen inte vissa myndigheter. Det är nästan skrattretande att läsa om detta. Men jag tror inte att mannen som till synes stångade huvudet i väggen i sju år tyckte det var så roligt, under skeendets gång.

Frågan kommer med automatik. För vem agerar myndigheterna? Är de till för oss medborgare? Eller är de satta att vara någon form av överförmynderi och har som uppgift att göra den lilla människans liv till ett rent helvete? Ibland känns det som det. Maktmissbruk? Stelbenthet? Paragrafrytteri?

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:56 FM | Kommentarer (8) | Google

10 oktober 2004

Vad felas dem?

Pendeltågssträckan Västerhaninge-Nynäshamn har utsatts för så många sabotage nu att SL och Citypendeln beslutat att tills vidare dra in tågtrafiken under eftermiddag, kvällar och nätter. Turerna ersätts med buss, som givetvis gör att allt blir bökigare för resenärerna. Men förmodligen säkrare. Busstrafiken i Tensta har stoppats till och från på grund av att bussarna utsätts för stenkastning. Häromdagen greps fyra ungdomar in flagranti i Farsta när de kastade sten mot tunnelbanan. Det har förekommit att bilar utsatts för stenkastning från broar läste jag för ett tag sedan. Det har kastats sten från högre höjd rakt ned på folk går på gatan nedanför.

Vad felas dessa unga människor (för inte kan de vara vuxna) som finner nöje i att förstöra och sabotera? Fattar de inte att de kan vara orsaka någons död eller livslång invaliditet? Vad är det för ballt att kasta sten människor, på bilar, bussar, pendeltåg och tunnelbanor? Vad är det för ballt att slänga cyklar och annat skrot på spåren? Tänk om ett tunnelbantetåg eller pendeltåg spårar ur på grund av detta? Förstår de inte vilken skada de kan orsaka, inte minst på passagerarna?

Det är lite skillnad mot gamla tiders busstreck som att gnida hartsfiol mot grannens fönster eller busringa herr Storm och fråga att det blåser ute. Minst sagt. Jag blir i alla fall skrämd och undrar vartåt det barkar. Vad behövs för att stävja detta? Vet du som förälder vad dina barn gör på kvällarna? Vet skolan vad de barn som skolkar gör på dagarna? Varför är socialtjänsten så flata och till synes handlingsförlamade? Vart har närpolisen tagit vägen, den som skulle vara mer närvarande ute på gator och torg i preventivt syfte?

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:05 FM | Kommentarer (5) | Google

9 oktober 2004

Att bry sig är ett måste

– Ni får ett allmänt otrevligt liv, blir sedda som kärringar, rödstrumpor (oh, dessa hemska varelser...) eller som manshatare.

Jag skrattade lite när jag läste Margareta Winbergs debattartikel i Aftonbladet, "Varför finner ni er i männens förtryck?".

Jo, visst vore livet lättare och enklare genom att inte bry sig. Men att inte bry sig är att acceptera rådande tillstånd.

För övrigt tycker jag debattartikeln var dåligt skrivet, rent ut sagt ett riktigt hafsverk. Jag tror att till och med jag hade kunnat skriva en mycket bättre debattartikel på samma tema.

Det har varit mycket debatt om männens ansvar på senaste tiden. Deras ansvar ska jag inte frånta dem. Det ansvaret kvarstår. Men för omväxlings skull ska jag spekulera i om huruvida inte alla har ett ansvar för sakernas tillstånd, både män och kvinnor. Jag kommer även här in på en sak som tas upp i boken "Med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet" av Stephan Mendel-Enk.

I projektet Tittmyran/Björntomten (drogs igång av Ingemar Gens - min kommentar) videofilmades dagispersonalen för att se skillnader i hur de behandlade pojkar och flickor. Innan kamerorna sattes upp sa sig personalen vara övertygad om att de i stort sett behandlade pojkar och flickor lika. När de efter några veckor fick se vad kamerorna fångat trodde de inte sina ögon.

De såg att de konsekvent lät pojkarna gå före flickorna. När de skulle klä barnen för att gå ut tog de pojkarna först medan flickorna fick vänta på sin tur. De såg att de nästan enbart kommunicerade med flickorna, till pojkarna gav de order och fick kommandon tillbaka. De såg att flickorna blivit ställföreträdande dagispersonal. De hjälpte pojkarna att knyta skorna och knäppa jackorna. Under lunchen servade de pojkarna med allt de behövde på matbordet eftersom de lärt sig att deras grymtningar kunde betyda sånt som att "skicka mjölken".

Resten av projektet handlade om att pedagogerna på Titmyran/Björntomten istället skulle göra tvärtom. Under några timmar varje dag delades barnen upp i en pojk- och en flickgrupp. Pojkarna skulle tränas i närhet och att visa känslor, flickorna i att ta plats, säga ifrån och våga misslyckas. Efter bara några veckor hade pedagogiken givit resultat.

Denna pedagogik kallas Hjalli, på Island finns 13 Hjalliförskolor och i Sverige dagiset Tittmyran/Björntomten. En studie gjord av Margrét Pála Ólafsdóttir (den som skapade Hjallipedagogiken) på 120 barn som gått en Hjalliförskola visar att de i jämförelse med barn från vanliga dagis har en mer öppen och positiv inställning till det andra könet.

Manlighet och kvinnlighet är inget vi föds med inbakat i generna, utom de rent biologiska skillnaderna och då kommer jag till knäckfrågan – hur bryta detta mönster som författaren tar upp sida efter sida boken igenom? Jag tror att lösningen ligger mångt och mycket i framtiden och i hur kommande generationer kommer att uppfostras. Där har både män och kvinnor en stor roll att spela gemensamt. Det är bara gemensamt det kan ske. I samarbete och i samförstånd.

Vi föds lite olika rent organmässigt.
En kvinna föds med vagina, äggstockar och livmoder.
En man föds med en penis och två testiklar.
Men lever, njurar och hjärta är könslösa.
Ingen talar väl om en kvinnlig lever?
Ingen talar väl om en manlig njure?
Brandbil åt sonen. Docka åt dottern.
Blått till sonen. Rosa till dottern.
Sonen ska busa. Dottern ska krusa.
Det mesta är sprunget ur uppfostran och miljö.
Sträva mot ett mänskligare samhälle.
Ett jämlikt samhälle.
Där det inte är könsorganet som avgör.
Utan vilken människa vi är.
För olika är vi och kommer att förbli
– som människor –
men det har inget med kön att göra.

// Annica Tiger

Annica Tiger 01:55 EM | Kommentarer (4) | Google

8 oktober 2004

IMEI

Mördad för några hundralappars skull, mer var inte hennes liv värt i mördarnas ögon. Fasansfullt.

Jag själv har slutat ta upp liftare. Jag kör ofta omkring med bildörrarna låsta. Jag skulle inte stanna om någon vinkade till mig från vägkanten och signalerade hjälp. Tragiskt, men sant. Efter alla bilkapningar, rån och övergrepp på bilister i deras egna bilar innebär att jag känner mig inte ens trygg i min egen bil längre.

Nu verkar mordet på psykologen vara på väg att klaras upp. Mycket tack vare digitala fotspår de lämnat efter sig - mobiltelefonens IMEI-nummer.

Saxat ur Big Brother Bulletin 12/04:
Mördarna var oförsiktiga nog att använda sig av offrets mobiltelefon under sin flykt. Eftersom en mobiltelefon varje gång den används kvarlämnar information om sin geografiska belägenhet i operatörens loggfiler kunde polisen följa mördarnas flyktväg genom Lettland till Litauen. Dock var mördarparet uppenbarligen en aning luriga. Enligt tillgängliga källor försökte de föra polisen på villovägar genom att byta ut SIM-kortet i telefonen - då får den ju ett annat telefonnummer.

Polisen lyckades dock ändå spåra mördarna flyktväg - via det serienummer som varje mobiltelefon har, det så kallade IMEI-numret. Detta påverkas inte om SIM-kortet byts ut eftersom det ligger hårdkodat i själva telefonen. IMEI-numret överförs till operatören vid varje samtal, och lagras i loggfiler tillsammans med diverse annan information om samtalet.

IMEI-nummer infördes ursprungligen för att motverka stöld av mobiltelefoner. Om telefonen stjäls kan ägaren, om han känner till sin telefons IMEI-nummer, se till att den blir spärrad i alla mobilnät. Nu har alltså IMEI-numret börjat användas i ett annat syfte.

Denna gång slutet gott, allting gott. Min spontana reaktion är att det var väl bra att de åkte dit tack vara spårning av nobilens IMEI-nummer. I framtiden lär det bli allt färre kriminella som gör denna fadäs misstänker jag. De håller sig nog uppdaterade och vet vad som gäller. Men det känns lite läskigt när jag tänker efter att mina förflyttningar och mitt rörelsemönster finns lagrade i mobiloperatörens loggfiler. Hur länge sparas loggfilerna? Vem ska ha tillgång till dem och vilka ska kunna efterfråga information ur dem? Kan de missbrukas? Tänk om en person, som är en hotbild för en annan person, känner en kompis som har tillgång till dessa loggfiler och efterfrågar vilket rörelsemönster en specifik mobil har?

Ett mail till författaren av Big Brother Bulletinen visar på att detta förekommer.

Alla teleoperatörer loggar data om våra samtal - både vår geografiska position och vilka vi ringer. Lustigt nog blev jag uppringd av en kompis som är tekniker hos en mobiloperatör, som på skoj undrade "Vad gjorde du i Kista igår?". Förvånad blev man ju - hur visste han det? Själv tyckte jag att det var ganska skoj - just då.
Insänt av Mattias

// Annica Tiger

Annica Tiger 08:40 FM | Kommentarer (4) | Google

7 oktober 2004

Pedofiler

Hur kan man våldta ett barn?
En knoppande blomma som ej än slagit ut.
Embryot till en vacker ros har nu knycklats till
och lämnats skrynklig, smutsig och förstörd.

Jaha, väldigt vad drastiskt jag uttrycker mig kanske en och annan tycker. Men ofta sätter en våldtäkt outplånliga spår hos ett barn, även hos vuxna för den delen. Det kan bli som ett stort sår inne själen, ett mörkt hål rakt in i hjärtat. Det kommer förhoppningsvis att läkas i sinom tid, men det blir oftast ett stort ärr som kommer att göra sig påmind när barnet blir vuxet, om inte än tidigare. Nu hoppas jag denna lilla flicka (och alla andra utsatta för liknande brott) får professionell hjälp att komma över denna traumatiska upplevelse, men jag läste att hennes pappa är mycket kritisk till hur bristande den hjälpen har varit så här långt.

Förra året anmäldes 122 utomhusvåldtäkter mot barn under 15 år (totalt antal anmälda våldtäkter av barn var 466). Utomhusvåldtäkterna har ökat dramatiskt, året innan var motsvarande siffra 45. Enkel matematik, 122 - 45 ger att ökningen varit hela 77 våldtäkter. Sjukvård och rättsväsendet måste bli bättre på att hantera dessa fall. En normalt funtad människa begår inte övergrepp på barn. De som ändå gör det är pedofiler. Pedofiler påstås ofta själv ha varit utsatta för övergrepp som barn. En cirkel som slutes.

Dags att bryta den cirkeln kanske med adekvat vård, i form av kemisk eller kirurgisk kastrering i samband med långvarig terapi. Inlåsning bör ske så inte andra barn riskerar att utsättas för pedofilens sjuka böjelser. Frigivning bör endast ske då det är till hundra procent säkert att personen inte kommer att begå ytterligare övergrepp på barn. Hårda bud i Arizona, men för mig finna inga andra alternativ.

Barn måste skyddas från pedofiler, till varje pris. Det får ju absolut inte förekomma fall som nedan. Det jag läste fick mig att må fysiskt ill. Jag blev upprörd över att ingen satt stopp för denna man.

Storbritanniens värsta pedofil (miljonären William Goad) har nu dömts till livstid för våldtäkter och sexövergrepp mot barn i fyra decennier. Han har alltså 40 år varit en aktiv pedofil. Beräkningar har gjorts att runt 3.000 barn har drabbats av hans sjuka sexualitet. En del av offren var småpojkar runt fem år. Många av hans offer har tagit livet av sig eller fastnat i missbruk, kriminalitet eller annat destruktivt beteende. Hur många av dem kommer själva i sin tur att begå sexuella övergrepp på andra barn?

Storbritanniens myndigheterna har hanterat detta uruselt och deras agerande är under all kritik. Redan 1965 greps han första gången för pedofil och dömdes sedan vid ytterligare tre tillfällen för att ha antastat barn, men han fick aldrig fängelse. Otroligt. Först 1972 tvingades han genomgå terapi för sexförbrytare och den har tydligen uppenbart inte hjälpt vare sig honom eller hans offer. Han fälldes 1980 och 1987 för ytterligare sexbrott mot barn men fick bara villkorliga domar. Efter så många domar borde en kemisk eller en kirurgisk kastrering varit det enda rimliga alternativet.

// Annica Tiger

Annica Tiger 04:48 EM | Kommentarer (11) | Google

5 oktober 2004

Stalkning

Stalkning är en medveten, illvillig, upprepad förföljelse och trakassering av en annan person för att uppnå egna syften.

Stalkaren känner inte av de signaler som "vanliga människor" och samhället sänder ut. De kan inte känslomässigt förstå att deras beteende är olämpligt utan kommer att fortsätta med att stalka fram tills dess att myndigheterna gör det svårt för stalkaren att fortsätta att personen väljer att sluta eller söker sig till ett annat offer.

I grunden kommer deras beteende aldrig att ändras.

Jag har precis läst en intressant bok skriven av Agneta Syrén. Boken heter "Smygande hot" och är utgiven av bokförlaget Nätnavet.

Boken fokuserar på stalkers i arbetslivet, men tar även upp andra fall. I Sverige finns det inte någon lagstiftning som kriminaliserar stalkning.

Den första kända stalkern är John Lennons mördare, Mark Chapman. Han kommenterade sitt dåd den 8:e december 1980 med orden:
There was no emotion in my blood. There was no anger. There was nothing. It was dead silence in my brain.

I USA är cyber-stalkning straffbart sedan i mars 2004. Orsaken till detta var att en kvinna under flera år utsatts för anonyma e-mail som innehöll lögner om hennes karaktär och sexualliv. Dessa mail sändes till hennes kollegor. Hennes namn, telefonnummer och adressuppgifter lämnades ut på sexsajter på Internet.

När jag hör ordet stalker tänker jag alltid på stackare. För det är nog stackare det handlar om. Personer som har en grav beteendestörning och saknar ett eget liv. De försöker bli levande via andra.

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:51 EM | Kommentarer (9) | Google

Klasskillnader i munnen

Visa mig dina tänder och jag ska tala om huruvida du har det bra beställt eller har taskig ekonomi. Förr i världen var tänder en klassfråga även i Sverige. Det är det fortfarande i vissa delar av världen.

Tandvård tycker jag är lika viktig som läkarvård. Inga tänder, dåliga tänder eller värk i tänderna är lika livsbegränsande som vilken sjukdom som helst. Själv har jag aldrig haft tandvärk, men enligt utsagor från andra är det bland det värsta som finns. Jag har alla tänder i behåll, men jag kan föreställa mig hur illa det vore att ha bara ha hälften eller mindre kvar av dem och inte ha råd att ersätta dem. Flytande och mosad föda ter sig inte så lockande ut.

Det finns högkostnadsskydd för läkarvård. Du betalar bara för läkarbesöket via en patientavgift och inget därutöver och efter 900 kronor i patientavgift får du frikort. På apoteket fungerar det likadant, fast gränsen för frikort är 1800 kronor. Undantaget från högkostnadsskyddet är givetvis plastikkirurgi av rent kosmetisk natur. Det finns liknande inom tandvården, blekning av tänder och insättande av guld får nog anses som kosmetiska behandlingar och bör bekostas helt av patienten.

Varför finns inget liknande på tandvård? Försäkringskassan ersätter viss del av kostnaderna, men det kan bli mycket dyrt ändå för de allra flesta. Patienter som är mellan 20-29 och över 65 år omfattas av ett högkostnadsskydd där folktandvårdens pris är vägledande. Men priserna är smärtsamt höga trots detta.

Undersökning, förebyggande behandling, rotfyllning och lagning av kindtand kan kosta mellan 2491 och 5300. Akutbesök är inte billiga utan gör stora hål i plånboken. Proteser och implantat gräver stora kratrar.

Prisjämförelse mellan olika tandläkare är kanske inte något man gör per default. Gör du det? Själv har jag gått till samma tandläkarepraktik i hela mitt vuxna liv, eftersom jag trivs med tandläkaren och personalen. Jag går dit två gånger om året och än har kostnaderna inte varit ett problem. Men jag fasar för den dagen då åldern tar ut sin rätt och kostnaderna kommer att skjuta i höjden.

Nu vet jag att många tycker att individen får ta ansvar för sina handlingar. Den som inte regelbundet går och kollar sina tänder ska inte klaga den dagen hon eller han kommer till skott och äntligen kommer iväg och får besked om att det blir dyrt, mycket dyrt att åtgärda tänderna. Med det resonemanget borde inte alkoholister eller diabetespatienter som orsakat sin sjukdom via sin livsstil i många år inte omfattas av sjukvårdens högkostnadsskydd – och så kan jag rabbla upp exempel efter exempel.

Riksförsäkringsverkets hela rapport.

Artikel på svt.se om rapporten ovan.

// Annica Tiger

Annica Tiger 07:21 FM | Kommentarer (2) | Google

29 september 2004

Ett land utan kvinnor

Vetenskapen är inte alltid till mänsklighetens tjänst. Mobil ultraljudsteknik har gjort det möjligt att snabbt och billigt könsbestämma foster, även för boende på landsbygden. Minst 35 miljoner flickfoster har aborterats i Indien under det senaste decenniet, enligt Amartya Sen (nobelprisvinnaren i ekonomi), enligt Stockholms Fria Tidning.

Patriarkaliska värderingar (samhällsskick där familjelivet och de familjerättsliga förhållandena präglas av att fadern har oinskränkt myndighet och även av att faderns släkt har företräde framför moderns släkt) är skälet till att kvinnofoster aborteras eller dödad vid födseln i Indien och i många andra länder.

Men i förlängningen, om detta fortsätter, kan det bli ett land utan kvinnor eller i alla fall ett land med många fler män än kvinnor, vilket kanske inte vuxna giftassugna män tycker är så praktiskt, i längden. Kvinnor på glasberget brukar det talas om, här lär det bli en drös ogifta män.

I den folkräkning som genomfördes 2001 i Indien syns detta i siffror, mellan 1981 och 2001 sjönk antalet kvinnor per 1 000 män drastiskt, från 978 till 927 och i vissa områden i norra Indien var fördelningen år 2001 den att det fanns 770 flickor på 1 000 pojkar i åldersgruppen upp till 6 år.

I en ny indisk film skildras denna problematik, i filmen "Ett land utan kvinnor" av Matrubhoomi. Jag tror aldrig jag har sett en film producerad i Indien, även om det nu produceras lika många (om inte fler) i BollyWood som i HollyWood – men denna film hoppas jag kommer till Sverige.

Liknande problematik finns i Kina, det har nog de allra flesta hört eller läst om. Kina har länge dragits med en oerhört snabb folkökning. Försök att hejda detta har gjorts genom att påbjuda en hög ålder för giftermål och hård barnbegränsning (normen har varit ett barn per familj). Abortbestämmelserna är eller har i alla fall varit mycket liberala. Flickor är mindre önskade och därmed har de därför aborterats eller dödads direkt efter födelsen. Kina är på väg att få ett stort mansöverskott – det går 117 pojkar på 100 flickor; i en del områden är det 130 pojkar på 100 flickor. Nu har Kina försökt ta tag i denna problematik, tack och lov.

// Annica Tiger

Annica Tiger 05:33 EM | Kommentarer (4) | Google

26 september 2004

Yusuf Islam var ej listad

Cat Stevens, numera Yusuf Islam, deporterades från USA i onsdags. Det var ett stort misstag från de amerikanska myndigheternas sida. Allt verkar bero på ett läsfel av en kanske lite övernitisk tjänsteman. På listan över misstänkta terrorister som inte får flyga till USA finns ingen Yusuf Islam, men det finns en man med namnet Youssouf Islam.

Jag tyckte nog att han borde ha stoppats redan när han skulle kliva på i London, om han nu fanns på terrorlistan. Jag förstår att muslimer runt om i världen är ganska upprörda just nu och framförallt Yusuf Islam är säkerligen både irriterad och djävligt förbannad. Att bli stoppad. Att bli förhörd. Att bli nekad inresa. Att bli avvisad. Utan anledning.

– Det fantastiska är att jag inte fick, och fortfarande inte har fått, någon som helst förklaring till vad jag anklagas för eller varför jag nu anses vara ett hot mot säkerheten. Jag har bara fått veta att ordern kom uppifrån, har Yusuf Islam sagt enligt Svd.

Själv tycker jag att det inte är fantastiskt utan skrämmande. Att bara gå efter ett namn? Tänk om en Olle Ollesson skulle listas på denna terrorlista. Stackars alla andra Olle Ollesson:ar. Kan detta vara rimligt? Kan det verkligen stämma?

// Annica Tiger

Annica Tiger 08:37 EM | Kommentarer (5) | Google

Advokat i hetluften igen

Jag såg att Patrick tog upp detta, men jag skriver några rader med mina reflektioner också. Denna advokat som återigen är på tapeten verkar vara något udda, minst sagt. Jag skulle då inte anlita honom om jag ska tala i klartext.

1. Han verkar ha en djävla kvinnosyn. Inte kallar en seriös advokat en målsägande för hora? Rakt ut i ett pågående mål.

2. Han har en dekal på bilen som kanske man bör tänka sig för en extra gång att ha om man jobbar inom rättsväsendet. "Support your local big red machine world wide". X-Team i Falun kanske blir purkna på honom nu? Skämt åsido, allt prat om kriminalitet inom mc-gängen är oerhört överdrivet. Det kan jag hålla med om. Det finns många MC-gäng som sysslar just med MC och att köra dem och inget annat. Men att påstå att Hells Angels inte är kriminella och att Bandidos är det får mig att undra lite över hans underbara logik. Har hissen stannat mellan våningarna. Hells Angels och Bandidos tillhör inte de MC-gäng som kan kallas seriösa och de är inte heller kända för att vara laglydiga direkt. Kriminella MC-gäng är väl rättare sagt ett uttryck som passar som handen i handsken när det gäller dessa två gäng?

– Ja, ja... jag vet att den kan ha något med Hells Angels att göra, då kan det väl vara bra att den sitter där för då är det ingen risk att min bil blir sönderslagen.

3. Han har fått en erinran av Advokatsamfundet. Anledningen till detta är att han har fortsatt driva sin verksamhet under två år utan att ha betalat en skatteskuld på 228 000 kronor.

4. Han hade en privat hemsida med en hel del tvivelaktigt innehåll. Den togs ned efter att adressen blev känd. Jag hann se den och det var inte en hemsida som jag hade förväntat mig att en seriös advokat skulle ha, även om det nu gällde en privat hemsida.

// Annica Tiger

Annica Tiger 02:55 FM | Kommentarer (0) | Google

22 september 2004

Mediadrevets betydelse

Jag läste en intressant artikel om Dawit Isaak i dagens Expressen på sidan fyra i pappersbilagan (någon text på deras websajt fann jag ej att länka till).

Jag har tidigare (ett exempel har jag klippt in längst ned) skrivit om mediadrev och att de fungerar som en blåslampa i häcken på politiker och beslutsfattare i gemen. Jag tycker det är fel. Det är inte media som ska styra Sverige. Det är inte media som ska välja vad som ska stå på agendan. Men så är det tyvärr.

Fallet med Kubasvensken fick stor uppmärksamhet i media. Debattörer, advokater, politiker och journalister engagerade sig och i dag är han fri, oavsett vad nu en del tycker om det.

Journalisten Dawit Isaak har inte haft samma tumme med media, trots att han själv är journalist. Engagemanget från media har varit klent. Vilket har lett till att få debattörer, advokater, politiker och journalister har engagerat sig i hans fall.

Rickard Sjöberg och Johan Karlsson (på fredag presenterar de boken "Dawit och friheten" på bokmässan i Göteborg) påstår att regeringen har svikit Eritreasvensken och menar på att så länge medierna inte uppmärksammar Dawit lär UD nöja sig med sina halvhjärtade insatser.

Dawit Isaak kom till Sverige 1987 och blev svensk medborgare 1992. Han återvände till Eritrea när landet blev självständigt och jobbade som en ansedd journalist. När konflikten blossade upp igen 1998 flyttade familjen tillbaka till Sverige. Dawit Isaak återvände till Eritrea i april 2001. När omvärlden hade fokus på World Trade Center fängslade Eritreas regering elva reformistiska politiker och tio journalister inom den fria pressen. Där tar det stopp.

Hans familj i Sverige eller internationella människorättsorganisationer har inte fått träffa honom. Hans hustru och tre barn får nöja sig med att kika på fotografierna de har tapetserat väggarna med för att minnas och hedra honom. Kommer de att få uppleva den lyckliga dagen att han kommer hem? Inga formella anklagelser har riktats mot honom eller hans kollegor. Enligt en amerikansk källa vårdades Dawit Isaak i april 2002 på sjukhus för tortyrskador. Eritrea hävdar genom sin ambassadör Araya Desta i Stockholm att Dawit Isaak mår bra.

Vad gör Sverige för att få hem Dawit Isaak? Enligt Amnesty International är han den enda svenska journalist som sitter gripen som samvetsfånge och borde därför hamna högt på agendan hos regeringen anser de.

Lite jämförelser tagna ur artikeln.
Under Mehde Ghezli första sexton månader i fångenskap gjorde svenska myndigheter 35 insatser för att bistå honom. Under samma tid gjorde UD sex insatser för Dawit Isaak. Mehde Ghezli hanterades från första början på högsta politiska nivå och som jämförelse kan ses att Dawit Isaaks fall först hanterades av den svenska honorärkonsuln i Asmara och först efter två år togs fallet upp av Laila Freivalds som diskuterade fallet med sin eritreanska kollega som var på Sverigebesök. Däremot nämnde inte ambassadör Folke Löfgren vid ett möte med Eritreas president Isaias Afemork nu i våras ens fallet Dawit Isaak. Media har varit ganska ljumma och inte velat blåsa upp ett mediadrev. Kubasvenskens första är så återfanns han i 250 artiklar i media. Dawit Isaak fall nämndes under motsvarande period 15 gånger i de större dagstidningarna.

Författarna till debattartikeln ställer frågan:
Hade Dawit Isaak varit fri i datg om han hade fått samma bistånd och uppmärksamhet som Ghezali?

Jag tror det. UD hade nog ansträngt sig lite mer och inte skyllt på att det är svårt att få Eritrea att erkänna att Dawit Isaak är en svensk medborgare.

// Annica Tiger


:::::::::::::::::::::::::::

Saxat ur det jag skrev om
Tredje makten - mars 29, 2004

Media har makt.
Helt klart är att media har makt. Kanske för mycket makt? Eller ska vi vara tacksamma att de lägger sig i? Men ingen kan påverka vad de lägger sig i, så det kan bli lite som lotteri vad som hamnar på tapeten för dagen. Den som skriker högst får gehör? Den som har kontakter får gehör? Den som råkar träffa på en engagerad journalist får gehör? Den som kan föra sin egen talan får gehör?

Jag såg på Mediemagasinet 4:e mars att många av de fall av försök till verkställande av utvisningar som tagits upp i media, har resulterat i att beslut ändrats och utvisning inte skett. Ja, inte i alla fall – vem minns inte den lilla synskadade flickan Nadina, som efter många turer ändå utvisades. Där tror jag att det till slut blev en principfråga. Men påfallande ofta funkar det med lite press från media och i programmet gavs det konkreta exempel på detta.

Vi kanske ska lägga över polisens och invandrarverkets verksamhet till media? Nej, såklart inte - men sådana frågor ska inte gå via media. Att få regering och riksdag att agera ska inte heller behöva gå via media. Politikerna borde vara så pass lyhörda att de inte ska behöva "piskas" till handling av media.

Saxat ur DN.
------
Flera vittnen såg de två männen i 30-årsåldern misshandla en 14-åring och hans kamrat, och dessutom hota en ung flicka. Men polisen lade ned förundersökningen. Sedan DN skrivit om fallet togs utredningen upp igen. Nu har männen åtalats för misshandel.

------

Hade inte DN tagit upp denna händelse igen hade antagligen den nedlagda förundersökningen begravts för alltid. Att modern stötte på polisen flera gånger hjälpte föga. Jag är böjd att hålla med henne om att hade det varit en helsvensk pojke som misshandlats, skulle rättsväsendet kanske ha behandlat fallet annorlunda. Att en förundersökning läggs ned när det finns vittnen och hela baletten är förunderligt.

:::::::::::::::::::::::::::

Annica Tiger 07:23 EM | Kommentarer (7) | Google