« Flyt? | Startsidan | Brist på pengar i bankomaterna? »

3 november 2005

Gjorde sin egen dotter på smällen

Jag vill så gärna tro gott om alla
människor, men det är förbenat svårt.

Att förgripa sig på sitt eget barn är ett av de värsta brotten i mina ögon och i min värld. Det går långt över min fattningsförmåga att någon kan begå sådana hemska övergrepp. På sitt eget barn. Sitt eget kött och blod. Göra sin egen dotter på smällen, inte bara en gång utan flera gånger.

Hur mår flickebarnet? Kommer såren i själen att läkas? Ja, tiden läker alla sår är ett gammalt talesätt och det är nog sant. Men stora sår lämnar ärr. Ärr som kan skava och irritera. Ett ärr i själen skaver och irriterar mer än ett ärr utanpå kroppen. Det värsta är också att det inte går att klia eller på annat sätt försöka lindra plågan på ett ärr i själen, som det ofta går att göra på ett ärr utanpå kroppen.

// Annica Tiger

Annica Tiger november 3, 2005 06:52 EM

Kommentarer

Gärningen är ond, men inte ovanlig varken bland män eller kvinnor bland en mycket liten minoritet psykiskt sjuka människor.

Detta har mest troligen inget med ordet ondska att göra utan ren sjukdom mentalt, de tror sig ha en viss rätt att göra detta och förstår oftast inte hur barnet får lida för detta.

Sen att jämställa en disinformation med annan som judeutrotning som också är en grav disinformation, visst skedde detta och synd om en massa judar, men en massa homosexuella, zigenare/romer och oliktänkande fick offra sina liv och ofta blev klassificerade som judar när de inte hamnade på den andra listan för deras "brott i livet". Samt, detta tycka synd om judarna, är de bättre idag med i närmast långsam utrotningskrig mot araber med välsignelse av USA ? Vilka tror ni fick lida mest av förföljelser och utrotning under de två världskrigen ? Jo det var Ryssar och Ukrainare, mångdubbelt mot judarna, men varför sympatiserar inga med dem ? Tänk på det ni !

Sen som information, jag har blivit själv utsatt för övergrep av en kvinna när jag var liten, en barnvakt, nämner det för att ge balans i debatten. Trött på allt hat mot oss män, det är nästan som judedebatten, att vi män är likvärdiga nazister och så suddas Stalin ur debatten för att måla upp oss mångdubbelt värre som onda varelser.

Nej, jag avskyr alla övergrepp, dessa människor ska ha strafftjänst, inburade och psykoligiskt hjälp samt forskning ska ske på dessa för att ge oss större förståelse i framtiden om dessa defekta människor.

Skrivet av: Samuel datum: november 19, 2005 07:09 FM

Spelar det någon roll littlemeancolaman? Jag vet inte, men jag tror inte att det var det. Men i mina ögon spelar det ingen roll. Sådana här övergrepp känner inte av några sådana gränser, de förekommer lika ofta hos "svenska" föräldrar, om vi nu ska generalisera.

"Tiden läker inte automatiskt alla själsliga sår." Ett talesätt som jag tycker speglar sanningen.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: november 4, 2005 04:56 FM

Och barnbarnet/barnet då? När han/hon får veta att pappa och morfar är samma person... fy fan.

Hur ska den våldtagna flickan kunna glömma att hon fött ett barn!?

Skrivet av: Monica datum: november 4, 2005 12:47 FM

Att en vuxen människa sviker så fullständigt i sina skyldigheter att skydda och ge trygghet åt sitt eget barn är beklämmande.

Skrivet av: Arne datum: november 4, 2005 12:18 FM

Jag tror inte gott om särskilt många människor, och jag har väldigt ofta rätt. Trist, men sant.

Jag skrev om det där på jobbet och hade svårt att slutföra artikeln eftersom jag blev illamående. Fruktansvärt otrevligt. Nog det värsta jag har sett på länge faktiskt.

Frågar du mig så har den där mannen noll och intet livsberättigande kvar. Inte efter vad han har gjort.

Skrivet av: Gustav datum: november 3, 2005 11:10 EM

För ett tag sedan hörde jag ett radioprogram som handlade om sorg. Då var det någon som sade att det sämsta talesättet hon visste är att tiden läker alla sår. Tiden läker inte automatiskt alla själsliga sår.

Men förhoppningsvis, och med rätt hjälp, går det att bearbeta vad som har hänt och återhämta sig och leva ett bra liv även efter en sådan här sak.

Skrivet av: Fredrik datum: november 3, 2005 10:34 EM

Det ar sant har jag kallar Ondska. Sa manga ganger...

Det varsta ar att det ar sant har jag inte finner ord for, jag vill bara fa en stund ensam med krypet. Daglig valdtakt med batong i fangelset ar det minsta jag onskar honom. Japp, sa kanner jag.

Skrivet av: Carina datum: november 3, 2005 10:02 EM

händelser så som den du nämnt här sorterar jag personligen in under samma fack som judeutrotningen, 9/11 och rwanda.. sådant som berör mig på djupet i ett rent känslomässigt plan, men som jag inte kan finna ord till att beskriva och hantera i min vardag eller ens se objektivt på. De blir mest extremer av beteenden som alltid finns där.


så till huvudfrågan, var det en blatte eller inte? var det därför som ingen såg något?

detta är en icke-whitelistad kommentar.

Skrivet av: littlemeancolaman datum: november 3, 2005 08:49 EM