Annica Tigers Blog

Hej igen....

Glömde att säga jag lägger ner mitt HTML...Du får hjälpa mig när du blivit frisk och stark. Så nu har du ett jätte jobb framför dig! Kämpa på för jag och många med mig behöver dig!!!

Kramis // Vanessa

Hej Annica. Du känner inte mig! Jag har bara besökt din sida ett par ggr i min strävan att lära mig ngt inför min misslyckade HTML inlämning. Jag misslyckades totalt! Men det jag ville säga är Fy vad ledsamt att läsa din blog. Men vet du jag har en vän som du...Alltid tusen saker på g o järnkoll på allt, hon blev också sjuk men efter två år är hon hur frisk som helst och hon har blivit naturligt krullig o mörkhårig istället för rakt o Sandre´ på köpet fick hon snygga boobs och behövde inte betala för det =)...Så se framåt. Du fixar detta!! Ni verkar vara av samma kaliber. Därför tror jag på dig! Kram Vanessa

Må krafterna vara med Dig, Annika!

Har kikat in här lite då & då...och ville bara lämna ett "get better" mess. Om det inte funkar på sjukan, så till humöret & den inre styrkan i alla fall!

Annica

Välkommen till oss som lever en dag i taget, jag vet inte om du är där än, eller om du fortfarande blir anfallen av framtidsplaner var och varannan timme.

Det oroar mig lite att du gör så långa uppehåll, det oroar mig att du mitt i din sjukskrivning miste möjligheten till en fast anställning, det känns som om du har både en halvsvår sjukdom en ojuste jobbavslutning att bära på. Det känns som om du har det lite jobbigt just nu, det känns lite svårt även för oss på avstånd.

Vänligen KAS

Jag var inte med 1996. Visst hände det att man surfade men inte så ofta. Kikade i en datatidning från 1990. Vilka priser de hade då. En hårddisk på någon gigabyte kostade åtskilliga tusen. Modem gick på alltfrån tusen kronor och uppåt. PC var inte att tänka på för de flesta.

Jag hade mina mest entusiastiska dataår under 80-talet. Så kul blir det aldrig mer även om det var klena datorer man hade då. Men det var nytt och spännande. Allt var möjligt. Efteråt har jag insett att jag hade helt orealistiska drömmar om vad man kunde göra. 3D-grafik funkade knappast.

En sak som försvann är textäventyren. Det var som att läsa en interaktiv bok. Lite grafik men mycket text som lämpade sig för den tekniken. Sen blev datorerna kraftfullare och text fick ge vika för grafik och animering. Den sortens spel görs inte längre.

Nu är möjligheterna större men samtidigt har man blivit mera kräsen och nyhetens behag har lagt sig.

Spann vidare på din nostalgi. Krya på dig!

Hej. Jag har använt dina sidor och tips sedan 1996 (tror det var första gången jag hittade dem).

Då var det på lek - idag är jag webbutvecklare.

Tack.
Fredric

Det är alltid för tidigt att ge upp Annica... Håll ut bara, det finns ljus i alla tunnlar.

Kram

Hej Annica! Har följt din kamp på avstånd. Känner med dig, tänker på dig. En gång när jag var i Australien och just hade insett att min son var mycket allvarligt sjuk, så besökte jag den östligaste punkten på denna kontinent - en fyrplats strax utanför Byron Bay. Där stod jag uppe på fyrplatsen och kände mig helt förtvivlad. Plötsligt ser jag delfiner simmande i havet - de leker, de plöjer fram i vattnet i hög fart. Sedan upptäcker jag ett antal örnar svävande i luften. De kretsar i loopar i de hårda vindarna, vilar på sina starka vingar, dyker plötsligt, singlar i luften. Sedan upptäcker jag till min glädje stengetter i bergsmassivet ner mot havet. De tar sig fram i oländig terräng, de väjer inte för klippsprång och branta stup. Alla dessa mästare i naturens skilda element, havet, luften, marken, allt på en och samma gång! Gissa om jag kände mig lycklig mitt i all min olycka! Jag är inte den religiösa typen, men jag måste erkänna att jag blev helt tagen av denna märkliga starka upplevelse. Och den hjälpte mig faktiskt att gå vidare och ta mig igenom de prövningar som väntade mig.
Ville bara berätta. Vet inte om det kan vara till någon hjälp. Men det var en sådan enorm styrkekälla för mig - hoppas den kan spilla över lite till dig!
Agneta

Hang i Annica! Du har sa mycket energi inom dig och sa mycket att uppleva. Du har massor av dold kraft att ta fram nar det nu ar kris. Ge dig inte!
Tanker pa dig, ofta.

Jag har haft mina stunder då jag funderat på att avsluta mitt lidande för gott (en del av medicinernas biverkningar dessutom - flera har tagit sina liv under behandlingen), men å andra sidan är jag för nyfiken på vad som väntar runt hörnet. Chansen ökar att det är något positivt, i alla fall enligt mitt sätt att se. Mem pessimisten kanske tänker att det nog är något ännu värre. Men just nu kan det inte bli så mycket värre så det är bara att hänga kvar och hålla i mig rejält när sinuskurvan börjar gå upp igen, vilket jag hoppas sker inom en överskådlig framtid.

Tyvärr inte de två närmsta två månaderna. Var hos läkaren idag.

Annica

Otroligt att du kan se ljuset i tunneln. Många skulle bara lägga sig ner och hoppas få dö.
En som själv varit otroligt sjuk och trodde det var slut. Hoppas alla tar hand om dig så du kommer igen.

När man är på botten kan det ju bara gå uppåt! Var rädd om dig! Kram!

Du är som en idrottare Annica. När "vanligt" folk blir sjuka lägger dom ofta av. När en idrottsman blir sjuk så frågar han /hon : Hur lång tid tar det innan jag kan börja idrotta igen. Känns tryggt att du är av samma virke för jag/vi saknar dig här.
Kram/Roger