Släkten Carleman

av Patrik Andersson

Släkten härstammar från kornetten vid livregementetsbrigadens husarkår, sedermera majoren, friherre Carl Gustaf Wrangel af Brehmers utomäktenskapliga son med Anna Sophia Bobeck, konstnären och fotografen Gustaf Carlsson (1821-1911), som upptog namnet Carleman. Denna utomäktenskapliga gren av den synnerligen vittutgrenad baltiska ätten Wrangel går i sin tur att spåra till 1200-talet. Släkten Carleman utslocknade på svärdssidan med en av grundarens sonsöner 1996 men fortlever på spinnsidan.

Källor

Se längst ner på denna sida, eller gå direkt dit här

Kan jag kopiera texten?

Ja, förutsatt av att Du i sedvanlig ordning uppger källan, Patriks släkt och kultursidor, och en länk till densamma.

Kontakt

Känner du till släkten eller kanske har bidrag till dess stamtavla hör i så fall av dig: starpatrik[snabel-a]yahoo.se

Tab. I.

Johan Vilhelm Wrangel af Sage och Waschel, friherre Wrangel von Brehmer, son av Otto Vilhelm Wrangel, natural. Wrangel af Sage och Waschel nr 1850 (se denna ätt), född 1724 på Östra Bennbäck i Möklinta socken, Västmanlands län, död 9/11 1786 på Skeinge. Friherre, överstelöjtnant.

Volontär vid Västmanlands regemente 1733, förare därst. 1734, sergeant 1737, f änrik 1741. W. blev löjtnant 1743, kapten vid regementet Royal Suédois i Frankrike 1745, stabskapten vid förutn. svenska regemente 1752., kapten med kompani 1753, överstelöjtnant vid Nassau-Usingska regementet 1757, överstelöjtnants avsked från Västmanlands regemente 1758. Friherre 1765 (introd. 1776 under nr 268). Han fick 1754 för sig och avkomlingar Skeinge (1812 utbytt mot Hyby) till fideikommiss av sin moders morbroder, landshövdingen friherre Johan von Brehmer med villkor att jämte sitt eget namn och sköldemärke även nyttja det von Brehmerska, samt tillträdde fideikommisset enl. k. resolution av den 4 dec. 1754.

— Gift 1:o 28/8 1758 med Elisabet Tersmeden, född 8/6 1724, död 19/12 1765 på Skeinge, dotter av bergsrådet Jakob Tersmeden, adlad Tersmeden och Elisabet Gangia. — 2:o 3/10 1769 med Barbara Wittrup Beck-Friis, född 20/9 1736 på Lilla Torup i Bara socken, Malmöhus län, död 11/6 1810 på Möllegården vid Kristianstad, dotter av majoren Corfitz Ludvig Beck, natural. Beck, sedermera Beck-Friis, och Maria Sofia Skogh.

S o n (i andra äktenskapet):

Voldemar Vilhelm Wrangel von Brehmer, född 12/2 1774, död 22/8 1829. Volontär vid Södermanlands regemente 1780, fänrik därst. 1781, transp. till Svea livgarde 1792, kapten vid Kronobergs regemente 1796, sekundmajor därst. 1803, major 1810, överstelöjtnant s. å, avsked 1811, hovmarskalk 1815. Död i Köpenhamn. Bevistade finska kriget 1808–1809. Han inköpte 1812 Hyby i likanämnd socken, Malmöhus län, till vilken egendom fideikommissrätten överflyttades från Skeinge, som han försålde. — Gift 1/10 1799 med sin kusin, friherrinnan Vilhelmina Beck-Friis, född 17/9 1775 på nämnda egendom, död 9/4 1859, dotter av generalmajoren friherre Corfitz Ludvig Beck-Friis och friherrinnan Maria Stiernblad.

S o n:

Carl Gustaf Wrangel von Brehmer, född 17/1 1803 på Bosjökloster i Bosjökloster sn, Malmöhus län, död 28/2 1872. Friherre, major.

Kornett vid livregementetsbrigadens husarkår 1820-12-20. Löjtnant därst. 1826-05-09. Ryttmästare 1829-07-24. Avsked med majors n. h. o. v. 1837-02-10. Död på Hyby. Innehade sistnämnda fideikommiss samt ägde Häckeberga och Toppeladugård i Genarps socken och Eserup i Esarps socken (båda i Malmöhus län). — Gift 25/9 1835 med Augusta Hellevig Petronella Wollmar, född 1812-09-23 i Malmö, död 13/6 1873 på Hyby, dotter av auditören Johan Andreas Wollmar och Annika Charlotta Adlerbaum. — Utomäktenskaplig relation med Anna Sophia Bobeck, född 22/8 1800 Malmö S:t Petri församling, Malmöhus län, död 8/2 1862 i Holmen Köpenhamn, Köpenhamn, Danmark, dotter av trädgårdsmästaren Sven Bobeck (1774-1813) och Kerstin Bengtsdotter (1779-1858).

S o n (med Anna Sophia Bobeck):

Carl Gustaf Wilhelm Carlsson C a r l e m a n, född 5/9 1821, fotograf, konstnär, död 15/8 1911, se Tab. II

Tab II

Carl Gustaf Wilhelm Carlsson C a r l e m a n (son av Carl Gustaf Wrangel von Brehmer, Tab. I), född 5/9 1821 i Malmö S:t Petri församling, död av hjärtförlamning 15/8 1911 i Järla skolhus, Nacks sn, Stockholms län (skriven i Johannes församling, Stockholms län). Fotograf, konstnär.

Gustaf Carleman. Foto: Projekt Runeberg, målad av Carl Larsson 1891.

I Svenskt biografisk lexikon står:

Elev vid lärdomsskolan i Malmö; student i Lund 16 okt. 1838; avlade kameralexamen 1845 (inskriveri 31 mars) och examen till rikets rättegångsverk 9 juni 1845; elev vid antikskolan i Konstakademien 1845 och i modellskolan 1847— vt. 1853; studerade därefter målarkonsten i Düsseldorf 1853—54. Auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge 13 juni 1845; e. o. kanslist i kammarkollegiet 19 dec. 1845, i fångvårdsstyrelsen 2 juli 1846—1885 (innehade åtskilliga småförordnanden därstädes under åren 1849—55) samt i statskontoret 10 sept. 1846; innehade fotografisk ateljé i Stockholm 1854—64; idkade därjämte artistverksamhet i Stockholm; en av stiftarna av Konstnärsklubben okt. 1856 (klubbmästare 1878-82, ordförande 1882-86, v. ordförande 1891-92); auskultant i Göta hovrätt 27 okt. 1858; mönsterskrivare vid Svea livgarde 25 maj 1868-30 juni 1877; en av stiftarna av Svenska fotografiamatörföreningen (sedermera Fotografiska föreningen) i Stockholm maj 1888 och dess ordförande 1888-89; ledamot av Svenska konstnärernas förening 1890. Innehade medaljen Litteris et artibus och konstnärsklubbens hedersmedalj samt utländska hederstecken.

G. hörde till dem, som tidigt med hänförelse mötte den nyuppfunna fotografikonsten och ägnade ett hängivet arbete, åt att söka föra den framåt. Redan under studietiden i Lund och början av sin ämbetsmannabana i Stockholm kom han i livlig kontakt med fotografien. Egna fotografiska experiment började hän 1844. Av största betydelse för hans fotografiska verksamhet var, att han vid sidan av de tekniska intressena även hade starka konstnärliga böjelser. Tidiga vittnesbörd därom äro »Scener ur dagliga lifvet» (1843) och det lilla häftet »En students missöden» (1845), där C. i skäligen enkla teckningar och A. J. Afzelius i ungefär likvärdiga verser sökte giva en humoristisk-satirisk sedesikildring från Lund. Om Lundaåren erinrar även en tavla föreställande »Lilla torget i Lund», som funnits i Kr. Eichhorns samlingar. Efter avlagda juri- diska examina sökte G. sin utkomst vid verken i Stockholm men blev samtidigt (1845) elev vid Konstakademien och fortsatte sedermera sin utbildning i Düsseldorf, dit han kom i början av 1850-talet, då den svenska invasionen just tagit sin början- Varken de dukar med genrebilder och fornnordiska motiv, som han målade under studietiden vid akademien, där han började utställa 1848 (Tiggerska med sitt barn, Gosse som skriver, Ridande gosse, utställda 1848, osv., Skade jagande på fjällen, Hjalmar och Orvar Odd m. fl.) eller de genrebilder, han utförde i Düsseldorf (Flicka bindande blåklintskransar, Fiskarebarn i Bohuslänska skärgården, utställda 1856, m. fl.), ha kunnat skaffa honom hemortsrätt i den svenska konsthistorien, och även de landskap, han fortsatte att producera, äro nu skäligen glömda. Men hans artistiska skolning satte sedermera frukter inom den »konstnärliga» fotografiens område.

Den första praktiskt användbara fotografiska metoden offentliggjordes 1839 av fransmannen Daguerre, och sedan man redan efter ett par år lyckats nedbringa exponeringstiden, så att porträttering blev möjlig, utfördes på 1840- och 1850-talen utomordentligt vackra s. k. daguerreotypier. Även C. följde vid sina första fotografiska försök Daguerre's metod. Då daguerreotypbilderna utfördes på försilvrade kopparplåtar, kunde de emellertid endast framställas i ett enda exemplar. Trots silverplåtens vackra detaljteckning och alltigenom förnäma utseende måste därför fotograferingskonstens utveckling sökas på en annan väg. En dylik hade också samtidigt med Daguerre's uppfinning anvisats av engelsmannen Fox Talbot, vilken begagnade pappersnegativ, som kunde kopieras i önskat antal exemplar. På grund av flera svagheter — särskilt störde bildens grova korn vid smärre format — vann Talbots metod emellertid ej större spridning. I Stockholm begagnades den av J. Cohen, som dock efter några år övergav den. Även C. synes tidigt ha experimenterat efter liknande principer. Då han på våren 1853 anträdde sin studieresa till Düsseldorf, skall han nämligen redan ha uppfunnit en metod, benämnd fotokromografi, varigenom fotografier av ett och samma föremål skulle kunna utföras i 3 á 400 exemplar per dag, medan 3 ä 4 kopior dittills ansetts normalt. Såsom namnet antyder, var det även meningen att framställa bilder i »naturliga» färger. Metoden, vilken säkerligen byggde på användandet av papper för både den negativa och den positiva bildens framställande samt på kolorering, eventuellt med schabloner eller andra tekniska hjälpmedel, synes emellertid ej ha motsvarat förhoppningarna, då den senare ej omtalas. I Tyskland lärde C. i stället känna modernare former av fotografien, framför allt användningen av kollodium- negativ, vilken uppfinning offentliggjordes i England vid 1850-talets inbrott och efter att i decennier enväldigt ha behärskat foto-grafien än i dag är i allmänt bruk inom reproduktionstekniken.

Efter sin återkomst till Sverige öppnade C. 1854 fotografisk ateljé i huvudstaden, först vid Bryggaregränd 11 och senare i det s. k. Pieblska huset, Drottninggatan 65, samt slutligen vid Gustav Adolfs torg 14. Den Carlemanska ateljén stod högt i anseende. C. exploaterade först även daguerreotyp-metoden i sin yrkesmässiga verksamhet men tog tillika i alldeles särskild grad del i experimenterandet med de nya uppslag, på vilka 1850-talet var så rikt. Åtskilliga nyheter av stor vikt lancerades i Sverige av honom. Redan från början begagnade han sålunda de ovannämnda kollo-diumnegativen, vilka ungefär samtidigt infördes även av Stockholmsfotograferna Cohen och Richard. Därvid nyttjades glasplåtar, vilka begötos med joderat kollodium och1 efteråt gjordes ljuskänsliga genom badning i silvernitratlösning samt exponerades, medan de ännu voro fuktiga. I fråga, om mikroskopisk skärpa överträffade dessa våtplåtar betydligt de senare torrplåtarna och filmerna, och på grund av deras detaljrikedom kunde mycket goda kopior framställas. Vid kopieringen användes papper, varvid det s. k. albumin-papperet (med bildbärande skikt av äggvita, albumin) vann en ofantlig spridning. Även detta papper torde till vårt land ha införts av C. — Ser man ett kollodiumnegativ mot mörk bakgrund, framträder det som en positiv bild, beroende på att silverutfällningen i kollodiumskiktet är mycket ljus. Genom att övermåla kollodium-negativets baksida med svart lack eller lossa kollodiumskiktet från glaset ocli överföra det på svart vaxduk kunde man sålunda erhålla bilder, s. k. ambrotyper och panotyper, vilka liksom daguerreo-typerna plägade levereras i ram och i hög grad voro på modet under 1850-talets senare hälft och början av 1860-talet. De första ambrotyperna och' panotyperna i Sverige utfördes av C. och Cohen, men senare upprättades specialateljéer för detta fotograferingssätt. En tredje stor nyhet från 1850-talets mitt var stereoskopfotografien, som vann en utomordentlig uppskattning. Även här gick C. i spetsen, i det han redan i maj 1856 annonserade om arbeten av detta slag, på vilka sedermera J. Jæger, grundaren av ateljé Jaeger i Stockholm, specialiserade sig. Bland smärre nyheter från C:s ateljé kan nämnas, att han kolorerade sina bilder i olja eller akvarell, ett förfarande, som dock snart upptogs av hans kolleger och drevs till urartning. C. tillhör också de första fotografer, som här sysslat med landskapsfotografering och upptagning av ögonblicksbilder. Vida viktigare är emellertid, att han tidigt utförde förstoringar. Längre fram, vid Köpenhamnsutställningen 1872, visade han sålunda en Stockholmsvy med 33x22 tums bildyta, vilken var utställningens största bild. C. räknades bland de ledande krafterna vid anordnandet av den första mera betydande fotografiutställningen i Stockholm (1863) och visade även med heder prov på sin omväxlande konst vid de internationella utställningarna (London 1862, Paris 1864, Berlin 1865, Köpenhamn 1872, Wien 1873, Filadelfia 1876, Paris 1878 m. fl.).

Vid 1860-talets mitt uppstod en lågkonjunktur inom fotografyrket på grund av överdriven konkurrens med åtföljande prisfall. C. slutade därför vid denna tid upp med sin ateljé. De insatser, lian då gjort för den rena fotografien, voro" betydande men överglänsas dock vida av hans verksamhet inom den mekaniska reproduktionstekniken. Redan tidigt gjordes stora ansträngningar för att med fotografiens hjälp åstadkomma plåtar för bildtryck i stora upplagor. Till att börja med inriktade man sig därvid på framställningen av koppartrycksplåtar. Medan de första försöken att på rent fotografisk-kemisk väg åstadkomma dylika knappast nådde praktiskt utnyttjande, började man i stället söka framställa en fotografi på kopparplåtar, som skulle kunna tjäna till ledning för kopparstickaren vid graveringen. På denna tankebana var C. inne och sökte lösningen genom att behandla kopparplåten med klorgas för att så skapa ett ljuskänsligt kopparklorurskikt, på vilket bilden skulle kunna inkopieras. För dessa experiment redogjorde han i Vetenskapsakademien 1854. Samtidigt gick han emellertid i vårt land i spetsen vid utvecklandet av metoder, som skulle ersätta stickarens handarbete med fotografiskt kemiska processer. C. försökte först tillämpa dessa på litografien och utförde från 1854, med begagnande av den från fransmannen Niepce stammande asfaltmetoden, bilder, av vilka provtryck gjordes på Salmsons bekanta litografiska tryckeri. Det blev dock andra personer förunnat att föra fotolitografien till slutlig seger.

Ville man på allvar sprida bilden tillsammans med det tryckta ordet, var det framför allt nödvändigt att framställa klichéer, medelst vilka text och bild samtidigt kunde tryckas med användande av vanlig tryckfärg. Av de båda typer av högtrycksklichéer, som numera begagnas i detta syfte, fototypien och autotypien, återger den senare fotografiens tonskala med en punktskala. Idén till denna reproduktionsmetod gavs redan i fotografiens barndom av Fox Talbot, men det praktiska genomförandet mötte svårigheter, som först framemot sekelskiftet någorlunda övervunnits. Då C. upphört med sin fotografiska ateljé, ägnade hän sig åt lösningen av det antydda problemet och' lyckades 1870 nå resultat, som för sin tid voro mycket goda och delvis överträffade, vad man ännu långt fram på 1890-talet lyckades åstadkomma i vissa tidskrifter. Genom att sända klichétryck till olika utställningar och genom de förhandlingar, han öppnade i Paris för att exploatera sin metod, fästes åter uppmärksamheten på Talbots gamla uppslag, som därefter med stor framgång återupptogs av Meisenbach i München och Ives i Filadelfia m. fl. I autotypimetodens utarbetande har C. sålunda gjort en insats av internationell betydelse.

Under senare år återvände C. till den rena fotografiens problem. När magnesiumblixtljuset började vinna terräng, utsände han i marknaden en rapidblixtpatron, som på 1890-talet vann rätt stor användning och1 ännu ej helt försvunnit ur marknaden. I handeln kom också C: s så kallade universalobjektiv, vars betydelse emellertid ännu ej är utredd. Av stort intresse äro hans experiment med vätskelinser, som han kombinerade med bergkristall(kvarts-) linser. I samband med offentliggörandet av dessa undersökningar yttrade C., att man på dylika vägar kan erhålla »bilder, som utmärka sig för tydlighet och detaljrikedom, varjämte konturerna alltid äro mjuka och hava icke denna obehagliga, okonstnärliga skärpa, som icke bör vara så utpräglad, som vanligtvis är fallet i fotografiska figurer och landskap, men vilken däremot är på sin plats, då fråga är om reproduktioner och avbildningar för vetenskapligt ändamål» — ord, som äro märkliga därför, att de angiva synpunkter, som först i våra dagar vunnit full förståelse och givit upphov till de moderna softfokusobjektiven.

C. deltog i stiftandet av Fotografiska föreningen i Stockholm och blev dess förste ordförande. Han lämnade även åtskilliga uppsatser till Fotografisk tidskrift, som var det första fackorganet på området. Sina erfarenheter samlade han 1888 i en liten »Vägledning» för lekmän, som innehåller en kortfattad, ej ointressant historik men ej ansågs fullt motsvara sitt praktiska ändamål (recension i Fotografisk tidskrift). Då C. vid nära nittio års ålder avled, kunde han se tillbaka på en lång och verksam levnadsbana. Den svenska fotografien värderar i honom en av sina mångsidigaste och kunnigaste krafter. På konstnärsklubben, i vars stiftande han deltog, syntes han gärna och gjorde sig i det sällskapliga umgänget bemärkt som en god kamrat och en ganska originell personlighet. Han var på sin tid »klubbens mamma och förstyre och trivdes länge på denna post, omtyckt och värderad».

— Gift 15/10 1865 med Emelie Maria Sofia Carlström, född 23/4 1848 i Livgardet till häst, Stockholms län, död 7/7 1926 i Gustav Vasa församling, Stockholms län, dotter av musikern, trumpeterare vid Livgardet till häst Carl Gustav Carlström (1811- mellan 1850 och 1856) och Maria Lowisa Engström (1817-?). Skild 4/9 1888.

B a r n:

Maria Wilhelmina Carleman, född 31/7 1866 i Storkyrkoförsamlingen, Stockholms län, död 19/8 1923 i Gustav Vasa församling, Stockholms län. Folkskolelärarinna. Ogift och barnlös.

Carl Waldemar Carleman, född 25/4 1869, bokhållare, död 22/5 1939, se Tab. III

Gustaf (Gösta) Mauritz Carleman, född 29/9 1872, statstjänsteman, död 11/2 1958 i Boo sn, Stockholms län, se Tab. V

Tab. III

Carl Waldemar Carleman (son av Carl Gustaf Wilhelm Carlsson C a r l e m a n, Tab. II), född 25/4 1869 i Hedvig Eleonora församling, Stockholms län, död 22/5 1939 i Johannes församling, Stockholms län. Bokhållare. — Gift 7/10 1906 med Hulda Maria Gustafsson, född 25/1 1884 i Ösmo sn, Stockholms län, död 24/2 1966 i Gustav Vasa församling, Stockholms län, dotter av trädgårdsmästaren Carl Peter Gustafsson (1852-1933) och Carolina Larsson (1849-1933).

B a r n:

Carl Gunnar Carleman, född 15/8 1907, distriktschef, död 5/1 1983, se Tab. IV

Tab. IV.

Carl Gunnar Carleman (son av Carl Waldemar Carleman, Tab. III), född 15/8 1907 i Johannes församling, Stockholms län, död 5/1 1983 i Gustav Vasa församling, Stockholms län. Distriktschef. C. var tjänsteman på svenska Shell, senare distriktschef. — Gift 1/8 1950 med Rut Gertrud Setander, född 3/3 1924 i Johannes församling, Stockholms län, död 24/12 2004 i Gustav Vasa församling, Stockholms län, dotter av köpmannen David Hjalmar Svensson, sedermera Setander (1884-1967) och Getrud Viktoria Wilhelmina Johansson (1889-1963).

D o t t e r:

Pia Charlotta Carleman, född 13/3 1954 i Bromma församling, Stockholms län. — Gift 25/3 1975 med elmontören Johan Bertil Ingvar Carlsén, född 14/5 1943 i Enskede sn, Stockholms län, son av Bertil Carlsén och Aina Johansson.

Tab. V

Gustaf (Gösta) Mauritz Carleman (son av Carl Gustaf Wilhelm Carlsson C a r l e m a n, Tab. II), född 29/9 1872 i Hedvig Eleonora församling, Stockholms län, död 11/2 1958 i Boo sn, Stockholms län. Statstjänsteman. Arbetade först som bokhållare, blev senare subarrendator på Raksta (ägare markis Lagergren), inspektör, uppbördsman och slutligen statstjänsteman. — Gift 11/4 1903 med Fanny Fredrika Fröberg, född 30/9 1880 i Stora Tuna sn, Kopparbergs län, död 6/1 1965 i Boo församling, Stockholms län, dotter av muraren Oskar Fredrik Fröberg (1855-1895) och Augusta Fredrika Nordin (1854-1939).

B a r n:

Gunborg Maria Fredrika Carleman, född 3/4 1904 i Tyresö sn, Stockholms län, död 7/1 1973 i Järfälla församling, Stockholms län. — Gift 12/10 1924 med banktjänstemannen, sedermera köpmannen Einar Flygare, född 14/8 1897 i Svanhals sn, Östergötlands län, död 30/11 1948 i Borås Gustav Adolf församling, Älvsborgs län, son av kyrkoherden Johan August Flygare (1852-1912) och Hilma Ingeborg Persson (1860-1923). Skild 8/11 1937.

Dagmar Sofia Carleman, född 24/9 1905 i Tyresö sn, Stockholms län, död 20/3 1981 i Kungsholms församling, Stockholms län. — Gift 1:o 9/6 1928 med sedermera distriktschefen för Svenska Gulf oil c:o Gustaf Albert Valter Blix, född 25/10 1902 i Adolf Fredriks församling, Stockholms län, död 12/12 2000 i Göteborg Masthugg församling, Göteborg och Bohus län, son av stationsföreståndare Karl Gustaf Blix (1871-1953) och Sigrid Augusta Petrea Andersson (1872-1933). Skild 13/11 1933. — 2:o 28/6 1948 med kamreren Gustaf Alexis Brigging (född Andersson), född 18/1 1895 i Kungsholms församling, Stockholms län, död 15/11 1964 i Kungsholms församling, Stockholms län, son av smedsarbetaren Alexander Andersson (1860-1936) och Anna Karolina Carlsdotter (1861-1953).

Nils Gustaf Sture Carleman, född 8/10 1906 i Kungs-Husby sn, Uppsala län, död 5/8 1978 i Sollentuna församling, Stockholms län. Komminister, gymnasieadjunkt. Efter teologiska studier i Lund prästvigdes C. för Strängnäs stift 1937. Han uppehöll missiv bl. a. Frustuna, Svennevad och på Utö innan han 1940 tillträdde komminstertjänsten i Sorunda-Torö pastorat. 1958 övergick han till en adjuktstjänst vid Kärrtorps gymnasium och tjänstgjorde där till sin pensionering 1972. Under sin tid på Torö var han bl. a. nämndeman under en följd av år. — Gift 21/2 1948 med Astrid Helena Exerman, född 23/11 1906 i Roslags-Kulla sn, Stockholms län, död 19/2 1985 i Sollentuna församling, Stockholms län, dotter av statdrängen Anton Teodor Exerman (1867-1948) och Ida Wilhelmina Törnberg (1884-1973). Dog barnlös.

Elsa Elisabet Carleman, född 4/10 1907 i Kungs-Husby sn, Uppsala län, död 27/2 1992 i Kungsholms församling, Stockholms län. — Gift 29/10 1927 med bokföraren, sedermera köpman i AB Manali Karl Gustav Pettersson (se mer om denna firmas grundare, Petterssons farbror E. Birke i stamtavlan över släkten Birke från Gistad, tab. 3), född 7/4 1902 i Överjärna sn, Stockholms län, död 19/5 1976 i Kungsholms församling, Stockholms län, son av banvaktaren Karl David Pettersson (1880-1957) och Ida Johanna Broman (1875-1958).

Carl Åke Carleman, född 15/8 1910 i Kungs-Husby sn, Uppsala län, död 5/1 1996 i Boo församling, Stockholms län. Kontorist. Efter självstudier för studentexamen blev han kontorist. Slöt ogift och barnlös släkten Carleman på svärdssidan.

Källor:

Kyrkoböckerna (RA SVAR), Svenskt biografiskt lexikon, Vem är vem? 1966, SvD - Historiskt sidarkiv, Sveriges Dödbok (7) 1860-2017 (Sveriges släktforskarförbund), Sveriges befolkning 1970 (Sveriges släktforskarförbund), www.ancestry.se, www.arkivdigital.se, www.familyearch.org, Wikipedia SE, www.mrkoll.se, www.ratsit.se, www.merinfo.se, Wrangel von Brehmer, Adelsvapen