 |
|
|
|
|
Mormors antavla av Patrik Andersson
Min mormors
anor går att spåra till 700-talet. På
fädernet Släktnamnet Spång härstammar från livgrenadjären Gustaf Gustafsson (1778-1842) som 1808 tilldelades namnet och blev stamfader för en ännu fortlevande släkt. På hennes
möderne har anknytningen till havet varit mycket stark med åtskilliga
lotsar och båtsmän, men här går även bönder att finna.
På senare tid har även släktskap med såväl adel, furstar och kungar
tillkommit med vilka antavlan kommer att kompletteras.
På hennes fäderne finns mest torpare och bönder, men även enstaka soldater, ryttare, skogvaktare och kronoskyttar. Vill passa på och tacka Verner Lindström (postumt), Irene Lundqvist-Svenonius, Anna Spång, Anton Bäck och Jönköpings geneologiska förening för viktiga bidrag till denna antavla. Källor Förstahandskällorna i form av kyrkoböckerna är antingen egenhändigt framforskade eller kontrollerade mot andrahandsuppgifter som jag fått tillgång till. Stundom har den enda källan till medlemmar av tyska adelssläkter under medeltiden varit Wikipedia UK och Wikipedia DE. Detta har skett då uppgifter om medlemmar av dessa ätter icke hittats i den annars brukade primärkällan, Neue Deutshe Biographie. Här skall understrykas att endast uppgifter på Wikipedia som i sin tur har ett gott källmaterial med litteraturhänvisningar, helst med fotnoter, som grund kommit i fråga. Jag har bara stundtals haft möjligehet att kontrollera dessa källor mot de där upgivna originalkällorna. Även uppgifter i Nordisk familjebok, andra upplagan, har använts rörande tyska adelssläkter, se mer därom under respektive biografi. ANS
= Anna Spång Källorna nämns inom hakparentes efter varje biografi. Kan jag kopiera bilder och text? Ja, förutsatt av att Du i sedvanlig ordning uppger källan, Patriks släkt och kultursidor, och en länk till densamma. Kontakt 1 Vivan Spång, född 1/3 1917 i Mönsterås sn, Kalmar län, död 17/12 2008 i S:t Görans församling, Stockholms län. Hårfrisörska, sjuksköterska, hemmafru. Efter att familjens planer att emigrerar till USA gick om intet (kanske pga av de kraftigt hårdare regler för invandring till USA som infördes 1924) fann hon kärleken i Jönköping där köpmannen Carl Gustaf Hallberg (se Morfars antavla) var i affärer. De gifte sig den 17/10 1937 i nämnda stad och flyttade därefter till Fredhäll i Stockholm. Efter att ha flyttat åtskilliga gånger inom Bromma och på Kungsholmen fann de till slut en fast plats 1952 i en våning på Parmmätargatan 7 på Kungsholmen. [fb, vb, SÖ]
S. bodde i Ystad 1913-1914, Malmö 1914, Lund och Malmö 1915, Mönsterås 1916 och från 1923 i Jönköping. Härifrån flyttade familjen den 3/2 1939 till S:t Görans församling i Stockholm där de inkom till Snoilskyvägen 38 IV för att den 1947 flytta till Essinge Brogata 9. Här levde S. till sin död. Han upptog 1936 tillsammans med sin far åter det gamla släktnamnet Spång enligt bekräftelse den 14/3 s.å. från pastorsämbetet i Sund sn, Kalmar län. Av hans fyra döttrar blev Margareta Spång, gift med regissören Håkan Bergström, skådespelerska, mest känd för filmen "Kulla-Gulla" från 1956, se Margareta Spångs biografi. [fb, hfl, fsb, VS] Gift 21/8 1915 med m
***
Generation II *** Frans Ludvig brukade länge bara efternamnet Svensson och inte familjenamnet Spång, som han enligt obekräftade muntliga uppgifter skall ha återupptagit under sin tid på regementet A6. Med säkerhet vet man emellertid att detta namnbyte ägde rum 1936 då han och äldsta sonen Sven Ludvig erhöll bekräftelse den 14/3 s.å. från pastorsämbetet i Sund sn att återuppta det gamla släktnamnet vilken ändring en tid därefter även effektueras på samtliga av Frans Ludvigs barn. [fb, hfl, fsb, vb, db, VS, ANS] Gift
8/4 1893 med
Tillhörde Oskarshamns sjömanshus. Lindström seglade till olika destinationer inte minst England från vilket ännu rester i form av bl.a. porslin finns kvar i släkten. Han verkade dock mesta tiden som lantbrukare och avled som sådan blott 27 år gammal. [fb, hfl, VL]
Gift
20/3 1889 med
***
Generation III ***
Gift 21/11 1851 med ffm Född oäkta av pigan Anna Lisa Johansdotter. Fadern oangiven. Hon flyttade från Ingatorp sn (1839-1842) till Rumskulla sn men var åter i Ingatorp 1846. Nu med patronymikonet Pettersson efter sin tidigast i hfl för Ingatorp 1842-1848 (fol 191 och 193) uppgivna fader, husaren Petter Ericsson Lätt (fader till Anna Lisa och tre andra oäkta barn, alla med samma moder, ovan nämnda pigan Anna Lisa Johansdotter). Petter Lätt var hennes morfars (Johannes Ericsson) yngre bror. Till Norra Vi sn 1848 och till Rönnäs frälsehemman i Asby sn 1849. Här träffade hon Spång och båda flyttade i samband med giftermålet 1851 till Hjorthemmet i sistnämnda socken. Anna Lisas fader har här och på flera ställen annorstädes angivits vara soldat Petter Styf. Denna uppgift har visat sig vara felaktig och vilat på förhastade slutsatser vilka författaren till denna antavla under år 2023 rättat till. Sedan Anna Stina Pettersdotter gifte sig med Sven Spång 1851 har under hennes livstid hennes födelsedatum i husförhörslängderna (hfl) konsekvent uppgivits till 23 mars 1824 och födelseförsamlingen till Ingatorp. Felaktigheten grundade sig på en i Ingatorps födelsebok (Ingatorp C:7, 1804-1860, sid 84) lämplig kandidat född den 14 mars 1824 där både året, månaden och en fader som hette Petter passade in med de uppgifter som senare finns i husförhörslängderna under äktenskapet med Spång. Flickan döptes dock inte till Anna Lisa utan till Anna Catharina. Följar man hennes vidare öden visar det sig vara fel person då hon 1853 gifte sig med senare statkarlen Johan Petter Nilsson, född 1823 i Karlstorp sn, död i Visby stadsförsamling 1892. Anna Catharina själv avled i sistnämnda församling 1902. I ovan nämnda födelsebok för Ingatorp på sid 77 finns emellertid en oäkta född flicka som döptes till Anna Lisa, dock är hon född både fel år, månad och dag, närmare bestämt den 23 augusti 1822. Hennes moder uppges vara pigan Anna Lisa Johansdotter från Slammarp. Fadern är oangiven. I första hfl närmast liggande hennes födelseår (hfl Ingatorp 1826-1830, fol 220) återfinns Anna Lisa och modern samt ytterligare två oäkta barn till modern liksom hennes fader Johan Ericsson. Här omvandlande prästen av misstag Anna Lisas födelsedatum till 1824. I hfl för Ingatorp 1837-1842 sätts ett frågetecken vid 1824 men ingen åtgärd görs. I nästföljande hfl 1842-1848 blir åttan i hennes födelsemånad omgjord till en trea (vilket är lätt att missta sig på). Från denna stund uppgavs sålunda att Anna Lisa var född i Ingatorp den 23 mars 1824 (istället för den korrekta uppgiften 23 augusti 1822) vilken uppgift följde henne återstoden av hennes liv. [fb, hfl, db] fmf
fmm Han
blev lotslärling 9/6 1846, kronolots med lägre lön (120 riksdaler)
16/3 1858 och avsked 20/10 1879. Ägde 1/4 mantal, Vållö
no 1. Lindström var en flitig dagboksförfattare och har genom dessa
anteckningar bidragit oerhört till kunskap om släkten på Vållö. [fb,
hfl, vb, MR, VL] mfm mmf
L. var skeppare på råsegelskonaren "Lady Ann", se bild ovan. [fb, hfl, VL] Gift 8/11 1867 med mmm ***
Generation IV ***
Gift
8/4 1804 med ffmf
Han var
husar vid Mellby skvadron, Kungliga Smålands (lätta) husarregemente,
antagen 1812. Enligt hfl Ingatorp 1857-1861 fol 114 "Lärer
han hafva 4 oäkta barn med sin broders [Johannes Ericsson, se
ana 38] dotter", se nedan. I hans bouppteckning uppges han
varit bokhållare. [fb, hfl, db, generalmösterrullor]
ffmm fmff
Barn med fmfm fmmf Gift 1826 med fmmm mffm Gift
12/5 1826 med mmff Var först
dräng. Kallades Magnusson vid vigseln 1841 men upptog senare
namnet Lundqvist och blev stamfader för en ännu fortlevande
släkt med detta namn. Blev sedermera skeppare men omständighterna
därom är obekanta. Vid folkräkningen 1890 nämns
han som hemmansägare och f.d. skeppare och senare som sjökapten.
Enligt Mönsterås-tidningen hade Gustaf Lundqvist ägnat sig åt skepps-
och båtbyggeri. Han hade idkat sjöfart på Östersjön och senare köpt
hemman på Vållö för att ägna sig åt jordbruk och fiske. Sedan yngsta
sonen dött hade han legat till sängs. [fb, hfl, vb, VL] mmmf Lotslärling
22/5 1824, mästerlots 10/6 1828, avsked 3/8 1857. Enligt J G Rothman
från Kalmar lotskontor som besökte Vållö 1849 ansåg han att Lindström
var en "Ordentlig lots, tar
sig gott fram, hustrun hushållsaktig." Lindström kallades även för "Kantorn" för sina utmärkta sångrösts skull. [fb, hfl, vb, FR, MR, VS, VL]
Gift
29/10 1824 med
***
Generation V *** fffff Gift 28/2 1763 med ffffm fffmf Gift med fffmm ffmff Gift med ffmfm ffmmf Gift med ffmmm fmfff Gift 26/12 1804 med fmffm fmfmf Gift 26/12 1811 med fmfmm fmmff Gift 9/10 1798 med fmmfm fmmmm Skall från Stockholm ha inkommit som fisksumskeppare till den lilla ön Vållö nordost om Mönsterås. Enligt en obestyrkt muntlig upppgift skall han ha inkommit år 1800. I Stockholm finns två kända noteringar om en Johan Lindström. De två kan vara olika personer men också identiska. Den första uppgiften finns nämnd i Handelskollegiets register där en Johan Lindström erhållit burskap som borgare 12/9 1794. Möjligen kan han i sin tur ha ett samband med en Johan Andersson från Euråminne sn i Finland som flyttade till Stockholm 2/5 1794. Den andra uppgiften är från Katarina församlings mantalsregister år 1800 där en kofferdikapten Johan Lindströms nämns. Att Katarina är boningplatsen är ingen tillfällighet. De flesta invånarna från Sveriges östra rikshalva såväl innan, men märkligt nog också, efter förlusten av Finland 1809 inflyttade till just denna församling i synnerhet och Södermalm i allmänhet. Exempelvis stod de inflyttade från Finland till Katarina år 1838, d.v.s. nästan 30 år efter fredsslutet, för över 50% av den totala mängden inflyttade! Församlingen starka finska inslag stärker tron en smula på att Johan Lindström faktiskt nämndes i församlingen år 1800 strax innan han flyttade till Vållö. Med säkerhet omnämns Lindström första gången 14/10 1801 i Marines rullor som lotslärling bosatt på Vållö. Vållö var då sedan länge en välkänd och viktig lotsplats i Kalmar sund. 7/9 1802 gifter han sig med lotsänkan Sara Stina Kindström (änka efter Jonas Nilsson) och övertar därmed delar av hemmanet Vållö nr. 1. Kronolots blir Lindström samma år. En möjlig bror till honom är Isak Lindström (ana 60 nedan) som även han uppges ha kommit från Stockholm till Vållö. Isak ska dock flyttat till ön redan omkring 1790-1791. Även om sambandet tyder på släktskap finns ännu inga bevis därför. En sak som måhända pekar på motsatsen är det faktum att Isak inte nämns som fadder vid födslarna av Johans barn 1804-1809, vilket man får anse vara besynnerligt. Frågan
kring deras eventuella släktskap är ännu ett mysterium. Båda släkterna
har dock förökat sig och fortlever ännu idag i Sverige. [hfl,
vb, db] mfffm mffmf Gift 25/2 1806 med mffmm mfmff Nämnd
som båtsman åtminstone 1790. Troligen gift första gången
20/2 1791 med Anna Lisa Jonsdotter med vilken han åtminstone fick
ett barn. Hon avled dock före december 1798 då Gillman
denna månad gifte om sig med nedan nämnda ana. Gillman levde
ännu 1806 men var död 1810 då hustrun hade gift om
sig. Då han inte omnämns i dödboken för dessa
år är det inte osannolikt att han avled i kriget mot Ryssland
1808-1809 även om en notis härom i marinens rullor ännu
ej påträffats. [hfl, vb, kb, MR]. mfmmm Efter maken Gillmans död gifte hon om sig 1/5 1810 med ordinarie båtsmannen Nils Trogen, sedermera kallad Trall, som överlevde hustrun. Moberg
är inte född i Mönsterås, däremot finns en släkt Moberg representerad
i närbelägna Fliseryds sn där man finner en Eva Stina Moberg född
7/1 1777. Här vill jag göra gällande att dessa två personer är en
och samma med följande uppgifter och rimliga slutsatser som grund. Den enskilt viktigaste uppgiften finns i kyrkoböckerna i Mönsterås sn vilka vid ett tillfälle uppger att Eva Stina i Mönsterås var född i Fliseryd sn 1778. I en bouppteckning i Fliseryds sn från 1802 efter hennes förmodade farmor, Eva Elisabet Stenfelt, kan man utläsa att hennes barnbarn, Eva Stina Moberg i Fliseryd, då var gift och troligen bodde utanför socknen. Man kan utöver detta lägga till en i äldre tid inte ovanlig förekomst att äldste sonen uppkallades efter farfadern och sonen n:o 2 efter morfadern. Utan att mena att detta skulle ha betydelse i just detta fall råker det händelsevis förhålla sig så. Älsta sonen Jonas Peter (se ana 26) har nämligen samma förnamn som sin farfar (endast känd genom patronymikon) och hennes andra son Carl Magnus samma namn som den förmodade morfadern, Carl Georg Moberg. Dessutom döps Eva Stinas dotter i andra äktenskapet till Hedvig, samma namn som hennes förmodade mor Hedvig Nilsdotter. Allt detta sammantaget gör det möjligt att med all rimlig säkerhet binda samman Eva Stina Moberg i Mönsterås sn med Eva Stina Moberg i Fliseryds sn. Föräldrarna är således Carl Georg Moberg och hans hustru Hedvig Nilsdotter. Som ett genmäle mot denna slutsats kan åberopas det faktum att Eva Stina Moberg i dödboken i Mönsterås sn 1830 nämns som Eva Stina Lorentzdotter. Här rör det sig dock sannolikt om en sammanblandning, måhände grundad på felaktiga uppgifter från hennes kvarlevande man. Den person som sammanblandningen rimligen åsyftar är Carl Georgs bror Lorentz (Lars) Moberg. Han kan dock ej vara fadern då inga av hans barn passar in på Eva Stina vare sig i tid eller till namn. [fb, vb, hfl, kb, SoH 1967-3, Håkan Dackman] mfmmf Gift 5/10 1800 med mfmmm Gift 26/12 1816 med mmffm mmfmf Inskriven i lotslära vid Kråkelund den 18/9 1812. Lotslärling 28/3 1817. Tillträdde sin lotstjänst på Vållö efter lotsåldermannen P. Stålbergs avsked 1817. Nils Pettersson blev ihjälslagen på Mönsterås höstmarknad av sjöartilleristen Olaus Pettersson och Lars Magnus Olsson. Om denna vidriga händelse finns följade berättelse ur protokoll vid Stranda häradsrätts sammanträde den 1/11 1824. "Deurell (anm. kronolänsman P. Deurel, vilken förde åklagarens talan) förmälte /att/ slagen varav Nils Pettersson ljutit döden blivit honom tilldelade på Mönsterås köping å den så kallade Sjögatan intill stranden om aftonen den 30 sistlidne september, att Pettersson samma dag från Vållö anlänt till Mönsterås sjöledes med båt och fiskvaror till avsalu å marknaden den 1 därpå följande oktober, att båda svarandena men särskilt Olaus först sökt gräl med lotsen och därefter i flera omgångar slagit honom i huvudet, så att han dignat neder till jorden, men likväl behållit så mycken styrka, att han någorlunda kunnat reda sig och levande färdas hem sistnämnda dags afton, att värken i huvudet honom påkommit den 2 oktober på morgonen, samt att han då måste gå till sängs och under ökade plågor avlidit vid pass 12 eftermiddagen den 3 oktober i samma månad; att Nils Pettersson, som varit här i socknen allmänt aktad för ett nyktert och utmärkt beskedligt levnadssätt, samt lämnat i sorgligaste belägenhet hustrun Wendla Pehrsdotter och 4 små barn, av vilka det spädaste föddes 2 dagar efter det fadern fallit döden i offer, samt änkan alldeles utmattad av lidande varken kunnat eller gitter övervara denna rannsakning, en anmälan varuti också instämde mästerlotsen Jonas Persson från Vållö, som tagit vård om boet och som alldeles gjorde lika berättelse med vad åklagaren om vad som tilldragit sig med N. Pettersson sedan han den 1 oktober sent på aftonen i båt transporterat sig hem till Vållö jämte drängen Olof Jonsson därstädes, vilken är kallad till vittne och som vid hemfärden från Mönsterås åtföljt Pettersson, den enda lots på Vållö, som innevarande års marknad besökt." Vidare berättas följande i "Vållös historia" av Verner Lindström. "Enligt
Lars Magnus Olsson hade slagsmålet börjat Bages stuga. Pettersson
hade också blivit slagen i hattmakarens Sahlstedts hus vid Sjögatan.
Olsson nekade till delaktighet i Dödsorsaken var sannolikt ett resultat av en hjärnblödning han erhållit i samband med misshandeln. Man blir sorgsen av att läsa om hans gripande öde. Då han lyckades ta sig hem till familjen på Vållö väntande hans tre barn och hans höggravida hustru. De fick blott två dygn tillsammans innan döden inträffade. Två dagar därefter föddes postumt hans dotter Gustafva. Det behövs inte mycket inlevelseförmåga för att förstå det ofattbara lidande som familjen nu genomled. Frid över hans själ. [hfl, vb, db, VL, Anton Bäck] Gift 7/4 1817 med mmfmm mmmff Han uppges vara född i Finland och inkom via Stockholm som kofferdiskeppare till Vållö sannolikt i mitten av 1791. Några bevis utöver kyrkoböckerna i Mönsterås för denna härkomst finns emellertid inte. Med säkerhet nämns han första gången vid vigseln på Vållö 29/12 1791 med lotsåldermansdottern Anna Caisa Petersdotter. 5/9 1792 blir han lotslärling, sedermera kronlots och får slutligen avsked som sådan 23/3 1824 efter mer än trettio års arbete på Vållö lotsstation. Om hans eventuella släktskap med Johan Lindström, se ana 48 ovan. [hfl, vb, db] Gift 29/12 1791 med mmmfm mmmmf Gift 26/12 1800 med mmmmm
***
Generation VI ***
ffmmff Gift med ffmmfm ffmmmf Gift med ffmmmm fmffff Gift 1773 med fmfffm fmffmf Gift med fmffmm fmfmff Gift 12/9 1766 med fmfmfm fmfmmf Gift med fmfmmm fmmfff Gift 1761 med fmmffm fmmfmf Gift 6/1 1766 med fmmfmm fmmmfm fmmmmf Gift omkring 1770 med fmmmmm Gift 6/2 1766 med mfffmm mffmff mffmfm mffmmf Gift 25/10 1772 med mffmmm mfmmmf Gift 26/12 1771 med mfmmmm mfmmff Gift med mfmmfm mfmmmf Gift med mfmmmm mmffff Gift 15/6 1782 med mmfffm mmffmf mmfmff Lotslärling 4/6 1774, utlärd dräng 5/2 1784 och ordinarie lots 23/2 1787, lotsålderman 10/9 1812. Vigd första gången i Misterhults sn med efterföljande ana. Vigd andra gången 1/7 1804 med Sara Bengtsdotter, född 29/9 1776 i Hålvik, Misterhults sn, död 6/12 1827 i Utlångö, Misterhults sn. [Anton Bäck] Gift 6/11 1789 med mmfmfm Gift 28/11 1784 med mmfmmm
mmmfmf Han blev
lotslärling 21/9 1754, ordinarie lotsdräng 6/5 1761 och slutligen
ordinarie lots 9/9 1771. Uppges vara hittransporterad från Aspö. Ägde
ett kronohemman mmmfmm mmmmmf Gift 16/11 1766 med mmmmmm ***
Generation VII *** ffmfmff ffmfmmf Gift med ffmfmmm ffmmfff Gift med ffmmffm ffmmfmf Gift med ffmmfmm fmfffff Gift 15/10 1749 med fmffffm Gift med fmfffmm fmffmff Gift med fmffmfm fmffmmf fmffmmm fmfmfmf Gift med fmfmfmm fmfmmff Gift med fmfmmfm fmmffff Han blev 1711 med nummer 553 (Kråmered) antagen till soldat vid Vartofta kompani, Kungliga Skaraborgs regemente, befordrad 16/8 1725 till korpral och transporterad till nr 551 Stora Stigabo i Bjurbäcks sn, som var korpralsrote, men han gjorde antagligen ett byte, så att familjen bodde kvar i Kråmered. Deltog i 1741-1743 års krig mot Ryssland där han 1742 var han kommenderad på galären "De la Gardie". Deltog möjligen i den bataljon från nämna regemente som 1743 bidrog till återtagandet av Åland från Ryssland. Återtransporterad 1748 till Kråmered. Bevistade det Nordiska sjuårskriget i Pommern och blev 1757 vid belägringen av Wismar skadad i huvudet och fick 8 december samma år avsked i vilket det står i rullorna: "---gammal och orkar ei längre tjena, begiär och får afskied, och emedan han wid Wismarska beläringen blifwit blesserad i hufwudet och thessutom medelst thess många utståndne fatigver är utur stånd, at sig sielf föda, han til dubbelt Corporalsunderhålls åtniutande in naturai Krigsmanshuset". Han togs dock inte in på krigsmanshuset, utan fick sitt dubbla underhåll kontant 13 daler per år. Han och hustrun dog på samma dag, han av bröstfeber, hon av ålderom. I bouppteckning efter dem som gjordes 24/8 1767 nämns att de ägde en ko, en kviga, två får och ett lamm samt inbärgat hö och gröda värderat till 16 daler med en total behållning i boet av 52 daler. [fb,
Soldatregistret, JGF, Släktforskaren nr 2 1983, Mullsjö
- Habobygdens genealogiska förening, www.ripa.se] fmmfffm fmmffmf Gift 1718 med fmmffmm fmmfmmf Gift 1732 med fmmfmmm fmmmfff Han var
ryttare vid Nolgården, Orleka rote, Fröjereds sn, Vartofta kompani,
Västgöta kavalleriregemente. Blev antagen som soldat 1736 och fick
avsked 1741 då han nämns som innehavande av gårdsbruk. [hfl, vb, Soldategistret,
Bengt Liljenbäck] fmmmffm fmmmfmf Gift 10/10 1740 med fmmmfmm fmmmmff fmmmmfm Gift med fmmmmmm mfffmff mfffmfm Gift med mffmffm mffmmff mfmmmff Gift 4/12 1748 med mfmmmfm mfmmmff I Askeryds
husförhörslängd 1766-1770 står att han inflyttat från God(e)gård sn
1726 där vallonsläkten Robert hade sitt huvudsäte. Han får därför
med största säkerhet sägas härstamma från denna släkt även om hans
släktskap med denna ännu inte är säkerställt. Både han själv och en
del av sönerna arbetade på Bordsjö gods i Askeryds sn som var i friherrliga,
sedermera grevliga ätten Bondes ägo sedan många år. Två av dessa söner
tillsammans med två av deras systrar levde tillsammans hela sitt liv
ogifta på Bordsjö varav samtliga erhöll pension av greve Gustaf
Carlsson Trolle-Bonde, som studom kallas den "blinde excellensen"
i Sveriges historia. Samtliga dessa fyra uppnåde en ansenlig ålder,
varav Anna Maja blev 93 år gammal. Den höga åldern var troligen
ett släktarv då deras troliga farfars far Anton Robert skall
ha blivit 100 år gammal. mfmmmfm Gift med mmffffm mmfffmf Gift med mmfffmm mmffmff mmffmfm Gift 18/5 1740 med mmffmmm mmfmfff Lotslärling 1759. Utlärd dräng 28/2 1762, ordinarie lots 10/11 1770. Övertog lotstjänsten samt änkan efter lotsen Zante Jönsson på Långö. [Anton Bäck] Gift 10/1 1762 med mmfmfmm mmfmfmf Gift med mmfmfmfm mmfmmff mmmfmff Gift 14/6 1726 med mmmfmfm mmmfmmf Gift 19/6 1732 med mmmfmmm
mmmmmff Gift 28/12 1731 med mmmmmfm ***
Generation XIII *** fmffffff Gift med fmfffffm fmffffmf Gift 7/7 1723 med fmffffmm fmffmfff Gift 26/12 1717 med fmffmffm fmffmfmf Gift med fmffmfmm fmffmmff Gift med fmffmmfm fmffmmmf Gift 1/5 1718 med fmffmmmm fmmffmff Gift med fmmffmfm fmmffmmf Gift med fmmffmmm fmmfmmff Gift med fmmfmmfm fmmfmmmf Gift med fmmfmmmm fmmmffff Nämnd som kyrkvärd i kyrkoräkenskaperna i Fröjered i maj 1733 till maj 1734. [vb, db, Bengt Liljenbäck] Gift med fmmmfffm fmmmfmff Gift med fmmmfmfm fmmmfmmf Gift 22/4 1710 med fmmmfmmm fmmmmfff Gift med fmmmmffm fmmmmfmf Gift med fmmmmfmm mfffmfmf Nämnd 1688 då han tillträdde som mönsterskrivare (enligt obestyrkt uppgift vid överstelöjtnantens kompani, Kalmar regemente) på Glabo gård, Döderhult sn. Gården (nämnd tidigast 1351) hade genom donation 1640 tillfallit den store jordägaren, f.d. kommendanten, landshövdingen m.m., Bengt Bagge af Berga (1596-1660) som vid sin död ärvdes av sonen Peder Bagge af Berga (1636-1712), men drogs in till Kronan vid reduktionen 1683 och omvandlades till mönsterskrivarboställe för kavalleriet. Här verkade Jordan i tjänsten tills han fick avsked 1701, men arrenderade trots detta vidare gården ända fram till 1710. J. var möjligen född i Högsby sn, Kalmar län och synes han ha gift sig i denna socken med en till namnet obekant kvinna omkring 1685. Deras två första barn föddes där. Flyttade mellan 1687 och 1691 till Döderhult sn, Kalmar län där ytterligare sex barn föddes. Hans första hustu avled emellertid 1704. Jordan gifte om sig med nedannämnda ana i samma socken, därifrån hustrun även tycks ha kommit då hennes far bodde där ännu 1700. Med henne får han två barn i Döderhults sn. J. inflyttade med hustru och barn till Mönsterås sn 1719 där han senare avled. Om hans släkts ursprung är intet känt men ett utrikiskt ursprung är inte uteslutet. Det fanns ett par andra personer Småland vid denna tid som förde namnet Jordan varav en Olaus Jordan i ovannämnda Högsby sn är den mest intressanta. Troligen är Thomas Jordan släkt med denna, men på vilket sätt har inte gått att fastställa. [vb, db, PLF, nr 67, oktober 2003, PLF, nr 114, augusti 2014] Gift 28/12 1708 med mfffmfmm mfmfmfff Gift med mfmfmffm mfmfmfmf
Hans första erfarenhet av krig skedde i slaget vid Själland 1700. Tjänstgjorde därefter under Kungliga Livgardet till fot från 1706, bevistade slaget vid Holofzin 1708 och slaget vid Poltava 1709 där han i sistnämnda slag som fältväbel blev tillfångatagen. Han lyckades emellertid fly och ta sig till livländska gränsen, där han blev tillfångatagen av kalmuckerna och satt fängslad under omänskliga förhållanden. Men ännu än gång flydde Stenfelt och lyckades denna gång ta sig till Stockholm där han åter träder i krigstjänt. 1712 blir han löjtnant vid Västra skånska regementet till fot. Utnämnd till kapten 1717 värvar han soldater i Skåne samma år. Stenfelt deltar 1718 som kapten för Nya grenadjärbataljonen i 1718 års fälttåg mot Norge. Han blesseras vid Strömstad där hans vänstra hand blev sönderskjuten och blev skjuten med en kula i vänstra höften. Vid sjöslaget vid Idre fjord får han en bajonett genom vänstra bröstet och vid belägringen av Fredrikshall ånyo en bajonett, denna gång stucken genom vänstra armen samt skadade högra foten av en handgranat. Efter krigslutet anhåller han 1719 om adelsskap hos drottning Ulrika Eleonora där han motiverar anhållan med att de frälsegods han erhållit genom sitt gifte med Elsa Charlotta Stråle af Sjöared samt inköpt på eget bevåg skall kunna konserveras för sig själv och sina efterkommande. Anhållan bifölls och han a d l a d e s 12/11 1719 med bibehållande av sitt gamla släktnamn. Han ligger begraven i Fliseryds gamla kyrka. [GE, SRAK, Stenfeltska släktföreningen] Gift 20/6 1712 med mfmfmfmm mfmmmfff mfmmmfmf Gift 2/10 1698 med mfmmmfmm mmffmfmf Gift med mmffmfm mmffmmff Gift med mmffmmfm mmfmfmff Gift 18/11 1719 med mmfmfmfm mmfmmfff mmmfmfff Gift 1689 med mmmfmffm ***
Generation IX *** fmffffmmf fmffmffff Gift med fmffmfffm fmffmmmff Gift med fmffmmmfm fmffmmmmf Gift med fmffmmmmm fmmfmmmmf fmmmfffff Gick i skola i Alingsås och Skara 1655-1657 för att 1666 resa till Göteborg och studera "konster". Han blev präst 1677 och predikade först i Skara och 1678 som komminister i Västra Tunhems församling innan han i februari 1679 blev fältpredikant vid Västgöta kavalleriregemente efter byte med Petrus Grotte. Åter i Sverige sistnämnda år befinner han sig åtminstone fram till 1690 på okänd ort. Sistnämnda år är han dock i Alingsås där hans dotter Anna-Maria föds. Den 9/5 1696 utnämns han till kyrkoherde i Fröjereds sn och kvarstår som sådan till sin död 1724. Hans ena son, kyrkoherde Laurentius Nicolaus (Lars Nilsson) Nyberg, tar över pastoratet vid faderns död men avlider redan 1726. Nicolaus Laurentii sägs enligt en inskription på familjegravens stenhäll i Fröjereds kyrka vara "af redlig ätt och gammal giöta stam". [Bengt Liljenbäck] Gift 1680 med fmmmffffm fmmmfmmmf Gift med fmmmfmmmm fmmmmfmmf mfffmfmff Gift med mfffmfmfm mfffmfmmf mfmmmfmff Gift 27/10 1680 med mfmmmfmfm mfmmmfmmf S. blev lärkonstapel vid artilleriet 1660. Konstapel därstädes 1664. Han var kommenderad till Bremen 1665 och bevistade fälttåget därstädes. Furir 1666. Styckjunkare vid artilleriet i Jönköping 1668 men fick av oklar anledning avsked 1670. Konstituerad fänrik på Nyenskans 1671 och konstituerad löjtnant vid artilleriet i Stockholm 1673. Utnämnd till Regementskvartermästare vid Stockholms artilleristat 1/11 1675. Kapten s. å. 20/5. Deltog i slagen vid Halmstad och Lund 1676. Major vid fältartilleriet i Skåne 28/1 1677 deltog han som sådan i slaget vid Landskrona 14/7 s. å. Efter freden placerad på artilleriet i Stockholm 1679 och i Jönköping 1681. Överstelöjtnant vid sistnämnda artilleri 12/9 1693. Avsked 29/4 1708. Han ligger begraven i Åsbo kyrka, där hans vapen uppsattes. Han och hans broder Carl erbjödo sig 1701, såsom enda kvarlevande syskon, att göra sig urarva efter fadern med anledning av reduktionsanspråken. [GE, ÄTFR, SAÄT] Gift med mfmmmfmmm mfmmmffff Gift med mfmmmfffm mfmmmfmff Vid vigseln
i Norrköpings St Olai församling sägs han vara från Finspång. År 1658
är han anställd av Adrian Trip vid Långstorps hammar i Lerbäck. Han
finns sedan vid Trehörningsbruket 1663-69. Hustrun begravs 4/4 1714
i Godegård. Hon sägs då vara bosatt i Sörby och 90 år gammal. Förmodligen
är åldersuppgiften ett tiotal år för högt angiven. Troligen bor hon
då hos dottern Margareta i Sörby i Godegård. mfmmmfmfm mfmmmfmmf mmffmmfff Gift med mmffmmffm mmfmfmfmf R. blev ryttare vid Jöran Sölfverloods (d. 1683) kompani omkring 1682, fältväbel vid Kalmar regementes fältkompani 28/6 1693, troligen sårad 1705 samt fick avsked 6/8 1707. Den 20/6 1704 anklagades fältväbeln Jacob Robacks hustru (se nedan) av löjtnantskan Märta Nilsdotter (Jacob Robacks moder) i Clemmestorp för begånget enfalt hor med drängen Per Simonsson, som tillförne för samma brott efter tingsrättens resolution på sistflutne hösting blivit sakfälld till sina 40 daler smt och kyrkplikt. Tingsrätten frågade bemälte fältväbelns hustru, Rebecka Johansdotter, om hennes man ännu levde. Hon svarade att det var länge sedan fått brev av honom från kungliga armén. Beklagade sin olycka med gråtande tårar; varför prövade tingsrätten skäligt det bör Rebecka Johansdotter efter kungliga straffordningen första punkt plikta sina 80 daler smt och stånda vederbörlig kyrkoplikt, och som Per Simonsson är instämd att svara till hennes tilltalan om barnets uppfostran och årliga avgift därtill efter kungliga förordningen, men icke efter upprop sig infann, så pliktar han därför 1 daler smt och saken uppsköts till nästa ting. Den 21/6 1704 resolverades efter rättens gottfinnande att Per Simonsson i Höckhult erlägger till det oäkta barnets uppfostran, som han avlat med sin matmoder fältväbelskan Rebecka Johansdotter, 5 daler smt årligen till dess det sig själv nära kan. [Mattias Loman] Gift med mmfmfmfmm ***
Generation X *** mf mf
mf mm ff Han nämnes bland de som vid 1633 års riksdag var förordnade att beledsaga Konung Gustaf II Adolfs lik, men var ej närvarande. Han förbjöds vid riksdagen 1634 att ej vidare försälja sin frus gods. Vid 1649 års riksdag löstes äntligen den sedan 1633 uppkomna tvisten (då Strålenamnet och numret av Per Gustafsson Stråle av v Eknaätten påstod att S. var av Gripätten och yppade tillika tvekan om hans adelskap) med ätten Stråle af Ekna då Ridderskapet och Adeln den 20/3 samma år avgjorde saken till Eknaättens förmån. Strålarna af Sjöared erhöll därpå numret 197, vilket sedermera blev nummer 223, ibland dem i Svenneklassen, som år 1634 blev introducerade, vilket riksdagen 1650 godkände. S. lät själv i likstämmighet härmed upphänga sitt vapen på riddarhuset. Han tycks haft ett häftigt temperament. Han uppvisade till exempel stor aggression mot kyrkoherden Johannes Svenonis Kaliander (hans hustrus styvfar) inte bara genom intrång i präsegården och klockarbostället utan också genom försök att taga kyrkoherden av livet. Han ägde bl.a. godset Näs, sedermera Strålsnäs i Åsbo sn, Östergötlands län. Ligger begraven i Åsbo kyrka, till hvilken han 1648 gaf predikstol och orgelläktare. [GE, Herdaminnet] Gift 3/2 1633 med mf mf
mf mm fm Enligt äldre uppgifter brukar hennes föräldrar anges vara hertig Gustaf af Sachsen Lauenburg och Anna Lillie af Ökna. Om så är fallet måste hon vara född senast 1598 då hennes angivna far avled i november 1597. I sitt angivna gifte ovan får Birgitta Rutencrantz sitt sista barn 1649, således över 50 år gammal. Detta låter mindre troligt, om ej biologisk omöjligt. Mer rimligt att anta är att hon är dotter till en föga känd, men ända knapphändigt nämnd, son till hertingen, kallad Gustaf Gustafsson, född omkring 1590, död efter 1610 och bosatt i Hässle, Fittja sn, Uppsala län, i en relation med Christina Chistersdotter Månesköld af Seglinge. [SoH1990-3/4, SoH1994-2, GE] mf mf
mf mm mf
S. överflyttade från Livland till Sverige. Som löjtnant i Åke Totts regemente deltog S. i slaget vid Breitenfeld 1631. Blev under trettioåriga kriget vid två tillfällen tillfångatagen, men utlöst. Överstelöjtnant vid ett tyskt kavalleriregemente. Att han även nådde överstegraden för ett tyskt kavalleriregemente, som både Anrep, Elgenstierna och Riddarhuset uppger, har ifrågasatts. Enligt en artikel i Släkt och hävd no 1-1991, uppger författaren Dick Wase att så inte var fallet. Möjligen kan en sammanbladning med Jürgens äldre halvbror Christoffer S. ha ägt rum då han i samma artikel uppges ha blivit överste. På "Föreningen släkten Schildt i Sveriges" webbplats uppges alljämt i deras tidning "Mellan sköldarna" att Jürgen S. uppnådde överstes grad. År 1640 begärde S. avsked från krigstjänsten samt önskade att få bosätta sig i Sverige. Han blev naturaliserad svensk adelsman utan remiss eller brev 14/4 1642 under nuvarande n:o 282 och bevistade 1643 års riksdag. Han erhöll 1639 i donation Oselshof (Schiltenhof), vilket förut varit förlänat till hans svärfader Axel Mattsson Cruus, och köpte 1645 Lambsdorfshof samt erhöll å båda konfirmation 1645. Godsen undergingo sedermera reduktionen, men blev 1727 restituerade till arvingarna, som dock omedelbart försålde dem. S. lät uppföra slottet Årby med medel honom tillskansade under trettioåriga kriget. Husets övervåningar förblev dock oinredda och vid S. död hade han stora skulder till stenhuggaren Johan Blume. [GE, ÄTFR, SRAK, SAÄT, Materialien zu einer Geschichte der Landgüter Livlands, Volume 1, Heinrich von Hagemeister, Riga 1836, Mellan sköldarna, www.schildt.me, Guldålder - slott och politik i 1600-talets Sverige, Fredric Bedoire, www.riddarhuset.se] Gift 23/2 1641 på Karkus, Livland med mf mf
mf mm mm mfmmmfffff mf mm
mf mf ff Han skrev kontrakt i Amsterdam 29/4 1624 för sex års arbete som skogshuggare i Sverige. Den 3/11 1625 får han lön i Finspång och år 1629 står han upptagen i Finspångs register. Under de närmast följande åren förekommer han i Södermanland, vid Fada Bruk 1631 och 1637 samt vid Nävekvarn 1642. I roteringslängden detta år kallas han uppsättare och ingår bland bruksfolket i Tuna och i Bergshammars socknar. Han flyttar till Lerbäck sn, Örebro län där han finns vid Kungsbruket i Skyllberg 1643. Han är sedan kolare vid Nävekvarn 1652, 1660-62 och 1676, sannolikt även däremellan. År 1676 kallas han en "uth lefvat man". Stamfader för släkten Cardon i Sverige. mfmmmfmfmf Gift med mfmmmfmfmm mf mm
mf mm ff Kommer till Sverige först i mitten av 1630-talet. Hans kontrakt daterar sig till Amsterdam 10/8 1635. Han är smältarmästare och arbetar först i Finspång men finns 1640-44 i Finnåker. Sistnämnda år flyttar han tillfälligt till Kvarnbacka och finns där 1645. Mellan 1647-50 är han åter vid Finnåker men 1650 också på mantalslängden för Nävekvarns bruk. Man kan inte vara helt säker på att det hela tiden rör sig om samme person. De anteckningar som finns om Pierre är som följer: 1640
Finnåker: kontrakt med Pierre Musquin Sannolikt
blir även vistelsen vid Nävekvarn kortvarig. År 1654 anges Petter
Maucon, affineur, som en av de döda eller ovissa i Finnåker. Kanske
levde han längre än 1654 då. År 1658 nämns en man som arbetar åt Adrian
Trip vid dennes hammar Långstorp i Lerbäck som kan vara identisk med
Musquin. Samme man är 7/2 1670 och 20/6 1674 bisittare vid hammartingen
i Lerbäcks bergslag och troligen kvar vid Långstorp under Skyllbergs
bruk. Stamfader för släkten Musquin i Sverige. mf mm
mf mm fm mmfmfmfmff R. deltog troligen i Karl X:s krig i Polen som ryttare vid Smålands husarer och var med i tåget över Lilla och Stora Bält 1658 och stormningen av Köpenhamn. År 1660 fick Claes Roback gården Klemenstorp som boställshemman. Den 21/7 1677 blev han utnämnd till löjtnant i 2:a compagniet vid nämnda regemente under överstelöjtnant Axel von Schar samt fick 16/11 1692 avsked från tjänsten för ålderdoms och bräckligheter. Alla sina fem söner fick han släppa till under Karl XII:s krig, två hamnade i fångenskap i Sibirien, varifrån den ene aldrig återkom. Tre av sönerna nådde kaptens grad. När sonen Nils återkom från krigsfångenskapen bosatte han sig på faders boställe, Klemenstorp, där han levde i många år, allmänt aktad och respekterad i bygden. En ljuskrona i Tuna kyrka minner än i dag om den gamle hederlige karolinen. [Mattias Loman, AR 1684, www.svinge.se] Gift med mmfmfmfmfm mmfmfmfmmf Gift 166(8) med mmfmfmfmmm ***
Generation XI *** mf mf
mf mm ff f Till Sjöared (Sjöeryd) i Tofteryds sn samt säteriet Måshult i Gällaryds sn. Sjöared tillbytte han sig 1615 mot torpet Leda i Fryele sn och 80 dalers mellangift (skrev sig dessförinnan till Svanaryd i Fryele sn). Kapten vid Östgöta landsregemente 1619–1626. Kapten vid Johan Banérs fältregemente 1622, vid Lars Kaggs fältregemente 1623–1626 och vid Anders Watz skvadron knektar från Östergötland och Jönköpings län 1627–1628. Erhöll enligt två kungliga brev daterade 14/6 1626 och 7/2 1627 frälserätt till åtskilliga kronohemman i Jönköpings län. Erhöll 22/2 1632 konfirmation på jägmästare- och skogvaktareämbetet i Jönköpings och Kronobergs län. Fogde i Östbo och Västbo härader 1637–1640. Han tjänstgjorde som kapten i trettioåriga kriget och lyckades återställa familjens dåliga ekonomi och skamfilade namn. Jan Eric Almquist i Släkt och hävd 1967 nr 1 beskriver detta på följande vis; "Detta skedde till en början genom ett kombinerat köp och byte, varigenom han 1615 förvärvade skattehemmanet Sjöaryd i Tofteryds sn, Östbo hd (Smal.). Fyra år senare fick han räntan från samma hemman i förläning av kronan. I förläningsbrevet (8/9 1619) talas det om hans i bondestånd nedsjunkna anförvanter, vilka voro "si av sig komne, att de genom rusttjänsts hållande alla deras jordagods måst försälja". Per Birgersson byggde där (Sjöaryd) ett säteri, och utökade stadigt sina godsbesittningar genom köp från såväl kronan som privatpersoner." Han introducerades 1625 på Riddarhuset med namnet Stråle af Sjöared - efter sätesgården - under n:o 47. Han var vid bägge riksdagarna 1627 tillstädes och intog då oriktigt Stråleätten af Eknas säte på riddarhuset, samt underskrev, såsom caput familiea (huvudman), riksdagsbesluten, kallande sig i det sista Pehr Stråle till Sjöred. Vid 1633 års riksdag bestreds Strålenamnet och numret av Pehr Gustafsson Stråle till Kråkesjö, av Eknasläkten, som påstod honom vara av Grip-ätten och yppade tillika tvekan om hans adelskap, vilket han åter sökte styrka, medelst utdrag av Rasmus Ludvigssons släktebok, vilket innehöll, att hans farbroder Christoffer Andersson Grip (från 1644 Gyllengrip) fått förbättring av vapnet. Striden fortsatte och övertogs av sonen Anders Pedersson Stråle af Sjöared (se ana 1708) och fick sin slutliga lösning 1649 då ätten Stråle af Sjöared tilldelades det nya numret 197 på Riddarhuset, vilket sedermera ånyo ändrades till nummer 223. Anrep anger att hans hustru (se nedan) skall vara dotter av Eric Axelsson, till Tådene och Christina Ulfsdotter Bååt till Fyllingarum. En Ulf Bååt finnes och som även befinner sig rätt i tiden för att vara fader. Dock nämner inte Anrep någon Christina som dotter av Ulf Bååt. [GE, SoH1967-1, SAÄT, www.adelsvapen.com] Gift med mf mf
mf mm ff m mf mf
mf mm fm f Gift med mf mf
mf mm fm m mf mf
mf mm mf f Han var först i polsk tjänst och avancerade till generalmajor av kavalleriet i Livland. Blev under 1580-talet tillfångatagen av svenskarna i det Nordiska tjugofemårskriget och gick därefter i svensk tjänst. Skrev sig bl.a. till Ohselhof. Berthold Schildt var sannolikt gift två gånger. Första gången med Karin Claesdotter? (troligen inte Mårtensdotter, som bl a Anrep uppger) Hästesko af Målagård omkring 1585 och andra gången med nedannämnda ana. Uppgift om att han dog i Uppsala 1621 har ej gått att finna stöd för. [GE, ÄTFR, SoH1991-1, Materialien zu einer Geschichte der Landgüter Livlands, Volume 1, Heinrich von Hagemeister, Riga 1836, J. Siebmacher's grosses und allgemeines Wappenbuch, Der adel der Russ, Ostseeprovinzen, dritten bandes elfte abtheilung, Zweiter theil: Der Nichtimmatrikulirte Adel, M. Gritzner, Nürnberg 1901] Gift med mf mf
mf mm mf m mf mf
mf mm mm f Han var ryttmästare för en fana finska ryttare 1605. Skrev sig tlll Årby by samt Numilax och Rylax i Finland. Hans son Axel (död omkring 1638) och hans brorsbarn introducerades 1625 på Riddahuset under no 2 i riddareklassen under namnet Cruus af Harfwila efter sätesgården med samma namn i Finland. En yngre gren av ätten kallad Cruus af Edeby introducerades samma år på riddarhuset under no 69. [GE, SBL, Sveriges krig 1611-1632, Generalstaben, Upplands handlingar, Kammararkivet] Gift omkring 1614 med mf mf
mf mm mm m mf mm
mf mf ff f mf mm
mf mf mf f mm fm
fm fm ff f mm fm
fm fm mf f Gift med mm fm
fm fm mf m mm fm
fm fm mm f Barockskalden Nicolaus Loftander finns representerad i Ståhle/Tigerstedt "Sveriges litteratur II", s 33-37 med dikten (tryckt 1650) "Hungers nödz bedröfliga Påminnelse." Han ska ha varit rektor i Västervik till 1654 och senare (år okänt) kyrkoherde i Misterhults församling. Innan sistnämnda tjänst önskade hans svärmor i ett brev till biskopen i Linköping Andreas Prytz att han skulle utses till kyrkoherde i Lofta församling, där hennes man tidigare varit kyrkoherde. Biskopen avböjde dock denna önskan och svarade "att alldhen stundh Her Nils är en så ungh och oförtiänt man till en sådhan församblingh som är ett Beneficium Regale eller Kongeligt giäld (Beneficium Regale är ett pastorat med kunglig utnämningsrätt till kyrkoherdetjänsten! det måste bli så att den som tidigare förordnats näml. Anundus Palm skulle få kyrkoherdetjänsten." [Rötter I, Rötter II, Rötter III, Rötter IV] Gift med mm fm
fm fm mm m ***
Generation XII *** mf mf
mf mm ff ff Nämnd 1560 "---då han bosatte sig i byn Värnlanda (Väderlanda) i Nöbbele sn (Konga hd, Smål.), där han "lagt halvannan gård tillhopa" som sätesgård." Tycks därefter endast ha bott på gårdar som ägdes av nära släktingar. Enligt en uppgift, som härstammar från hans son, skulle faderns olyckor ha börjat med att han under nordiska sjuårskriget råkat i dansk fångenskap och därefter måst pantsatta sina gods. Möjligen kan uppgiften om fångenskapen sattas i samband med en notis i 1570 års årliga ränta, att sätesgården då var "bränd", förmodligen till följd av kriget med danskarna. Birger Anderssons kallade sig Drake efter morfaders ätt Drake af Sunnerbo. [GE, SBL, SoH1967-1] Gift med mf mf
mf mm ff fm mf mf
mf mm fm ff
Barn med (frillan) mf mf
mf mm fm fm mf mf
mf mm fm mf I likhet med de äldre bröderna undertecknade och sigillerade han 1597 års riksdagsbeslut, men han synes icke i likhet med dessa ha råkat i onåd hos hertig Carl. I en odaterad godslängd från omkring 1604 omtalas han ha ägt frälsejord i Lyhundra, Nädinghundra, Olands och Ärlinghundra hd samt i Norra Roden, allt i Uppland. Hans första hustru ägde däremot gårdar även i Östergötland och Västergötland, vilka Christer vid nämnda tid förvaltade i egenskap av sina barns förmyndare. I en senare godslängd från 1613 omtalas även Ryggesta som sätesgård, men i verkligheten har den brukats som avelsgård under Seglinge. Christers andra hustru medförde i boet ytterligare en sätesgård, nämligen Bottna i Roslags-Bro sn (Bro skplg, Uppl.), men detta utnyttjades icke som sådan förrän efter mannens död. Christers sigill med den vanliga vapenbilden, ärvd av fadern, återfinnes flerstädes i Handlingar rörande Älvsborgs lösen (KA) 1613 (3: 1) och 1615 (3: 2), på senare stället i ovanligt tydligt skick. Han har åtminstone kallats till 1617 års riksdag. Erhöll sköldebrev 26/6 1582 men brukande aldrig namnet Månesk(i)öld. I Almunge kyrka har enligt Rhezelius vid sakristie-dörren funnits följande inskrifter: "Anno 1620 den 31 augusti avsomnade ädle och valbördige Christer Carlsson till Seglinge. Gud hans själ i evighet benåde." [GE, SAÄT, SoH1965-1] Gift
med mf mf
mf mm mf ff Han uppges under slutet av 1500-talet ha överflyttat från Bayern till staden Sesswegen i Livland. S. är äldsta kända stamfader för den i Livland, Sverige samt Finland verksamma släkten med detta namn och som sannolikt härstammar från den bayerska släkten Schiltl i Regensburg. Denna patriciersläkt, av vilka åtta medlemmar varit rådsherrar i Regensburg, kan med säkerhet ledas tillbaka till assessorn Georg Schiltl, nämnd 1463. Han i sin tur var troligen sonson till Karl Schiltl, nämnd 1371-1406. Den tyska grenen utslockande på svärdssidan 1658 med rådsherren Johann Wolfgang S. (f. 1614). Hur den svenska grenen eventuellt sammanhänger med släkten Schiltl i Regensburg är ej ännu utrett. [GE, SRAK, J. Siebmacher's grosses und allgemeines Wappenbuch, Der adel der Russ, Ostseeprovinzen, dritten bandes elfte abtheilung, Zweiter theil: Der Nichtimmatrikulirte Adel, M. Gritzner, Nürnberg 1901, Der Patriziergeschlect Schiltl i Regensburg, Otto Fürnrohr] Gift med mf mf
mf mm mf fm mf mf
mf mm mf mf
W. var godsägare, måhända även officer i den livlädska krigsmakten. Under det Livländska kriget (1558-1583) blev han mot slutet av detta tillfångatagen av ryssarna. Blev därpå förd som krigsfånge till Ryssland där han senare avled, troligen under 1580-talets första hälft. Han skrev sig bl.a. till Walmeshof som låg i Schwaneburgs socken i Livland. Detta gods övergick till ätten Schildt genom hans ena dotters giftermål med generalmajoren av kavalleriet i Livländsk tjänst, Berthold Schildt (se ana 3420). W. tillhörde en gammal livländsk ätt känd sedan 1300-talets mitt. Den tog aldrig introduktion på Livlands riddarhus och utslocknade på svärdssidan 1631, troligen med en son till Jürgen Walmes. [Materialien zu einer Geschichte der Landgüter Livlands, Volume 1, Heinrich von Hagemeister, Riga 1836, J. Siebmacher's grosses und allgemeines Wappenbuch, Der adel der Russ, Ostseeprovinzen, dritten bandes elfte abtheilung, Zweiter theil: Der Nichtimmatrikulirte Adel, M. Gritzner, Nürnberg 1901] mf mf
mf mm mm ff Mats Larsson var efter sin bror ryttmästare för upplandsfanan 1573-83. Han var 1576 slottsloven på Reval och deltog i Henrik Klassons Horns misslyckade tåg mot Narva 1579 och Pontus De la Gardies fälttåg i Ingermanland och Estland 1580 82. 1583 blev Mats Larsson befallningsman på Viborg, som han 1592 försvarade mot ryssarna. 1593-99 var han häradshövding i Äyräpää i Viborgs län. Efter fredsslutet med ryssarna i Teusina blev Mats Larsson en av de tre gränskommissarier som skulle reglera Viborgs gräns mot Ryssland, och 1597 var han en av dem som i enlighet med fredstraktaten överlämnade Kexholm till ryssarna. Hans hustru i första giftet var halvsyster till Hans Hansson till Monikkala och han kan beläggas ha varit kritiskt inställd till Klas Fleming, ehuru det aldrig kom till så skarp konflikt mellan honom och denne som mellan denne och Hans Hansson. Efter Flemings död avfordrade Arvid Henriksson Tavast Mats Larsson Viborgs slottsnycklar hösten 1597 men blev då så misshandlad, att han måste söka läkarhjälp. Hösten 1598 tog emellertid konung Sigismund Viborg från Mats Larsson med anledning av hans sympatier för hertig Karl. Denne nämnde honom redan i sitt testamente 1600 bland blivande riksråd, och då riksrådet 1602 reorganiserades på riksdagen i Stockholm, fullföljdes denna avsikt. S å blev Mats Larsson lagman i Norrfinne lagsaga, och han kan 1602-04 också beläggas som ståthållare på Tavastehus, varjämte han från 1600 var häradshövding i Hattula, Tavastehus län. 1605 var han bland fem personer som befullmäktigades att förhandla med ryssarna. Mats Larsson skrev sig först till Niemenpää o senare till Harviala , båda i Vånå (Vanaja), Tavastehus län, vilka han kommit i besittning av genom sitt äktenskap med en dotter till riksrådet Björn Klasson Lepasätten (se nedan). I Vånå kyrka finns hans gravsten. Harviala blev snart hans sätesgård och 1625 introducerades på Riddarhuset hans då två levande manliga ättlingar, sonsönerna sedermera kammarrådet Johan Jespersson Cruus (död 1644) och sedermera översten Lars Jespersson Cruus (1621-1656) under no 2 i riddareklassen och benämndes efter nämnda sätesgård "Kruser af Harfwila" (Cruus af Harfwila). Denna gren blev dock kortlivad och utslocknade redan i samband med att Lars Jespersson Cruus upphöjdes till friherre Cruus af Gudhem 1651. [GE, SBL] Gift 1575 med mf mf
mf mm mm fm mf mf
mf mm mm mf Till Numlaks i Nurmijärvi socken och Clemet, vilket han 14/6 1594 erhöll av konung Sigismund på behaglig tid. Hovman under Anders Boijes fana 1594. Hövitsman för hundra skottar i januari 1597 och sändes från Viborg till Savolaks för att kuva bondeupproret. Hörde till konung Sigismunds anhängare, men övergick, efter den kungliga arméns nederlag, till hertig Carl, som för honom utgav skyddsbrev 13/11 1599 och befallde honom att infinna sig till den stundande riksdagen. Löjtnant under Carsten Schades fana 1601. Deltog i kriget i Livland och utmärkte sig med stor tapperhet i slaget vid Kokenhusen sistnämnda år. Har 1602 i Åbo underskrivit trohetsförsäkran till hertig Carl. Ryttmästare för en fana finska ryttare 7/1 1602. A d l a d 12/7 1602 jämte sin yngre broder Lindved och med samma vapen som denne, samt fick i sköldebrevet bekräftelse på säterifrihet för Numlaks och förläning av Ratula by i Elimä socken och Sartvik i Kyrkslätts socken. Slottsloven på Narva 10/12 1603. Stupade efter tappert fäktande 1605 vid Pölpis i Livland och blev på hertig Carls befallning begraven i Narva. [SBL, GE, SAÄT, ÄTFR] Gift med mf mf
mf mm mm mm mm fm
fm fm mm ff mm fm
fm fm mm mf Gift med mm fm
fm fm mm mm ***
Generation XIII ***
mf mf
mf mm fm mf f
Till Seglinge samt Karlösa i Söderbykarls sn, Uppsala län. Uppräknades 8/8 1526 ibland de rustande av adeln i Uppland; Förseglade bland adeln Västerås arvförening 1544, Konung Gustaf I:s testamente 1560 och ständernas bevillning 1561. Hans ekonomiska ställning var relativt god. Av 1562 års frälselängd framgår, att Carl Bengtsson då innehade vid sidan av sätesgården Seglinge över 30 landbohemman i Uppland, fördelade på Bro, Hagunda, Lyhundra, Långhundra, Närdinghundra, Sollentuna, Ulleråkers, Vallentuna och Ärlinghundra hd samt Bro skeppslag och Örbyhus län. En mindre del av dessa hemman tillhörde dock hans hustru i andra äktenskapet. [GE, SAÄT, SoH1965-1] Gift med mf mf
mf mm fm mf m
mm fm
fm fm mm mf m mm fm
fm fm mm mm f Gift med
***
Generation XIV ***
Hennes äktenskap med Franz I af Sachsen Lauenburg blev politiskt viktig för hennes bror Moritz af Sacshen (1521-1553) i det Schmalkaldiska kriget. Äktenskapet blev emellertid olyckligt och Franz anklagade Sibylle för att vara hämndlysten och kärlekslös. Senare försonades dock Sibylle och Franz. 1552 frågade Sibylle sin bror Moritz om ekonomiskt stöd till sin man så att han kunde återköpa varor och byar i Lübeck. Hon spelade 1588 en framträdande roll i en affär sonen Moritz (1551-1612) hade med Adam von Tschammers hustru Gisela mot vilken Sibylle intierat en häxprocess. Sibylle begravdes i katedralen i Ratzeburg. [WP DE] mf mf
mf mm fm ff mf Gift 1/10 1536 på Uppsala slott med mf mf
mf mm fm ff mm
Uppgiften om att hon skall ha varit född på slottet Ekeberg i Örebro län är troligen felaktig då fadern hade Loholm som sätesgård från 1514. Krönt till drottning 2/10 1536. M framstår i de bevarade breven med systern Märta som en kompetent husmor och en kärleksfull maka. Vid sin bortgång ägde M ett betydande antal gods och gårdar i mellersta och södra Sverige. Flera notiser i riksregistraturet och bland drottningens få efterlämnade handlingar tyder på att hon själv tog aktiv del i förvaltningen av godsförmögenheten och dess avkastning. En på 1950-talet gjord undersökning av Gustav I:s och hans gemålers gravar i Uppsala domkyrka ger vid handen att M var gracil och liten till växten (knappt 155 cm), och hennes kranium är "ovanligt vackert och välformat". Hennes kvarlevor gravlades i Uppsala först 1560; dessförinnan hade hon tillsammans med kungens första gemål temporärt haft sitt vilorum i Stockholms storkyrkas sakristia. Någon samtida bild av M är inte bevarad; däremot återgår ett porträtt från 1500-talets senare hälft, troligen av J B van Uther, sannolikt på ett original från 1540-talet. [SBL] mf mf
mf mm fm mf ff Gift med mf mf
mf mm fm mf fm mf mf
mf mm fm mf mf Till Granhammar och Ornäs. Arent, som genom sitt gifte med den förmögne bergsfogden Stig Hanssons dotter erhållit Ornäs, omtalas icke i några källor tidigare än i sammanhang med Gustav Vasas besök på hans gård och flykt därifrån. Händelsen, som i sina huvuddrag berättas av Peder Svart, stämmer väl överens med förhållandena i Dalarna vid denna tid. Arents svåger var konung Kristierns fogde i Dalarna, och hans svärfader synes ha varit en av Gustavs ivrigaste vedersakare. Det var då naturligt, att Arent begagnade tillfället att söka gripa en av de många uppviglarna mot den nyss upprättade ordningen, till vilken han och hans släkt anslutit sig. Ornäsepisoden i Gustavs dalaäventyr har sedermera av folktraditionen, som i detta fall kan spåras till 1600-talets mitt men i sin nu kända form är ännu yngre, utsmyckats med flera delvis otillförlitliga detaljer, som på ett okritiskt sätt utnyttjats av författare på 1700-talet till fantasirika och värdelösa bidrag till Arents biografi. Om A:s hållning under befrielsekriget känner man intet, men att han på ett eller annat sätt blivit tagen till nåder av Gustaf är tydligt. Han deltog i Västerås och Strängnäs riksdagar, bidrog 1529 att förebygga oroligheter i Dalarna, fick samma år Konungsbyn i Iresta socken i förläning och är troligen identisk med den "Arend Persson väpnare", som år 1536 tillhörde domstolen uti myntmästaren Anders Hanssons sammansvärjning. På äldre dagar var han bosatt på fädernegården Granhammar, i Västra Ryds socken i Bro härad, varest han 1534 erhöll häradshövdingedömet. År 1548 omtalas han som död, och även senare finner man hans namn i samband med arvstvister mellan hans fränder. [SBL] Gift med mf mf
mf mm fm mf mm Innan hon gifte sig med Arent Persson (se ovan), hade en annan, mindre förnäm friare, Svante Stures sven Bengt Eriksson, under förevändning av hennes ungdom avvisats. Trots den ryktbarhet, hon förvärvat som Gustav Vasas räddarinna undan mannens försåt, känner man i övrigt intet säkert om henne. Händelsen berättas hos Peder Swart i följande ordalag: "Men Aron Pedersons hustru... var då så dygdelig, att hon gav Gustav förvarning, fick honom häst, åketyg och dräng och skyndaden till herr Jon i Svärdsjö". Krönikeförfattaren känner således icke ens hennes namn. Detta förekommer i en handskriven genealogi från 1500-talet, troligen av Rasmus Ludvigssons hand, och kan sålunda anses riktigt. En yngre, på 1700-talet upptecknad tradition, som berättar, att hon efter Gustavs flykt skulle levat i ovänskap med mannen, är däremot osannolik. K. G. Kröningssvärd och J. Lidén ha båda genom feltolkning av källor konstruerat upp hennes liv så, att hon skulle blivit skild från mannen 1521 och sedan bosatt sig i Holm i Stora Tuna samt under årens lopp varit föremål för konungens välvilja på flera sätt. Allt detta är oriktigt, ty den hustru Barbro i Holm, som omtalas i åtskilliga handlingar från Gustav Vasas tid, var dotter till Lars Tomasson till Årby och Hallkved och 1539 änka i sitt andra gifte efter frälsemannen Otto Nilsson i Holm. Berättelsen om Gustav Vasas Ornäs-besök, sådan den här återgivits, torde kunna antagas återgå på en tradition, förmedlad av personer, som stått konungen nära. Emellertid existerar det en annan, tidigare obeaktad källa om samma sak, en polsk skrift, tryckt 1570, vilken återgiver en tradition, som fortlevat i hertig Johans omgivning. Enligt denna skulle det varit Stig Hansson, Barbros far, som lagt försåtet för Gustav, vilken räddats av husets dotter. Förloppet och Barbros roll i det romantiska äventyret skulle alltså i huvudsak bli desamma, medan rollen som Gustavs svekfulle värd överginge till Stig Hansson. Åtskilliga sannolikhetsskäl giva åt den polska källan ganska stor grad av tillförlitlighet, och dess framställning av händelsen synes rimligare än Peder Swarts; några långt gående slutsatser lär man dock icke kunna draga därav. [SBL] mf mf
mf mm fm mm ff Han blev på 1523 års valriksdag riksråd och lagman över Öland, men måste 1529 - troligen emedan han ansågs ha blivit på något sätt komprometterad i samband med det nämnda år utbrutna upproret - nedlägga rådsämbetet. [SBL, GE] Gift med mf mf
mf mm fm mm fm mf mf
mf mm fm mm mf Till Örboholm. Han deltog i Västerås riksdag 1527, satt i domstolarna över västgötaherrarna 1529, över Måns Nilsson på Aspeboda 1534 och över myntmästaren Anders Hansson 1536. Han deltog 1535 i det svenska fälttåget i Skåne och blev detta eller föregående år riksråd. 1542 var Krumme ett av de riksråd som i Linköping representerade konung Gustav vid stilleståndsöverenskommelsen med Nils Dacke, och då stilleståndet upphörde, blev han en av befälhavarna för konungens trupper mot denne 1543. 1559 användes han tillsammans med bl a Henrik Klasson Horn vid rågångsförrättningen mellan Finland och Ryssland. 1561 sändes Krumme i spetsen för en beskickning till Moskva. Därifrån hänvisades den till Novgorod, där samma år ett tjugoårigt stilleståndsfördrag slöts. [SBL] Gift med mf mf
mf mm fm mm mm mf mf
mf mm mm ff ff Gift med mf mf
mf mm mm ff fm mf mf
mf mm mm ff mf Häradshövding i Siende härad (Finland) 1529-1538 och i Norrbo härad 1536-1538, samt landsdomare i Dalarna 1533. Han adlades 1509 och kallas Hästhufvud efter vapenskölden. Skrev sig till Holm i Stora Tuna och Årby i Rasbokilsn, Uppsala län. [GE, SBL, ÄSF] Gift med mf mf
mf mm mm ff mm mf mf
mf mm mm fm ff Gift med mf mf
mf mm mm fm fm mf mf
mf mm mm fm mf Gift med mf mf
mf mm mm fm mm mf mf
mf mm mm mf ff Gift med mf mf
mf mm mm mf fm mf m
mf mm mm mm ff Skrev sig till Sarvlax, Pernå sn, Nylands län. Nämnes 1541-1574 men nämns ej i ÄSF som känd 1530 vilket år han enligt GE skall ha varit "skeppshövitsman", och enligt SAÄT "över några skepp". Gjorde adlig rusttjänst; erhöll skyddsbrev av kung Gustav Vasa 17/10 1557, vilket upprepades 23/9 1573. Befallningsman för kungliga majestäts krigsfolk 12/3 1570; erhöll förläning 22/9 1573. [ÄSF, GE, SAÄT] Gift med mf mf
mf mm mm mm fm mf mf
mf mm mm mm mf Gift
med mf mf
mf mm mm mm mm mm fm
fm fm mm mf ff Gift med mm fm
fm fm mm mf ff mm fm
fm fm mm mf mf Gift med mm fm
fm fm mm mf mm mm fm
fm fm mm mm ff ***
Generation XV ***
Katarina var en sträng katolik med nära band till sina släkting i Brunswick. Detta föranledde Gustaf Vasa att gifta sig med en dotter till henne i ett försök att få de katolska tyska furstarna att ge sitt stöd i dennes krig mot kung Kristian II av Danmark. [WPDE] mf mf
mf mm fm ff fm f
1498 gjorde H en pilgrimsfärd till Jerusalem och följande år utsågs han av sin far till guvernör över Friesland. 1503 genomförde han en pilgrimsvandring längs Jakobsleden till Santiago de Compostela. Som ett resultat av olämpliga skattefordringar uppstod ständiga uppror i Friesland som tillhörde Sachsen. H gav upp sin titel över området och 1505 avträddes detsamma till brodern Georg mot livränta och områdena Wolkenstein och Freiberg. Samma år flyttade H till slottet Freudenstein i Freiberg. Han var en ivrig jägare och passionerad samlare av vapen och pistoler. Efter att ha funnit rika silverfyndigheter i Erzgebirge grundade H bergsstaden Marienberg 1521. Efter påtryckningar från sin hustru Katharina (se nedan) införde han 1536 den lutherska läran i sina områden. H kom på så sätt i strid med sin äldre bror hertig Georg "den skäggige", vilken som en uttalad fiende till Luther hållit fast vid katolicismen. Vid en ålder av 66 år, tog H över efter sin bror George som regerande hertig över hertigdömet Sachsen. Under hans regeringstid var protestantismen statsreligion i Sachsen. De som vägrade att acceptera den nya religionen, fängslades eller landsfövisades. 11 dagar innan hans bortgång bestämnde H att sonen Mauritz skulle bli hans medregent. I sitt testamente förpliktigade han sina efterkommande att vara lojala mot den Augsburgska bekännelsen. H ligger begravd i Freibergs domkyrka som den första av den uradliga ätten Wettiner till vilket han hörde. H är en av de mest inflytelserika medlemmarna av den nämnda uradliga ätten Wettiner. Hans enskilt viktigaste beslut - som påverkat landet in i våra dagar - var införandet av reformationen i det Albertinska Sachsen. Detta står i märklig kontrast till hans ganska begränsade möjligheter, i synnerhet i jämförelse med hans på rikspolitiskt nivå betydligt mer aktiva broder George, som förnekades sådan historisk betydelse. [WPDE] Gift 6/7 1512 med mf mf
mf mm fm ff fm m
K. sympatiserade tidigt med Martin Luthers läror, medan hennes man av rädsla för sin bror, den regerande hertigen George "den skäggige", undertryckte reformationen till 1536 då ha slutligen föll för sin starka hustrus övertygelse. Då försökte hertig Georg muta K. att överge sin övertygelse då hon svarade sändebudet "Ihr erweiset mir einen großen Gefallen, so Ihr Freiberg alsbald verlasset" (Ni skolen göre mig en stor tjänst om ni övergav Freiberg snart). När hertig Georg dog 1539 flyttade hon och Heinrich till Dresden där de förde med sig reformationen. Efter makens död 1541 levde K ytterligare 20 år på slottet Wolkenstein. 1560 utfärdade hon en kulturhistoriskt intressant förordning gällande hennes hovdamer. [WPDE] mf mf
mf mm fm ff mf f Han synes 1496 ha deltagit i Sten Sture d. ä:s finska krig och var en av riksföreståndarens verksammaste anhängare i 1497 års kris, varför han blev bannlyst av ärkebiskop Jakob Ulfsson. Vid konung Hans kröning s. å. blev han emellertid riddare. Han understödde sedan upproret mot Hans 1501 och inträdde vid denna tid i riksrådet. 1504-05 var han innehavare av Kastellholms län på Åland. E. var under hela sitt liv Sturarnas meningsfrände och avrättades därför av Kristian II vid Stockholms blodbad, men synes icke ha lagt i dagen några särskildt framstående egenskaper. Liksom brodern och brorsonen hade han ett häftigt och egenmäktigt lynne. Som ägare av Rydboholm vållade han därigenom Stockholms stad mycket obehag under yngre år. Då han vid ett tillfälle uppträtt särskildt klandervärt mot Stockholmsborgare, som råkat hugga ved på hans skog eller användt hans fiskevatten, måste han 1490 göra offentlig avbön på rådhuset, varvid borgmästarna förmanade honom att icke vidare "hamra och handtera folk som oskäliga skogsdjur". Ännu på äldre dagar gav han prov på samma sinnesart genom inbrott och plundringar i Ekerö kyrka 1515, varvid endast Sten Sture d. y:s förbön räddade honom från att bli bannlyst av Strängnäsbiskopen. En eller möjligen två av hans döttrar omkommo jämte fru Cecilia i fångenskap i Köpenhamn, dit de under Gustaf Vasas befrielsekrig: bortförts på Kristian II:s befallning. [NF andra upplagan] Gift med mf mf
mf mm fm ff mf m Efter Stockholms blodbad 1520, där Cecilia förlorade sin make, hölls hon någon tid fängslad i Stockholm. Man lovade henne att återfå friheten, om hon kunde förmå sin son Gustav att underkasta sig konung Kristian. Hon skrev också till honom, men då han icke ville ge efter för hennes böner, fördes hon tillsammans med ett par av sina döttrar troligen på hösten 1521 till Köpenhamn, där hon inspärrades i det beryktade Blå tornet. Hon avled där i en pestsjukdom 1522 eller under början av följande år och begrovs på S:t Nicolai kyrkogård. [SBL] mf mf
mf mm fm ff mm f E. förekommer tidigast 31 okt 1499 i ett brev, där han och hans bror Sten nämns med riddartitel. Sannolikt har båda blivit dubbade till riddare vid konung Hans kröning i Sthlms storkyrka 26 nov 97. För detta talar möjligen även att E A nämnes med herrtitel i en anteckning i Jöns Ulfssons (Roos) 28 jan 98 daterade jordebok (denna anteckning kan dock ha tillkommit senare än 98). I brevet 99 omtalas E A o hans bror som barn till sin då sannolikt nyligen avlidne far, o ännu i ett dombrev från 01 (Leijonhufvud, Några bidrag) nämnes deras mor som agerande å deras vägnar. De har troligen trots sin riddarvärdighet varit minderåriga, ehuru deras föräldrar gift sig redan i början av 70-talet. Härnäst framträder bröderna i handlingarna bland vittnena i ett morgongåvobrev från 08 (B 16). Av intresse för E A:s ungdoms historia är att modern gifte om sig med Anders Persson, konung Hans grymme fogde i Åkerbo härad i Västmanland, som kom att stanna i Sverige även efter sin hustrus död omkr 10. Först 09 dyker E A upp i offentliga sammanhang, i jan som budbärare mellan riksföreståndaren Svante Nilsson och ärkebiskop Jakob Ulvsson o i juni bland utfärdarna av ett dombrev i Sthlm. Hösten 10 var han en av de sv underbefälhavarna vid den belägring som resulterade i erövringen av Borgholms slott. E A:s enda bevarade brev till Svante Nilsson vittnar om att han ännu i febr 11 var i Högsby, Kalm, men då bad om permission för att se om sitt bästa o gagn i Uppland, kanske med anledning av moderns död, På hösten s å förekommer han bland fastarna i Sten Sture d y:s morgongåvobrev. Vid festmåltiden på Sthlms slott efter dennes val till riksföreståndare i juli 12 skall E A enligt Olavus Petri ha kommit i träta med sin hustrus syssling Gustav Kristiernsson Vasa och stuckit denne så illa att han måste fly till dominikanklostret. Under Sten Sture d y blev E A en av landets främste. Denne gjorde honom nämligen till sin efterträdare som hövitsman i Västergötland o på Örebro 13 samt till riksråd, o sonsonen greve Axel (L5) skröt i sin krönika med att farfadern brukat rida genom landet med mer än 200 egna hästar (Sjödin 1933). Sju bevarade brev från E A till Sten Sture, av vilka fem daterats på Örebro o ett i Skara, vittnar om deras goda samarbete. I dec 13 var han en av dem som följde riksföreståndaren på dennes resa till Dalama, o på ett möte i Skara i jan 14 föranledde han genom ett anförande en skriftlig framställning av denne till Kristian II om en justering av gränsen mellan Västergötland o Norge, så att Sverige skulle få två socknar på Hisingen som ersättning för Skårdal i Nödinge. Senare deltog E A i rådsmötet i Södertälje i aug 14, herremötet i Vadstena i febr 15, ridsmötet i Södertälje sommaren 16 o riksmötet i Arboga i jan 17. Hösten 16 sökte han i spetsen för fem andra västgötska riksråd i skrivelser till ärkebiskop Gustav Trolle, strängnäsbiskopen o västeråsbiskopen media mellan den förstnämnde o riksföreståndaren, o våren 17 skrev han ensam till den sistnämnde i samma avsikt. På arbogamötet sökte E A o skarabiskopen förgives förmå Sten Sture att frige ärkebiskopens fängslade fader Erik Trolle, som gift om sig med en halvsyster till E A:s hustru. Krigsutbrottet 17 drabbade ej E A förrän genom Karl Knutssons Tre resor infall i Västergötland i febr 19, som föranledde ett i Sävedal 14 mars daterat brev från honom till Henrik Krummedige på Varberg med hot om repressalier. På sommaren s å belägrade E A Älvsborgs slott, men efter flera skärmytslingar upphörde denna belägring genom att han natten mellan den 17 o 1 8 juli med sitt folk i tysthet lämnade lägret därutanför. Enligt en uppgift från 1550-talet i en av de äldsta handskriftema av Olavus Petris svenska krönika var det E A som 1 febr 20 visade danskarna vägen runt svenskarnas försvarsbråte på Tiveden, så att de kunde tränga in i Svealand. I ett brev av den 20 febr till Krisitan II från den danska härens ledning uppges, att han o biskop Mattias i Strängnäs efter Sten Stures död varit verksamma för Kristian så mycket de kunnat. E A var bland de sv riksråd som i Uppsala den 6 mars erkände Kristian som Sveriges konung o bland de västgötska riksråd o frälsemän som 25 april uppmanade dalkarlarna att ansluta sig till denna dagtingan. I Sten Stures änkas proklamation den 6 maj varnades Södermanlands allmoge för E A o Ture Jonsson Tre rosor, vilka ämnade bege sig över Tiveden in i Närke för konungens räkning. Olavus Petri uppger, att han blev gripen av närkingarna, o detta styrkes av Erik Getings (bd 17) brev till ärkebiskop Gustav Trolle den 17 juni (tr Uppsala-Overenskomsten 1520). Enligt detta ryktades, att E A blivit tillfångatagen, o att Örebro slott av hans familj uppgivits till bönderna i hans närvaro. Den 1 aug skrev han själv från Västerås till sin svärmor en begäran, att hon skulle ge priorn i Västerås kloster 100 mark till att köpa oxar i Västergötland för klostrets räkning, eftersom priorn lånat honom pengar o fru Ebba o barnen fått ta sin tillflykt till detta kloster. Senare var E A bland Kristians representanter vid förhandlingarna med Sten Stures änka om Sthlms kapitulation. Han hörde till de riksråd som beseglade Kristians amnestibrev 5 sept för henne, hennes underbefälhavare o Sthlms stad, överlämnade Sthlms slott till konungen två dagar senare o erkände hans arvsrätt till den sv kronan den 31 okt. Vid det sistnämnda tillfället tituleras han lagman i Västmanland o Dalarna. Som sidan har E A troligen efterträtt den vid samma tillfälle uppträdande Sten Turesson Bielke, vilken dock ej kunnat beläggas som ämbetets innehavare senare än 11. E A hade ej varit bland dem som avsatt Gustav Trolle 17 o nämnes ej i kättarförklaringen men avrättades ändå i Sthlms blodbad. Som E A:s sätesgård nämnes 12 o 13 Ekeberg i Lillkyrka, Ör, men, sedan detta övertagits av brodem Sten, 14 18 Loholm eller Lo i Långared, Älvsb. Jordeböcker i RA för hans änka o barn visar, att de ägde c:a 500 gårdar i samtliga svea- o götalandskap utom Dalarna. Nära 300 av gårdarna - i alla dessa landskap - var barnens fädernearv. [SBL] Gift 8/1 1512 med mf mf
mf mm fm ff mm m mf mf
mf mm fm mf ff f Av regesterna till de månesköldska släkturkunderna på Rungarn framgår, att ägaren till Seglinge 1425-65 hetat Jöns Pedersson och varit sysselsatt med att köpa eller byta till sig en rad hemman, huvudsakligen belägna i Almunge sn, sådana som Mälberga (Medelberga), Ryggesta och Skratteby. Då man finner, att dessa tre hemman förutom Seglinge återfinnas i sonsonen Carl Bengtssons godslängd 1562, är det tämligen säkert, att vi gjort bekantskap med den sistnämndes farfar. Huruvida han varit frälseman, framgår icke utan vidare av källorna, men hans affärsverksamhet talar givetvis härför. En vanlig skattebonde fick enligt upprepade förbud just under 1400-talet ej slå under sig mera jord, än han direkt behövde för sin egen och sin familjs bärgning." Å andra sidan befinnes han sitta i Närdinghundra häradsnämnd såväl 1451 som 1472, vid vilka tillfallen han kallas Jöns i Seglinge, utan patronymikon. Men då skillnaden mellan skattebönder och s. k. knapadel ej var så stor under medeltiden, fanns det troligen intet, som hindrade, att representanter för båda kategorierna kunde tjänstgöra som faste- eller nämndemän. År 1468 var han dessutom medlem i Helga Lekamens gille i Stockholm. [SoH1965-1] mf mf
mf mm fm mf mf f Till Granhammar i Västra ryds sn, Bro härad i Uppland. Nämnd tidigast 21/3 1472 och blev mellan 1483-1487 häradshövdning i Håbo härad i Uppland vilket han var ännu 28/1 1497. Nämnes som rikråd 1489-1497 och dog mellan 12/3 och 26/11 1497. [ÄSF] Gift med mf mf
mf mm fm mf mf m mf mf
mf mm mf mf mm f Gift med mf mf
mf mm fm mf mf m mf mf
mf mm fm mf ff f Var väpnare 21/2 1455 och blev riddare vid Kristian I:s kröning 1457. Hade Flöxhult i Älghult sn som sin sätesgård, men var 1470 och ännu 1481 bosatt på Händelö i S:t Johannis sn. Genom sitt giftermål förvärvade han sätesgården Fituna på Södertörn samt Händelö i Norrköping. [SBL, HG] Gift med mf mf
mf mm fm mf ff m mf mf
mf mm fm mm fm f Gift med mf mf
mf mm fm mm fm m mf mf
mf mm fm mm mf f Förekommer tidigast 1485-1486 bland Ivar Axelssons småvennar på Gotland. Blev mellan 1502 och 1508 häradshövding i Dalsland vilket han blivit genom sina goda förbindelser med riksföreståndaren Svante Nilsson. Nämnd ännu 1509 på denna tjänst. [ÄSF, SBL] Gift med mf mf
mf mm fm mm mf m mf mf
mf mm fm mm mm f Han blev i slaget på Brunkeberg 1471 sårad. S förekommer från 1477 bland rikets råd och män, och från 1479 till 1496 kan han beläggas som riksråd. 1485 var han häradshövding i Viste hd. Deltog i tronföljarvalet 1499, men icke som rådsherre. Bevistade dock sedan ett rådsmöte 1505. Vid sin död hade S Lidköping som förläning. Han hade åtminstone från 1470-talet och ännu 1499 som sätesgård Skofteby i Skofteby (nu Norra Härene) sn, Västergötand, som tidigare tillhört hans första hustru Birgitta Bengtsdotters farmors far, västgötalagmannen Gustav Magnusson (Tre rosor av Horshaga), och hennes far, den 1453 för landsförräderi dömde häradshövdingen i Skånings hd Bengt Andersson (Öra). Senast 1504 flyttade S till Agården i Råda sn, Västergötland. [SBL, GE, SAÄT] Gift
10/9 1486 med mf mf
mf mm fm mm mm m mf mf
mf mm mm ff ff f Gift
med mf mf
mf mm mm ff ff m mf mf
mf mm mm ff fm f Gift
med mf mf
mf mm mm ff fm m mf
mf mf mm mm ff mf f Gift
med mf
mf mf mm mm ff mm f Gift med mf
mf mf mm mm ff mm m Gift med mf
mf mf mm mm fm fm m Skrev sig till Norrnäs, Värmdö sn. Han är enligt Hans Gillingstam troligen identisk med den Hans Pedersson som 1449 var hövitsman på Nyköping och 1454 var konung Karls fogde på Gripsholm. Förmodligen har han låtit tillbygga Värmdö kyrka. Han och sockenborna utverkade av kardinals-kollegi i Rom 12/12 1466 påvligt avlatsbrev för kyrkan i hundra dagar; gav ock frälsegården Ed till prästebolet. Möjligen är han den Hans Persson, som 1483 var närvarande vid Sten Sture d. ä:s överenskommelse med Ivar Axelsson Tott i Nygård på Gotland. Han förekommer i arvstvisten mellan Erik Eriksson Gyllenstierna och Ture Turesson Bielke. I början av 1490-talet var han häradshövding i Frösåkers härad, Hans Pedersson levde ännu våren 1497 då han nämnes på Sten Stures sida under konflikten med rådet. Han
skall ha ärvt Norrnäs efter sin morbror Bengt Svensson och sedan av
konung Karl tilldömts Södernäs, som Bengt Svensson förvärvat från
kronan men hans systers andre man Mickel Arvidsson sålt till lame
Hans Köneckesson, delvis i strid mot hennes son Bengt Nilssons testamente.
[ÄSF, SAÄT, PHT 1947 1-2] mf
mf mf mm mm fm mm m Nämnd
1511. Levde ännu 13/7 1542 men var synbarligen död 1554, med visshet
1559, då arvskifte över honom förrättades. Ägde Kråkö Storgård och
ett par strögods i Borgå sn i Östra Nyland samt del i Bengtilä i Birkala
sn i Övre Satakunda. Vapen: ett blått ankare jämte en sexuddig stjärna
i blått fält, på hjälmen två örnvingar med en stjärna emellan. [ÄSF] mf
mf mf mm mm mm mm f mf
mf mf mm mm mm mm m mm
fm fm fm mm mm ff f ***
Generation XVI ***
mf mf
mf mm ff ff mf ff Gift med mf mf
mf mm ff ff mf fm mf mf
mf mm ff ff mf mf Gift med mf mf
mf mm ff ff mf mm mf mf
mf mm ff ff mm ff Gift med mf mf
mf mm ff ff mm fm mf mf
mf mm ff ff mm mf Gift med mf mf
mf mm ff ff mm mm mf mf
mf mm fm ff ff ff Gift 12/2 1464 med mf mf
mf mm fm ff ff fm mf mf
mf mm fm ff ff mf Gift 1486 med mf mf
mf mm fm ff ff mm mf mf
mf mm fm ff fm ff Gift med mf mf
mf mm fm ff fm fm mf mf
mf mm fm ff fm mf Gift 1478 med mf mf
mf mm fm ff fm mm mf mf
mf mm fm ff mf ff Gift med mf mf
mf mm fm ff mf fm mf mf
mf mm fm ff mf mf Gift 15/1 1475 med mf mf
mf mm fm ff mf mm mf mf
mf mm fm ff mm ff Gift med mf mf
mf mm fm ff mm fm mf mf
mf mm fm ff mm mf Gift med mf mf
mf mm fm ff mm mm mf mf
mf mm fm mf mf ff mf mf
mf mm fm mf mf mf Gift 1450 med mf mf
mf mm fm mf mf mm mf mf
mf mm fm mf mm mf Gift med mf mf
mf mm fm mf mm mm mf mf
mf mm fm mm ff ff Gift med mf mf
mf mm fm mm ff fm Till
sidans topp | Till
startsidan | Senast
uppdaterad 2024 11 12
|
4
Frans Ludvig Svensson Spång, född 25/2 1863 i Ydrehammars
hemman, Rumskulla sn, Kalmar län, död 4/3 1940 i Sofia församling,
Jönköpings län. Skräddarmästare. Som barn flyttade Spångs familj ofta,
från socknarna Rumskulla, via Lofta till Sund. Sitt första arbete
som dräng utanför familjen fick han arton år gammal 1881 hos handlanden
och skräddarmästaren Per Enoch Magnusson. Här lades grunderna till
Spångs senare yrke som skräddarmästare. Knappt fyra år senare 1885
flyttade han, nu full med ny kunskap i yrket, till Gränna sn och står
här nämnd som skräddarlärling. Redan i oktober 1886 flyttade han dock
till Kristina församling i Jönköping, dåtidens magnet i trakten. Här
nämns han som skräddargesäll och 1890 som skräddare. Under hela tiden
fram till december 1891 bodde han i Torgkvarteret 31-32. Här träffade
han även sin blivande hustru som bodde i samma kvarter. Senare
arbetade S. som skräddarmästare på Kungliga Smålands Artilleriregemente
A6 i Jönköping. Runt 1905 införskaffade han en skrädderilokal på Lönnholmsgatan
i Jönköping. På dess fönsterrutor kunde man läsa "Frans L. Spångs
skrädderi". Han var även en av de första att införskaffa telefon
i Jönköping.
5
Johanna Wilhelmina Isaksdotter, född 31/3 1872 i Solberga
hemman, Habo sn, Jönköpings län, död 10/2 1932 i Kristina församling,
Jönköpings län. Piga. Hon flyttade 1890 från Habo sn till Kristina
församling i Jönköping och arbetade där som piga på en rad adresser
innan giftermålet. Hennes släkt har åtminstone sedan 1600-talets första
hälft varit bosatt i Habo sn. Här finner man bl. a. kyrkoherden
Nicolaus Laurentii, stamfader för släkten Nyberg från
Habo. Se mer nedan. [fb, hfl, vb, db, ANS]
27354
Arent Persson Örnflycht, död före 1548. Väpnare, häradshövdning.
