« Skotten i Ådalen ekar fortfarande.... | Startsidan | Lite smågnällig idag :-) »
14 maj 2006
Tuffare krav hjälper inte bidragstagare
Alliansen vill ju sänka ersättningar till arbetslösa, sjuka och sjukpensionärer m.fl. Deras motivering är att detta komma leda till att fler kommer att komma ut i arbetslivet. Det jag läser mellan raderna är att de tycker att många är slöa och lata, därför ska sänkningen bli ett incitament till att börja jobba.
En som bryter lårbenet kan inte jobba och en som fått en stroke likaså, men de ska ändå få sänkt ersättning och med det kommer en sämre ekonomi som lök på laxen. Inte blir de friskare av det? Jag förstår inte Alliansens resonemang.
En sjukpensionär blir inte mer frisk om ersättningen sänks. Hur Alliansen resonerar här förstår jag inte? Ökad rehabilitering (många får inte ens det) kommer att kosta skjortan och har Alliansen avsikten att ta sig an den biten?
En arbetslös som söker tio jobb om dagen eller fler, men sällan får svar att ansökan inkommit eller svar om att tjänsten tillsats kommer inte att söka fler jobb för det.
Det är en tråkig tendens att varken återkoppling att ansökan inkommits eller att den tillsatts av annan sökande som fler och fler företag har börjat med. Jag tycker att det är urbota ohyfsat. Det kan bero på att 500 personer söker samma arbete, men bara det kan knäcka vem som helst att man måste konkurrera med så många andra sökande.
Tvärtom tror jag att många arbetssökande kommer att tappa sugen, ekonomin i gungning om ersättningen sänks och de söker och söker, men får inget jobb.
Världen är full av tappade sugar,
vi behöver inte fler.
Alliansen kanske skulle läsa Miltons rapport?
Milton har gått igenom 509 personers akter. Gemensamt för dessa är att de ansökte om försörjningshjälp 1990 (positiv arbetsmarknad) och 1992 (stigande arbetslöshet), och att de angav arbetslöshet som främsta orsak. Milton har sedan följt bidragstagarna fram till 1996. Ungefär hälften deltog i Uppsalamodellen. Klarade de sig bättre än de övriga som var inskrivna vid socialkontor med ett mer traditionellt arbetssätt? Kom de snabbare ut i arbete alternativt påbörjade en utbildning? Svaret är nej. Miltons resultat visar att Uppsalamodellen inte var mer effektiv, varken på kort eller lång sikt.
Läs gärna artikeln.
Jag tror att Milton har rätt och Alliansen fel.
Det är inte rätt lösning.
Det är inte respekt för individen.
// Annica Tiger
Annica Tiger maj 14, 2006 08:17 EM
Kommentarer
"Min kompis måste söka ett visst antal jobb i månaden, och redovisa det för sin handläggare på Arbetsförmedlingen. Annars blir hon av med sin a-kassa."
Det där känns igen. Arbetsgivarna får drösvis med ansökningar av okvalificerade på grund av detta.
Jag fick även anvisningar, en gjorde att jag satt som en fågelholk i fejan, finsktalande kundtjänstmedarbetare. Jag kan inte ett ord finska.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: maj 20, 2006 05:54 FM
Min kompis måste söka ett visst antal jobb i månaden, och redovisa det för sin handläggare på Arbetsförmedlingen. Annars blir hon av med sin a-kassa.
Själv går jag på AF Rehab pga handikapp. Där behöver jag inte anstränga mig alls för att söka jobb. De tror nog inte att jag kan få nåt... Istället skickar de mig på kurser.
Så vilket är bäst? Man ska förstås inte tvingas söka jobb som man är okvalificerad för, bara för sökandets skull. Men å andra sidan vill man ju att AF faktiskt tror att man kan få jobb...
Suck...
Skrivet av: Kait Bessing datum: maj 19, 2006 10:08 EM
Någon som sitter med makten kanske borde se till att det skapas fler jobb då, det går tydligen bra för Sverige nu?!
Skrivet av: Mattias datum: maj 17, 2006 09:51 FM
I ett annat arbetsmarknadsläge skulle man kunna ha större förståelse. Om platsjournalerna var fulla av jobb men de arbetslösa inte sökte och arbetsgivarna hade svårt att rekrytera. Men den bilden är ju väldigt långt från verkligheten.
Skrivet av: Björn datum: maj 14, 2006 09:49 EM
Ett tillägg som jag glömde: En av anledningarna som jag tror att så många aldrig får respons på sina ansökningar är att arbetsgivaren får ett oerhört stort antal ansökningar. På vissa jobb kan det vara hundratals ansökningar, där inte ens en fjärdedel är vare sig lämpade eller intresserade av jobbet. På grund av att människor känner sig tvingade att söka ett visst antal jobb för att inte bli utförsäkrade. Var ligger respekten för arbetsgivare och arbetssökande i ett sådant system?
Jag läste i någon personaltidning att ett sätt att få människor i anställning i någon Norrlandskommun var arbetssökarkurser. Inte för att de ledde till jobb, men att de som skulle gå dem tyckte de var så avskräckande att de fixade sysselsättning innan de hamnade där. Det tycker jag säger en del om att vi har ett kränkande system idag och att det finns kraft i en del att hitta något själv när de ställs inför ett riktigt hot.
Skrivet av: Åsa datum: maj 14, 2006 09:24 EM
Jag tror inte heller att sänkta ersättningar hjälper. Däremot att en bättre arbetsmarknad skulle hjälpa till mycket, inte bara att få ner arbetslösheten utan även minska sjukskrivningarna.
Tycker du att det fungerar bra nu då? Den sittande regeringen har också sänkt ersättningar under sin tid i regeringsställning. Kanske de också kommer att sänka om de får fyra år till?
Jag tycker det är oerhört svårt att få ut något konkret av något av partierna. Det jag tycker är mer och mer skrämmande är att vi har en sittande regering som håller på med skrämselpropagande för sättet de själva jobbar på.....
Skrivet av: Åsa datum: maj 14, 2006 09:20 EM