 |
|
|
|
|
Släkten Grummeav Patrik Andersson Enligt Gothaisches genealogisches taschenbuch der adeliga häuser uppges släkten vara en från Hannover härstammande jägmästarsläkt vars äldste stamfader är Cord Grumme (1601-1649). Dessa uppgifter har ej gått att bekräfta. Med säkerhet kan släkten ledas tillbaka till 1800-talets början och troligen ytterligare ett sekel grundat på den stamtavla över Wilhelm von Grumme-Douglas som återfinns i Ausgewählte Ahnentafeln der EDDA, Bd. 1 - Buchungshauptstelle des Deutschen Adels (Arbeitsabteilung VI der Deutsche Adelsgenossenschaft) (Herausgeber) av Justus Perthes. En gren flyttade 1857 till Sverige med Ferdinand Grumme (1829-1900), grundaren av det välkända företaget Grumme & Son. Släkten Grumme har tidigare inte varit föremål för vare sig en släktutredning eller på annat vis historisk sammanställning i några biografiska verk eller övrig litteratur; genom detta arbete vill författaren ändra på det. Kan jag kopiera text? Ja, det går utmärkt, förutsatt av att Du i sedvanlig ordning uppger källan, Patriks släkt och kultursidor, samt en länk till densamma. Kontakt Tab I. Johann Christoph Grumme, född 7/4 1743 i Harste, Göttingen, konungariket Hannover, död 25/6 1809 i Kurhannover. Jägmästare. G. var en s k Förster i Harste, som kan översättas till skogsvaktare men än mer korrekt jägmästare. — Gift 31/10 1769 i Harste med Sophia Amelie Bornemann, född 13/5 1739, död 14/11 1798. S o n: Johann Christian Friedrich Grumme, född 29/11 1772 i Harste, Göttingen, konungariket Hannover, död 3/1 1856 i konungariket Hannover. Jägmästare. Han var jägmästare i Gladebeck. — 10/7 1796 i Harste med Dorothea Lüdede, född 19/9 1775, död 28/4 1804, dotter av badmästaren (bädermeister) i Harste Johann Heinrich Otto Lübede och Catharina Elisabeth Berens. S o n: Carl Wilhelm Grumme, född 15/9 1799 i Harste, Göttingen, konungariket Hannover, död 13/7 1875 i Harste, Göttingen, konungariket Hannover. Jägmästare. Han var jägmästare i Gladebeck och Riedeck. Gift 1826 med Dorothea Henrietta Poppe, född 30/11 1804 i Fehrlingsen, Northeim, Niedersachsen, död 6/6 1882 i Harste, Göttingen, Niedersachsen, dotter av godsägaren i Fehrlingsen Christian Friedrich Poppe (ca 1778-1860) och Caroline Wilhemine Erbsen (ca 1777-1856). S ö n e r: Heinrich August Ferdinand Grumme, född 29/4 1829, fabrikör, död 28/7 1900, se Tab. II Ernst Friedrich Ludwig Albert Grumme, född 26/12 1838 i Riedeck, Göttingen, konungariket Hannover, död 1931. Professor. G. hade ursprungligen för avsikt att ägna sig åt köpmansklassen, men bestämde sig senare för en vetenskaplig karriär och började 1854 på gymnasiet i Göttingen, vars 4 överklasser han avslutade med halvårskurser på 5 1/2 år. Från 1860 till 1863 studerade han filologi vid Hannovers statsuniversitet i Göttingen. Efter avlagd överlärarexamen gjorde han på sensommaren 1863 en resa till Sverige (där han sannolikt träffade bröderna Ferdinand och Louis) och tillträdde strax därefter den tjänst han redan erbjudits som akademisk biträdande lärare på gymnasiet i Bielefeld 1864, sedan han i april samma år avlagt doktorsexamen i filosofi, och befordrades i december 1865 till tredje ordinarie gymnasielärare. Denna tjänst, som blivit honom kär, lämnade han vid 1868 - i det ögonblick då han redan blivit lovad ytterligare befordran, för att följa en tjänst som fjärde lärare och professor vid det lokala furstliga gymnasiet i Gera. Utöver några bidrag till lärd litteratur har han även dykt upp i tryck: De Pindari Ol. II. commentatio. Gottingae 1862 och De lectionibus Pindaricis nuper a Tych. Mommsenio prolatis. Bielefeld 1866. — Gift 10/4 1869 i Kön med Mathilde Clara Edeithe Hahn von Dorsche, född 25/7 1851, död efter 1931, dotter av överstelöjtnanten Friedrich August Hahn von Dorsche (f. 1815) och grevinnan Alexandrine Stephanie Clara Julie Octavia Rudolphine Isabella Caroline von Wartensleben (f. 1821). Louis
Grumme, född 8/1 1847 i Tyskland (plats har ej gått att
klargöra), död genom självmord 30/1 1881 i Chicago, Cook
county, Illinois, USA. Tvålfabrikör. G.
flyttade 1861 som fjortonåring till brodern Ferdinand G. (se tab.
II) i Katarina församling i Stockholm. Här bodde han till
1864 och fick av sin arton år äldre broder troligen både
lärdom och inspiration till gagn för egna kommande värv.
Därefter
är hans levnadsbana något oklar då han inte nämns
i utflyttningslängderna för Katarina församling eller
i St:a Gertruds (Tyska församlingen) församling. Några
noteringar om en Louis Grumme har emellertid efter 1864 gått att
finna utanför Sveriges gränser varav dödsnotiser i diverse
tidningar i USA 1881 äger störts intresse. Denne Louise Grumme,
som några år innan sin död grundat en tvålfabrik
(dvs inom samma branch som Ferdinand G.), nämns med säkerhet
första gången 1877 (en träff för denne Louis Grumme
1874 finns tillika på Google books men kan inte läsas då
den inte har någon förhandsgranskning) i The
Lakeside annual directory of the city of Chicago embracing a complete
genéral and business directory 1877-8 (sid 1422) i förteckningen
över stadens tvåltillverkare. När han inkom till USA
är oklart men måhända var det 1871 då en Louis
Grumme från Göttingen - sina möjliga föräldrars
hemort - återfinns i officiella dokumt i Tyskland och i USA och
som reste till NYC via Hamburg med SS Cambria (Direkt Band 025
/13 Jan 1871 - 23 Dez 1871/).
Denne Grumme uppges vara 25 år, vilket avviker med ett år
från den i husförhörslängden i Katarina angivna
året. Vidare nämns han som workman i inresedokumentet
i USA och i de motsvarade tyska för sieder - dvs plåtslagare.
Möjligen
är han densamme Louis Grumme
som nämns i en folkräkning i Tyskland 1864 men vare sig året
för inresan till USA eller om det är den rätta Grumme
som åsyftas i nämnda folkräkning har ej gått att
fastställa. Det som tyder på att tvåltillverkaren Grumme är densamme som var inneboende hos brodern Ferdinand under 1860-talet i Stockholm är, förutom att namnet är detsamma, att han verkade inom samma branch som Ferdinand G. och att han anges vara född 1847 (dödboken i Chicago, Illinois Deaths and Burials, 1749-1999; Familysearch). Märkligt nog nämns en i Chicago boende Louis Grumme i folkräkningen (FR) i USA 1880 (den enda med detta namn i USA 1880) som en 33 år gammal "farmer" med ett brutet ben vilket rimligen inte kan vara samma person som tvåltillverkaren. Varför tvåltillverkaren inte upptas i FR har ej gått att finna en förklaring till, ej heller vem denna jordbrukare är. Att det skulle vara en och samma person synes alldeles orimligt. Men frågan kvarstår om så trots allt skulle vara fallet hur två personer med samma namn, i samma stad och i samma ålder är möjligt. Oavhängigt den besynnerliga uppgiften i 1880 års FR blev tvåltillverkaren Louis Grummes verksamhet allt mer framgångrik och efterfrågan på hans tvålar (toilet and fancy soaps) växta starkt i en sådan grad att G. fick betydande problem att leverera de beställningar som kom in; pressen på G. blev till slut ödesdiger och han drabbades av depression, vilket hans vänner vittnade om, och blev till slut suicidal. I flera samtida tidningar uppges att dessa svårigheter var orsaken till det självmord han begick natten mot den 30 januari 1881. Det hela väckte stor uppmärksamhet på det sätt det skedde. G. ska först försökt ta sitt liv genom att skära av ärtären på sin vänstra handled (14 skärsår skall ha hittats); när detta inte var effektivt nog intog han därefter flytande gift (kemikalier från hans fabrik) och då inte detta räckte i sin tur hängde han sig med sina sista krafter i detta nu omtöcknade tillstånd från en balk i ett litet rum på övervåningen i sin fabrik (Chicago magazine, volym 2, 1955). Ansiktet sägs, enligt de samtida rapporterna, haft ett makabert och förvridet utseende efter G:s utdragna lidande. Enligt de dokument som berör övervakning av att finna eventuella testametstagare (Record of Grants of Administration, Book 1, 1877-1882) skall han ägt egendom till ett värde av inte mer än 3 000 dollar (ca 90 000 kr 2024). I april 1881 hade ännu ingen testamentstagare hittats (Administrators Bonds and Letters, Book 2, 1879-1881; Book 3, 1881-1883). — Om G:s yttre är intet bekant förutom att han ägde skägg och klädde sig mycket prydligt. — Två år innan sin död hade G. varit involverad i en rättstvist med Carl Loth (Chicago daily law bulletin, volym 25, 1879) vars grund inte gått att utreda. — Ogift och barnlös. Tab II. Heinrich
August Ferdinand Grumme (son av Carl Wilhelm Grumme, Tab.
I),
född 20/4 1829
i Gladebeck, (konungariket) Hannover, död 28/7 1900 i Katarina
församling, Stockholms
län. Fabrikör. Vid 14 års ålder kom han i lära i Göttingen två år och därefter i Eisenach två år. Sedan kom han som verkmästare till Magdeburg, där han vistades ett år. Han förestod därefter ett av kontinentens största etablissement, nämligen A. Palis i Berlin, och blev slutligen ledare av den berömda såp-, tvål- och parfymerifabriken J. S. Douglas Söhne i Hamburg, en stor exportaffär på Amerika och Västindien. I denna ställning erhöll han kallelse till Sverige att anlägga en större såp-, tvål och parfymerifabrik här och kom i februari 1857 hit och anlade Hylin & Co:s fabriker samt blev desammas tekniske ledare. Detta var han till 1880, då han lämnade denna firma. G. blev svenskt medborgare 1860. 1882 grundlades för egen räkning firman Grumme & Son. Före 1857 hade såp- och tvålfabrikationen i många hänseenden befunnit sig i ett outvecklat tillstånd här, och det är först efter Grummes hitkomst, som den kan räknas såsom storindustri. Det nya företaget gynnades även av lyckan, och firman fick ett storartat uppsving. År 1880 utgick F. Grumme, som nämt, ur den gamla firman. För den då blott 50-årige mannen var det dock ännu för tidigt att avsluta sin rastlösa verksamhet. Han grundlade därför år 1882 under ovan nämda firma »Grumme & Son» för egen räkning en ny affär i samma branch med sönerna Eduard och Albert Grumme såsom medarbetare, sedermera delägare. Genom energiskt arbete och klok ledning har den nya affären lyckats arbeta sig upp i främsta ledet inom sin branch. Antalet arbetare var vid affärens början 6; vilket successivt ökade. En föreställning om affärens utveckling får man genom att jämföra mängden av råvaror, som förarbetades 1883, cirka 450,000 kilogram, med förbrukningen 1895, som var cirka 1,300,000 kg. Tillverkningen vid firmans fabriker omfattade ursprungligen såpa, tvål och parfymerier. Etablissementet var beläget vid Östgötagatan 42 å söder. Denna tomt, vilken inköptes år 1882, hade en areal av omkr. 60,000 qv.-fot. Å densamma är belägna först byggnader för såptillverkningen, där såpan kokades i sju stora pannor, av vilka en rymde cirka 15,000 kilogram såpa, två cirka 10,000 kg. vardera. I ett annat fabrikshus skedde tillverkningen av tvål. Där finnas väldiga block av 5-600 kg. vikt, vilka sedermera skäras, torkas, stämplas samt packas färdiga att utsändas i handeln. I samma byggnad var även en avdelning för parfymerier m. fl. kemiskt-tekniska preparat inredd. Till ovannämda tomt inköptes senare de angränsande egendomarne N:o 81 och 83 Götgatan med en areal, av cirka 130,000 qv.-fot i och för blivande nya anläggningar. Men firman tillverkar ej allenast kemiskt-tekniska fabrikat. Den sysslar även i stor skala med tunnbinderi. År 1890 inköptes Ekenstamska patentet jämte maskiner för tillverkning av cylindriska fanérkärl. Tillverkningen av dessa patentkärl är särdeles intressant. Man kan inom fabriken följa förvandlingen av väldiga björk-, asp- och granstammar, tills desamma lämna tunnbinderiverkstaden i form av prydliga fanérkärl. För eget behov, d. v. s. för packning av såpa, använder firman uteslutande björkkaggar, under det asp- och grankärlen användas av tobaksfabriker till förvarande av snus och röktobak. Den nyaste anläggningen vid fabriken är avdelningen för tillverkning av det bekanta Albin Lenhardtsons »Stomatol». Detta preparat, resultatet av fleråriga bakteriologiska studier på munhygienens område, uppfanns för omkring 1½ år sedan av tandläkaren Albin Lenhardtson i Stockholm. Det nya preparatet underkastades noggranna undersökningar, dels af professorn i kemi vid Karolinska institutet, doktor Severin Jolin, dels av docenten i bakteriologi vid samma institut, doktor Edvard Selander, samt i utlandet vid »Institut Pasteur» i Paris och det under professor Rob. Kocks ledning stånde »Institut fur Infectionskrankheiten» i Berlin. Av dessa undersökningar framgick, att stomatol på ett lysande sätt uppfylde de fordringar man kan och bör ställa på ett verksamt munvatten. Särskildt befanns stomatolets antiseptiska och bakteriedödande verkningar vara högst märkliga, i det vanligt stomatol dödar kolerabakterier på en halv minut samt tyfoidfeberns, difteriens oeh rosfeberns bakterie på omkring en minut. Patent söktes och är delvis beviljadt i de flesta länder såväl inom som utom Europa. Den av Lenhardtson började fabrikationen övertogs 1895 av Grumme & Son, vilka fortsätta densamma under firma »Albin Lenhardtsons Stomatolfabrik». Tillverkningen stod under kontroll av doktor Edvard Selander. Det nya preparatet vann snart allmänhetens förtroende med det resultat, att under första året inom Sverige avsattes cirka 120,000 flaskor stomatol. Filialfabrik är sedan detta års början anlagd i Helsingfors och arbetar med framgång i Finland. Likaledes äro fabriker under anläggning i Kristiania och Petersburg. Även som exportartikel torde stomatol komma att bliva av betydelse, och äro förbindelser inledda i Holland och England med dess kolonier, Frankrike, Amerika, Indien samt Australien. De verksamma antiseptiska beståndsdelarne i stomatol har firman tillgodogjort sig även i andra preparat till tändernas och hudens vård, i det densamma nyligen i marknaden utsläppt stomatol-tandpulver och tandpasta, stomatoltvål samt överfet stomatol-lanolin-tvål, vilka artiklar redan vunnit stor spridning. — Gift 14/8 1859 i Jönköping med Vendela Gustava van der Hagen, född 8/2 1841 i Jönköping Kristina församling, Jönköpings län, död 20/7 1914 i Oscars församling, Stockholms län, dotter av konditorn Carl August van der Hagen (1815-1896) och Gustafva Christina Fernström (1817-1892). B a r n: Carl Ferdinand Grumme, senare von Grumme-Douglas, född 5/6 1860, konteramiral, död 18/7 1937, se Tab. III Carl Eduard Grumme född 28/5 1862, verkställande direktör, död 8/5 1918, se Tab. V Carl Albert Grumme, född 9/5 1864, verkställande direktör, död 14/10 1923, se Tab. VII Friedrich
(Fredrik) Carl Grumme, född 25/11 1876 i Katarina församling,
Stockholms län, död 19/12 1945 i Baden, Baden-Baden, Baden-Württemberg,
Tyskland. Korvettkapten, marinattaché, affärsman och vicekonsul.
Aspirant i svenska flottan 1891-1892 (medföljde bl a som extra
kadett på egen kost på korvetten Norrköping
1891) samt aspirant och sedermera kadett vid sjökrigsskolans första
klass 1892. Gjorde en sjöexpedition Carl Grumme tog avsked ur tyska flottan 1912, blev därefter köpman och tjänstgjorde som vicekonsul på tyska ambassaden i Stockholm 1915-1919 (annan uppgift 1914-1919) där han verkade som handelsexpert direkt underlydande den tyska (marina) underrättelsetjänsten. I en anteckning 1915 av f d tyska ambassadören i Helsingfors, Albert Goldbeck-Löwe, där han beskrev diverse anställda på tyska legationen i Stockholm beskrevs Grumme på följande sätt: "Erwähnen will ich noch Kapitän von Grumme [Måste åsyfta brodern Carl som då var vicekonsul i Stockholm och inte Ferdinand von Grumme-Douglas, som inte var placerad i Stockholm, se Tab. III], welcher im Nachrichtendienst beschäftigt wird und der Gesandtschaft zugezählt wird; ein eigentümlicher Mann, welcher früher in der schwedischen und später in der deutschen Marine tätig war. Er ging als Korvettenka- pitän ab und ist seitdem vielfach für geheime Aufträge verwandt worden. Sympathisch ist er mir nicht." Översatt: "Jag vill också nämna kapten von Grumme [Måste åsyfta Carl som då var vice konsul på tyska ambassaden i Stockholm och inte Ferdinand von Grumme-Douglas, som inte var placerad i Stockholm, se Tab. III], som är anställd inom underrättelsetjänsten och ingår i ambassaden; en egendomlig man som tidigare tjänstgjorde i svenska och senare i tyska flottan. Han lämnade som kaptenlöjtnant och har sedan dess använts många gånger för hemliga uppdrag. Jag gillar honom inte" (Vertrauensmann in finnischen Angelegenheiten: Berichte, Briefe und Erinnerungen von Albert Goldbeck-Löwe zu Finnland und Deutschland im Ersten Weltkrieg, redigerad av Uta-Maria Liertz, Aue-Stiftung Helsinki, 2007, sid 167). Under
tiden i Stockholm gjorde G. sig 1918 skyldig till brott då att
han avlossat ett skott på Näckströmsgatan, alldeles
nära där G. bodde, med påföljden böter á
10 kr. I SvD kunde man om händelsen läsa: "10 kr.
böter för revolverskottet. Tyske undersåten f. kommendörkaptenen i tyska
flottan Friedrich Karl Grumme stod på torsdagen tilltalad i polisdomstolen
därför att han på Näckströmsgatan på natten aflossat ett skarpt skott
med revolver i luften för att skrämma ett par personer, som förföljt
honom tydligen i afsikt att öfverfalla honom. Hr Grumme påpekade i detta
sammanhang att osäkerheten på Stockholms gator nattetid var ganska stor.
Både han och bekanta till honom
hade flera gånger varit utsatta för rånförsök. I anseende till dessa
förmildrande omständigheter dömdes han endast att böta 10 kr" (SvD
nr 4, 5/1 1918, sid 11). Tab III. Carl
Ferdinand Grumme, senare von Grumme-Douglas (son av Heinrich
August Ferdinand Grumme, Tab.
II),
född 5/6 1860 i Katarina församling, Stockholms län,
död 18/7 1937 på Gut Rehdorf, Neumarkt in der Oberpfalz,
Bayern, Tyskland. Konteramiral, godsägare. Extra kadett vid sjökrigsskolan i Stockholm 1874-1876. Erhöll tillstånd att på egen kost åtfölja fregatten Vanadis expedition sommaren 1875, som jungman under samma förhållanden på korvetten Balder (påmönstrad 3/8 1875 med 18 kr i lön) nämnda sommar samt på korvetten Gefles expedition till avlägsna farvatten hösten 1875 (bl a till Italien, Grekland och Egypten). Under 1876 medföljde han på expeditioner med korvetten Thor. Jultiden 1876 reste G. till Berlin och blev kadett i tyska kejserliga flottan den 23 april 1878. Efter sin grundutbildning på land och på skolfartyget Niobe kom Grumme till sjökrigsskolan. G. fortsatte sedan sin utbildning på olika fartyg och återvände till sjökrigsskolan från 5 januari 1882 till 30 oktober 1882. Efter
avslutad utbildning utnämndes Grumme till underlöjtnant vid flottan
den 16 november 1882. Han placerades som kompaniofficer i 2:a matrosdivisionen
och påbörjade i början av maj 1884 sin avresa till Ostasien med ångaren
Feronia, där han under de följande två åren tjänstgjorde som
vakthavande befäl på kanonbåten Iltis. Under denna tid befordrades
Grumme till löjtnant i flottan den 19 mars 1885 och till kapten 1892.
Efter sin återkomst till Tyskland innehade G-D. olika befäl både till sjöss och i land under de följande åren. Han tjänstgjorde på kejsarens privata yacht Hohenzollern 1897-1899; först som navigationsofficer från våren 1897 och från hösten 1899 som sekond (I. offizier - näst högste officer ombord) tills han sistnämnda år utnämndes till korvettkapten (motsvarande kommendörkapten av första graden i svenska flottan). Blev 1903 fregattkapten och kommendörkapten av första graden. Sedan 1894 arbetade han i Reichsmarineamt och var flygeladjutant hos kejsar Wilhelm II från 1899 till 1904, med ett avbrott för tjänstledighet från oktober 1901 till mitten av augusti 1902. Mellan G-D. och kejsaren utvecklades under åren på Hohenzollern en livslång och varm vänskap. Den kunde dock vid några tillfällen vara stormig då G-D. och kejsaren stundom ägde olika uppfattningar. Vid
den stora branden i Aalesund (från 1921 Ålesund) 1904 som
totalförstörde hela staden som var byggd i trä utsände
kejsaren sin vän som ledare för en undsättningsexpedition
om fyra fartyg för att hjälpa de över 10 000 husvilla
invånarna. Hustrun iklädde sig sjuksköterskekläder
och bistod med att hjälpa de skadade. G-D. tog 1906 avsked från aktiv tjänst i flottan. Utnämnd på kejsarens födelsedag till titulär konteramiral 1910 tillika generaladjutant. Omdömena om hans insatser i tyska flottan var mycket goda och kan sammanfattas med följande nedslag över de omdömen han erhöll: 1894 Kapt.Lt., Mycket bra divisionschef för torpedbåtar. Mycket språkkunnig, engelska, franska, spanska, svenska; 1896 Kapt.Lt., Bra; 1898 Kapt.Lt., Navigationsofficer på S.M.S. "Hohenzollern" Utövade alltid sina plikter med nit och samvetsgrannhet och visade sig vara försiktig, lugn och erfaren i kontrollen av fartyget och under manövrer med det; 1900 KK, I. O. S.M.Y. "Hohenzollern", nu tjänstgörande flygeladjutant hos Hans Majestät Kejsaren och Konungen. Med god mental och sjömanskapsförmåga. Säkert, skickligt uppträdande, utmärkta språkkunskaper. Skicklig till sjötjänst, vet hur man leder en officerskår (Kaiserliche Marine Qualifikationsberichte der Seeoffiziere 1889 - 1918. Band 1 A, Klaus Franken, 2022). Kejsaren önskade 1904 få ett inflytande i Tysklands då största rederi, Hamburg-American Paketfahrt-Aktien-Gesellschaft (HAPAG) och ville därför insätta G-D. i styrelsen som han ansåg vara den bäst lämpade. HAPAG leddes under tid av den lika orädde som framgångsrike Albert Ballin (1857-1918). Till saken hör att kejsaren, som såg både den militära såväl som kommersiella skeppsindustrin som nationella intressen han var förpliktigad att engagera sig i, även var orolig för Ballins vacklande hälsa (som ibland var borta från arbetet längre perioder och var beroende av bromine, veronal och andra droger) och att HAPAG skulle stå utan en styresman, något som skulle avhjälpas med hjälp av G-D. När G-D. tog del av kejsarens plan önskade han att denne avstod idén då G-D. i själ och hjärta var en officer och inte en köpman. Kejsaren menade med eftertryck att han skulle följa hans önskan. G-D. böjde sig tillslut, inte minst efter att hans hustru menade att han inte hade något val och ställde sig till kejsarens förfogande. Snart insåg G-D. emellertid att det var omöjligt att samarbeta med, som han sa, juden Ballin, och försökte åter begära avsked, men kejsaren protesterade och önskade medla mellan dem och G-D. föll åter till föga. Till slut, när situationen var alldeles ohållbar, avgick G-D. hastigt från styrelsen och meddelade i en rapport det fullbordade faktumet till kejsaren som blev mycket upprörd och bröt helt med sin f. d. flygeladjutant som drog sig tillbaka på sitt gods Rehdorf. Med tiden mjuknade dock Wilhelm och vänskapen var åter i blom. G-D. utsågs även till medlem i styrelsen i försäkringsbolaget Berliner Allianzversicherung, i detta fall utan att möta några sammarbetsproblem. Ett misslyckat försök av Wilhelm II att placera G-D. i ytterligare en styrelse gjordes 1906. Kejsaren, missnöjd med hur skötseln av varvet Germaniawerft i Kiel (som ingick i Krupp-konceren vars ägare då var den driftige och för förbättringar av arbetarnas villkor drivande Margarethe Krupp) var föreslog sin vän G-D. Margarethe Krupp, vars företag redan tidigare utsatts för press av kejsaren, önskade inte av denne - som redan tidigare tillsatt den befintliga styrelse för varvet - ytterligare inblandning lyckades avstyra förslaget genom att visa tveksamhet över att föreslå G-D. men i synnerhet genom att själv presentera en för kejsaren tillfredställande lösning genom rotation inom den befintliga styrelsen. I boken Vertrauensmann in finnischen Angelegenheiten: Berichte, Briefe und Erinnerungen von Albert Goldbeck-Löwe zu Finnland und Deutschland im Ersten Weltkrieg uppges att G-D. 1915 skall ha arbetet för den den tyska underrättelsetjänsten i Stockholm vars verksamhet var sammanknuten med den tyska ambassaden. Någon sådan uppgift har inte gått att finna, troligen har en sammanblandning skett i boken med dennes yngre broder, vicekonsuln i Stockholm 1915-1918, Carl Grumme, se ovan. G.
var politiskt aktiv i den agrarkonservativa Bund der landwirte.
Han blev av kejsaren på livstid medlem av det preussiska överhuset
(Preußisches Herrenhaus) och som pan-tysk och etnisk nationalist förespråkade
han annektering av krigsmålen i första världskriget, där han dock
inte erhöll något befäl. G. blev av kejsaren upphöjd i ärftligt preussiskt adelsstånd med namnet v o n G r u m m e på sin bröllopsdag den 9/8 1900 samt fick rätten att bära dubbelnamnet v o n G r u m m e - D o u g l a s 1912. Som godsägare var G. i besittning av säteriet Rehdorf. — Gift 9/8 1900 i Berlin med friherrinnan Ellen Antonie Victoria Renate Jane von Douglas (se bild ovan), född 1/12 1881 i Aschersleben, Salzlandkreis, Sachsen-Anhalt, Tyskland, död 3/3 1964 i Mülheim, Köln, Nordrhein-Westfalen, Tyskland, dotter av statsrådet, greve Hugo Sholto Oskar Georg von Douglas (1837-1912) och Jenny Amelie Reisner (1841-1913). Efter att varit änka i nio år gifte Ellen von Douglas om sig 25/4 1946 med generalmajoren i schutzpolizei (Schupo), greve Bernhard Alfred Christoph August Gustav von Poninski (1872-1955). — Hon hade fört dagbok sedan 1888. I andra värlskrigtets slutskede bodde hon i Potsdam och beskrev i detalj det brutala övregrepp, men även sällsamma uttryck av godhet och generositet, från de ockuperande ryska soldaterna under de sista veckorna innan Tyskland föll. B a r n: Vendla
Ellen Jenny Käthe von Grumme-Douglas, född 5/2 1903 i Berlin,
Tyskland, död 22/6 1979 i Munchen, Bayern, Tyskland. Författare.
— Gift
1:o 10/2 1922 på Rehdorf med godsägaren, baron Hans Karl
von Rohr, född 18/1 1895 i Altkünkendorf, Brandenburg, Tyskland,
död 5/7 1973 i Timmendorf, Nordwestmecklenburg, Mecklenburg-Vorpommern,
Tyskland, son av godsägaren Erich Paul Joachim von Rohr
(1857-1901) och Alice von Spies (1865-1953). Skild 20/1 1925. Wilhelm Ferdinand Sholto von Grumme-Douglas, född 16/3 1906, verkställande direktör, död 27/1 1944, se Tab. IV Tab IV. Wilhelm
Ferdinand Sholto von Grumme-Douglas (son av Carl Ferdinand
Grumme, senare von Grumme-Douglas, Tab.
III),
född 16/3 1906 i Hamburg, Tyskland, död i en flygolycka 27/1
1944 i Tanndorf, Tyskland. Köpman, oberleutnant, godsägare.
Var under 1930-talet fram till sin död verkställande delägare
(geschäftsfürhrender) i Troponwerke, Gerolsteiner Sprudel
(mineralvatten) och Glashäger Mineralquellen (mineralvatten). G-D.
tog även över företaget Montana AG i Strehla med sin
kompanjon som var en kusin på mödernet, därefter kallat
Montana Kommanditgesellschaft von Grumme-Douglas & Co. och blev därpå
dess chef. G-D. företog i tjänsten flera resor till USA, den
första 1930 (noterades då i New York Passenger and Crew
Lists, 1909, 1925-1957 som 6 feet, 6 inches lång, ca 198 cm,
ljushårig med bruna ögon) och senare bl a 1932 och 1935. Han
var även officer och blev oberleutnant i reserven. Huruvida han
deltog i andra världskriget har ej gått att klarlägga;
avled i en flygolycka den 27 januari 1944. —
Gift 16/8 1928 i Criewen med Annabel Margarete von Arnim,
född 13/6 1910 i Berlin, Tyskland, död 16/6 2001 i Zürich,
Schweiz, dotter av godsägaren Harry Gustav Achim von Arnim-Criewen
(1879-1945) och Annabel von Stoesser (1889-1945) som båda blev
dödande samtidigt under Rysslands anfall mot Tyskland i krigets
slutskede. Annabel själv blev arresterad i Angermünde men
lyckades fly till Västtyskland. Som
änka gifte Annabel von Arnim om sig i Stockholm den 5/10 1948 med
diplomingenjören och köpmannen Joachim Gerhard Theodor
Sedlmayr (1917-1991). Sedlmayr,
som var född i Berlin var som student fyra månader i USA
1938, och en period 1939, var därefter anställd på de
tyska ambassaderna i USA 1940-1941 och Brasilien; var åter i Tyskland
i december 1941 då han, tillhörande ett fiendeland (a designated
enemy country) till USA, tvingats lämna landet, och från
slutet av 1942 arbetade han på tyska ambassaden i Stockholm som
assistent till handelsattachén, som officiellt representerade
den maskintekniska affärsgruppen. Utnämningen till Stockholm
väckte emellertid kritik hos både Reichsluftfarthministeriumet,
som ville ha en egen representant för "Erkundungsautränge
in der schwedishen industrie [forskningsuppdrag inom svensk industri]"
(Hitlers
Brückenkopf in Schweden: Die deutsche Gesandtschaft in Stockholm 1933-1945,
Daniel B Roth, sid 223), och
själva ambassaden, som i första hand var tveksamma kring trovärdigheten
i Sedlmayrs kamoflagsfunktion. Oaktat dessa invändningar tackade
1:e statssekreteraren i Tredje rikets utrikesministerium Ernst von Weizsäcker
ja till Sedlmayrs installation i Stockholm men endast efter påtryckningar
av generalfältmarskalken och generalluftzeugmeister Erhard Milchs
som personligen engagerat sig i frågan. Paret Sedlmayr bodde i Stockholm till 1950, först i Stocksund, därefter i Oscars församling, innan de därefter växelvis bodde i Stockholm, Hamburg, Sao Paulo och Zürich. Annabel arbetade under 1950-talet för rederi AB Contram, Stocksund, där Sedlmeyr senare satt i styrelsen. Boende hos dem under perioden i Stockholm var moderns två barn med von Grumme-Douglas, se nedan, samt Sedlmayrs dotter Stephanie Andrea Viveca Sedlmayr (född 18/5 1945 i Engelbrekts församling, Stockholm, gift med affärsmannen Gottfried von Bismarck som tillsammans med bl a Joachim von Grumme-Douglas, se nedan, 1982 köpte tio procent av tomten 40 Wall street på vilken den 283 meter höga skyskrapan står som idag är känd som Trump bulding) i hans första gifte ca 1940 med konstnären sedermera modetecknerskan Gesa Andrea Pieper (1918-1993), som inkommit till USA 1940, från vilken han blev skild mellan 1945 och 1949. Gesa Andrea blev sedermera omgift 3/7 1949 med mariningenjören Ferdinand "Ferre" Frans Albert Grumme, se Tab. VIII, från vilken hon blev skild 30/12 1975. B a r n:
G-D. levde under en längre tid i Bryssel där han var tjänsteman vid EEG, senare EU-kommisionens avdelning för yttre förbindelser med Skandinavien som huvudsakligt arbetsfält. Han gjorde sig bl a känd under 1970-talet då han deltog i EEG:s förhandligar med EFTA-länderna om ett frihandelsavtal. — Ogift och barnlös slöt G-D. den adliga ätten von Grumme-Douglas på svärdssidan. Tab V. Carl
Eduard Grumme d. ä. (son av Heinrich August Ferdinand
Grumme, Tab.
II),
född 28/5 1862 i Katarina församling, Stockholms län,
död 8/5 1918 i Jakobs församling, Stockholms län. Verkställande
direktör, fabrikör. G. erhöll sin skolbildning i Stockholm och fortsatte under åren 1880-1882 sina studier i kemi hos professor Fresenius i Wiesbaden, varefter han i fadrens affär fick tillfälle att grundligt sätta sig in i tvåltillverkning. Han inträdde snart som medarbetare i firman och övertog 1899 tillsammans med brodern Albert (se Tab. VII) densamma under vars ledning firman omvandlades till aktibolag. G., som tog plats i styrelsen, arbetade ända till sin död i firman. År 1895 förvärvade G. och brodern Albert ett recept på munvattnet Stomatol som en tid innan uppfunnits av tandläkaren Albin Lenhardtson och som utmynnade i att bröderna även tog över den av Lenhardtson s. å. påbörjade fabrik och fortsatte dess verksamhet under firmanamnet Albin Lenhardtsons Stomatolfabrik. G. dog efter långvarigt och svårt hjärtlidande, inte omöjligen pga en allt för tung arbetsböda. Efterlämnade en förmögenhet på 1 773 310 kr (ca 40 882 953 kr 2024). — Gift 21/11 1890 med Anna Fredrika Eggers, född 3/4 1871 i Norrköping Hedvigs församling, Östergötlands län, död 24/7 1950 i S:ta Getruds församling, Stockholms län, dotter av grosshandlaren Carsten August Emil Eggers (1838-1920) och Selma Mathilda Herlitz (1853-1931). S o n: Carl Eduard Grumme, född 15/9 1892, verkställande direktör, död 1/12 1977, se Tab. VI Tab VI. Carl
Eduard Grumme d. y. (son av Carl Eduard Grumme d.
ä., Tab.
V),
född 15/9 1892 i Katarina församling, Stockholms län,
död 1/12 1977 i Högalids församling, Stockholms län.
Verkställande direktör. Studerade vid Södra latin samt Frans Schartaus handelsinstitut; reservofficer vid Livgardet till häst men tog avsked som löjtnant. Genom studier vid universitetet i Düsseldorf och vid fabriker och laboratorier i bl a Tyskland och Franrike kvalificerade han sig för sin verksamhet inom den kemisktekniska industrien. Efter flera års utlandsvistelse inträdde han 1916 i faderns och farbroderns firmor och övertog 1923 ledningen som verkställande direktör av den kemisktekniska koncern, som bestod av AB Grumme & Son, Hylin & C:o F. A. B. och Stomatolfabriken. Dessa företag utvidgats, moderniserats och rationaliserats under G:s ledning. Genom sin omfattande affärsverksamhet blev G. ofta anlitad i näringslivets organisationer. Sålunda var han under åren 1948-1963 vice ordförande i Stockholms köpmannaförening, styrelseledamot i Sveriges kemiska industrikontor samt Stockholms fabrikantförening. Inom Stockholms Borgerskap beklädde G. viktiga poster. Sålunda var han ledamot av Stockholms Grosshandelssocietet samt Borgerskapets bemedlingskommission. Under många år var G. även ordförande i Borgerskapets 50 Äldste Efter
decenier av allt hårdare konkurrens från Europa och Med försäljningen 1963, då företaget gick ur släkten Grummes händer, gick en epok i graven som hade varat i 81 år. Namnet Grumme lever dock kvar i de produkter som ännu tillverkas. — Gift 19/10 1918 i Malmö med Abigail Blenda Celine Debora Ekström, född 25/10 1894 i S:t Petri församling, Malmöhus län, död 4/11 1974 i Hedvig Eleonora församling, Stockholms län, dotter av disponenten Peter Ekström (1848-1921) och Josefin Hedvig Greasén (1856-1926). D ö t t r a r: Ann-Margret Abigail Grumme, född 17/5 1919 i Adolf Fredriks församling, Stockholms län, död 3/12 2007 i Danderyds församling, Stockholms län. — Gift 3/10 1938 i Köpenhamn med sedermera överstelöjtanten Bo Alfsson Sandmark, född 15/11 1915 i Östersunds församling, Jämtlands län, död 16/5 1995 i Danderyds församling, Stockholms län, son av överstelöjtnanten Alf Reinhold Esaias Sandmark (1882-1963) och Elsa Bergius (1893-1958). Överste Bo Sandmark, Danderyd, blev 79 år. Bo Sandmark avlade studentexamen vid Norra Real i Stockholm och blev officer vid Svea artilleriregemente 1938. Han utnämndes till kapten där 1946 och vid generalstabskåren 1949. Efter gradpassering och tjänstgöring vid Bodens och Bergslagens artilleriregementen utnämndes han 1969 till överste i Svea livgarde och chef för Östra Värnpliktskontoret. Åren 1956-59 ingick Bo Sandmark som militärrådgivare i en grupp på tolv svenska officerare, som anställdes av kejsaren Haile Selassie av Etiopien, för att biträda med omorganisationen av den etiopiska armén (samma år som Carl Gustaf von Rosen tagit avsked efter att ha byggt upp och organiserat det etiopiska flygvapnet under tio års tid, se Carl Gustaf von Rosens biografi). Pensionerad 1976. Sandmarks hobbies var ridsport, skytte och segling och historia.
Setterlind var aktiv medlem i Svenska Frimurare Orden. Bo Setterlind har för Västerås stadshus klockspel gett varje klocka, 47 stycken, ett namn och ett poem som gjutits in i klockan. Setterlind har fått ett tåg hos Tåg i Bergslagen uppkallat efter sig. Han var Frimurare och medlem i Timmermansorden. År 1993 invigdes Bo Setterlinds park i Strängnäs. Den är utformad av skulptören Nils Bertil Malmberg (Wikipedia). Tab VII. Carl
Albert Grumme (son av Heinrich August Ferdinand Grumme,
Tab.
II),
född 9/5 1864 i Katarina församling, Stockholms län,
död 14/10 1923 i Hedvig Eleonora församling, Stockholms län.
Verkställande direktör. Efter skolstudier i Stockholm och utlandet avlade han studentexamen i Stockholm 1882. Efter anställning hos firman Wilh. H. Kempe inträdde han 1884 i den av fadern grundade firman Grumme & Son, vars ledning han jämte äldre brodern fabrikör Eduard Grumme (se Tab. V) övertog 1899. När firman ombildades till aktiebolag 1911 blev han bolagets verkställande direktör. År 1895 förvärvade G. och brodern Eduard ett recept på munvattnet Stomatol som en tid innan uppfunnits av tandläkaren Albin Lenhardtson och som utmynnade i att bröderna även tog över den av Lenhardtson s. å. påbörjade fabrik och fortsatte dess verksamhet under firmanamnet Albin Lenhardtsons Stomatolfabrik. År 1905 förvärvade Grumme & Son Hylin & Co fabriksaktiebolag där G. blev verkställande direktör. Konceren anlade dotterfabriker i Norge, Danmark, Finland, Ryssland, Tyskland och Nordamerika. G. var även styrelseledamot i svenska livförsäkringsanstalten Trygg och återförsäkringsbolaget Atlas. Dessutom var han medlem i Stockholms handelskammare, i Stockholme köpmannaförenings styrelse, i Stockholms skiljenämnd för handel, industri och sjöfart samt suppleant för handelssakkunnig vid Stockholms rådhusrätt. — Gift 9/10 1895 i Stockholm med Wendla Gabriella Veronica Heiss, född 27/12 1871 i Klara församling, Stockholms län, död 12/6 1956 i Klara församling, Stockholms län, dotter av bryggmästaren, sedermera disponenten Michael Frans Paul Heiss (1838-1898) och Veronica Rainer (1841-1927). B a r n: Vendla
Veroni Grumme, född 18/9 1896 i Maria församling,
Östergötlands län, död 9/6 1985 i Oscars församling,
Stockholms län. G. förlovade sig i Stockholm den 27/2 1913 med oberleutnant Adalbert von Brockhusen (1882-1914) som från detta år varit attacherad vid tyska beskickningen i Stockholm. Under sin vistelse i staden "tillvann sig den unga tyska officeren många vänner genom sin hurtiga och glada karaktär" (SvD 1/10 1914, sid 3). Strax före utbrottet av första världskriget den 27/7 1914 lämnade han beskickningen och återinträdde i tjänstgöring vid sitt regemente. Han beräknade dock att vara åter i Stockholm i slutet av september för det stundande bröllopet med G. den 5 oktober s.å. På G:s födelsedag fick hon dock budet att hennes trolovade hade blivit skadad vid fronten och förd till ett armésjukhus. G. tillsammans med fadern Albert reste därpå ner till Berlin för att uppsöka hans sjukläger då de med säkerhet fick veta att von Brockhusen stupat i någon av drabbningarna omkring den 8 september. G. inträdde därefter i tyska armén som sjuksköterska vid tyska Röda korset. Åter i Sverige förlovade sig G. 1917 med löjtnanten vid Kungliga Smålands hussarregemente Bertil Sandström, se nedan. G.
började rida 1909 och deltog från 1918 i dressyrtävlingar
och hoppning. Hon har segrat eller tagit platspris med hästarna
Ready, Sabel, Lands- knecht, Probst, Perfect, Cordial, Girlfriend och
Surprise. Vid tävlingen i Aachen 1931 erövrade G. 7 pris på 7 starter.
Under åren 1918-38 deltog G. flitigt i jaktridning vid Eksjö och på
Strömsholm. Började senare med uppfödning (grundade kenneln
Sports) och tävling med hundar, nådde stort erkännande,
och instiftade priset Veroni Sandströms, kennel Sports, Minnespris.
Priset är avsett att premiera nedärvning av utmärkt exteriör i
förening med goda jaktegenskaper inom rasen strävhårig tax. — Gift 9/6 1917 i Stockholm med löjtnanten, sedermera majoren och ryttaren Karl Bertil Sandström, född 27/11 1887 i Gävle Heliga Trefaldighets församling, Gävleborgs län, död 1/12 1964 i Solna församling, Stockholms län, son av kontorschefen, sedermera disponenten Esaias Johannes Sandström (1848-1909) och Sigrid Maria Blommert (1861-1953). Margit
Franzisca Grumme, född 26/4 1898 i Maria församling, Stockholms
län, död 4/5 1967 i Engelbrekts församling, Stockholms
län. — Gift 10/5 1924 med köpmannen, sedermera disponenten Josef Odd Berghoff, född 16/8 1899 i Kristiania, Norge, död av självmord genom hängning 9/7 1943 i Oscars församling, Stockholms län, son av grosshandlaren, sedermera direktören Josef Johannesen Berghoff (1863-1943) och Bertha Davidsen (1876-1957). Skild 8/2 1936. Om Josef Johnnesen Berghoff kan berättas att han var född i Norge, flyttade till Sverige och blev senare direktör i det fashionabla modehuset Sidenhuset i Stockholm. Han införskaffade av greve Henrik Falkenberg (1874-1926) det anrika godset Brokind 1918 som varit i ätten Falkenbergs ägo sedan 1706. Förutom att vara godsägare startade han på ägorna ett stuteri då han ägde ett betydande intresse för hästsport och hästavel. Efter 15 år var dock tiden som gods- och stuteriägare över och Berghoff sålde 1933 tillbaka godset (som nu var betydligt mindre, nästintill halverat, då Berghoff sålt av mångtaliga gårdar och torp) till greve Henrik Falkenbergs son vars ättlingar alltjämt (2024) äger godset. Trots att Berghoff i stor omfattning styckat av godset och sedan sålt resten uppstod vid hans död tio år senare en brist i dödsboet om 30 395 kr (ca 718 000 kr 2024). De betydande ekonomiska svårighter han hamnat i tog sin start redan under tiden som godsägare och som troligen förstärktes av Kreugerkraschen 1932. Att mer än kraschen låg bakom antyder Berghoff själv i ett samtal med Dagens nyheter sistnämnda år, då affären att sälja Brokind var i antågande. Här uppgav han att de senaste åren varit mörka tider (DN., 17/9 1932). För sonen Odd Berghoff, vars livs slutade på ett sällsynt sorligt vis, då han bragte sig själv om livet genom hängning mindre än en månad efter faderns död, slutade även hans liv i ekonomisk ruin då bristen i hans dödsbo uppgick till 31 493 kr (ca 744 000 kr 2024), en belägenhet som rimligen var den huvudsakliga orsaken tills hans drastiska beslut. Ellen
Laura Christina Grumme, född 6/8 1901 i Maria församling,
Stockholms län, död 8/1 1988 i Lindingö församling,
Stockholms län. —
Gift 1:o 7/8 1926 med underlöjtnanten, greve Leo Carl
(Charlie) Gustaf Paulus Johan Dionysius Lagergren, född 9/10
1899 i Tyresö sn, Stockholms län, död 5/1 1931 i Engelbrekts
församling, Stockholms län, son av påvliga kabinettskammarherren
och godsägaren på Tyresöslott, markis Claes Eric Philip
Frans Joseph Leo Lagergren (1853-1930) och Caroline Alice Maria Beatrice
Claudia Russel (1854-1919).*
* Rykten framförda på bloggen Sayonaran av markisens sonsons dotterdotter vill göra gällande att denne hade en homosexuell läggning och att en eller flera av parets söner var avlade tillsammans med den italienske trädgårdsmästaren på Tyresö slott, vilket skulle kunna förklara några av sönernas rimligen uppenbara, och annars svårförklarliga, mörkare utseende. Huruvida uppgifterna om en affär med nämnda trädgårdsmästare stämmer får läsaren själv avgöra bland de mångtaliga fotografier som finns på tex på digitaltmusem.se. Ferdinand "Ferre" Frans Albert Grumme, född 31/7 1910, mariningenjör, död 1986, se Tab. VIII Tab VIII.
G., som var en hängiven motorbåtsförare började tävla redan 1927 och slog både hastighetsrekord och var svensk mästare med sina som regel föredragna Evinrude-motorer. I Nordisk familjeboks sportlexikon står: "Han [Grumme] har ofta varit framgångsrik utomlands och vann sålunda Oslofjorden runt 1935 och 37 och Ivan-reypokalen i Berlin 1937. Bland svenska tävlingar, som Grumme vunnit, märkas Vaxholm runt 1934, 35 och 37, varvid han 1935 för alltid hemförde den 1932 uppsatta Hückelpokalen, Sveriges Grand Prix på Djurgårdsbrunnsviken 1934, Mälaren runt 1936 och SM i klass X 1938 (35,85 knop). Grumme har sedan 1931 flera gånger slagit svenska rekordet i klass X. På Långtarmen slog han aug. 1937 K. Oldenburgs rekord och nådde 47,26 knop, förbättrade det sept. s. å. på Askrikefjärden till 54,63 knop, sept. 1938 på samma bana till 55,17 samt (med Dräper Special) aug. 1939 på Askrikefjärden till 57,9 knop och på Siljan till 59,27 knop" (1938-1946, Sp 823). G.
var runt 1950 en av dem som införde den tyska MB 518-motorn till
svenska marinen, en motortyp som under andra världskriget suttit
i tyskarnas "Schnellboote". Motortypen sattes in i en ny serie
torpedbåtar, "Plejad"-båtarna. Förutom motorsport
ägnade sig G. åt filanteli. — Gift 1:o 31/7 1938 i Freiburg
im Breusgau med Edith Alice Bender-Hartlaub, född
15/7 1912 i Freiburg im Breisgau, Baden-Württemberg, Tyskland, död
28/2 1980 i Nacka församling, Stockholms län, dotter av jur
doktor Philipp Erich Bender (f. 1878) och Alma Marie Alice
Hartlaub (1881-1960). Skilsmässa 21/5 1949. — 2:o 3/7 1949
med konstnären Gesa Andrea Pieper i hennes andra
gifte (gift första gången ca 1940 med diplomingenjören
och köpmannen Joachim Sedlmayr, se mer därom, Tab. IV), född
4/7 1918 i Berlin, Tyskland, död 1/8 1993 i Lidingö församling,
Stockholms län. Skilsmässa 30/12 1975. I
Gesa Pipers runa i SvD står:
B a r n: 1. Andrea Christine Wendla (Ann-Christin) "Tina" Grumme, född 24/9 1944 i Danderyds församling, Stockholms län. Var 1986 bosatt i Paris och kan vara identisk med den Andrea Grumme som 6/9 1986 gifte sig i Benton, Washington, USA med Ross A Landes. Hennes vidare öden har ej gått att klargöra. 1. Cord Stefan Albert Ferresson Grumme, född 10/3 1946 i Danderyds församling, Stockholms län, död 9/5 1976 i Lidingö församling, Stockholms län. Studerande. I unga år var G. en skicklig slalomåkare. Studerade senare teknisk fysik vid Lunds tekniska högskola men avled blott 30 år gammal. 2. Ingela Wendla Michelle Grumme, född 21/9 1950, sjuksköterska, se Tab. IX Tab IX. Ingela Wendla Michelle Grumme (dotter av Ferdinand "Ferre" Frans Albert Grumme, Tab. VIII), född 21/9 1950 i Täby församling, Stockholms län. Sjuksköterska. G. äger ett stort intresse och engagemang i samisk kultur. Likt modern genomsyrar även konsten hennes liv då hon målar i akvarell, pastell och olja, verk som visats på diverse konstutställningar. — Gift 1:o 29/7 1974 med historikern Nils-Johan Päiviö, född 11/1 1949 i Jokkmokks församling, Norrbottens län, son av renskötaren Henrik Nikolausson Päiviö (1924-2005) och Anna Maria Labba (1924-2002). Skilsmässa. — 2:o 25/6 1992 med utredaren Bo Gunnar Rönnquist (Rönnqvist), född 9/6 1951 i Djursholm, Danderyds församling, Stockholms län, son av verkmästaren Kurt Erik Rönnqvist (1919-2000) och Signe Augusta Öberg (1916-2003). Skilsmässa mellan 2000 och 2002. — 3:o i september 2002 i Storkyrkan i Stockholm med direktören Stig Arvid Isaksson, född 4/10 1938 i Jokkmokks församling, Norrbottens län, son av skogsarbetaren Johan Arvid Isaksson (1901-1988) och Svea Ingeborg Nyström (1910-1990). Skilsmässa. B a r n: 1.
Jonas
Henrik Ferdinand Grumme (född Päiviö),
född 7/7 1973 i Täby församling, Stockholms län.
Verkställande direktör. Efter studier på Enskilda gymnasiet i Stockholm 1989-1992 studerade G. 1993-1998 på Handelshögskolan i Stockholm, där han erhöll civilekonomexamen. Studerade därefter i Schweiz och i USA 2003-2005 (MBA från Harvad Business School). G. har varit verksam i Sverige, USA och Storbritannien inom olika arbetsfält som fastigheter, försäkringar, managementkonsulting, inom statliga banker och investeringsbanker. Bl a har G. arbetat med Magnolia Bostads börsintroduktion och på Näringsdepartementet som bolagsansvarig för statens fastighetsbolag Vasakronan, Akademiska Hus, Vasallen och Specialfastigheter. Blev i januari 2016 affärsutvecklingsansvarig i Boet Bostad AB och i september s.å. dess verkställande direktör. Enligt deras hemsida är syftet "[...]att komplettera bostadsmarknaden genom att bygga tillgängliga bostäder som alla ska ha råd att bo i" (Boet bostad, vår historia). Företaget, som framför allt bygger hyresrätter, har en rad olika byggprojekt genomförda eller i planeringsstadiet. — Upptog namnet G r u m m e efter sin mor. — Gift med kommunikationsspecialisten i H&M Group Nathalie Thérese Stjernfeldt, född 3/12 1983 i Nacka församling, Stockholms län, dotter av Fransisco Rodriguez Martel (f. 1950) och Inger Margaretha Stjärnfeldt (f. 1956). 1. Ellika Johanna Andrea Nilsdotter Päiviö, född 9/3 1975 i Täby församling, Stockholms län, död 28/11 2020. 1. Johannes Christofer (Grumme) Päiviö, född 24/9 1976 i Lidingö församling, Stockholms län. Djurvårdsspecialist. Upptog namnet G r u m m e efter sin mor, men har senare bortlagt det. 1. Andreas Olof Grumme (född Päiviö), född 12/8 1978 i Grödinge församling, Stockholms län. Konsult. Efter att ha arbetat som Account manager och försäljningschef på Getupdated Sverige AB arbetar G. idag som konsult inom Digital Marknadsföring och försäljning. Upptog namnet G r u m m e efter sin mor. 1. Mirja Mikaela Angelika Päiviö, född 10/10 1985 i Lidingö församling, Stockholms län. Bor i nordnorge. Upptog namnet G r u m m e efter sin mor, men har senare bortlagt det.
Kyrkoböckerna,
Sveriges dödbok 1860-2017, Sveriges befolkning 1970, 2000, www.arkivdigital.se,
Rotemannen 3, SBL,
Till
sidans topp | Till
startsidan | Senast
uppdaterad 2024 03 30
|
1893
på fartyget Vanadis och 1894-1898 på fartyget Saga.
Underlöjtnant vid flottan 1898. Löst från sin svenska
medborgareplikt och avsked från flottan 1900. Anställning
i tyska flottan s. å. Omdömena om hans insatser i tyska flottan
varierade: 1902 "Gut"; 1903 "Gut"
med tillägget "Im militärischen Verhalten Korrektur
notwendig. Charakter nicht ausbalanciert. Übertrebender Ehrgeiz.
Bestrebt seine Fehler abzulegen. Muss auf ein Linienschiff (Ist bereits
kommandiert "Kaiser Friedrich III.")"; 1905 "Gut"
med tilläget "Leistungen durch Folgen der Malaria —
Nervosität — beeinträchtigt. Zur zeit nut für
heimische Gewässer seedienstfähig."; 1907 "Sehr
gut" med tillägget "Besonders als Marineattaché
geeignet."; 1909 "Gut" med tillägget
"Sehr ehrgeizig. Reibungen mit Kameraden nicht ausgeblieben.
Zuweilen etwas schroff, Nichtseeoffizieren gegenüber unnötig schroff.
Sehr sprachgewandt."; 1911 "Admiralstab, 34.10 Jahre.
Eifriger strebsamer Offizier von guter Begabung, bedarf jedoch noch
der Aufsicht und Anleitung. Neigt zur Selbstüberhebung und Schroffheit.
Innere Entwicklung noch nicht abgeschlossen. Er ist ernstlich bemüht,
gegen seine ihm bekannten Fehler anzugehen. Z.B.g." (Kaiserliche
Marine Qualifikationsberichte der Seeoffiziere 1889 - 1918. Band 1 A,
Klaus Franken, 2022). Kapitänleutnant 1907; korvettkapitän
1912. G. reste till Ryssland i november sistnämnda år med
syfte att fullfölja de tidigare av kapitänleuntant Karl Wieße
grundlagda planerna att värva informatörer till tyska marinens
underrättelsetjänst (som stred med arméns säkerhetstjänst
om att finna de mest lämliga spion-kanditaterna) vilka skulle bevaka
den ryska östersjöflottan som hade expanderat efter förlusten
mot Japan 1905. Snart utökades nätverket av marinens informatörer
även till de skandinaviska länderna och särskilt Sverige
visade sig vara närmast ett idealiskt arbetsfält för
tyska marinens spioner. Här spelade A. Grumme (förmodligen
Albert Grumme, se Tab. VII) en roll som agent under täckmantel.
Han samlade flera agenter som visste hur man kunde engagera svenska
fatygskaptener och lotsar i den tyska underrättelsetjänstens
krig mot Ryssland.
Maken
tillhörde samma vittutgrenade ätt som svenska adliga ätten
von Rohr no 807 (utslocknad 1863). Hon fick med honom en son (se bild),
Hans-Babo von Rohr (1922-1945). Sonen, som avancerade till oberleuntnant
i reserven i 1:a pansardivisionen av 25:e pansarbrigaden, deltog från
1941 med stor utmärkelse som pansarofficer i andra världskriget,
bl a i försvaret av Memel 1944, där han förstörde
tio ryska stridsvagnar i snabb följd, men fick därpå
tekniskt fel på kanonen. Mitt i haglet av sovjetisk infanterield
tog hans sig upp i tornluckan och sköt därifrån med
sin kulsprutepistol ner de sovjetiska stridsvagnsbesättningarna som
hade kastats ut från det de tidigare skadeskjutna stridsfordonen. När
ytterligare en rysk stridsvagn kom och hans försök att förstöra
den med en bazooka misslyckades, hoppade von Rohr ur sin stridsvagn
under körning, fäste en mina i tornet på den ryska vagnen och
sprängde den i luften. Utmärkte sig även i
slaget vid Konitz 14/2 1945 då han tillhörde den 7:e pansardivisionen
och förde ett eget pansarkompani. Under detta slag, där han
endast hade tre Panther-stridsvagnar (Panzerkampfwagen V Panther) till
sitt förfogande slog dessa ut nio av tretton attackerande ryska
vagnar. Under striderna skadades han emellertid svårt och avled
av sina skador dagen därpå. Hans-Babo von Rohr slog sammanlagt
ut 68 stycken pansarfordon under kriget och belöndades postumt
med riddarkorset med eklöv. Fadern Hans Karl von Rohr gifte efter
skilsmässan om sig i S:t Jacobs kyrka i Lund 6/9 1926 (och en andra
gång 28/6 1938) med sedermera föreståndarinnan Elsa
Maria Björkman (1908-1994), dotter av hotelldirektören Oscar
Mauritz Björkman (1874-1944) och en till namnet okänd
moder. Paret flyttade
till Tyskland s. å. men hustrun återflyttade tidigast 1950
till Sverige och avled i Stockholm. Släktnamnet fortlever i Sverige
genom en dotterson som upptog namnet von Rohr. — 2:o
29/1 1926 i Berlin med köpmannen, sedermera fabriksdirektören
och styrelseladamoten 1934-1938 i Flottmann AG baron Friedrich-Franz
Gotthard Louis Gustav von Langenn, född 15/12 1895 i Braunschweig,
Niedersachsen, Tyskland, död 15/4 1975 i Etterschlag, Starnberg,
Bayern, Tyskland, son av löjtnanten Friedrich Gotthardt
von Langenn (1861-1919) och Elisabeth Marie Luise von Prillwitz (1858-1920).
Skild 5/5 1928. — 3:o 3/12 1945 i Hindelang med majoren, sedermera
översten i Bundeswehrs generalstab, baron Alexander Philipp
von der Brüggen, född 8/6 1913 i Sankt Petersburg, Ryssland,
död 8/4 1989 i Bad Bodendorf, Ahrweiler, Rheinland-Pfalz, Tyskland,
son av sekreteraren i ryska finansdepartementet baron Ernst Axel
Eberhard von der Brüggen (1882-efter 1943) och Karin Lucy
von Grote (1892-efter 1943). Skild 25/2 1958. Alexander von der Brüggen,
vars föräldrar tvingades lämna både gods och ställning
i Ryssland för att bli jordbrukare i Rostock, deltog som oberleutnant
(1939) i andra världskriget bl a i Panzerjäger-Abteilung 304 1942,
i Panzerjäger-Abteilung 46 1943 som major och efter en tid på
Panzerjäger-schule och stabstjänt som regementsmajor deltog
han i Panzerkampfgruppe Kampfgruppe von Massenbach i Panzerbrigade Bamberg
till krigets slut. Gjorde senare militär karriär i Västtyska
armén och blev till slut överste. Hans yngre bror Philipp
dog som underofficer i belägringen av Stalingrad 15/5 1943.
Carin
Annabel Ellen Margaretha Luise von Grumme-Douglas, född 6/7
1929 i Köln, Nordrhein Westfalen, Tyskland, död 26/1 2017 i Tyskland?
Profsesor.
Bodde efter moderns andre gifte 1948 med Joachim Sedlmayr tillsammans
med dem och brodern (se nedan), först i Stocksund därefter
i Oscars församling i Stockholm, gifte sig där 1953, flyttade
därefter till Tyskland och vistades efter skilsmässan stundtals
i Brasilien. Hon studerade fysik och blev sedermera
professor. G-D., som var en varm anhängare av djurens 
rätt,
grundade 2000 stiftelsen Würde & Recht der tiere. —
Gift 1/9
1953 i Stockholm med köpmannen, prins Manfred Alexander
Josias Ludwig Friedrich Sieghardt Zu Bentheim und Steinfurt (se
bild till vänster), född 31/7 1918 i Burgsteinfurt, Nordrhein-Westfalen,
Tyskland, död 18/12 1985 i Jesteburg, Harburg, Niedersachsen, Tyskland,
son av majoren, prins Karel
Georg Zu
Bentheim und Steinfurt (1884-1951) och Margaretha van Schönaich-Carolath-Schilden
(1888-1980). Skild 1956. G. slöt barnlös den adliga ätten
von Grumme-Douglas på spinnsidan.
Joachim
"Peter" Ferdinand Wilhelm von Grumme-Douglas, född
24/4 1933 i Lindenthal, Köln, Nordrhein-Westfalen, Tyskland, död
28/10 2020 i Mammern, Thurgau, Schweiz. Verkställande
direktör affärsman. Bodde efter moderns andre gifte 1948 med
Joachim Sedlmayr tillsammans med dem och systern (se ovan) i Oscars
församling i Stockholm. Efter studier på latinlinjen vid
Sigtunaskolan tog han 1952 studenten för att därefter, troligen
1953, lämna Sverige för att bosätta sig i bl a USA, Colombia
och Tyskland. Han synes dock stundtals återvänt till Stockholm.
Den 7 december 1982 köpte fem tyskar marken under skyskrapan (idag känd
som Trump tower) på 40 Wall street från dess långvariga ägare,
Metropolitan Life Insurance Company. Köparna var Stephanie von Bismarck
(se Tab. IV) med tio procent, Joachim Ferdinand von Grumme-Douglas med
tio procent och resterande åttio procent av syskonen Anita, Christian
och Walter Hinneberg. År 1992 överförde von Bismarck och G-D.
sin sammanlagda andel på 20 procent till en enhet i Scandic Wall Limited
Partnership. År 2004 överförde den i sin tur den till en annan enhet,
kallad New Scandic Wall Limited Partnership. Hur G-D:s ägarandel
efter hans död 2017 fördelades har inte gått att få
klarhet i.
framför
allt USA, sålde Eduard, brorsonen Ferdinand (se Tab. VIII) och
några andra medlemmar av Grumme-släkten 1963 Grummebolagen
(Grumme & Son, Hylin & Co och Albin Lenhardtsons stomatolfabrik)
till civilekonomen och ägaren av Intima teatern Alf Jöregensen
(1914-1972), se bild. Han fusionerade 1963-1964 Grummebolagen med Parfymeri
F. Pauli AB — grundat av apotekaren och kemisk-tekniska fabrikören
Ferdinand Pauli (1815-1904) — och lät bygga en ny gemensam,
hundra meter lång, fabriksbyggnad på Ekerö. Något
långsiktigt engagemang ägde emellertid inte Jörgensen
som redan 1966 sålde företagen vidare. Idag ägs varumärket
Grumme av det norska industrikonglomeratet Orkla.
Abigail
Madeleine Josefine Grumme, född 19/7 1925 i Hedvig Eleonora
församling, Stockholms län, död 17/5 2011 i Ekegården,
Strängnäs församling,
Södermanlands län.
Carl
Lagergren
blev värnpliktig student vid Kungliga livgardet till häst 1919; officersaspirant
och elev vid Krigsskolan 1920; fanjunkare och fänrik 1921; underlöjtnant
1923; överförd till övergångsstat 1925; anställd
hos Generalmotors i Stockholm 1928-1929. Lagergren dog plötsligt
av hjärtförlamning under en resa till Wiesbaden
och efterlämnade med Grumme dottern Ann-Marie Lagergren (f. 1928),
gift med generalkonsul Oscar Lindgren, Rom.
— 2:o 15/6 1935 med sedermera direktören Nils Halvor
Torgersen Undall (se bild), född 21/9 1913 i Kristiania, Norge,
död 23/6 2001 i Lidingö församling, Stockholms län,
son av Aksel Rosoen Undall (f. 1877) och Kristine Torgersen (f. 1878).
Nils Undall grundade firman Motor AB Trim som bedrev import och försäljning
av Federal lastbilar, Trim och Mercury utombordsmotorer samt Waukesha
industrimotorer. Han var även representant för Bolinders fabriks
AB. Ägde även stor språkkunskap, då han förutom
norska och svenska, även behärskade engelska, tyska, spanska
och franska.
