« Skrivkramp | Startsidan | Hjärnsläppare »
8 januari 2004
Våld föder våld
Kvinnor tigger om stryk.
Att en domare vädrar dylika gammeldags och inskränkta åsikter är kanske inte så lyckat? Men jag vet att det finns många andra som tycker detsamma. Det är inte heller speciellt länge sedan det inom rättsväsendet här i Sverige fanns samma synsätt att misshandel inom familjen var just familjebråk och inget annat, det vill säga inget som skulle hanteras av rättsväsendet.
Säger kärringen dig emot ge'na en sittopp, så kanske hon håller käften. Är barnen obstinata ge'rom ett rejält kok stryk, så kanske de lär sig att lyda. Den man älskar agar man.
Norstedts stora svenska ordbok
ag|a subst. -an
kroppslig bestraffning särsk. av barn i förment uppfostrande syfte
Det finns inget uppfostrande i att slå någon annan, oavsett det gäller barn, djur, kvinnor eller män. Att slå någon är fegt. Att slå någon är att fly och illa fäkta, ett bevis på att argumenten tryter. Att slå någon är något som inte hör hemma i vårt moderna samhälle. Våld föder våld. Våld föder otrygghet. Våld föder aggressivitet. Våld föder rädsla. Våld föder osäkerhet.
För att göra ett tvärt lappkast (vilket är tillåtet då jag har sameblod i mig) och dra paralleller med Anna Lindhs mördare. Ja, jag väljer att inte namnge honom här då han faktiskt inte är dömd och dessutom löper gatlopp redan nu i press och övrig media. Han har tydligen levt i en familj där fadern misshandlat både moder och barn. Det har satt sina spår, kanske outplånliga sådana. Ytterligare ett bevis på barns utsatthet och sårbarhet i familjer där våld förekommer. Vad gör samhället åt detta?
Visst, det är ingen ursäkt för de handlingar man sedan utför som vuxen. Ingen ursäkt, men kanske en förklaring? Det är barnen vi måste satsa på. Det är barnen vi måste fånga upp, innan sådant här händer. Vad jag har förstått har denna unga man sökt hjälp men inte fått någon. Han har blivit dömd till skyddstillsyn ett flertal gånger, men den tillsynen har inte varit till något skydd varken för honom eller allmänheten vilket facit nu visar.
Jag hoppas att detta blir en väckarklocka. Svensk psykvård är inte ens längre värt namnet. Jag vill gärna tro att Anna Lindhs död inte var meningslös i det avseendet. Det finns en krutdurk där ute. Eller rättare sagt en hel hoper krutdurkar, vilka vi får hoppas inte kreverar vid fel tillfälle och fel tidpunkt, såsom denna "krutdurk" gjorde.
// Annica Tiger
Annica Tiger januari 8, 2004 10:07 FM