26 augusti 2004
Hemsidor peppar till självmord
Många människor bär tunga ok på axlarna och är deprimerade. Försäljningen av lyckopiller bara ökar och ökar. Tyvärr är det ofta den enda hjälp som kan fås för flertalet. Väldigt få människor har råd att gå i terapi som de själva bekostar. Att få hjälp i form av terapi som betalas via självkostnadsskyddet är mycket svårt att få, om inte helt omöjligt i vissa landsting. En del deprimerade ser självmordet som enda utväg. Även unga människor har dessa tankar, vilket inte alla föräldrar förstår och därför ser de inte signalerna, som oftast är väldigt subtila.
Det oroar mig att det ploppar upp allt fler hemsidor på nätet som direkt riktar sig till dem som går i självmordstankar. Där får läsarna exakta råd om hur de kan gå till väga. Det går ungefär tio självmordsförsök på varje fullbordat självmord. Finns risken att fullbordade självmord ökar med hjälp via dessa sidor?
Ja, jag tror det. Att ha självmordstankar ensam på sin kammare behöver inte med automatik innebära att planerna genomföres. Tankarna stannar ofta vid tankar, likt en säkerhetsventil - en ångestventil. Men det kan även bli en livsstil, samma mekanism som gör att missbrukare dras till varandra och därmed kan deras egna missbruk förstärkas.
Jag tror att dessa hemsidor kan fungera på samma sätt. De uppmuntrar varandra. De glorifierar självmordet. De blir fixerade vid självmord. De sitter och chattar om självmord. Destruktivt och inte ett dugg konstruktivt skulle jag vilja påstå. Jag tvivlar starkt på att hemsidornas syfte är hjälp till självhjälp för att sluta fundera på självmord, såvida man nu inte avser självhjälp till att begå självmord.
// Annica Tiger
Vem/vilka släppte taget?
Jag läste en rolig historia på en mailinglista och mailade killen som postat skämtet och frågade om jag fick sprida den vidare och det var okey. Det kanske kan kännas som en kontrasternas kontrast med tanke på hur allvarligt mitt inlägg var i morse. Men det finns en poäng, alla kanske inte ser den men även om de inte gör det så funkar den som en vanlig rolig historia ;-).
Elva människor hängde i ett rep under en helikopter, tio män och en kvinna. Repet var inte starkt nog för att hålla för dem allihop så de bestämde att en var tvungen att släppa taget för att annars skulle de alla falla. De kunde inte bestämma vem som skulle bli tvungen att släppa taget förrän kvinnan höll ett gripande tal. Hon sa att hon frivilligt skulle släppa repet för att hon var kvinna och van vid att offra sig för make och barn och för män i allmänhet utan att få något tillbaka. När hon avslutat sitt tal borjade alla tio männen applådera.....
Till historien som hade sänts via mail fanns denna text bifogad längst ned i mailet och den texten är nästan lika rolig som själva historien :).
SKICKA DETTA MAIL TILL EN INTELLIGENT KVINNA SÅ ATT HON FÅR NÅGOT ATT LE ÅT IDAG, OCH TILL DE MÄN SOM DU TROR KAN HANTERA VERKLIGHETEN.
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:39 FM | Google
Offentlig avrättning
I Allahs, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn avrättades en sextonårig psykiskt sjuk flicka offentligt i Iran den 15:e augusti i år. Fyra kardinalfel på en gång i mina ögon. En psykiskt sjuk människa avrättades. En person under 18 år avrättades. En summarisk och icke rättvis rättegång skedde. De två åtalade fick inte samma straff för samma brott, kvinnans brott renderade i ett dödsstraff och mannens brott till ett piskstraff.
I december 2003 lades ett lagförslag fram i det iranska parlamentet som gällde att minimiåldern skulle höjas till 18 år för när en person kan avrättas i Iran. Denna lag har ännu inte godkänts av Väktarrådet, den högsta juridiska instansen i Iran och med tanke på utvecklingen i Iran så lär den aldrig godtas. Tyvärr håller Iran på att avmoderniseras á la talibanstuk och kvinnan får det allt sämre och sämre i Iran.
Enligt FN:s barnkonvention och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, som faktiskt Iran undertecknade 1991 och ratificerade 1994, får ingen person under 18 år dömas till döden eller avrättas. Trots detta faktum finns det minst tio bekräftade fall av barn under 18 år som har avrättats sedan dess rapporterar Amnesty.
Den 15 augusti hängdes Ateqeh Rajabi på gatan mitt i centrala Neka, en stad i provinsen Mazandaran i de norra delarna av Iran. Tre månader tidigare hade hon dömts för att begått, enligt islam och koranen, handlingar som där anses vara oförenliga med en kvinnas kyskhet (amal-e manafe-ye òfat). Vad brottet egentligen bestod i framgår inte i någon av artiklarna. En gissning från mig är att det kan ha varit en förstulen kyss? En kram? Lite småhångel?
Under rättegången fick hon inte tillgång till en försvarsadvokat. Enligt en engelsk artikel från Amnesty så blev hon illa behandlad under rättegången och domaren klagade på hennes klädsel och man kan nog lugnt säga att hon var dömd på förhand. Avrättningen skedde offentligt enbart för att förnedra den dömda kvinnan och det var domaren som lade snaran runt hennes hals.
Hon var inte ensam om det så kallade brottet. Men mannen, som också var medåtalad, dömdes till 100 piskrapp och frigavs efter att straffet hade verkställts. Två människor, samma så kallade "brott" men så fruktansvärt olika straff. Finns det någon rim och reson i det hela? Nej, inte för mig. Men jag misstänker att en troende islam tycker att det är helt korrekt.
Jag kan inte tolka det som annat eftersom varken www.muslimer.se eller www.muslimer.org nämner detta bestialiska illdåd på sina hemsidor. Däremot så ger www.muslimer.org mycket uppmärksamhet över att boken "Förlorad heder" av Norma Khouri har visat sig att den kanske inte bygger på en självupplevd historia.
Men boken blir inte sämre för det eller mindre trovärdig i sin beskrivning av kvinnornas villkor i Jordanien. Det kan jag lugnt säga eftersom jag läst de tre andra böckerna om hur Allahs döttrar, det vill säga hur kvinnorna, har det i de olika islamitiska länderna. Jag rekommenderar alla att läsa boken "Allahs döttrar" av Geraldine Brooks.
// Annica Tiger