31 oktober 2004
Nonsensbludder
Vintertid.
Det har väl ingen missat?
I dag har jag knappt haft tid att sitta framför datorn, i den bemärkelsen att jag varit uppkopplad och surfat på nätet. Jag har däremot suttit framför datorn och skrivit en dötråkig text, som jag har dragit ut på huuuuuuur lääääääääänge som helst. Men det går inte att skjuta allt till morgondagen. Jag måste forstätta med sammanställningen resten av kvällen misstänker jag.
Så! Kort och koncist!
Ha en underbar söndagskväll.
Det kommer inte jag att ha,
men det blir skönt när det blir klart.
Imorgon hoppas jag.
// Annica Tiger
100 000 för ett löp
PR-byråer erbjuder sig att sälja TV-utrymme eller en löpsedel, artikel eller ett helt uppslag i kvällstidningarna eller andra branschtidningar. Prislappen kan ligga någonstans mellan 50 000 och 150 000 kronor påstår tidningen Resumé.
Jag skrev en text om detta i bloggen i april i år.
En sann historia om hur det kan gå till, se längre ned.
Jag är orolig över att det kan bli en oönskad "symbios" mellan PR och media. En ekonomisk symbios, det vill säga att eftersom detta lär vara allmänt känt bland media att PR-byråerna agerar som ovan så kanske en eller annan tidning/TV-kanal börjar fundera i banorna om att de kanske i sin tur ska ta betalt för vad som måste betecknas som redaktionell reklam. Eller gör de det redan?
// Annica Tiger
Jag såg Mediemagasinet i går och det handlade inte om detta. Men många frågor ställdes och det var intressanta sådana. Krav på att tidningarna tar sitt ansvar och producerar bättre journalistik framfördes. Det är väl bättre att gräva i skumraskaffärer än att gräva strunt i dokusåpornas banala värld. Konsumentjournalistiken har tryckts tillbaka av en mer företagsorienterad journalistik. Jag skulle hellre vilja se och läsa mer om företeelser, händelser och annat som angår mig som privatkonsument och som jag har nytta av. A-ekonomi är ett bra exempel på företagsinriktad journalistik. Det är inte ofta jag som privatperson får något serverat där som jag har nytta av.
Jag har ett strålande exempel på hur journalister kan "köpas" och manipuleras. Tyvärr kan jag inte skriva om det här eftersom det debatterats på en mailinglista där inget får föras vidare utan tillstånd.
Men om jag säger så här. Ta ett företag som säljer exempelvis kalasbyxor (typ av tjockare strumpbyxor). De tycker de säljer lite dåligt och funderar på att satsa på lite marknadsföring. En helannons i en tidning kostar en hel del. Varför inte få en journalist att skriva en hel story, helt gratis – och på så sätt få en marknadsföringseffekt som vida överstiger vad en annons skulle ge? En liten undersökning kanske kan presenteras där det påvisas att fler och fler unga kvinnor väljer kalasbyxor. Kan det kanske väcka någon journalists intresse? Helst en manlig dito, en kvinnlig journalist kanske inte skulle tycka att det var mycket till nyhet. Ja, ungefär så här går det till ibland. Så var kritisk när du läser tidningarna. Alla artiklar är inte objektiva. Alla undersökningar är inte objektiva. Reklam är inte alltid märkt med orden "Reklam" eller "Annons", som gör det lättare att värdera och sålla bort.